Gerhard Lindbloms egna forskning var inte inriktad mot vare sig Japan eller ens Asien, utan snarare Afrika.733 Som museets chef var han ansvarig för dess föremål och utställningar, oavsett varifrån de härstammade. Lindblom var påläst även
729 Brev daterat 1932-09-24, Etnografiska museets arkiv 730 Brev daterat 1939-02-02, Etnografiska museets arkiv
731 Det enda materialet som tyder på att hon utförde chanoyu är ett opublicerat manuskript av
hennes barnbarn Gaby Stenberg-Koch. Gaby skriver att Trotzig ofta fick visa beredningen av te i tehuset då ingen annan var närvarande och ibland fick även dottern hjälpa till. (1F12 : 13, Etno-grafiska museets arkiv)
732 Box 057, Gadelius arkiv.
733 Några exempel: Afrikanska strövtåg: två års folklivsstudier i engelska och tyska Ost-Afrika
(lind-blom 1914); The Akamba in British East Africa (Lind(lind-blom 1916); I vildmark och negerbyar. Å Mount
Elgen och annorstädes i Ostafrika (Lindblom 1921); samt Negerhistorier vid lägerelden (Lindblom
EN DONATION
utanför hans egna område. I ett brev från 1933 nämns det att han har föreläst om japansk kultur vid Stockholms universitet. Tillgången till andra pålästa insatta, såsom Trotzig, och ett museum fyllt med föremål och kunskap var säkerligen till stor hjälp.734 Beskrivningar och förklaringar av föremålen till utställningarna, samt kunskapen om dem har inte uppdaterats kontinuerligt. Stolpes skrifter har säkerligen också lästs av Lindblom och andra på museet. Lindblom hade en fördel i sin kontakt med Trotzig som kunde bidra med kunskap och förklaringar om Japan, till exempel inför hans föreläsningar vid universitetet.
Lindblom hade inte, utöver Trotzig, och eventuellt Stolpe, tillgång till speci-aliserad kunskap om Japan eller chanoyu. Det finns heller inte mycket skrivet om hans syn på chanoyu, till och med invigningstalet för tehuset inte innehöll särskilt mycket mer än hyllningar till de inblandade och inte mycket mer. Hans invigningstal till tehuset avslutades på följande vis:
Något av den harmoni, som tecermonien rymmer, har också vilat över detta bygg-nadsarbete. […] Ett varmt och vördsamt tack till alla, även här icke nämnda, som på ett eller annat sätt bidragit till Zui-ki-tei, till förverkligande å svensk mark något av det bästa, som Japans kultur har frambragt.735
Chanoyu framställdes som något av det främsta i japansk kultur, vilket kunde beskådas genom det tehus som uppförts i Stockholm. Trotzig kan ha betytt en del för hans syn på chanoyu, då han lär ha tagit till sig av hennes syn på chanoyu som betydande för Japan och som en representation av den äldre kulturen. Den övriga europeiska synen på chanoyu kan heller inte uteslutas, men bör ses som mer indirekt. I ett invigningstal är det vidare svårt att säga annat än att lovorda det som omtalas. Men Lindblom talade även i citatet om harmoni, den han såg i chanoyu som hade speglat uppförandet av tehuset. I nästa kapitel kommer det dock visa sig att så inte alltid var fallet, att det faktiskt hade funnits konflikter mellan de svenska och de japanska arbetarna. Även om Lindblom hade agerat spindeln i nätet, där han på ett eller annat vis varit inblandad i alla faser av pla-nering och utförande, finns det inte tillräckligt med material för att veta hur han såg på chanoyu och Japan. Det är däremot möjligt att göra ett kortare antagande vilket kan ha bidragit till engagemanget hos Lindblom.
Stolpe, och därefter Trotzig, hade båda talat om chanoyu som grund till den japanska kulturen, skapandet av det japanska folkets karaktär och moral. För dem hade chanoyu helt enkelt framstått som det mest betydelsefulla inslaget i landets utveckling inom dess kultur. Det var just kulturen och det äldre Japan som lockade mer än det nyare, där tehuset blev en symbol för just det. Stolpe kom antagligen att ha mindre betydelse för Lindblom då han föddes 1887,
sam-734 Brev daterat 1933-11-23, Etnografiska museets arkiv 735 Zui-ki-tei 1935.
156
DÅ HAR JAPAN UPPHÖRT ATT VARA JAPAN
ma år som den avslutande utställningen i Göteborg.736 Terummet var däremot uppställt 1903 och säkerligen också efter det, vilket Lindblom kan ha sett som ung. Det främsta inflytandet lär dock Trotzig ha haft, både då hon bodde i om-givningen samt publicerade böcker, artiklar och höll föredrag. Trotzig hade lagt stor betydelse för ett tehus i den japanska kulturen, för Lindblom var möjligheten att erhålla ett sådant till museet för mycket liten kostnad en möjlighet han inte kunde förbise. Ett tehus med tillhörande trädgård var en unik byggnad av sitt slag i Europa och kunde som sådan även medföra status till Etnografiska museet och dess samlingar. Hur såg då museets egna samlingar av Japan ut, och då främst de relaterade till chanoyu?
5.4.1 Etnografiska museet och dess japanska samlingar
De föremålen som antingen samlades in eller donerades till museet fram till planeringen av tehuset stod vid i början av 1930-talet. Dessa kommer vi här att se över. Ett museums samlingar är de som utgör grunden för museets utställningar. Dess innehåll kommer därmed att spegla besökares uppfattning av det utställda vid besöket. Basutställningar, såsom permanenta sådana, kommer därmed att reflektera museets syn på ”den andre”. En längre period medför ett större antal mottagare och i förlängningen representerar utställningen den uppfattning som museet har på andra kulturer. Kortare utställningar kan skapa mer uppmärksamhet under dess period än de permanenta men är inte alltid representativa för museets perspektiv. Temporära utställningar kan däremot vara arrangerade någon bortom museets egna personal och/eller användes inlånade föremål. I avhandlingen tas fyra större utställningar upp, Allmänna Etnografiska utställningen 1878–1879, Vanadis 1886–1887 och, om än mycket kort, utställningarna i japansk konst 1911
som Bildt sedermera skrev sitt verk om och det nyligen nämnda 1931. Även om de två första var arrangerade av Stolpe och hade kopplingar till Etnografiska museet varken kan eller bör de ses som representativa för museets syn.
Stolpes besök i Japan under resan med Vanadis med de föremål han köpte in där blev den grund som den japanska samlingen sedan byggdes på. Efter Allmänna Etnografiska utställningen avslutade slogs flera samlingar ihop, men det var först med Vanadis-utställningen som chanoyu och Japan kom att få en mer betydande plats. De föremål som Stolpe förde med sig tillbaka var främst fokuserade på te, religion och vardagsliv. Under 1800-talet ökar inte antalet japanska föremål i sam-lingarna nämnvärt men Stolpe ställs åter igen under ljuset 1896 då han donerade en tekvarn med en sked och fjäder på till museet.737 I listan över arkiverade föremål står ingen närmare information om varifrån föremålen härstammar, därför kan
736 Föremålen insamlade under Vanadis-resan ställdes upp för visning i Stockholm 1886 och
Göte-borg 1887.
EN DONATION
det inte fastställas var Stolpe hade erhållit dem ifrån. Samlingarna kom att utökas mer aktivt efter att museet blivit en egen avdelning runt sekelskiftet 1900. Den donator och inköpare som ofta kom att bli omnämnd i arkivet var Fredrik Robert Martin.738 Han hade under slutet av 1800-talet varit anställd vid samlingarna av den då ansvariga Smitt som ett sätt att hålla Stolpe borta från samlingarna.739
De föremål som samlades in till museet av Martin var av olika slag. Bland annat fanns det ett 40-tal svärd och masker till den traditionella teaterformen nō (能). Samlingarna inkluderade även en omfattande mängd bruksföremål, såsom skålar, dukar, och solfjädrar. Det fanns också en stor mängd föremål till de, i nutid erkända, japanska urinvånarna ainu.740 Det fanns dock få till inga tillägg av chanoyu-relaterade föremål. Martin hade troligtvis aldrig åkt till Japan och de föremål han köpte in till bland annat Etnografiska museet, var inskaffade i Europa. Säkerligen har han rest runt till auktioner och samlare i Europa och un-der de tillfällena köpt in föremålen till svenska museer. Bland andra mer kända donatorer till Etnografiska museet kan vi finna Didrik Bildt och Ida Trotzig. Båda donerade föremål år 1910. Bildt gav en ”låda med föremål för teceremoni”,741 vilket troligtvis är en chabako (茶箱),742 en låda innehållandes de föremål nödvändiga för att utföra te på andra platser än i ett terum. Till exempel kom Fujiwara 1939 att använda en sådan för att bereda te i Etnografiska museets park.743 Trotzigs donationer kom att vara av enklare slag och bestå av skålar och servetter, som givetvis också är nödvändigt för att utföra chanoyu. De närmaste 20 åren kom dock att bli ett glapp i insamlingen av teföremål även om fler japanska föremål inkom. Trots Stolpes initialt stora inköp och andra donationer som utökat sam-lingen, ansågs den otillräcklig. Det finns en förfrågan från Trotzig till Fujiwara om föremål då samlingen inte var fullständig, eller ej ens tillhörande samma skola.744 En annan donator som kunde ha visat sig i listorna även under åren före 1930-talet var Lundgren. Han hade ett intresse för kulturerna i Östasien men kom inte att
738 Av de sju donationerna av japanska föremål 1896–1901 står Martin för fem. Hans bidrag till
svenska samlingar var långt ifrån begränsat till Etnografiska museet och Japan. Röhsska museet i Göteborg kunde uppföras delvis med hjälp av hans införskaffande av kinesiska och japanska fö-remål – även några chanoyu-föfö-remål – 1905. (För mer om Martin och hans koppling till Röhsska museet se Herjulfsdotter 2013). En mycket omfattande samling bilder av konstföremål, de flesta klippta ur kataloger från utställningar i Europa, donerades till, det nutida, Konstfack i Stock-holm. Det går att finna bilder på japanska konstföremål, även några teföremål, tagna från bland annat tyska och franska kataloger. Informationen om föremålen eller var bilderna är tagna från står inte med men troligtvis har han själv klippt ut dem ur utställningskataloger.
739 Svensson 2002: 76. Stolpe var tidigt negativt inställd till Martin (Svensson 2002: 73–74), vilket
kan berott på konflikten.
740 Ainu-folket erkändes som inhemsk befolkning först år 2008. 741 Arkivnummer 1910.4.135-152, Etnografiska museet.
742 Telåda. Innehåller de föremål som behövs för att utföra chanoyu även på resande fot. Väl
förbe-rett innehållet en chabako även sötsaker och te men inget varmvatten som måste förberedas separat.
743 Dock finns det inget noterat om vems låda man använde Bildts eller en som Fujiwara Ginjirō
själv tagit med sig, men det senare är mest troligt. Mer om det tillfället nämns i nästa kapitel.
158
DÅ HAR JAPAN UPPHÖRT ATT VARA JAPAN
bidra med andra donationer än tehus och trädgården, vilka däremot kan räknas som betydande i egen rätt.