Till en början var det tänkt att Douglas Lundgren ensamt skulle donera tehuset. Först efter förfrågan till Japan om hjälp att anskaffa ett tehus, kom både med hjälp att införskaffa tehuset och att bära kostnader. Fujiwara erbjöd sig att betala för huset men att den svenska sidan, Lundgren, skulle betala för transporten och arbetet att återuppbygga huset i Sverige. Lundgren valde att skicka ett förslag till Fujiwara om kostnaderna, med ett kostnadstak. En gemensam donation skulle visa ett starkt band mellan nationerna: ”[Tehuset] kommer då att bli en värdig symbol för de sanna känslor och sympatier som bundit våra länder sedan Peter Thunberg levde”.835 Den totala kostnaden skulle, däremot, inte överstiga 20 000 svenska kronor vilket är en ökning av hans första erbjudande hela två och en halv gånger.836 Fujiwara accepterade Lundgrens förslag. Det tillkommer även ett brev
chanoyu? Han var närmare 80 vid det tillfället och enligt åttonde arméns medicinska personal hade han varit sjuk flera gånger de senaste åren samt att han inte kunde häktas – utan place-rades i husarrest – på grund av högt blodtryck och senilitet. Dock drog han sig inte tillbaka helt, han kom att ha visst inflytande i de tre pappersföretag som Ōji seishi delats upp i, donerade 50 miljoner yen till Keio Universitet och 10 miljoner yen till Kyōritsu joshi Universitetet 1953. Han kom att för donationen till Keio universitet bli utsedd till en rådgivande position samt Heders-direktör (名誉院長) året därpå. (Hasegawa 1989: 70). 1959 skapade han Fujiwara Foundation of Science, där Fujiwara priset ges ut än idag. (http://www.fujizai.or.jp/J-keii.html; 2007-09-13)
832 Case file #217, GHQ/SCAP records 833 Reischauer 1946
834 Leonard & Roberts 1949: 11
835 Brev skrivet av Lundgren, daterat 1934-08-28.
836 I den första förfrågan till Japan från Lundgren uppgavs en, för dem, trolig kostnad på cirka 2000
yen. Två källor som anger en växlingskurs är spridda i värde och tid. 1931 antydde Lindblom att 2000 yen motsvarade 4000 kronor, medan 1937 uppgavs att 1 yen motsvarade 1,16 kronor. Un-der 1931 hade den svenska kronan och senare även den japanska yenen devalverats på grund av finanskrisen. (Brev daterat 1931-11-17, Etnografiska museets arkiv; Bilagor till ordinarie samman-komst 13 januari 1937, Kungliga vetenskapsakademins arkiv).
174
DÅ HAR JAPAN UPPHÖRT ATT VARA JAPAN
där museet och Fujiwara ska stå till svars för eventuellt överskott.837 Lundgren skrev i flertalet brev838 att kostnaderna inte fick överstiga de 10 000 kronorna, samt att dessa skulle debiteras till firmans reklamkonto.839
Under dels arbetet med att återuppföra huset i Sverige, dels efterarbetet att färdigställa trädgården kom kostnaderna att öka kraftigt. Mot slutet av projektet, september 1935, skrev Lindblom till Lundgren att kostnader hade stigit och skulle övergå med cirka 5000 kronor.840 Av den summan kunde museet bidra med 3 000, men för det återstående var han tvungen att söka utifrån. Lundgren accepterade förslaget mot att ingen tredje part skulle inblandas. När arbetet väl avslutades och de japanska arbetarna åkt hem, gjordes en sammanställning av kostnaderna där Lundgren meddelade att slutsumman för den svenska sidans del landade på 20 003 kronor och 42 öre.841 Till summan ska sedan den japanska sidan – Fu-jiwaras omkostnader – läggas till. Därmed kan tehuset totalt ha kostat minst 30 000 kronor. Det exakta priset framgår inte av materialet. Det beror troligtvis på att det efterlämnat av de två mecenaterna Lundgren och Fujiwara är bristande. Det finns en sida i Etnografiska museets arkiv där Lundgrens donation listas till 18 000 kronor. Det kan bero på att av de kostnader som fanns på den svenska sidan, senare blev ålagt Fujiwara. Förutom kostnaden kom Lundgren senare att donera 300 kronor per år i totalt 20 år för trädgårdens omvårdnad tillsåvida inget hinder inträffade.842
Den totala kostnaden för tehuset kan ha uppgått till mellan 30 eller 40 000 kronor, baserat på det svenska materialet. Fujiwara nämner däremot inte några kostnader. Dessutom saknas det förmodligen flera brev rörande korrespondens mellan Fujiwara och Lundgren. I det japanska materialet finns det förövrigt en-dast en artikel som ger en siffra på omkostnaderna. Här är den mycket högre än de som tidigare nämnts i Sverige. Tehusets värde skulle vara 100 000 yen, vilket motsvarar över 100 000 svenska kronor.843 Fujiwara var vid det tillfället en av de rikare affärsmännen i Japan så för honom var det troligtvis ingen större utgift. Likt Lundgren kan han även ha lagt kostnaderna på egna företag. Då summan inte stämmer överens med det svenska avtalet. Om det stämmer, har Fujiwara undanhållit information om de faktiska kostnaderna för Lundgren.
Om vi antar att Lundgrens kostnader var nära 20 000, måste Fujiwara skjuta till minst 80 000 för att totalsumman ska närma sig 100 000. Den summan motsvarar drygt 3 miljoner i dagens värde. Att Fujiwara skulle kunna lägga ut den
837 Brev daterat 1935-03-07, Etnografiska museets arkiv
838 Till exempel brev daterade 1935-03-16 samt 1935-06-28, Etnografiska museets arkiv. 839 Brev daterat 1935-07-05, Etnografiska museets arkiv
840 Brev daterat 1935-09-16 Etnografiska museets arkiv 841 F5J : 5, Etnografiska museets arkiv
842 Erbjudandet skrev i ett brev daterat 1937-12-01, samt att det gällde i 20 år skrevs i ett senare brev
daterat 1938-05-23. (Etnografiska museets arkiv)
EN DONATION
summan vore troligt.844 Men vad innebar den, som låg mellan 30-100 000 kronor i köpkraft för sin samtid? Från de räkningar som fortfarande finns kvar kan vi se kostnaden i jämförelse med dåtida priser. Till exempel finns kostnaden för den lägenhet som de två japanska arbetarna bodde vilken landade på 170 kronor i månaden. En natt på Eden Terrace Hotel låg på 16 kronor och kostnaden för en öl på samma plats endast 90 öre. Det fanns även svenska arbetare som hjälpte till vid arbetet att återuppföra tehuset. Timlönen låg på 1,27 kronor men kan inte med säkerhet sägas vara den fullständiga. Otillförlitligheten består i att kostnaden för arbetarna kan ha reducerats som en form av donation. Även de två japanska arbetarna fick en form av betalning, fickpengar. Till en början var det 20 till 30 kronor i veckan men siffran kom senare att öka till 50 kronor. Ersättningen var till de två gemensamt och bör därmed halveras för att se mängden för respektive arbetare. De köpte även cognac till arbetarna som kostade 7,60 kronor litern, vilket var mycket mer än den öl som kunde köpas på hotellet ovan. Innan de två japanerna återvände hem till Japan efter slutfört arbete fick de varsin koffert, för 19,50 kronor. En av dem fick även en fodrad rock för 75 kronor. Sett utifrån de kostnaderna var tehuset en stor investering.845
Det går även att finna några enskilda personers syn på kostnaden. Lindblom själv hade motsvarat med en mindre villa medan hans fru ansåg det vara en skandal att priset var så högt. Lindblom har även i ett brev skrivit att det fanns besökare som värderade tehuset till 100 000 kronor vilket kan ha varit träffsäkert sett till den japanska källan.846 I fråga om beräknade kostnader, ska vi heller inte glömma Elisséeff. Han beräknade att kostnaden skulle vara cirka 2 000 yen, då motsvarande 4 000 kr enligt brevet, för ett begagnat tehus. Det var den summa som lade grunden för att Lindblom bad om en donation på 10 000 kronor från Lundgren vid projektets start.847
Oavsett om kostnaden för tehuset var dryga 30 000 kronor eller upp emot 100 000 kronor, var den egentliga utgiften ännu lite högre. Som tidigare nämnt, var kostnaden för arbetarna lägre än normalt. Det gällde både för de japanska såväl som svenska arbetarna. Ostindiska kompaniet tillkom genom att reducera kostnaden för frakten av tehuset och för de två medföljande japanerna. I Göte-borg var hamnavgiften och transporten till järnvägen reducerad, och till sist hade kungen medgivit lägre avgifter för transporten till Stockholm.848
Förutom donationer i form av lägre kostnader, ökade museets samling under samma tid. Fujiwara skickade till exempel chanoyu-föremål med tehuset och
844 Enligt en uträkning, http://historicalstatistics.org/Jamforelsepris.htm (2018-10-08) motsvarar 100
000 kr år 1935, 3 087 136 kr år 2019.
845 Kvitton och liknande finns i Etnografiska museets arkiv, F5J : 5. 846 Brev daterat 1935-11-04, Etnografiska museets arkiv
847 Brev daterat 1931-11-17, Etnografiska museeets arkiv 848 Etnografiska museets arkiv, F5J : 5.
176
DÅ HAR JAPAN UPPHÖRT ATT VARA JAPAN
arbetarna överlämnade sina verktyg till museet.849 Men det var inte bara de inblandade som donerade, då även andra visade donationsvilja. En av de mest aktiva var kanske Gösta Guston svensk affärsman i Japan.850 Han hjälpte till med planeringen av tehusets frakt till Sverige, och skickade även stenlanternor till trädgården. År senare, 1940, avsåg han skicka ett ”shrine”, men exakt vad det innebär förklaras inte i materialet. Det mest troliga var att han skickade en torii, eller att en sådan lät uppföras.851 Till och med den japanska regeringen donerade till museet då Fuijiwara tog del i att en film om chanoyu skickades till museet.852
849 Donationen av verktygen är dock i arkivet skrivet som en gåva av Fujiwara. 850 Han var Skfs högsta i 1930- och 1940-talens Japan. Se även Ottosson 2010.
851 Det står nämnt i ett brev daterat 1940-09-24. I årsberättelsen för Etnografiska museet 1936,
finns en bild på en torii som var uppställd i parken av Ukigaya, och i bildtexten står Guston angi-ven som donator.
https://archive.org/stream/EMArsberattelse1937Images/EM-Arsberattelse1937_djvu.txt