DÅ HAR JAPAN UPPHÖRT ATT VARA JAPAN
i Japan. Utställningarna, tillsammans med skrivna böcker och artiklar i ämnet, bidrog därmed till att forma bilden av Japan och dess tekultur. Vid dessa utställ-ningar, samt uppbyggnaden av tehuset, har förmedlaren (utställarna) haft störst inflytande på vilken typ av presentation, eller bild,43 som mottagarna (besökarna) mötts av. Tehuset och dess föremål är vid en utställning tagna från sin kontext och framstår därmed endast som fragment, och upplevelsen av den är en annan än om den skett ”på plats”. Av den anledningen är förmedlarens betydelse central och kommer att stå i fokus. Utställningsbesökarnas reaktioner kan endast under-sökas indirekt genom att se hur utställningarna och chanoyu beskrivits i svenska tidningsartiklar. Journalisterna bidrog till skapandet av bilden med sina texter, dels genom att föra presentationerna vidare, dels genom att även ses som mottagare.
Presentationen av chanoyu i Sverige är en del av introduktionen som ägde rum i väst. Synen på chanoyu varierade mycket mellan olika presentatörer och presentationsformer. Flertalet faktorer bidrog till mångfacetteringen, bland annat kunskap i ämnet och språket, samt syftet med presentationen såsom konst eller fritidskultur. Vår nutida uppfattning av dåtidens bild av chanoyu formas av de mer kända texterna från den perioden. Ett brett intag av källor bidrar till att tendenser kan klargöras och sedan användas för att inte bara förstå en bredare kontext, utan även kapa förståelse om Japan-bilden som en helhet. I avsaknad av tidigare forskning ring presentationen av chanoyu, görs en övergripande studie i introduktionen av chanoyu i väst för att ta fram de dimensioner av chanoyu som dominerar. Med hjälp av den kan tendenser och relationer skönjas och enskilda presentationer, såsom den svenska, förstås, inte bara som enskilda kulturmöten utan också som en del av chanoyu bortom Japans gränser.
1.3 frågeställningar
För att förstå processen och de inblandade aktörerna under perioden, hur de uppfattat och presenterat chanoyu utgår in avhandling ifrån ett antal avgränsade frågor. Den grundläggande är att söka förstå hur chanoyu introducerades mellan 1878–1939, samt vilken form den tog och hur den förändrades under epoken. De händelser som utgör studien har inte i detalj studerats tidigare och för att kunna undersöka fältet måste de samtidigt etableras. Det är först när vi ser enskilda händelser samt förloppet i ett sammanhang som de framträdande bilderna kan studeras. Introduktionen utgörs av olika presentationer som vid första anblick kan tyckas sakna relation med varandra, men som trots allt har mycket gemensamt.
Relationen mellan Japan och Sverige kom att förändras under den aktuella tidsperioden. Japan öppnade sina gränser från att först ha varit en ”omodern”, svag stat till att så småningom skaffa sig militär och politisk status; gillande och
INledNINg
ogillande genom att erövra egna kolonier samt segrar i krig mot asiatiska såväl som europeiska nationer. Presentationen av japansk kultur i väst var påverkad av händelseutvecklingen. Vilka aspekter av chanoyu har förts fram som betydelsefulla och vilken syn genererade det?
När en annan kultur, ett annat samhälle, presenterades – vid tiden relevant för avhandlingen – påverkades bilden ofta av två motsatta perspektiv.44 Antingen söks likheter mellan oss och dem, ”assimilering”, eller så betonas skillnaderna, ”exotisering”. Den allmänna opinionen såg, i stort sett fram till första decenniet av
1900-talet, Japan som en omodern, och därför ociviliserad, nation. Hur har bilden av Japan färgat introduceringen av chanoyu? Finns det aspekter av modernisering även i presentationen av den traditionella kulturen eller stod den kvar som en symbol för det forna? Hur påverkas sättet att presentera chanoyu av de inblandade aktörerna, både det utställda visuella resultatet men även intentionerna bakom?
De aktörer som kan sägas ha varit av stor betydelse för bilden av Japan är de som introducerade chanoyu i form av skriven text. Till gruppen hör insatta akade-miker och motsvarande kunniga, så även journalister. Framställningen av tehuset och dess kultur har influerats av personer med olika bakgrunder och kunskaper. Några av aktörerna var japaner, det är därför av vikt att studera deras möte med de svenska motsvarigheterna, men även hur stort inflytande de utländska tekän-narna haft under en tid av etnocentrism och fosterlandssvärmeri vilka präglade tidsandan. Det finns samtida europeiska texter om chanoyu som bör jämföras med de svenska för att kunna utröna likheter likaväl skillnader. Hur skiljer sig introduktionen i Sverige från samtida motsvarigheter i andra europeiska länder?
1.4 tidigare forskning
Forskningen som tar upp chanoyu och uppfattningen om den i Europa är väldigt begränsad. Konsthistorikern Allen Hockley jämförde presentationen av chanoyu i reseskildringar till och med Meiji-perioden (1868–1912) med utgångspunkt från Okakuras bok The Book of Tea.45 Först ut kom en översikt över de caféer som också föll under termen tehus. I artikeln nämns flertalet källor från sent 1800-tal där han påvisar den mix av fakta och fantasi som bilden av tekultur i Japan kunde ha. Olika former av tehus och folks uppfattningar och missuppfattningar om tedrickande härskade, inte bara chanoyu. Hockley för fram argument att just missförstånden påverkade Okakura när han skrev boken. Tillsammans med Hockleys artikel kom även en annan artikel med liknande fokus på Okakura att publiceras. Murai Noriko, forskare i japansk konst, utgick från Okakuras bok och
44 Fler perspektiv är möjliga men under perioden var det vanligt, i Europa, att världen studerades med ett vi-dom perspektiv. Perspektivet har sitt ursprung i synen på utställningar av andra kul-turer (Karp 1991b) och Orientalism av Edward Said (1978), vilket förklaras närmare i kapitel 1.5.
14
DÅ HAR JAPAN UPPHÖRT ATT VARA JAPAN
påvisar att den var betydande för USA:s uppfattning av Japan,46 men att deras respektive uppfattningar inte alltid var parallella med varandra. De tendenser i beskrivningen av chanoyu som de tar upp i sina respektive artiklar, sammanfaller väl med de dimensioner som tagits fram i den här avhandlingen om än inte lika djupgående.
Om svensk-japanska relationer är det sparsamt med material. Till exempel är artiklarna som omnämnde tehuset och dess uppförande i Sverige 1935 förbisedda av historikern Åke Holmberg i hans studie Världen bortom västerlandet.47 I den andra volymen listas de årliga nedslagen som han baserat sin diskursanalys på och för 1935 väljs Aftonbladet ut, bland annat månaderna oktober till december. Tehuset som invigdes den 6 oktober samma år har omnämnts även där, men har
av Holmberg inte ansetts bidragande som underlag för hans beskrivning och analys. Studien av det japanska tehuset i Stockholm bidrar med ett komplement till uppfattningen av Japan i Sverige, då främst gällande det kulturella inflytan-det. Holmberg har även ett fokus på Kina i den andra volymen, som behandlar mellankrigstiden och i avsnitten om Östasien. Japan behandlas främst som en militärt aggressiv nation, om än i separata avsnitt. Ett perspektiv som ytterligare bidragit till att artiklar om Japans kultur, däribland tehuset, uteslutits.
Hans angreppspunkter handlar om hur bilden av väst har dominerats av fördo-mar, rasism och eurocentrism. En utgångspunkt ur främst negativa värderingar begränsar resultaten. Det europeiska intresset för japansk konst, japonisme, nämns mycket kortfattat,48 Frågan om huruvida intresset kan ha influerat en positiv exotisk syn, om än stereotyp, förblir obesvarad. Hans bidrag till forskningen är däremot betydande då det bidrar till en del svar, samt skapar ett avstamp för mig och andra mer snävt fokuserade studier inom till exempel enskilda nationer och/ eller tidsperioder.
En sådan studie kan historikern Torsten Burgmans Japanbilden i Sverige
1667-1984 anses vara.49 Titeln till trots är Burgmans studie inte en bildstudie per se, utan
borde snarare ses som en bibliografisk sammanställning. Det finns några avsnitt med bildanalyser men i de flesta fall är det hans sammanfattningar av vad som publicerats och vilka de olika författarna var som blir av värde. Hans klassificering av vissa böcker kan också ses som tveksamma. Till exempel har Ida Trotzigs bok
Cha-no-yu hamnat under ”Hem och trädgård” tillsammans med översättningen
av Okakuras The Book of Tea. Te har klassificerats som en familjeföreteelse, och boken ”Den Japanska trädgården” som snarare borde ha nämnts inom det här avsnittet, står snarare under ”Konst Bibliografi”. Burgmans avhandling Svensk
46 Murai 2012
47 Holmberg 1988 & Holmberg 1994. Holmberg har även skrivit om hur omvärldsbilden förändrats i
Nordisk familjebok, vilket till stor del tas upp i Holmberg 1994. 48 Holmberg 1988: 492, 495
INledNINg
opinion och diplomati under rysk-japanska kriget 1904-1905 beskriver däremot hur
pressen i Sverige påverkades av pro-japansk propaganda ibland annat från USA men också Japan. Den yttre påverkan förstärkte en redan japanvänlig inställning i media. Det skrevs mycket om kriget, och debatterades om utgång och avgörande vid olika slag och händelser. Eftersom det var ett modernt krig och kom det till och med att påverka svenska försvarsfrågor, då det visades att små torpedbåtar kunde nå framgång mot ekonomiskt dyrare flottor.50
En tredje svensk forskare som studerat japanbilden i Sverige är Bert Edström. Han har gjort flera mindre undersökningar där denna bild ingått. Ett av hans verk handlar om hur Japan har framställts i svenska geografiläroböcker mellan 1842–1993, medan ett annat om bilden i nutid, det vill säga efter andra världs-kriget.51 Läroböckernas Japan gick från en allmän bild där japanernas ”national-karaktärer” nämndes, till en ett fokus på deras ekonomi och samhälle. Edström har även skrivit andra mindre artiklar, fokuserade på enskilda personer och deras relation med Japan. En av artiklarna är ger beskrivning över det första politiska sändebudet till Japan, Gustaf O. Wallenberg.52 Hans ambitioner kom att skapa konflikter mellan honom och vissa företrädare för svensk politik och näringsliv. Han försökte påverka och stödja svenskt näringsliv i Japan, men fick inte stöd han hade hoppats på.
Förutom den svenska omvärldsbilden ställs även chanoyu och tehuset i fokus i föreliggande studie. Det finns ett antal studier i hur chanoyu har använts och spridits i andra icke-japanska länder samt texter över tehusets uppförande.53 I två av dessa har betydelsen av chanoyu i USA respektive Brasilien tagits upp. I Kristin Suraks studie om utövarna i USA är det en klar dominans av japaner som praktiserar chanoyu. För dem utgjorde chanoyu en koppling till en etnisk identitet som japan. Det var inte fråga om att försöka anpassa utövandet till omgivningen, snarare att det japanska söktes och försökte få det så autentiskt som möjligt.54 En viktig poäng i undersökningen var att utövarna inte hade intresse för chanoyu under sin tid i Japan, och samma resultat hade Cristina da Rocha nått. I hennes studie om brasilianska utövare nämns att för japaner eller de av japanskt ursprung, betydde utövandet ett socialt möte med andra likar – då de pratade japanska, samt åt och drack japanskt. Liksom i USA blev chanoyu ett sätt att få kontakt med
50 Burgman 1965
51 Edström 1997a & Edström 1996
52 Edström 1999. Den finns även i en förkortad version: Edström 2001.
53 Det tehus som är i fokus i studien byggdes upp 1935 och brann ner drygt 30 år senare, den 1 oktober 1969 (Dagens Nyheter 2 oktober 1969). 1989 startades ytterligare ett projekt och om att bygga upp ett nytt tehus, som fick samma namn, på en plats cirka 10–15 meter från det gam-la. Då båda husen har erhållit samma namn, Zui-ki-tei, förekommer viss förvirring. Det senare byggda har en egen historia och även om det finns starka kopplingar med det äldre kommer de inte inkluderas i avhandlingen.
16
DÅ HAR JAPAN UPPHÖRT ATT VARA JAPAN
sin etniska identitet; att vara japan. För de icke-japanska brasilianerna i hennes studie blev chanoyu identifierad som en ”exotisk finess”.55
Att chanoyu har fått status för att ”finna” det japanska är däremot inget nytt, utan har en längre historia. Både Tim Cross och Surak visade i sina studier att nationalismen i Japan arbetat för att skapa chanoyu som en symbol för det ja-panska i Japan. Cross visade på att i Japan under 1930-talets slut, inte bara söktes stärka chanoyu som en symbol, och det var främst Senke-skolorna som axlade uppgiften – det vill säga de skolor som är störst än idag.56 Surak kom likaså att visa att den kulturella nationalismen, och chanoyu, stärktes med militarismen under 1930-talet. Intellektuella, såsom Okakura Kakuzo, sökte efter restaurationen och uppbrottet med det gamla följt av utländska influenser, en japansk identitet.57 Chanoyu som en symbol för Japan och det japanska i Japan bör därför antas vara troligt, även om det finns röster för att så inte nödvändigtvis är fallet. Oshikiri Taka argumenterade emot Surak, och vill i sin avhandling visa att det endast skedde under begränsade tillfällen och utställningar, och att chanoyu inte fått betydelse för den breda massan.58 I Suraks bok Making tea, Making Japan finner vi ett avsnitt där hon tar upp flera exempel i media, som reklam, drama och anime, men också turism, på hur chanoyu framhävs som identitetsskapande.59 Det visar på att chanoyu användes effektivt för att framhäva det japanska, men säger inget om hur det uppfattades av japanerna själva. Bara för att det aktivt används i media, betyder det inte nödvändigtvis att det ses som en del av ens egen identitet. I Sverige hävdas det till exempel på Vasaloppets hemsida att ”Sälen är med andra ord inte enbart startplats för världens största motionslopp, utan också startpunkten för hela vårt lands historia.”60 Frågan blir därmed; vilken betydelse har det för svenskarnas självbild?
Det ovan studerade bruket av att framhäva chanoyu som ett uttryck för en nationell identitet är nationellt, då det fokuserar på Japan och dess ansträngningar internt. I min avhandling kommer jag därför bredda forskningsfältet som Cross och Surak skapat, genom att fokusera på främst Sverige och övriga västländer, snarare än Japan. Min avhandling kommer därför att komplettera deras och i förlängningen vara en grundsten för att vidare kunna jämföra den japanska självbilden av chanoyu med den i väst. Än finns det perspektiv inom fältet som saknas. Bland annat hur det japanska folket själva uppfattar chanoyu, både då och nu, och hur efterkrigsbeskrivningen av chanoyu ser ut i väst?
55 da Rocha 1999
56 Cross 2009: 89
57 Surak 2013: 17-55
58 Oshikiri 2012: 9. Hon kritiserade däremot Suraks avhandling Nation-work: Making tea, Making
Japanese, som hennes bok Making Tea, Making Japan är byggd på. 59 Surak 2013: 156-168
INledNINg
Synen på chanoyu som en symbol för japansk identitet som växte fram i Japan främst under 1930-talet kom att kvarstå även efter andra världskriget. 25 år efter krigsslutet kom Hisamatsu Shinichi att skriva: ”Sadō [茶道61] culture is one of the first things to which scholars and learned men of the West turn their attention when going about a serious study of Japanese culture.”62 Årtionden senare kom även Akatani Yoshio att nämna ett intresse för chanoyu på ett liknande sätt: ”It has influenced Japanese culture so deeply that historians may find many insights bringing them to a new understanding of Japanese art and behaviour, life and human relations.”63 Men intresset kan ha funnits även närmare 1945 än så, då Fujiwara under tidigt 1950-tal nämner, att besökare först lär sig om blomsterde-koration, därefter om te och slutligen bild.64
Texter om det japanska tehuset i Sverige återfinns inte bara är utan även i Japan, som till råga på allt gavs ut under de tid då allt skedde. I en bok från 1938 finns den första beskrivningen av händelserna kring tehuset.65 Yokoi Hanzaburō (横井半三郎) skrev inte bara om tehuset utan även om det monument till Townsend Harris som Fujiwara Ginjirō var med och uppförde. Då han skrev under händelser-nas samtid hade han tillgång till material, såsom arbetarhändelser-nas dagböcker, vilket varit otillgängligt för mig. Det är främst ett japanskt perspektiv som innehas och därmed börjar han med Lindbloms första brev efterfrågande att köpa in ett begagnat tehus. Då den mycket kortfattade boken utgavs kort före andra världskriget tros den ha haft begränsad spridning. Dess värde ska dock inte underskattas. Yokoi skrev bland annat upp de föremål som användes vid invigningen i Japan då Prins Chichibu (秩父宮雍仁親王66) bjöds in. Än tidigare, redan år 1935 då tehuset uppfördes gav
Kitao Harumichi (北尾春道) ut en fotobok med flera japanska tehus, varav det sista var Zui-ki-tei i Sverige. Hans bidrag består främst av några bilder och ritningar över området men är den första presentationen av tehuset i bokform.67 Den engelska titeln, New style in chashitsu (tea-cult house), hade han till trots både japansk och engelskspråkig förklaring till bilderna.
Det finns även svenska och japanska texter – från tiden efter andra världskriget – som beskriver tehusens historia. Några har skrivit om det gamla tehuset från
61 Sadō betyder ordagrant ”teets väg” och är det vanligaste sättet att nämna chanoyu idag. 62 Hisamatsu 1970: 9. Hisamatsu undervisade vid bland annat Kyoto universitetet, samt även
externt i zenbuddhism. Han själv var upplärd av Nishida Kitarou. Nishida var i sin tur bekant med Suzuki Daisetsu, och de båda influerade varandra. Hisamatsu trodde även han på det unika Japan där det ”rätta” Zen kunde förstås. (Sharf 1993).
63 Akatani 1992: 16
64 Fujiwara 1952: 227; Fujiwara 1984: 181. Den senare av de två är en nyutgåva av första versionen från 1951.
65 Yokoi 1938
66 Hans fullständiga namn var Chichibu-no-miya Yasuhito-shinnō, där ”no-miya” samt ”shinnō” är tituleringar för hans nära släktled; bror till kejsaren. Utan de formella tituleringarna blir hans namn: Chichibu Yasuhito.
67 Kitao 1935. Det finns inga sidnummer i boken men bilder och planritningar till tehuset är numre-rade 67–75.
18
DÅ HAR JAPAN UPPHÖRT ATT VARA JAPAN
1935, samt det nya från 1989 och deras arbeten ska omnämnas. En stor skillnad mellan deras beskrivningar och min avhandling är tillgången till, och bruket av, källmaterial. Nytt material har tillkommit sedan deras texter publicerades. Här har också både japanskt och svenskt material använts. Introduktionen och processen har vidare satts i ett större förlopp där bredare förståelse och kontext eftersökts. Vi ska däremot inte underskatta deras bidrag av att introducera historien för en
svensk respektive japansk läsekrets.
Karin Åmell tar upp det äldre tehusets historia, i sin artikel ”Det löftesrika ljusets boning”.68 Där beskrivs tehusets historia som en del av bakgrunden till den i nutid pågående undervisningen och demonstrationerna i det nya tehuset och Etnografiska museet. Då artikeln publicerades i en katolsk tidskrift,69 ser hon även närmare till chanoyus religiösa förbindelser med både zenbuddhism och kristendomen. Hon återger även lite kort om det gamla huset med hänvisning till Etnografiska museets publicering av historien, skriven av Ulla Wagner.70 Hennes återgivning fokuserar på, eller snarare nämner, vissa fakta i händelseförloppet: framförallt dess ursprung i Trotzig och den ”troliga” starten i konstutställningen 1931. Vidare presenterar hon de som var inblandade och lite information om den japanske donatorn Fujiwara. Dock har de två japanska arbetarna som kom till Sverige och hur tehuset uppmärksammats i svenska media inte omtalats i någon av de två verken. Wagner har även givit ut en bok, Det drömda Japan,71 som återger de bilder Trotzig köpte in från Japan för Etnografiska museets bekostnad under 1917–1918. Till de publicerade bilderna finns även beskrivningar om dem, deras samtid, och en liten bakgrund till Trotzig. De inköpta bilderna täcker flera områ-den, från hemliv och arbete, till kultur och religion. Dess återgiving av chanoyu är dock mycket begränsad.72 Mycket om Trotzigs bakgrund och liv står att finna i Gaby Stenbergs verk Ida Trotzig – min mormor, Japanpionjären.73 Då Gaby är barnbarn till Trotzig är hennes berättelse uppbyggd på både egna minnen samt material som finns i hennes privata ägo. Hon ger en bra bakgrund till Trotzigs intresse för Japan, bakgrunden till giftermålet med Herman och resan till Japan.