Fukukita Yasunosuke

Likt Berliner hade även Fukukita problem att föra över chanoyu till en europeisk språkdräkt, om än i hans fall främst med att finna en lämplig engelsk term för chanoyu. En stor skillnad mellan honom och de andra japanska förmedlarna under perioden, är att han inte var bosatt i väst. Fukukita var anställd hos Fujiwara och följde med på hans resor till Nordamerika och Europa.469 Han var närvarande vid Fujiwaras besök till tehuset och Etnografiska museet i Stockholm 1939. Vid Fujiwaras frånvaro har Fukukita också skickat brev i hans ställe till Sverige.470 Vidare har han även översatt Fujiwaras bok The Spirit of Japanese Industry till

med.

469 I bildtexten till en bild i Etnografiska museets arkiv står det angivet: ”Head Staff at Fujiwaras

Co”. Ichikawa (1973:3-4) nämnde Fukukita som avdelningschef (調度課長; chōdo kachō) när han

mötte honom i Tokyo 1925 för att sedermera bli introducerad till Fujiwara. Enligt Ichikawas utsago ska Fukukita ha varit utbytesstudent till Stanford universitet. Efter examen i engelsk litteratur gick han vidare till högre studier vid Harvard.

470 Några brev med Fukukita som avsändare är daterade 15 augusti, 1934; 1, 4, 5 och 10 april, 1935.

Fujiwara hade vid ett tal inför Svensk-japanska föreningen i Tokyo medgivit att han inte kunde något annat språk än japanska. Talet finns i engelsk översättning (Box 057, Gadelius arkiv, Väs-terås) och framfördes vid hans tillträde som ordförande för sällskapet den 22 januari 1934.

100

DÅ HAR JAPAN UPPHÖRT ATT VARA JAPAN

engelska.471 Det är även troligt att Fukukita varit en aktiv del av Fujiwaras sociala teutövande. De båda skrev nämligen om chanoyu, Fukukita på engelska och Fujiwara skrev om sina syn på japanska efter krigsåren.472 Ett tydligt tecken på relationen står att finna i Fukukitas första utgåva av Cha-no-yu. Förordet473 är skrivet av Masuda Takashi, 益田孝, som var Fujiwaras chef. I början finns även en målning av Fujiwara inlagd som helsida.474 Vi finner även Fukukitas namn som en av ”directors” vid Svensk-japanska föreningen i Tokyo, samtidigt som Fujiwara var ordförande.475 Det svenska tehuset kom även att nämnas den fjärde utgåvan av Cha-no-yu från 1940.476 Hans besök året innan låg till grund för detta, dock kom utgivningen att få mycket begränsad spridning i väst,477 då dess publicering skedde under pågående krig i Europa. Ett exemplar lyckades däremot att ta sig fram till Etnografiska museet i Stockholm.

Fukukita skriver i sin bok att han läste Okakuras The Book of Tea redan innan han påbörjade Cha-no-yu, men det var inte förrän han själv deltog i utförandet som han förstod Okakuras höga ideal.478 Drygt ett decennium senare, 1943, kom han även hävda att ”This is the best publication for the philosophical and aesthetic dissertation on Cha-noyu, the tea cult of Japan”, samt att de flesta japaner som skrev om japansk kultur på engelska citerade Okakura.479 Inflytandet från Okakura lär ha varit bidragande till att chanoyu utvecklats till ett ”estetiskt fritidsnöje, en kult, där drycken var idealiserad”.480 Den estetiska dimensionen i Fukukitas text går inte att förneka. De gamla temästarna hade bidragit till att utveckla en unik, estetisk stil för Japan. Deras ideal kom även att bidra till att hindra utländskt inflytande, kinesisk från förr och västerländsk i hans samtid. Det fanns ett etniskt relaterat karaktärsdrag i att kunna förstå det vackra även i ”severe simplicity and refined poverty”481 hos japanerna. Däremot var det bara en liten del av folket i Japan som förstod chanoyu. Matcha hade blivit ett medium för att uppleva det

471 Fujiwara 1936. Dess japanska original kom ut året före (1935a) med titeln 『工業日本精神』 och var byggd på föreläsningar utförda under 1934.

472 För mer om Fujiwaras syn på chanoyu se nästföljande kapitel.

473 Det var egentligen två förord, varav den andra författad av ”Soan Yoshio Takahashi” (Takahashi

Yoshio).

474 Fukukita 1932: invid innehållsförteckningen, sidorna saknar paginering.

475 Ett häfte med stadgar och medlemar 1940 för Japan-svenska föreningen (日本瑞典協會) finns i Gadelius Arkiv, Box 024. Den är utgiven på japanska medels engelska.

476 Fukukita 1940: 119–25

477 En sökning på Worldcat.org visar att Fukukitas fjärde utgåva från 1940 finns tillgänglig på 10

olika bibliotek, medan den första från 1932 har motsvarande 128 tillgängliga bibliotek. I den svenska söktjänsten libris.kb.se finns enbart den tredje, femte och sjätte utgåvan tillgängliga. Det enda tillgängliga exemplaret påträffat är på Etnografiska museet, Stockholm.

478 Fukukita 1932: xi 479 Fukukita 1943: 13 480 Fukukita 1932: 3

481 Fukukita 1932: 76. Det är de två japanska estetiska termerna wabi (rustik, ensamhet) och sabi

CHANOYU I VÄST

estetiska. Samtidigt var det omöjligt att förstå idealet i chanoyu utan att känna till ”Zen-philosophy”.482

Att delta var att uppleva det estetiska, naturen i trädgården och föremålen som ställdes fram. Det skapades inte enbart av värden utan tillsammans med gästerna. Det är inte den religiösa tron eller det moraliska tvånget som får en att delta, utan endast viljan att spendera några timmars ”mental rekreation” på ett gammaldags vis.483 Det går att finna starka kopplingar mellan religiösa – även om de nämns som ”filosofiska” – och estetiska perspektiv. Till exempel hade den zenbuddhistiska bakgrunden lett till att enkel dekoration föredrogs framför luxuös. Likt Okakura kom därmed Fukukita att koppla samman chanoyu med zenbuddhismen. Däre-mot är det inte samma tyngd i Fukukitas förklaring. Han ansåg inte att chanoyu skulle ses som en ”mystisk och komplicerad kult eller ritual”,484 utan atmosfären var ett viktigt inslag där gästfriheten var viktigare än det formella.

Fukukitas presentation av chanoyu har en starkare estetisk och ceremoniell betoning än en religiös. En stor del av hans bok utgörs därmed av en genomgång av själva utförandet med allt från inbjudan, trädgård, och måltid till att nämna båda teformerna som kan bjudas på, tjockt respektive tunt. Han tar även upp en aspekt som ingen annan förmedlare gjort under perioden, utom möjligen Matsu-moto drygt tre decennier tidigare - värdens upplevelse. Det är ett tungt arbete som läggs på förberedelser, men i slutändan är det är de som njuter mer än gästerna. Kunniga gäster kommer inte att missa att se allt slit samt uppskatta de föremål som lagts ut för tillfället. Samspelet mellan värd och gäst är en lektion i gästfrihet och artighet.485 Därmed blir det sociala en viktigare faktor än det ritualistiska i utförandet. Tyngden mot sociala och estetiska dimensioner i hans första bok kan ha influerat valet av titel för den kortare versionen två år senare: från Cha-no-yu:

Tea Cult of Japan till Tea Cult of Japan: An Aesthetic Pastime.486 Men i valet av

undertitel har hans starka estetiska koppling kvarhållits. Utförandet, etiketten och den form som mötet tog var endast en grund till att studera och uppskatta föremålen och det estetiska runtomkring – en upplevelse som började redan på stigen in genom trädgården mot tehuset. Utan det estetiska skulle chanoyu endast vara ett system för att servera te, och därmed sjunka till att vara en av de ”driest and most uninteresting of cults.”487 En intressant aspekt i synen på vad chanoyu var, är dess jämförelse med ett västerländskt afternoon tea party. I väst, till skillnad

482 Fukukita 1932: 75–79 483 Fukukita 1932: 75–92 484 Fukukita 1932: 80 485 Fukuktia 1932: 69–72

486 Fukukita 1932 resp. Fukukita 1934 487 Fukukita 1932: 99

102

DÅ HAR JAPAN UPPHÖRT ATT VARA JAPAN

från chanoyu, fanns det främst en social tyngd med samtal och skvaller, även om det konst närvarade.488

Förutom Fukukitas böcker var han även högst troligt inblandad i att producera en stum-film på engelska under 1930-talet för presentationen av chanoyu på. Filmen skapades av Byrån för internationell turism (国際観光局; Kokusai kankōkyoku)489

i Japan, samma institution som givit ut Fukukitas publikation i ämnet. Vidare finns det vissa likheter mellan definitionen av chanoyu i filmen och Fukukitas böcker. I början av filmen kommer följande text upp:

The Tea Ceremony or ”chanoyu” is a refined pastime in Japanese homesIt is a cult to develop spiritual enlightenment and encourage mental relaxation.490

Att se chanoyu som ett ”förfinat nöje” och ”mental rekreation” har tydliga likhe-ter med Fukukita text. Det finns däremot en möjlighet att han inte direkt varit inblandad i själva produktionen utan att skaparna enbart utgått från hans verk. Filmen visar en chaji där en manlig värd bjuder in en manlig och tre kvinnliga gäster. Mannen har fått positionen som förste gäst, troligtvis då män åtnjöt hö-gre social status i samhället och i te-skolorna. Av de kvinnliga gästerna är en lite äldre än de övriga vilket göra att hon är placerad sist. Inom utförandet krävs det framför allt kunskap av den förste och sista gästen, medan de i mitten kan klara sig med grundläggande. Förloppet som visas är några timmar långt men i filmen förkortat ner till 13 minuter av sporadiska scener. Det är svårt att veta, eller ens gissa, vilken skola som utförandet är taget i. De splittrade visuella inslagen med fåordiga textrutor mellan scenerna gör det svårt även om de i nutid främsta skolorna bör kunna uteslutas.491 Då det var en stum-film har allt ljud, tal såväl som musik, fått ersättas med några få textrutor, vilka tillsammans med de få scenerna skapar en mycket begränsad bild av chanoyu. En hel del av förståelsen av chanoyu för mottagarna lämnas därmed över till egna tolkningar. Till exempel nämns en liten ingång492 som symbolisk för ”anspråkslöshet” utan förklaring till hur eller varför.

Filmen kan även ses som en del av introduktionen av chanoyu i Sverige. En kopia av filmen skickades till Etnografiska museet som en gåva från den japanska regeringen. Arrangören till försändelsen var Fujiwara och i ett brev från mars 1939 nämns den tillsammans med uppmaningen att regeringen, och inte han

person-488 Fukukita 1932: 81, 99

489 Låg under Japans statliga järnvägar (日本交通公社; Nihon kōtsū kōsha) vilket omstrukturerades

1934 till Japans turistbyrå (日本旅行協会; Nihon ryokō kyōkai).

490 Stumfilen finns i original såväl som digitalt format vid Etnografiska museet, Stockholm. 491 Flera utövare med gedigen erfarenhet inom Urasenke- såväl som Omotesenke-skolorna har

tillfrågats. Ingen har dock funnit likheter med deras egna format på utförandet.

492 Nijiriguchi; 躙り口. Det är den lilla ingången till tehuset. Det sägs att Sen no Rikyū införde den för att alla som passerade in i tehuset skulle buga vid inträdet i huset och därmed vara jämlika oavsett social status i samhället utanför.

CHANOYU I VÄST

ligen, ska ses som donator. Filmen finns fortfarande tillgängligt i Etnografiska museets arkiv.