Stolpes, som var upplärd arkeolog, intresse i etnografi hade börjat redan på tidigt 1870-tal som en av grundarna till Antropologiska Sällskapet. Sällskapet kom att utöka sin intressesfär med geografi vilket från 1877 blev det Svenska Sällskapet för Antropologi och Geografi (SSAG). Sällskapet kom även att ge ut en tidskrift - Tidskrift för antropologi och kulturhistoria - mellan 1875–1882. Året innan den avslutades hade sällskapet börjat ge ut tidskriften Ymer som förutom etnografi även publicerade artiklar om geografi. Sällskapet skulle vara en drivande faktor bakom tanken att skapa ett etnografiskt museum.538
Sällskapet kom att anordna, som ett led i initiativet att skapa ett etnografiskt museum, en utställning i Stockholm av de etnografiska föremål som kunde insamlas i Sverige. Den 4 april 1878 öppnades dörrarna till Arvsfurstens palats i Stockholm och en utställning – kallad Allmänna etnografiska utställningen – som var planerad att vara endast i tre månader539 hölls slutligen öppen för allmänheten även åtta månader senare. Mer än 10 000 föremål, uppdelade i över 6 000 nummer, ställdes ut i palatset. Den stora samlingen föremål från museet, institutioner, och även privatpersoner, var långt fler än vad som först troddes vara möjligt.540 Även om stor del av föremålen återlämnades till sina tidigare ägare vid utställningens slut, kom två av samlingarna, Vitterhetssällskapets och Sällskapet för Antropologi och Geografis, att doneras och sammanföras med samlingarna på Vetenskapsa-kademin. Det var Stolpe själv som tog sin an uppgiften att organisera föremålen och skriva två utställningskataloger till Allmänna etnografiska utställningen. Den första publicerades först i ofullständig form då den, troligtvis, inte var klar till invigningen, och som fullständig en tid senare. Den första katalogen, som då finns i två versioner, kallades Etnografisk översikt541 och den andra special-förteckning542. I översiktskapitlet i den första katalogen finns en beskrivning på hur folkgrupper kunde delas upp och även lite om syftet med etnografi.
538 Det började 1868 med en förfrågan från Smithsonian Institution i Washington, USA, för ett
utbyte av etnografiska föremål till Vetenskapsakademin. Det skedde aldrig något med institutet i USA men idén om att skapa ett etnografiskt museum hade väckts. Då flera medlemmar inom Antropologiska Sällskapet även arbetade vid Vetenskapsakademin, blev sällskapet ett forum från vilket påtryckningar kunde utgå.
539 Stockholms Dagblad, 4 februari 1878 540 Stolpe 1882: 25–27
541 Stolpe 1878; Stolpe 1879b 542 Stolpe 1879a
EN IDé ÄR FÖDD
De olika folkens utveckling studerades för att skapa ett ”system” där samtliga ingick. Uppställningen i katalogen och dess syn på folken hade en stark relation med Darwins utvecklingsteori. Teorin hade fått stor spridning i Europa under den peri-oden och där Stolpes system är ett exempel på dess inflytande i västs omvärldssyn. I boken har han sammanställt en lista över de folk som finns med i utställningen. De europeiska nationerna var alltså inte inkluderade. Stolpes lista var uppdelad i grupper om först hårtyp och sedan språk.543 Japaner blev därav indelade enligt följande: ”Släthåriga raser – Mongoler – Japanska”.544 Efter indelningarna finns fler detaljerade beskrivningar av de utställda folkslagen, däribland just japanerna. Den japanska sektionen var ofullständig, i den tidiga utgåvan, då endast halva texten fanns med. Stolpe kom även att göra en presentation av utställningen i Ny Illustrerad Tidning som ytterligare bidrar till att beskriva Stolpes tidiga syn på landet Japan i första hand, då det endast var mycket kortfattat skrivet om te, och inget om chanoyu.545
Stolpes utställning var omfattande vilket haft betydelse för innehållet i katalo-gerna. Hans beskrivningar var snarare uppbyggda för att kunna läsas fristående än som en guide genom utställningen, i kontrast för vad som kan antas gällande för kataloger. Helt separerade är de dock inte då diskussionen är tematiskt uppbyggd och även har med kortare listor på vilka föremål som står att se i montrarna. Det är inte alla föremålen från utställningen som blev omnämnda. Dessa blir, sett ur bokens perspektiv, därmed en form av tillägg till beskrivningen för att visualisera det som åsyftas i texten.
Stolpe försöker även att ge en neutral bild ofärgad av hans egna åsikter. Ett ex-empel är skildringen av japanska kvinnors sed att raka ögonbrynen och färga sina tänder svarta. Han nämner även att vissa damer sminkade sina ansikten vita och läpparna röda. I stark kontrast till Stolpes omnämnande av seden kan påträffas i reseskildringar från samma tid. Här påträffas snarare värderande kommentarer att det inte var slaveri; en annan att vackra kvinnor vanställdes och fick ett ”sjukligt utseende”.546 Hos Stolpe finns det framställningar av det vardagliga Japan, till exempel om vad de åt och drack. Det förekommer även bilder av ett folk och en kultur olik den egna där Stolpes egen syn framträder. Språket de talade var inte bara annorlunda och svårt att lära sig, utan även ”i vissa fall t.o.m. omöjligt att rätt uttala.”547 Helt negativt var det inte, då de samtidigt sågs som ”välljudande”. Även den japanska klädseln var mindre värderad än reseskildringarna. Stolpe
543 Tidigt hade etnografer delat upp världens folk efter hudfärg, men bristerna i systemet tvingade
fram andra teorier. En sådan var Anders Retzius som baserade teorin på huvudets form, och gav grund till de teorier som Stolpe kom att använda. Han slog samman språkforskaren Friedrich Müllers teori med Ernst Häckel. (Stolpe 1878: 1–3).
544 Stolpe 1879b: 3–11
545 Ny Illustrerad Tidning, 4 maj 1878
546 Bæckström 1871: 187, 253; Nordenskiöld 1881: 309 547 Stolpe 1878: 42
114
DÅ HAR JAPAN UPPHÖRT ATT VARA JAPAN
nämnde att de började klä sig västerländskt, samt anmärkte om att den japanska klädseln hade en ”videunderligt stor rosett” på ryggen.548 Däremot, i en reseskild-ring utgiven decennier senare, sågs ”rosetten” som en puckel under en kappa.549
Till skillnad från utställningar som komma skulle, var Stolpe begränsad till de föremål som samlats ihop inför utställningen. Den första ofullständiga katalogen ger en indikation på att han hade begränsat med tid för förberedelser. Stolpe hade tillgång till allmän information men inte tid, eller vilja, att undersöka vissa föremål som kan ses som underliga i sitt sammanhang. Ett relevant exempel är te som nämns som den ”förnämsta drycken” i Japan – ”att dricka kallt vatten, faller ej ens tiggaren in.”550 Likt Kina dracks te i små koppar utan tillsats. Några av dessa fanns utställda.551 Den mer eller mindre sakliga framställningen av det kinesiska tedrickandet i jämförelse med det värderade japanska skapar en exotiserande fram-ställning av japansk tekultur kontra den kinesiska. I sammanhanget finns inget om chanoyu eller något annat sätt att dricka te, omnämnt. I den extra bilagan, specialförteckningen, finns bara tre föremål som vi kan härleda till chanoyu, de tre chasen (茶筅; tevispar).552 De nämns utan förklaring och för besökare kan en visp för te ses besynnerlig. Hans utelämnande av beskrivning tyder på att han inte kände till chanoyu, alternativt undvek ämnet. De skrivna katalogerna visar även på en utställning där föremålen var ställda tematiskt för respektive folkslag.553 Föremål som tillhörde religiösa aktiviteter skildes från de husliga och så vidare. Det var ett undervisande perspektiv som användes där kontext framhävdes framför att icke-europeiska folk slogs ihop. Stolpe ville visa hur respektive folk levdeutan att försöka jämföra de olika folkslagen eller sätta in föremålen i en vidare kontext mer än de generella grupperingarna.
Stolpe kom även att skriva en artikel om den japanska teckningskonsten i Ny Illustrerad Tidning.554 Den är i sig inte kopplad till utställningen som sådan, men då den ges ut under tiden utställningen pågår kan dess relevans inte förbises. Enligt Stolpe var japanerna duktiga med penseln då de använde den dagligen i skrift,555 men det var tecknade bilder som var i fokus, därav kan inte japonismens inflytande undvikas även om ingen tydlig relevans till det ges i artikeln. Som ett
548 Det är troligtvis den obi-knut av som kvinnor har på ryggen. Obi (帯) är bältet till den japanska traditionella kimonon.
549 Hultgren-Hillberg 1922: 158 550 Stolpe 1878: 43
551 I Kina har små koppar, men också skålar och muggar, använts beroende på tradition.
552 Några år senare gav Stolpe (1881) ut en fransk version av katalogen tillsammans med en mängd
bilder från utställningen. Bland bilderna i utgåvan finns inget som visar en monter med tevis-parna eller andra japansk teföremål. Från bilderna på japanska kuriosa i övrigt finns inget heller som jag kan härleda till chanoyu.
553 Stolpe 1881
554 Ny illusterad tidning, 4 maj 1878
555 ”Hos intet folk i verlden torde konsten att teckna vara allmännare utbredd och flitigare öfvad
än hos japaneserna. Så gott som hela nationen tecknar”. (Ny illusterad tidning, 4 maj 1878) Han erkänner att vissa är sämre än andra men att den ”lägsta nivån” ansågs ha satts högt.
EN IDé ÄR FÖDD
dragplåster förde han även fram det i samtiden vanliga mantrat om vikten av att etnografer samlade in och visade föremål från kulturer i utveckling.
Nu mera sedan han [Japanen] börjat klä sig i frack och, likt andra civiliserade na-tioner, göra statsskulder, nu säljer han sina husgudar och snart torde de blott finnas qvar i de af Europas etnografiska museer, som förstå att taga var på dessa reliker från de utvecklingsstadier, som genomgåtts af den yttersta österns mest intelligenta folk.556
Liten betydelse togs till att Japan sågs som det ”mest intelligenta folket” i Östern. De skulle, liksom alla andra kulturer och folk, förlora sin identitet medan de alltmer liknande nationerna i väst. Endast några månader senare under följande år, 1879, skulle Adolf E. Nordenskiöld557 anlända i Japan efter sin berömda resa där han passerade ishavet från Europa till Asien, och i en av hans texter om Japan omnämndes utförsäljning av det som Stolpe nämnt som reliker.558
… massor af gamla vapen, lackvaror, bronser och husgerådssaker för det närvarande försäljas nästan i alla städer till ytterst billiga pris. Så som dessa minnen af Japans forntid nu förstöras och förskingras åt alla håll […]559
Även om Japan höll på att moderniseras och tron om att det gamla Japan var på väg att försvinna härskade,560 har de en generellt positiv syn på Japan, vilket inte var något inget nytt. Redan Valignano, ansvarig för Jesuitmissionen i Japan och Kina, såg välvilligt på japanerna så långt tillbaka som slutet på 1500-talet. Det japanska folket var ”kultiverat och artigt” till och med i större utsträckning än européerna. Hans kritik mot folket från afrikanska östkusten var dock snarare den motsatta – lågintelligenta och tjänade endast till att tjäna andra.561
Synen på Japan var ett land som höll på att industrialisera, men i processen bli mer likt väst och därmed förlora sin kultur. Det ansågs oundvikligt att de äldre traditionerna och tankesätten ersattes av de från väst när länder utvecklades.
556 Stolpe 1879b: 140. Termen ”Husgudar” kan här både representera buddhismen och shintoismen
då de flesta i Japan är shinto-buddhister. I japanska hem är det vanligt att finna buddhistiska altare (仏壇; butsudan), såväl som shintoistiska små helgedomar (神棚; kamidana) uppsatta på väggen.
557 Nordenskiöld (1832–1901) var en finlandssvensk adelsman, geolog, kanske mest känd som
polar-farare. Han deltog i flera upptäckfärder, bland annat till spetsbergen, Svalbard.
558 Nordenskiöld anlände i Japan med skeppet Vega den 2 september 1879 via norra ishavet. Det
var en bedrift som väckte gehör runt om i världen då ingen annan tidigare lyckats. Nordenskiöld kom att ta med sig en stor samling japanska böcker som än idag står att finna i Kungliga biblio-teket, Stockholm. Boksamlingen blev uppmärksammad och använd av några få fram till tidigt 1900-tal, men i nutid har den till stor del varit bortglömd.
559 Nordenskiöld 1882: 13. Det är även möjligt att delar av föremål som såldes till västerlänningar i
Japan under den tiden var producerade för export. Faran att Japan säljer ut sin ”historia” ska därmed inte tas på stort allvar. Till exempel, av de tio verk som behandlade chanoyu i den samling böcker han förde med sig till Sverige är ingen av sällsynt status, utan de anses vanligt förekommande än idag.
560 En mer romantisk syn på det äldre är inte begränsat till västs syn på andra kulturer utan även
den egna. Nationalromantikens syn på bondesamhället är ett exempel.
116
DÅ HAR JAPAN UPPHÖRT ATT VARA JAPAN
Behovet av att samla in föremål var en betydande faktor till Stolpes deltagande i Vanadis resa runt jorden. Även i Sverige sågs det av vikt att samla in och bevara föremål från andra kulturer som låg lägre på den eurocentrerade evolutionsskalan. Det ska ej glömmas att Japan var, för Stolpe och de andra deltagarna, endast ett uppehåll av flera. Till exempel var den rådande situationen i Kina ett hinder för ett längre stopp i landet.562 För Stolpe var det även en möjlighet att möta och i viss mån studera olika kulturer utöver uppgiften att samla in föremål. Det värdesattes högre av honom än eventuella andra syften med resan och bäst illustrerat med hans avhopp i Indien då han önskade spendera mer tid där än vad som tilläts inom den planerade rutten.