När olyckorna inte blev färre och kraven på krutets kvalitet ökade insåg man att något rejält måste göras. En ny metod krävdes för att ersätta de farliga stamparna, som samtidigt måste ge ett bra krut som var billigt att tillverka. På 1780-talet började några privata kruttillverkare med försök, vars resultat de försökte få Krigskollegium att acceptera. Underlag från andra länder togs in, särskilt från England, Holland och Frank rike.38 Av intresse var inspektören Lorens Strömbergs lilla för söksbruk i Skägga på Värmdö med en metod för bearbetning genom ett valsverk.39 Metoden, som inte var ny, hade beskrivits 1760 i Kungl Vetenskapsakademiens tidskrift av kaptenen och "mechanicus" Carl Knutberg. Valsverksmetoden avskrevs tills vidare främst av ekonomiska skäl eftersom de gamla bruken helt måste byggas om. Först 1875 skulle detta system komma att införas i Torsebro, då med järnvalsar.
Krutproberaren Ehrenhielm var särskilt aktiv för att få till en modernisering av bruken och utnyttjade sina årliga proberings rapporter för att också föreslå förbättringar. Särskilt årsrappor- 36 AM. Krigskollegium, utgående handlingar, excerptsamlingen 17 sep
tember 1781.
37 LLA. Östra Göinge häradsrätt. A III:5, avser tiden 1722-1786. 38 Diverse rapporter finns i Armemusei handskriftsamling i Krigsarkivet,
vol 14-15.
ten för 1793 är innehållsrik.40 Han var heller inte rädd för att uttala kritik mot bruken. I en egen "instruktion" framförde han en mängd råd. Torsebro, ansåg han, behövde få en kvarn till i drift och vattenfåran med dammarna borde sättas i bättre stånd. Många av hans förbättringsförslag kom att ingå i för ändringarna från 1820-talet. I krutproberarnas rapporter an gavs kassationsandelarna för bruken under ett års probering. Som exempel visas siffrorna för år 1793. Om man undantar Husbybrukens höga koksalthalt var läget gott med tanke på de krav som kunde ställas under slutet av 1700-talet.41
Bruk
Torsebro Åker Fliseryd
/(asserade Av totalt proberade
16* 663 14 486
% Anm
2,4
2,9 Varav 48 illa sorterade Ingen rapport tillgänglig Kloster 31 934 3,3 Avser bergskrut Husby "krutarbetare" 59''''' 166 35,5 Avser bergskrut
'' Av dessa kunde 5 lätt torkas färdigt, 1 var felmärkt och resten "illa arbetade". '"' 40 av dessa (av totalt 116) hos Anders Kjellström, den enligt egna ögon
främste av alla krutexperter. Huvudskälet för hög koksalthalt.
Tabell 1. Kassation vid proberingar under del av 1793. Angivning i antal centner.
En ny tillverkningsmetod hade utvecklats i Frankrike. Behovet av krut till Napoleons väldiga armeer kunde inte tillgodoses med de gamla metoderna. Bearbetningstiderna måste förkortas. Svensk pådrivare var brukspatron Anders Rosenborg på Klosters bruk. Han anmälde att med den franska "cylinder pressmetoden" kunde 100 centner tillverkas per dygn. I cylin dermetoden bearbetades krutet i av vattenkraft drivna, rote rande cylindrar eller "tunnor", i vilka låg kulor av metall eller hårt trä som bearbetade krutsatsen. Metoden krävde hoppress ning av den bearbetade satsen, därav namnet. Bearbetning stiden i tunnorna var omkring sex timmar. Krutet blev inled-
4° KrA. Krigskollegium. Artilleridepartementet. GIIlc. Krutbruken,
räkenskaper 1793. Detta är det enda året då proberingsrapporterna från alla krutbruken har överlevt.
41 KrA. Krigskollcgium. Artilleridepartementet. GIIIc. Krutproberarjour naler 1793.
ningsvis snarare sämre än med stampmetoden, vilket gjorde att fortsatta försök blev nödvändiga för att få fram bästa instruk tioner för bearbetning och pressning. En olycka med många dödade satte till slut stopp för snabbtillverkningen.42
Kemisten och professorn Jöns Jakob Berzelius fick ett välbe talt uppdrag med generösa traktamenten att fara runt i Europa. Han tog god tid på sig, men lämnade slutligen in en kemisk-tek nisk rapport 1819 från England och Frankrike som fick stor be tydelse.43 Hans rapport tillsammans med en rad andra, de första från början på 1770-talet, låg till grund för de många förändringar, som efter flera försöksvarv, slutligt genomfördes från 1820-talets slut.
Direktörerna för bruken drev sällan på utvecklingen även om de var väl medvetna om behoven. De var alltför bundna av sina leveranskontrakt för att våga sig på en egen försöksverksamhet. Men underlag fanns så småningom för reformer. Processen kom att ta flera år eftersom många var berörda och tillverk ningen inte fick störas i det besvärliga utrikespolitiska läget. Stampverk i gott skick måste också först slitas ut. Samordnade försök omfattande hela framställningen startades med början på Åker 1821, därefter Kloster 1822-1824 och de fullföljdes på Torsebro 1825-1827. Kungl Krigsvetenskapsakademien belö nade 1823 ledamoten, överdirektör Nils Wilhelm Almroth, för tävlingsskriften " ... til vinnande af fullgodt krut för lindrigaste tilverkningspris" i ämnet kruttillverkning, där det framgick att cylindermetoden var att föredraga. Även om ett cylinderverk var något dyrare att bygga, blev det betydligt billigare att driva per tillverkad centner.44
Det engelska krutets företräde ansågs främst bero på den högre kvaliteten på salpetern, där koksaltshalten var obetydlig. 42 RA. Åmnessamlingar. Industri. Vol 17. Kruttillverkning 1808.
43 KrA. Armemusei handskriftsamling. Vol 16, 30 december 1819.
44 Almroth, Nils Wilhelm: "Svar på Kongl. Krigs-Vetenskaps-Akade miens Täflingsämnen: En fullständig beskrifning af de sätt, hvarpå Krut tilverkas, jemte upgift på hvad deri anses vara felagtigt, så väl i ekonomiskt som techniskt hänseende, samt huru dessa felagtigheter skola rättas, til vinnande af fullgodt krut för lindrigaste tilverknings pris", i Kongl Krigs-Vetenskaps-Akademiens handlingar, Stockholm 1824: s 188ff.
Utöver metodförsök gjordes ansträngningar för att bättra sal peterns rening och minska halten av koksalt. I Torsebros salpe ter var halten cirka 10 % för hög och ändå tillhörde salpetern landets bästa. Salpetern måste luttras mer än en gång för att få bort alla ''oarter", vilket skulle kosta både i arbete och råva ror.45 Märkliga försök gjordes av tygmästaren i Kristianstad med att lägga vitlök i tunnorna för att öka lagringshållbarhe ten. När detta hade pågått till omkring 1830 var krutet så illa åtgånget att det fick överföras till "exercisbehov" .46 Vikten av att få krutet hårt, och därigenom mindre fuktkänsligt och håll bart, hade dock uppmärksammats.
På Torsebro startade försöken 1824 genom utbyggnaden av ett cylinderverk som ersättning för ett havererat stampverk. Det sattes i drift samtidigt med de kvarvarande två stampverken och var i bruk till och med 1827. En olycka drabbades försöks cylindern 1825 och vid en annat missöde i sikthuset 1826 dö dades två arbetare. Kronans kruthus från 1692 och kasthuset från 1780-talet skadades allvarligt, med följden att kasthuset blev ersatt av ett helt nytt.47 Ett annat genomfört försök på Torsebro var kolning i slutna cylindrar, s k retorter, vilket gjor des med så bra resultat att alla tre retorterna fastmurades efter ett år.48 Även kolets renhet var av stor betydelse för krutets kvalitet. Smutsiga och jordiga kolningsgropar kunde inte längre godtas.
Salpeterreningen förbättrades genom en extra raffinering, troublering, utprovad efter främst franska förebilder. Reningen medförde ersättning till bruket för avgångar på 20 ¼ % av råsalpetern i stället för som tidigare 16 %. Dessutom ökades kraven på råsalpetern från sjudarna till bruken. En hel centner krut fick efter rening inte innehålla mer än ett lod koksalt mot 45 KrA. Armemusei handskriftsamling. Vol 16, 30 december 1819. 46 KrA. Krigskollegium. Utgående handlingar, brevkoncept 1815 del sep
tember nr 11; 9 september 1830.
47 Uppgifter om de som dödats från Johnsson, Pehr: Torsebro krutbru!?..
En industriell anläggning med gamla anor. Trelleborg 1921.
48 KrA. Krigskollegium. Utgående handlingar, brevkoncept 1825 del 1: 493 angående leveranser av en kolningscylinder samt 600 skålpund metallkulor för bearbetningen av krutsats i cylinder. Inmurad 1826, enligt 12 oktober 1826.
tidigare nio, dvs 0,3 %0 jämfört med 2,8 %0. Krutproberarnas uppgift hade blivit ännu viktigare.49
Pressen på bruksinnehavarna hade i skuggan av krigen skärpts. År 1807 lagstadgades om böter ifall större partier ge nom tillverkningsslarv inte blev godkända vid proberingen. 50 Den meijerska mörsaren fanns fortfarande kvar i kasthusen. Dess nackdel var att mässingspjäsen förslets ganska fort och måste bytas ut eller renoveras regelbundet för att ge jämförbara värden över tiden.
En engelsk provutrustning av typen "Reciile-provare" inför des från 1815 vid bruken efter förslag från inspektören för ar tilleriet Carl Gottfrid Helvig.51 En av dessa kom till Torsebro samma år och bestod av ett kort eldrör, upphängt i en ställning på en bock fastskruvad i golvet på kasthuset, med möjlighet att i grader mäta hur lång rekylen blev för olika krutprov.52 Avläs ningen av skalan var emellertid osäker och metoden blev aldrig accepterad. Allt engelskt var tydligen inte bra.
Å.r 1821 framställdes åter önskemål om en mörsare av Meijers typ med ett måttband för bruk i kasthuset. Majoren Jacob Isander, senare inspektör för hela kruttillverkningen, tog 1829 fram en ny mer hållbar mörsare av järn med en mot för slitningar motståndskraftig kula. Dessa mörsare skulle komma att användas under hela 1800-talet.53