Det kan nu vara lämpligt att ta upp konkreta exempel på hur inkvarteringar och andra militära behov tillgodosågs. En av de första stationerna på härens marschrutt var Haderslev i Sönder jylland. Den 21 mars 1808 fick stiftsarntsrnannen Moltke be sked från stadens kommendant, major Otto Ahlefeld, att två spanska regementen, Guadalajara och Al111anza, den 22 vänta des till staden. Den 23 borde de beredas plats i trakten av Ribe något längre västerut. Moltke gav nu borgmästaren där in struktion att ge sig till Haderslev för att tillsammans med Ahle feld och andra därifrån besluta hur inkvarteringen i området skulle ordnas. Orten Gram, som låg mittemellan de båda stä derna, reserverades då för brigadens stab och omnejden för in fanteriregementet Guadalajara, medan Almanza-dragonerna skulle förläggas i och omkring Ribe. De sistnämnda bestod av 613 man, 567 hästar och fyra trossvagnar.
Den 23 drog Almanza-regementet in i Ribe på svarta andalu siska springare i gula uniformer med blå krage och uppslag, mottagna av platskornrnendanten major Lachendorph och sä kert många på samma gång nyfikna och ängsliga Ribebor. Dra gonchefen inkvarterades hos ett kammarråd, en major Conway hos en rik änka, och regementskaplanen med tre kaptener hos biskopen för detta ärevördiga gamla stift. Vid inkvartering gällde inga privilegier, bara hur stort och i gott skick ens bout ryrnrne var. De av styrkan som ej fick rum i staden inhystes hos bönderna i de närmaste socknarna. Senare korn soldaterna att förläggas i ett "Cantonnernent", ett läger, utanför Ribe. Borg mästare Lund fick instruktion att omgående anordna en sjuk stuga för soldaterna från Guadalajara-regementet, som tydligen var värst däran till hälsan, vilket fick bli i ortens eget "Hospi-
Vid Flen�borg låg under sommaren 1808 det franska 5 6. linjeregementet i bivack. Aven om "Cantonnement" jämfört med inkvartering drabbade be folkningen betydligt lindrigare, kom naturligtvis de stora truppansamling ama att i högsta grad påverlw ortens normala liv.
tal" med från enskilda inlånade sängkläder och en kvinna som anställdes som kokerska. Till att börja med var patienterna en dast alltför pigga och bråkiga men sedan blev allt bra. Office rarna blev mellan den 24 mars och 7 april utspisade hos en gästgivare. Ett utskott av borgare stod för att också soldaterna försågs med föda. Allt tyder på att förhållandet mellan staden och soldaterna snart blev utmärkt och man kommunicerade med teckenspråk och av spanjorerna rådbråkad tyska.39
I den lilla orten Ebeltoft nära Randers på Jylland skedde den spanska inmarschen den 20 april. Byfogden hade särskilt stora problem eftersom man också hade ett danskt förband att sörja för. Exempelvis måste man inrätta en sjukstuga för vardera sor- 39 Ribes borgare ville egentligen inte ha kavalleri "da Beboernes egne
ten. Men det värsta var när litet senare också en spansk "B0sse mager" med fru och två barn anlände och alla hus var fulla. By fogden placerade dem då i en skollokal och rekvirerade en del husgeråd och sängkläder från ett dödsbo, samt lånade in annat för gevärssmeden och hans familj. I december 1808 anlände från fältkommissariet en respektingivande summa av 668 riks daler för att alla skulle få sina utlägg ersatta.40
På Holevadsgården knappt en mil norr om Assens på västra Fyn satt bonden Lars Andersen och skrev ned i sin antecknings bok vad som under månaden hade tilldragit sig. I mars 1808 skriver han att fursten av Pontecorvo den 13 kommit till Odense och "begynte de franske at marsere her igienom". Vi dare blev alla i Bågs härad befallda att leverera dynor och lakan till Middelfart. De i Vends härad skulle leverera bröd och brännvin till en ort kallad Gripsvad. Han nämner emellertid också mycket riktigt att trupperna ej längre kunde fortsätta framryckningen bortom Nyborg som först avsetts. I stället blev de "inlagt i inqvartering forst ved landevejen, og de af Baag herred leverte visse pund brnd af hvert sogn". I mars rådde för övrigt frost och från den 14 mest ostlig vind. Den 8 april, fort sätter han, korn spanska trupper och inkvarterades i hans bygd. Varje "gaardmand" fick ta emot fyra till sex man. Den 28 "reyste" alla vidare till Fåborg - verbet antyder att de möjligen kördes i vagn. I juni då det var varmt och milt fick man åter "inqvartering af de spanske". I augusti omnämner han slutligen den spanska kårens "opstand" under "De la Romana, som paa en l0msk madde forte dem her af landet" .41
Inte långt därifrån, på Gielberg i Vends härad, bodde den in validiserade Eskel Sörensen, son till en bonde och en mycket fli tig skribent i allehanda ämnen. I ett mer historiskt opus skriver han: "I marts måned 1808 kom franske och spanske tropper . her i landet. Den hyrde, man havde af disse fremmede gixster 40 Drnhse (1908). Många spanjorer hade kvinnor och barn med på expe
ditionen. Därtill kom annat "lösefolk". Vid spanjorernas evakuering från Langeland i augusti uppgick deras antal till 183. Schmidt (1901), s 264, Myndigheterna kunde omöjligen ha varit mer tillmötesgående mot dem än de var i Ebeltoft!
med ki0rsel, stafetriden og indqvartering, tillige skrrek og an geste, lader ieg sta derhend." Från den 16 mars till den 11 april gällde det små grupper av fransmän. Den 28 maj-24 juni var det frågan om tre spanska soldater av regementet Princesa. "Disse var meget fredelig folk, de holte dem selv såvidt med proviant, undtagen hvad dem gives godvillig". 42
I Fåborg på södra Fyn var enligt en stadskrönika den spanska inkvarteringen den största händelsen under det sju år långa kri get mot England. Det var regementet Villaviciosa med 633 man och 531 hästar som i granna röda uniformer red in i staden den 4 april. Chefen, överste Armendariz, skulle bo hos den ledande köpmannen Johan Voigt. Denne fick också svara för ett maga
sin med foder. Voigt var emellertid ingen trevlig person. Han lät knappt den höge spanske officeren äta vid sitt bord. Annars var i Fåborg, liksom på de allra flesta platser, förhållandet ut märkt danskar och spanjorer emellan, ända tills de senare läm nade staden den 8 augusti. I stället blev nu Drottningens Rege mente inkvarterad i staden. Voigt var lika elak och vrång mot de danska officerare han nu måste ta emot.43
Som redan påpekats hade avbrottet av marschen den 15 mars avsevärda logistiska konsekvenser. Ett "Cantonnement" upp rättades vid vägen mellan Odense och Nyborg. Fältkommissa riatet sände således kapten von Struve som ombesörjt inkvarte ring i hertigdömena till Fyn för att där avbryta den tidigare "Natural-Forpleiingen af de allierede Tropper". Särskilt frans männen hade kommit med speciella önskemål om vin och kaffe. Fältkommissariatet ställde sig dock klart avvisande. Inte heller gick man med på snabbare utbetalningar av kompensa tion för utlägg för de främmande truppernas behov. Med den franske "ordonnateur-en-chef" Duprat avslöts en konvention som innebar att det skulle inrättas ett centralt magasin, där i varje fall trupperna på Fyn dagligen skulle kunna avhämta sina 42 Kristensen (1989), s 266. Se även s 23 om ett nu förlorat manus om de "Franske og Spanske Troppe marsch 1808". Sörensens mycket kri tiska reflektioner om det egna landets militär är intressanta, se s 146- 151. De tre spanjorerna måtte ha varit änglalika för att få hans kompli mang.
matransoner. Magasinet var i funktion den 20 april och kapten von Struve fick högsta ansvaret för dess verksamhet. Från se nare delen av mars gjorde sig också de främmande styrkornas ökade behov av vagnar och draghästar alltmer påtagligt. På Fyn måste man bland annat få fram jord till ett nytt kustbatteri. Det tog dagligen fyrtio bondvagnar i anspråk.
Under tiden från den 5 mars till spanjorernas brytning med både fransmän och danskar skall utgifterna för de främmande trupperna ha uppgått till totalt cirka 20 000 riksdaler per dag, fördelade på de huvudposter som följer:
Mat för 1 391 officerare efter rang Mat för 30 000 soldater a 32 skilling Foder för 5 000 hästar
Körslor och transporter
Sjukvårdskostnader för ca 1 000 man 3 314 riksdaler 10 000 riksdaler 5 666 riksdaler 500 riksdaler 520 riksdaler 20 000 riksdaler 16,6 % 50,0 % 28,3 % 2,5 % 2,6 % 100,0 % Den väldiga diskrepansen mellan matkostnader för befäl och manskap faller en nutida observatör särskilt i ögonen. En divi sionsgeneral kunde för sin del kräva mat för 50 riksdaler om dagen! Sedan också fransmännen mot slutet av 1808 lämnat Danmark uppgick de totala kostnader som Danmark haft till omkring 5 miljoner riksdaler.44
Det kan avslutningsvis ha sitt intresse att göra några jämfö relser med en annan lång truppförflyttning i Norden vid denna tid. Jag syftar på den svenska reträtten efter nederlaget vid Ora vais den 14 september 1808 med ryska armen i hälarna. Bägge armeerna tog sig längs Österbottens kust till Uleåborg i norr för att därefter på den västra sidan av Kvarken röra sig söderut ge nom Västerbotten. Resterna av den svensk-finska arme som opererat i Finland kapitulerade dock för ryssarna redan i slutet av mars i Kalix strax väster om Torneå. Avstånden och trupp styrkornas storlek - svenska och ryska - var ungefär desamma som i fråga om Bernadottes kår och danskarna. Förutsättning arna i övrigt var däremot högst skiljaktiga. I den nordliga zo nen var bosättningen mycket fattig och gles och det fanns inga 44 Lindeberg (1974), s 169; Rubin (1892), s 259-261.
herrgårdar eller gods. Svårigheten att få fram packhästar var extrem. Ävenså var det svårt få fram foder till de få hästar man hade. Städerna var få och små, mycket färre än i Jylland och på Fyn, närmast försumbara för inkvartering. Underhållet i bägge armeerna måste därför, de långa avstånden till trots, baseras på magasin och transporter. För svenskarna gällde det att få fram dessa på kustvägen från Mellansverige. I nordligaste Sverige Finland var vintern mycket längre än i Danmark. Den varade 1808-1809 från november till juni. Ändå lät sig inte istäcket i denna del av Östersjön, Kvarken, användas för transporter, an nat än under den korta isfria tiden.
De svenska soldaterna fick i bästa fall en dagsranson med salt, kornmjöl, bröd och en gnutta smör samt endera salt kött eller salt fisk, någon gång i stället en bit färskt kött. Bönderna tvingades i fråga om skjutsar stå för en så stor del av transpor terna som möjligt. I princip var den svenska sjukvården organi serad på både brigad- och regementsnivå men i praktiken var situationen i regel mycket svår. Faktiskt dog drygt en tredjedel av den svenska armen i Finland och Västerbotten i olika sjuk domar, oftast en följd av sjukvårdens brister. Militära aktioner skördade mycket färre liv. Mot denna bakgrund kan den fransk-spanska styrkan i Danmark ha haft en strapatsfri och mer eller mindre angenäm tid. Detsamma gäller i hög grad den lokala befolkningens villkor. I norr följdes ju de svenska solda ternas närvaro av de ryska. De senare uppförde sig visserligen betydligt mer hyfsat än under tidigare krig, men efter svensk arna fanns ju föga kvar av böndernas förråd. Exploateringen av lokalsamhällets kvarvarande resurser tog sig också mer god tyckliga former. 45
Epilog
Som vi sett var i varje fall i maj 1808 faran för en fransk spansk-dansk invasion i Skåne över. Ett nytt försök av dan skarna att ensamma marschera över Öresund vintern 1809 fick heller inget resultat. Därmed avslutas alltså denna uppsats. Jag går därför inte närmare in på den fascinerande historien om hur de spanska trupperna skulle tvingas att svära trohetsed till sin nye monark- av broderns nåde - Joseph Napoleon. Den be rättar hur de i stället framförallt ville desertera och återvända hem för att bekämpa "tyrannen". Trots att Bernadotte försökte hålla spanjorerna spridda, lyckades Romana i augusti 1808 få inte mindre än 9 000 man över till ön Langeland sydost om Fyn. Innan Bernadotte med franska trupper hunnit fram, kom styrkan iväg till Göteborg på småfarkoster och engelska linje skepp. Där avhämtades de snart av brittiska transportfartyg som förde dem till Nordspanien. Däremot kom de två spanska regementena på Själland inte loss. Där hade ett myteri utbrutit men kuvats av kung Fredrik och hans arme. Som krigsfångar fördes dessa spanjorer till Frankrike och fick länge vänta på hemkomst. En del officerare kring general Kindelan stannade också frivilligt kvar hos fransmännen och kallades med tidens term "afrancesados". Hela processen förlöpte märkligt nog nästan utan blodspillan. I Spanien kom spanjorerna från Dan mark, den s k Division del Norte, att i Pyreneerna kämpa mot Napoleons armeer. En mycket stor del av dem stupade i slaget vid Espinosa i november 1808. Markisen de la Romana kom för sin del att spela en viktig men kontroversiell roll både som politiker och general fram till sin död 1811. Han befann sig då med egna trupper vid gränsen till Portugal där han samarbetade med Wellington och dennes arme. På samma sätt som han char mat Bernadotte hade lorden i honom sett en nära vän. På det vackra gravmonument som nu finns i katedralen i Palma de Mallorca står Wellington som en ärkeängel över den döende markisen. Jag hoppas att i sinom tid i bokform framlägga en övergripande bild av hela detta fascinerande ämne.