Boställenas bebyggelse kringgärdades av en mängd olika be stämmelser. Kronan var mån om att gårdarna skulle skötas väl, och av den anledningen fastställdes olika typer av reglementen som innehavarna skulle följa. Som framgått tidigare var inne havarna tilldelade boställen efter sin rang och på samma sätt skulle även bebyggelsen motsvara officerarnas ställning.
Regementsofficerarna erhöll ofta indragna säterier som redan hade ståndsmässig bebyggelse, medan det lägre befälet vanligen mottog bondgårdar. I de fall det saknades manbyggnader skulle sådana uppföras enligt de typritningar som godkänts av Kungl Maj:t, Redan Karl XI fastställde att boställenas manbyggnader skulle uppföras efter normerande ritningar, och i bestämmel serna av år 1684 klargjordes att byggnaderna skulle rödfärgas efter ett på förväg bestämt schema. Husen skulle vidare byggas i timmer eller av korsvirke och efter ortens sed och bruk. Om stenhus kunde uppföras till ett överkomligt pris, kunde man ef ter prövning i Krigskollegium få tillstånd att uppföra ett sådant.
Det var kronan som ansvarade för uppförandet av manbygg naderna. Innehavarna skulle däremot stå för underhållet av de samma, samt sörja för byggandet och skötseln av ekonomi byggnaderna. Enligt föreskrifterna skulle det på varje boställe finnas ett visst antal byggnader som innehavarna var skyldiga att hålla, s k laga hus, vars antal och storlek var noga angivna i bestämmelserna. Varje boställe skulle vara försett med en mu rad källare, visthus, sädes- och mjölbod med loft, hemlighus, vagns- och redskapshus, stall, fähus, foderlada, och brygghus, och dessutom kunde där finnas svinhus, hönshus, smedja m m. 40 Avsnittet bygger främst på Cederlöf (1976), s 53ff, och Gerhardsson
Vid sidan av dessa kunde det även förekomma s k överlopps hus, byggnader som innehavarna själva hade bekostat och som ägdes av dem privat.
För att kontrollera att innehavarna efterlevde bestämmel serna genomfördes regelbundna besiktningar, syner. Vart tredje år, men i praktiken mer sällan, skulle regementschefen göra en ekonomisk besiktning, och varje gång boställena bytte inneha vare gjordes en av- och tillträdessyn. Dessutom kunde det ge nomföras laga husesyn när ett karaktärshus - alltså en man byggnad skulle dömas ut eller godkännas, eller om det fanns misstankar om svår vanhävd. Synerna utfördes av en syne nämnd som bestod av representanter för kronan, regementet, betrodda bönder och i förekommande fall av- och tillträ dare. Vid varje syn upprättades protokoll med detaljerade be skrivningar av varje byggnad, dess skador och kostnadsberäk ningar för åtgärdandet.
Typritningarna
Det som framförallt väckt militär- och även arkitekturhistori kernas intresse har varit indelningsverkets typritningar. Redan på 1910-talet uppmärksammades dessa av Svante Dahlström, och senare gjorde Manne Hofren och Einar Svartengren ge nomgångar av typritningar.41 Genom förnyade forskningsinsat ser under 1960- och 1970-talen av Jonas af Klercker och Olof Cederlöf vidgades kunskapsläget betydligt, inte minst tack vare af Klerckers noggranna genomgång av de skånska förhållan dena. 42 Dessa båda klassiska arbeten får här ligga till grund för en kort redogörelse för typritningarnas utveckling.
Som redan nämnts tillkom de första ritningarna redan under 1680-talet. År 1687 fick generalkvartermästaren Erik Dahl bergh uppdraget av Karl XI att utarbeta förslag till normalrit ningar för vissa lägre officerare. Bevarade idag är två ritningar, 41 Dahlström (1914); Hofren (1935); Svartengren (1943).
42 Klercker, Jonas af: Officersboställen under indelningsverket. Samman
fattning av licentiatarbete december 1968. Stencil. Lund 1968;
Klercker, Jonas af 1969: "Officersboställen i Skåne under indelnings verkets tid", i Skånes hembygdsförbunds årsbok 1969; Cederlöf
den ena visandes bostadshus för kornetter, fänrikar och löjt nanter, den andra för ryttmästare och kaptener. Båda ritning arna uppvisar låga, timrade hus under torvtak och planlös ningar av samma typ som de dåtida präst- och bondgårdarna. Anledningen till att ritningar framställdes för lägre officerare berodde på att det var på dessa boställen behovet av nya man byggnader var som störst. Några typritningar för regementsof ficerarnas boställen presterades aldrig vilket enligt Cederlöf kan förklaras med att dessa i första hand tilldelades indragna säte rier, där det redan fanns en ståndsmässig bebyggelse.
Det har emellertid funnits enstaka ritningar även för högre officerares boställen, men dessa fastställdes aldrig som typrit ningar, utan tillkom troligen endast vid uppförandet av speci fika boställen. Mest bekant av dessa är kanske en ritning till ett översteboställe av Nicodemus Tessin d y, dåtidens främsta arki tekt, som bland annat användes vid uppbyggnaden av Lands berga boställe i Uppland år 1690.43 Ritningen visar en herr gårdsbyggnad av den klassiska karolinska typen, med symme trisk planlösning med utbyggd sal och säteritak; en typ som på många sätt bröt mot en äldre byggnadstradition. Margareta Granmark har också visat att Erik Dahlbergh i början på 1690- talet utförde ritningar för överstebostället Gran i Norrbotten och överstelöjtnantsbostället Böleå i Västerbotten, vilka också uppfördes kort därefter. Liksom Dahlberghs övriga ritningar har dessa fler gemensamma drag med en äldre byggnadstradi tion, i synnerhet vad gäller planlösningarna. Förebilderna för dessa boställen var en äldre herrgårdsarkitektur, och båda bo ställena var försedda med fyra hörnpaviljonger vilket gav dem ett närmast slottsliknande utseende.44
Under krigsåren i början av 1700-talet föll de flesta bostäl lena i vanvård. År 1723 utfärdads därför bestämmelser om mer systematiserade syner för att komma till rätta med detta, och år 1730 utgavs dessutom en ny boställsförordning med nya typrit ningar. För underofficerare och officerare upp till löjtnants grad användes ritningar av samma typ som Dahlbergh fram ställde, men för de högre officerarna tillkom nya utförda av 43 Cederlöf (1976), s 58; Ulväng (1998).
Johan Eberhard Carlberg. Hans ritningar visar byggnader som i stilen ansluter till Tessins, med symmetriska planlösningar och säteritak. Ritningarna kom emellertid att revideras året efter, beroende på att krigsbefälet ansåg att byggnaderna ifråga skulle bli allt för dyra att uppföra. På 1731 års ritningar slopa des därför säteritaken till förmån för vanliga sadeltak, och man återgick även till planlösningar av äldre typ.
De år 1731 reviderade ritningarna befanns så småningom vara alldeles för omoderna och år 17 52 fastställdes ånyo nya typritningar. Denna gång var det Carl Hårleman, tidens le dande arkitekt, som fick uppdraget. Hans ritningar uppvisar för tiden typiska rokokobyggnader under brutna tak. Kanske mest iögonfallande är dock att samtliga byggnader var avsedda att uppföras i sten med putsade fasader. Tanken bakom detta var att en allmän övergång till stenhus på sikt skulle minska vir kesåtgången. Skogarna var vid denna tid hårt ansatta och med stenhus sparades inte endast trä vid uppförandet, utan även i det löpande underhållet. De var dessutom brandsäkrare. Dess värre visade det sig att stenhusen i de flesta fall var alltför dyra att uppföra, varför kronan upphävde bestämmelserna år 1770. Det skall betonas att 17 52 års boställsförordning, liksom de följande, endast gällde de högre officerarnas boställen.
Efter år 1770 återgick man till 1731 års reviderade ritningar igen, men som ett arv från Hårleman levde de brutna taken kvar på de högre boställena. Nya typritningar till majors-, överstelöjtnants- och översteboställen framställdes sedan på 1780-talet av Erik Palmstedt, som inspirerad av klassicismen övergick till sadeltak igen. I övrigt uppvisar Palmstedts rit ningar stora likheter med Hårlemans.
I slutet av 1790-talet gjordes sedan ett försök att förnya bo ställenas arkitektur mer radikalt. Arkitekten den här gången var den klassicistiskt skolade Gustaf af Sillen, som med den ita lienska renässansvillan som utgångspunkt förespråkade kva dratiska byggnader. Dessa ansågs av Krigskollegium vara helt "orealiserbara", och endast ett fåtal hus torde ha uppförts efter dessa. Istället uppdrogs åt tjänstemannen vid husesynskontoret, Anders Petter Boman, att utforma nya typritningar. Hans för slag innebar i princip en återgång till äldre bestämmelser. För kaptensboställena användes t ex en uppfräschad variant av
Nuvarande manbyggnad på Landsberga uppfördes 1801 av generalen Ludvig von Schwerin, efter ritningar av Gustaf af Sillen. Det är en version av en Villa Rotunda, med centralt placerad sal som sträclcer sig genom två våningar. Den avlöste en äldre, timrad mangårdsbyggnad av klassisk ka rolinsk herrgårdstyp med säteritak, uppförd 1690 efter ritningar av Nico demus Tessin d y. Foto från 1928.
1731 års ritning, medan regementsofficerarnas boställen ritades efter Palmstedts förslag.
Bomans typritningar blev de sista. Mot mitten av 1800-talet inställdes det mesta av militärt bostadsbyggande på grund av kronans dåliga finanser, och det upphörde för gott på 1870-ta let då kontantlönerna infördes.