Boställenas avkastning var naturligtvis av stor betydelse för innehavarna, eftersom den helt eller delvis utgjorde officerarnas löning. Men hur de ekonomiska förhållandena sett ut på bo ställena och hur de förändrades i samband med den agrara re volutionen är i det närmaste helt outforskat.
Gunnar Artens menar att de förbättrade jordbrukskonjunk turerna under 1700-talet, med stigande spannmålspriser som följd, medförde att officerarnas inkomster steg kraftigt. Anled ningen till detta var att de inkomster officerarna hade från sina boställen i form av jordbruksprodukter inte drabbades av den inflation som uppstod i samband med högkonjunkturen. Uti från detta, menar han, skulle det vara intressant att undersöka i vilken mån officerarna investerade sitt kapital, om det gick till konsumtion eller till investeringar i till exempel jordbruket. Ar tens håller själv för troligt att en stor del av investeringarna gick till just agrara förbättringar. Officerarna hade generellt sett ett stort intresse av jordbruk och genom deras bildningsnivå, deras sociala position och den "företagaranda" de besatt, kunde de vara "förkämpar för agrarpolitiska reformer". De förbättrade villkoren för jordbruket kan även ha lett till att många office rare valde att avstå från befordran för att istället bo kvar på bo stället och utveckla jordbruket.20
Artens funderingar är intressanta och hans antagande om kraftigt ökade inkomster för officerarna är inte orimligt. Det är väl känt att bönderna under samma tid fick en högre levnads standard till en del tack vare de till mantalet fastlåsta skat-
tema samt den tilltagande inflationen - och troligen gäller även detta andra grupper i samhället.21 Men som framgick av det förra avsnittet var det på flera boställen inte innehavarna som bedrev jordbruk, utan andra. Kanske mest iögonfallande i det avseendet var de uppländska boställena, där innehavarna redan under 1700-talets andra hälft började arrendera ut sina gårdar.
Syftet med det här avsnittet är att se närmare på boställenas jordbruk och deras lönsamhet. Det finns ännu ytterst få studier som behandlat ämnet i fråga, vilket troligen beror på de svårig heter som är förknippade med att utreda den här typen av frå gor. För att komma åt lönsamheten på enskilda boställen skulle det exempelvis behövas både personliga räkenskaper och gårds räkenskaper, men sådant källmaterial är mycket sällsynt och dessutom svårtolkat.22 Som Berndt Fredriksson visat är dess utom fallgroparna många vid studiet av 1700- och 1800-talens ekonomiska strukturer. Man måste ta ett helhetsgrepp där hän syn tas till både produktion, konsumtion, sparande och skatter på hushållsnivå. Sambandet mellan dessa faktorer är mycket komplicerat. Som exempel anger han att höjda skatter kunde kompenseras med ökningar i produktionen, vilket i praktiken innebar ett oförändrat - eller till och med minskat skatte tryck. Förändringar i skatterna behövde inte heller påverkat varken skattetrycket eller sparandet eftersom exempelvis mins kad skatt kunde tas ut i ökad konsumtion.23
Det finns emellertid en möjlighet att åtminstone få fram de stora dragen i boställenas ekonomiska utveckling, och det är med hjälp av det officiella källmaterialet i form av syneproto koll, mantalslängder, kyrkobokföringsmaterial, bouppteck ningar m m. Det finns redan nu några studier där sådant käll material kommit till användning, och dessa får bilda utgångs- 21 Magnusson (1996), s 205.
22 Gårds- och personliga räkenskaper är behäftade med en rad källkri tiska problem. I synnerhet 1700- och det tidiga 1800-talets räkenska per är med sin blandning av natura- och penninghushållning mycket svårtolkade, och det är ofta svårt att beräkna mängden utfört arbete. Dessutom är ofta gränserna mellan gårdarnas och de personliga räken skaperna oklara, vilket försvårar analyserna.
punkt för diskussionerna i det här avsnittet. Boställena är de re dan omnämnda Åkesberg med Via i Närke, Landsberga och Gryta i Uppland samt Götruda förarboställe utanför Kalmar, som studerats av Peter Danielsson.24 Det skall betonas att inte någon av dessa studier innehåller fullständiga analyser av lön samheten, utan det är framförallt jordbruket och driftsfor merna som berörts.
Överstebostället Åkesberg var säteri före indelningen till bo ställe, och enligt bestämmelserna skulle innehavaren även fort sättningsvis njuta säterifrihet för sitt hemman. Detta innebar även att innehavaren var befriad från en rad skatter och påla gor.25 Gården var relativt stor, tre mantal, och till sin driftform fungerade den som ett vanligt gods. Vid 1700-talets mitt fanns på huvudgården innehavarens hushåll omfattande elva perso ner, nio pigor och sex drängar. Vid sidan av denna arbetsstyrka fanns sex torpare på gården samt sex bönder och fyra to�pare på kaptensbostället Via, vilka alla gjorde dagsverken på Akes berg. Under loppet av 1700- och 1800-talet expanderade jord bruket på Åkesberg och Via. Vid 1700-talets början hade de båda gårdarna sammanlagt 20 hektar åkermark, vilket vid mit ten av 1800-talet hade vidgats till drygt 60. Vid samma tid punkt uppgick ängsmarken till 125 hektar och förmodligen var den betydligt större i början av 1700-talet, eftersom nyodlingen vanligen gick ut över just ängs- och betesmarker. Åkesberg drevs ännu i slutet av 1800-talet med drängar, pigor och tor pare. En övergång till statardrift diskuterades men blev aldrig av.
Åkesberg beboddes och drevs fram till 1793 av sina inneha vare och brukades även senare tidvis av dem. Perioden efter 1793 dominerades dock av arrendatorer: en löjtnant, en slotts- 24 Fredriksson (1997); Ulväng (2001a); Danielsson (1999). Svartengren
(1934) och (1943) har även behandlat jordbrukets utveckling, men uppgifterna där är så disparata att det är svårt att utläsa hur utveck lingen sett ut under en längre tid.
25 Fredriksson (1997), s 24ff. Fredriksson påstår att de även hade rätt till dagsverken från de inom frihetsmilen liggande bondehemmanen, men så var inte fallet enligt Dahlström, Svante: "Anteckningar om militära boställen 1681-1809", i Hembygden 1914: s 9.
byggmästare, en fanjunkare, ett par kaptener och slutligen en byggmästare och en bonde. Utifrån uppgifterna i studien går det tyvärr inte att avgöra vilka som nyodlade eller anlade torp, och vi har inte heller någon kunskap om djurhållningen på går den, eller hur utvecklingen såg ut i förhållande till andra gårdar i omgivningen. Men Åkesberg är ett bra exempel på hur drifts formerna kunde se ut på ett större boställe. Bättre belysta ur jordbrukssynpunkt är de följande boställena, vilkas utveckling dessutom kan jämföras med den på omkringliggande gårdar.26
Landsberga var precis som Åkes berg ett säteri innan det drogs in och indelades till översteboställe vid Upplands regemente.27 Gården var en av de största i Uppland, omfattande hela tio mantal, och den var belägen i en slättbygd där man var speciali serad på spannmålsodling. Under hela 1700-talet bestod gården av tre brukningsdelar: huvudgården på fyra mantal, där själva bostället var beläget, en by med 4-5 gårdar på sammanlagt fem mantal samt 11-12 torp på ett mantal. Bönderna och torparna gjorde dagsverken på huvudgården, där arbetet leddes av en in spektor som under sig även hade en trädgårdsmästare, ett par drängar och några pigor. Tidvis fanns även <leja, kusk och en snickare på gården. I hushållet hos innehavaren eller arrenda torn fanns ibland lakejer och jungfrur.
Arealen på huvudgården utgjordes vid 1700-talets början av drygt 60 hektar åkermark, vilken gradvis ökade genom nyod ling. Under i synnerhet 1800-talet vidgades arealen kraftigt, se dan det gavs möjlighet att odla upp de sanka ängsmarkerna på gården. I slutet av 1800-talet hade huvudgården en åkerareal på hela 280 hektar. Det var dock inte endast nyodlingen som ökade huvudgårdens areal, utan det faktum att hela byn och flera av torpen inkorporerades och lades i sambruk med huvud gården. I böndernas och torparnas ställe anställdes statare, det vill säga arbetare med lön in natura. Under 1800-talets andra hälft skedde också en satsning på ökad animalieproduktion,
26 Ulväng, Göran: Böndernas hus. Den agrara bebyggelsen i sydvästra
Uppland under 1700- och 1800-talen. Licentiatuppsats i ekonomisk
historia, Uppsala universitet 2001 (20016). 27 Ulväng (2001a).
vilken tidigare inte spelat så stor roll på gården. Vid 1700-talets början fanns på gården 20 kor och vid 1800-talets slut 84 kor.
Jordbruket på Landsberga synes ha utvecklats i samma takt som på många av de andra godsen i området. Det skall dock framhållas att det inte var innehavarna som i första hand stod för satsningarna på jordbruket. Som jag redogjort för tidigare innehades bostället endast korta perioder av sina överstar åren 1720 till 1770 samt omkring år 1800 - och bland dem är det få som dokumenterat har gjort större investeringar i driften på gården. Nej, de stora jordbrukssatsningarna stod arrendato rerna för och då i första hand en löjtnant Holmberg som arren derade bostället perioden 1818 till 1852. Det var under hans tid som byn och torpen inkorporerades, de stora nyodlingsar beten genomfördes och en övergång till animalieproduktion på börjades. Det skall dock tilläggas att övergången till stordrift genom inkorporering inte på något sätt var unik i denna bygd. Det skedde på samtliga gods under perioden 1780 till 1850 som en del i intensifieringen av driften.
På Gryta majorsboställe som tillhörde Livregementets drago ner, även det ett säteri, såg utvecklingen något annorlunda ut.28 Bostället som sådant var på fyra mantal och bestod av en hu vudgård på två mantal, samt två bondgårdar och fyra torp. An talet anställda på huvudgården var ungefär detsamma som på Landsberga. Här fanns under 1700-talet tidvis en inspektor, ett par drängar och några pigor. Liksom på Landsberga var det en dast en period under 1700-talet då bostället beboddes av inne havarna. Istället var det de båda bönderna som drev huvudgår den i hälftenbruk eller arrenderade den i sin helhet. Nyodlingen var också måttlig under seklet. Även här skedde vid sekelskiftet 1800 inkorporeringar, där de båda gårdarna lades samman med huvudgården och statardrift ersatte bönderna och några av torparna. Under 1800-talet skedde sedan en mer omfattande nyodling, liksom en gradvis övergång till animalieproduktion. Sett i sin helhet var nyodlingsgraden relativt låg. Förändring arna i jordbruket på Gryta kan sällan härledas till innehavarna. Gårdens drift var under hela 1700-talet mycket extensiv, där 28 Ulväng (2001c).
Grytas nya corps-de-logi avsynades 1794. Det hade uppförts av majoren Johan Ftedrik Lilliehorn vid Livregementet till häst efter reviderade rit ningar av Carl Hårleman. Lilliehorn kom dock aldrig att bebo Gryta. Foto från 1913.
hälftenbruket dominerade. Under 1800-talet intensifierades driften av majoren Carl Gustaf Bergenstråhle som var både innehavare och arrendator på bostället under en period av hela 44 år.
Götruda förarboställe utanför Kalmar om ett halvt mantal beboddes nästan hela perioden av sina innehavare.29 Gården uppvisar liksom de andra boställena en gradvis uppodling. Åkerarealen steg från nästan tre hektar år 17 5 0 till 17 hektar år 1891. Det var i synnerhet 1800-talet som var den stora nyod lingseran. Inom djurhållningen skedde dock inga större föränd ringar, utan antalet kor var under hela 1700- och 1800-talen ungefär detsamma, liksom antalet hästar och oxar. I relation till omkringliggande gårdar var nyodlingsgraden densamma. 29 Danielsson (1999), s 176ff.
För att nu summera resultaten av denna genomgång, kan det konstateras att jordbruksdriften på just dessa boställen uppvi sar stora likheter med driften på gårdar i deras omgivning. Vad gäller Landsberga och Gryta ägde en gradvis nyodling rum un der loppet av 1700- och 1800-talen, i en takt som visserligen varierade något, men som inte på något sätt skilde sig från den allmänna utvecklingstakten på herrgårdarna och bondgårdarna i området. Deras underlydande bondehemmanen inkorporera des också kring sekelskiftet 1800, vilket skedde samtidigt på herrgårdarna i grannskapet. Även Götruda synes ha haft en ut veckling liknande sina granngårdar.
Det är naturligtvis svårt att avgöra i vilken mån jordbruksut vecklingen på dessa boställen kan sägas vara typisk och det är därför vanskligt att med dessa som grund uttala sig generellt om exempelvis boställenas lönsamhet eller officerarna som eventuella föregångare inom jordbruket. Men tillåt mig att re sonera litet!