Kriget hade sin bakgrund i det politiska spel som rådde i Eu ropa vid denna tid. Napoleon hade för att besegra britterna in fört det s k kontinentalsystemet, vilket skulle omöjliggöra Stor britanniens handel med fastlandet. Han fordrade att såväl Sverige som Danmark skulle ansluta sig till denna politik, något som för vårt land skulle ha varit ödesdigert för sjöfarten, och för de viktiga handelsförbindelserna med Storbritannien. Det skulle också ha inneburit risk för krig med engelsmännen. Brit ternas beslutsamhet demonstrerades i en aktion mot Danmark, genom att de besatte Själland och bombarderade Köpenhamn i september 1807, varigenom de tvingade danskarna att utlämna sin flotta. Detta förde definitivt in Danmark i det franska lägret och därmed också bland Sveriges fiender. För Gustav IV Adolf framstod ett fasthållande vid den brittiska vänskapen av flera skäl som det enda alternativet, något som också starkt påverka des av hans hat mot Napoleon. Som en konsekvens av Tilsit överenskommelsen bröt ryska trupper den 21 februari 1808 in i Finland trots att lugnande och vänskapliga försäkringar in i det sista gavs från ryska hovet. Strax därefter, den 14 mars, födda-
rade även Danmark krig. Sverige stod inför ett besvärligt krig på flera fronter där man på grund av årstiden inte kunde för vänta sig någon omedelbar brittisk hjälp.20
Den 21 februari 1808 gick Ryssland till anfall med 24 000 man mot något mer än 20 000 finska soldater ur den svenska armen.21 De finska styrkorna retirerade enligt en tidigare upp gjord plan och drog sig norrut för att invänta förstärkningar från Sverige. Ryssarna bredde nu ut sig över södra Finland och i slutet av mars 1808 ockuperades Åland. Under april förekom strider bl a vid Siikajoki och Revolax med svenska segrar, vilket stoppade upp det ryska förföljandet. I mitten av juni gick ar men i Finland till motoffensiv söderut och under sommaren an lände förstärkningar från Sverige. Även längre österut i Finland pågick strider. Svenska trupper under befäl av överste Johan August Sandels förde sedan början av maj ett framgångsrikt krig mot ryssarnas underhållslinjer. Den 14 juli drabbade hu vudstyrkorna samman vid Lappo, vilket slutade med ytterligare en svensk seger. Ryssarna förstärkte nu sina styrkor och anföll igen i september.22
Vid Oravais stod den avgörande drabbningen den 14 septem ber. Detta blev det blodigaste slaget. Efter inledande fram gångar tvingades de svenska trupperna tillbaka och armen måste retirera. I samband med återtåget ingicks den 29 septem ber en vapenvila som sträckte sig till 21 oktober, då den uppsa des av ryssarna. Reträtten fortsatte under svåra förhållanden med sjukdomar och bristande underhåll. Även de ryska trup perna hade problem med underhållet. Ett nytt stillestånd slöts i byn Olkijoki den 19 november, och svenskarnas återtåg kunde fortsätta utan ryska anfall. Sandels anslöt sig till huvudarmens reträtt den 20 november med sina trupper från Savolax. Den 13
20 Norman, Hans: "Närkingarna under Napoleonkrigen. Örebro läns
militära förband under brytningsskedet 1805-1814", i Närkingar i
krig och fred. Soldater och militär organisation i Örebro län. Red: Berg, Lars Otto m fl. Stiftelsen Nerikes regementen, Örebro 1989: s 302-303.
21 Sandström, Allan: Sveriges sista krig. De dramatiska åren 1808-1809.
Libris, Örebro 1994: s 12ff.
22 Sundberg, Ulf: Svenska krig 1521-1814. Hjalmarson & Högberg,
december lämnade armens sista förband finsk jord och gick i vinterkvarter kring Kemi och Torne älvar. Marschen till Tor neå hade genomförts under stark köld och snöyra. Försvagade av sjukdomar, undernärda och otillräckligt klädda dukade, en ligt Hornborg, ett stort antal av soldaterna under.23
Under sommaren hade även strider utkämpats i den finska skärgården mellan den ryska och den svenska skärgårdsflottan. Svenska landstigningsförsök gjordes men slogs tillbaka av rys sarna. I november upphörde skärgårdsstriderna när flottan återvände till Stockholm.24 Efter vila och omgruppering gick den ryska armen åter till anfall den 10 mars 1809. Den 13 mars avsattes svenske kungen Gustav IV Adolf och Karl XIII blev formellt statsöverhuvud i landet. Striderna fördes nu på svensk mark och i mars kapitulerade de svenska förbanden i Kalix. Ryska armen fortsatte söderut och hade i maj nått Umeå som intogs 31 maj. Ett svenskt landstigningsföretag genomfördes vid Ratan norr om Umeå 16 augusti. Efter strider retirerade de ryska trupperna till Piteå i slutet av september. Ett stillestånd ingicks den 2 september i Frostkåge norr om Skellefteå, och den
17 september 1809 slöts fred i Fredrikshamn.25
En undersökning av förlusterna vid de svenska regementena gjordes under förberedelserna för generalstabens verk över Sve riges krig 1808-1809. Den effektiva numerären vid de svenska regementena var cirka 21 700 man vid 1808 års ingång. Under kriget hade endast ett litet antal stupat i strid. Sammanlagt var dock regementenas förluster enligt rullorna över 10 000 man.26 Att sjukvården i fält under kriget 1808-1809 blev en katastrof är, enligt Thomas Roth, ett välkänt faktum. Roth räknar med
23 Hornborg (1955), s 202-204. Sundberg (1998), s 372-374.
24 Norman, Hans: "Skärgårdsflottan och de svenska landstigningsföreta
gen mot finska kusten 1808", i Krig kring Kvarken. Finska kriget 1808-09 och slaget vid Oravais i ny belysning. Red: Hårdstedt, Martin och Backman, Göran. Oravais historiska förening, 1999: s 100-102.
25 Sundberg (1998), 376ff. Hårdstedt, Martin, Backman, Göran och
Smedberg, Ulf: "Krig kring Kvarken. En introduktion till finska kriget 1808-09 och slaget vid Oravais", i Krig kring Kvarken. Finska kriget 1808-09 och slaget vid Oravais i ny belysning. Red: Hårdstedt, Mar tin och Backman, Göran. Oravais historiska förening, 1999: s 36-38.
Efter slaget vid Oravais den 14 september 1808 tvingades de svenska och finska förbanden till en all111än reträtt. Teckning av Gunnar Hallströ111.
att mer än en tredjedel av de soldater som sattes in i striderna i Finland och Västerbotten dog i olika sjukdomar, bland annat
till följd av vad han kallar den "miserabla sjukvården" .27