Internationellt finns flera arbeten där förlustsiffror anges för eu ropeiska armeer och flottor. I vissa fall är siffrorna redovisade
2 Norrby, Ragnar: "Epidemier", i Bra böckers stora läkarlexikon. Bd 3.
Höganäs 1993: s 98-101.
3 Laidre, Margus: Segern vid Narva. Börian till en stormakts fall. Natur
och Kultur, Stockholm 1996: s 185.
4 Villner, Katarina: Blod, kryddor och sot. Läkekonst för 350 år sedan.
Carlsson, Stockholm 1986: s 95, 97-98.
5 Nilsson, Ingemar och Peterson, Hans-Inge: Medicinens idehistoria.
som "döda i strid" och "döda i sjukdomar". I Frankrike har Andre Corvisier bland annat undersökt militärsamhället demo grafiskt. Härvid har ett infanteriregemente mellan åren 1716- 1749 studerats. Undersökningen visar att dödligheten även i fredstid var hög bland soldaterna. I krigstid var siffrorna emel lertid högre och det visade sig att sjukdomar var det största pro blemet. Den riktiga "mördaren" var vinterkvarteren.6
Corvisier skildrar även militärsjukvårdens organisation, an talet sjukhus och verksamheten i fält under revolutionsepoken och under kejsartiden i Frankrike. Han beskriver kvaliten på sjukhusens personal och hygieniska förhållanden. En översikts bild av döda i sjukdomar i relation till döda i strid eller till följd av strid, visar att sjukdomarna åstadkom betydligt större för luster än striderna. Undersökningen visar även att mellan okto ber 1813 och januari 1814 så dog 13 448 man i sjukdomar av den 25 000 man starka franska styrkan som belägrade staden T orgau. Detta innebar större förluster för fransmännen än exempelvis slaget vid Waterloo.7
För engelska flottan har Michael Lewis gjort beräkningar av förlusterna. Där framgår att mellan åren 1793-1815 har av 103 660 avlidna sjömän 84 440 dött till följd av sjukdomar och individuella olyckor. Dödssiffran för sjukdomarna är ungefär 52 000 och för olyckorna 32 000. Lewis anser att hygieniska förhållanden och dålig föda främst orsakade sjukdomarna. Dö dade i strid beräknades 6 540 man ha blivit. 8
Peter H Wilson redogör i sitt arbete hur sjukdomarna åstad kom stora förluster i de tyska och österrikiska armeerna. Under kriget mot turkarna 1787-1792 hade den österrikiske kejsaren 66 000 man under direkt befäl. Av dessa var 53 000 sjuka i
6 Corvisier, Andre: Annies and societies in Europe, 1494-1789. Indiana University Press, Bloomington 1979: s 173-174.
7 Corvisier, Andre (ed): Histoire militaire de la France. 2. De 1715 a
1871. P U F, Paris 1992: s 327-329.
8 Lewis, Michael: Asocial histon, of the navy 1793-1815. George Allen
slutet av maj 1788. Under de kommande tolv månaderna in sjuknade ytterligare 120 000 soldater, varav 33 000 dog.9
Sven A Nilsson har gällande Sverige undersökt vilka befolk ningsmässiga verkningar utskrivningarna av soldater fick. Där finns också uppgifter om förluster som nästan alltid visat sig bero på sjukdomar, epidemier och andra farsoter, som under trupptransporter, i garnisoner och befästa läger nådde en om fattande spridning.10 Jan Lindegren har ingående studerat Byg deå sockens soldater. Bland annat har han kartlagt dödlighe tens storlek under de olika fälttågen. Av de bygdeknektar som avled på kontinenten dog nästan samtliga av olika sjukdo mar.11 Epidemier och dess verkningar har Hans Norman stude rat. I hans arbete undersöks två mortalitetsuppgångar, 1773 och 1808-1811. Norman konstaterar att framför allt två epide miska sjukdomar dominerar, nämligen röt- och fläckfeber samt rödsot. Krisen som uppkommer i samband med 1808-1809 års krig i Finland berodde i första hand på krigstillståndet, där epi demierna grasserade i osunda förläggningar och sedan spreds genom hemvändande soldater .12
Laidre har granskat förluster i strid och i sjukdomar för svenska armen i Estland och Livland under senare hälften av 1600-talet. Det framgår att epidemier skördat stora offer bland soldaterna. Laidre redogör även för hur sjukvården funge rade.13 Otto E A Hjelt har i sin Svenska och finska medicinal verkets historia 1663-1812, del 3, en stark kritisk syn på mili tärsjukvårdens organisation under kriget mot Ryssland 1808- 1809. Även K E Linden riktar i sin Sjukvård och läkare under
9 Wilson, Peter H: German armies. War and German politics, 1648-
1806. UCL Press, London 1997: s 295.
10 Nilsson, Sven A: De stora krigens tid. Om Sverige som militärstat och
bondesamhälle. Uppsala universitet, 1990: s 166-167.
11 Lindegren, Jan: Utskrivning och utsugning. Produktion och reproduk tion i Bygdeå 1620-1640. Uppsala universitet 1980: s 162ff.
12 Norman, Hans: "Svält och epidemier. Krisåren 1773 och 1808-1811 i Örebro, Stora Mellösa och Hällefors. Omfattning, dödsorsaker och demografiska följder", i Bebyggelsehistorisk tidskrift, nr 5 (1983): s 12-13, 17.
kriget 1808-1809 kritik mot de styrandes sätt att förbereda och tillgodose sjukvården för de svensk-finska trupperna.
Generalstabens Sveriges krig åren 1808-1809 är det hittills mest kompletta verket om finska kriget. Där tas också sjuk domsproblemen upp, främst i form av statistik som hämtats från olika sjukhusrapporter.
Den som tillsammans med Hjelt och Linden grundligast satt sig in i sjukvård och sjukdomar under detta krig är Gunnar Samuelsson, vilket redovisas i avhandlingen Lantvärnet 1808- 1809. Han anser främst att dålig hygien och okunskap om de epidemiska sjukdomarnas spridning orsakade lantvärnets stora förluster. Samuelssons resultat baseras bl a på provinsialläkares rapporter och sjukhusjournaler.
I nyare forskning om sjukdomsproblemen under 1808-1809 års krig har Martin Hårdstedt studerat lantvärnet vid Stock holmseskadern 1808. Studien visar dåtidens oförmåga att för stå epidemiers uppkomst och spridning, vilket fick allvarliga följder. Svårigheterna med att ordna inkvartering och vård åt det hemvändande lantvärnet innebar att både friska och sjuka sammanträngdes, vilket medförde att många av de friska in sjuknade och dog.14
Teoretiska utgångspunkter
För att beskriva sambandet mellan krig, dålig hygien, samman trängande av soldater och sjukdomar har en teoretisk utgångs punkt valts, där händelseförloppet under krig sätts i relation till sjukdomarnas uppkomst och förlopp. Resonemanget är upp byggd efter tidigare forskning om samband mellan sjukdomar och krig.
För att åskådliggöra krigets struktur tas en utgångspunkt i Eirik Hornborgs konstaterande att krigen förr i tiden hade en annan karaktär än i våra dagar. Den mest påfallande olikheten mellan krigen före den period av teknisk utveckling, som inled-
14 Hårdstedt, Martin: "Lantvärnet vid Stockholmseskadern 1808 - en meningslös katastrof?", i Skärgårdsflottan. Uppbyggnad, militär användning och förankring i det svenska samhället 1700-1824. Red:
des under 1800-talet, och i vår tid kan sammanfattas i para doxen: "förr låg man i fält, nu är man i krig". Tidigare var fält livet med sina mödor och umbäranden det väsentliga, och själva striderna mer eller mindre sällsynta händelser. Endast under några av Napoleons för sin tid häpnadsväckande snabba och energiskt ledda fälttåg förekom serier av tätt på varandra följande strider. I allmänhet var två stridsdagar i följd rätt ovanliga och tre mycket sällsynta. Veckor och månader kunde skilja striderna åt och vintertid lades trupperna helst i kvarter. Oftast hade man inte kontakt med fienden. Strategiska förflytt ningar var vanligare än taktiska avgöranden. Transport- och underhållssvårigheterna var ett ständigt problem. Sjukdomar nas härjningar var betydligt svårare än stridernas, dels på grund av dålig hygien, dålig sjukvård och bristande medicinska insik ter, dels på grund av fälttågens strapatser och stridernas säll synthet.15
Alf W Johansson framhåller också truppernas orörlighet ef tersom de var beroende av ständig kontakt med sina förrådsba ser. Detta bidrog i sin tur till att krigföringen bestod i ett manövrerande för att beröva fienden hans stödjepunkter och försörjningsdepåer. Den tekniska och industriella utvecklingen påverkade sedan krigen främst genom att ge armeerna ökad eldkraft och rörlighet.16
En annan utgångspunkt är tidigare uppfattningar om sjukdo mar och hur de spreds. Robin Fåhraeus beskriver äldre och se nare tids meningar om sjukdomar. Det torde enligt Fåhraeus inte finnas något generellt problem i läkekonstens historia som varit större, dunklare och obegripligare än orsaken till de epide miska sjukdomarna. Smittämnen fanns, och de var en viktig an ledning till de epidemiska sjukdomarnas utbredning. Men det är skillnad mellan den vikt som vi tillskriver bakterier och virus och den begränsade roll som man vid mitten av 1800-talet till mätte det hypotetiska giftstoff, i vars sällskap vissa epidemiska 15 Hornborg, Eirik: När riket sprängdes. Fälttågen i Finland och Väster
botten 1808-1809. Schildt, Helsingfors 1955: s 31.
16 Johansson, Alf W: Europas krig. Militärt tänkande, strategi och poli
tik från Napoleontiden till andra världskrigets shtt. Tiden/Raben
sjukdomar antogs vandra från person till person.17 Genom kombinationen av tidigare epokers mönster för krigföring, då lig hygien och sammanträngningen av soldater urskiljs vissa förutsättningar för hur de epidemiska sjukdomarna framträder.
Definitioner
Begreppet krig kan tyckas onödigt att förklara. I min undersök ning definieras krig enligt det mönster de i allmänhet utkämpa des inom under 1600-talet fram till början av 1800-talet. Solda terna låg då under största tiden i förläggningar eller var på marsch. Stridsdagarna var däremot ytterst få. Begreppet sam manträngning som kommer att användas i det teoretiska reso nemanget och delar av studien, avser i första hand, att solda terna förlades i trånga förläggningar i fält, eller i garnison i be fästning eller i stad. Med benämningen trånga kvarter menas
samma sak som trånga förläggningar, medan däremot kantone ringskvarter18 avser förläggning i mer rymliga och utspridda kvarter.
Begreppet sjukdom avser främst de epidemiska sjukdomarna. Epidemier eller farsoter är beteckningar på tillfälliga anhop ningar av en sjuk.domsföreteelse, som plötsligt sprider sig inom en särskild grupp av människor eller i ett visst område. Ut trycket används oftast om infektionssjukdomar. Vissa förut sättningar gäller för att epidemier av infektionssjukdomar skall uppstå. Befolkningen som utsätts lever då tätt ihop eftersom epidemier är ovanliga i glesbygder. Spridningen av smittoämnet underlättas av täta personkontakter och överförs lätt med kon taktsmitta eller bristfällig allmänhygien, särskilt gällande an läggningar för vatten och avlopp.19
17 Fåhraeus, Robin: Läkekonstens historia. Wahlström & Widstrand, Stockholm 1970: s 186ff.
18 "Kantonering krigsv., äldre benämning på trupps förläggning i rym liga och vidsträckta kvarter, kantoneringskvarter, särsk. om vis telsen i dessa var avsedd att bli mer än helt kort." "Kantonering", i
Svensk uppslagsbok, 2 uppi, bd 15. Malmö 1950: sp 738. 19 Norrby (1993).