Länge var krigshistorisk forskning helt koncentrerad till studiet av fältherrarnas taktik och strategi och de stora bataljerna. Först på senare tid har också frågor om truppernas rörelser och hur de fick sitt underhåll kommit i fokus. De har ju ofta varit fullt ut lika viktiga för ett fälttågs resultat. I sitt standardarbete i ämnet valde Martin van Creveld 1977 att, i fråga om land krig, definiera begreppet logistik som "the practical art of mo ving armies and keeping them supplied". Det gällde alltså i vårt fall vägval, marschhastighet, transporter och magasinering, un derhåll med mat för trupperna, med foder för hästarna, med kläder, filtar, ammunition, form av förläggning för varje för band, övergång av vattendrag, sjukvård och inte minst finansie ringen av alltsammans.35
Forskarna verkar nu anse att armeerna, fram till första världskriget, både brukat medföra förråd och rekvirerat vad man behövde i operationsområdet. Vad övernattning beträf fade, kunde man endera inkvartera trupperna hos den lokala befolkningen eller låta dem bivackera, det vill säga låta dem slå upp tält eller - då fienden var nära och vädret så tillät - sova under bar himmel. Det första alternativet berörde självfallet lo kalsamhället mycket mera, ju mer ju längre inkvarteringen va rade. Särskilt i fråga om hästfoder var det rimligt att täcka detta behov lokalt. Vad maten beträffar uppställde sig ständigt frågan hur mycket förbandet rimligtvis kunde föra med sig, jämfört med vad lokala bönder och bagare kunde frambringa. Problemet var inte bara av kvantitativt slag utan också kvalita tivt eftersom befälet ställde sådana krav.
34 Marcus (1971), s 372-274; Wandel (1915), s 204-206. Om kanonbå tarna, se även den detaljerade skildringen av Liebe (1973}. De inciden ter som anförs är talrika men just denna fattas.
35 Creveld (1977), s 1 & passim. Se även Lynn (1993 ), passim; Hårdstedt
De föreläsningar i strategi och taktik som en svensk rege mentsofficer 1817 publicerade belyser hur man under Napo leonepoken såg på en del logistiska problem. Överstelöjtnant Johan Peter Lefren såg bivackering främst som ett medel "att hastigt kunna möta fienden med samlad styrka", alltså att över gången till militär aktion kunde ske så mycket snabbare än vid inkvartering. Denna var å andra sidan främst berättigad för att skydda truppen från "väderlekens våldsamhet", men skulle be gränsas till en så liten landyta som möjligt. Vad marschbegrep pet beträffade skilde Lefren mellan "tågmarsch" när man inte behövde räkna med att råka på fienden och "durchtåg" (eller "marche forcee"), då det var så bråttom att man lät truppen forslas på kärror. Var syftet med marschen att direkt uppsöka fienden föredrog Lefren att helt enkelt tala om "krigsrörelser". Han ägnar mycket intresse åt begreppet "tross", alltså vad som senare kallats träng (av franskans "train" ). "Fälttrossen", med utvalda förråd av ammunition, sjukvårdsartiklar och redskap för broslagning m m, borde transporteras i anslutning till för bandet, likaså vad han kallar "Artilleri-Parken". Övrig tross kunde däremot föras andra, helst säkrare vägar: "magasins tross" med bl a fältbageri, proviant och foder; "sjuktross" och "belägringstross." Lefren underströk att trossproblemen ej fick föraktas och krävde att de ansvariga var skickligt folk.36
Bernadotte hade själv avsevärd erfarenhet av logistiska pro blem, särskilt efter att 1805 ha kommenderat den 1. kåren av La Grande Ar1nee från Hannover till Austerlitz. Han hade haft under sig omkring 15 000 man och hållit ganska hög marsch hastighet från Göttingen till Wurzburg, 310 km på 10 dagar. Under Napoleon skedde offensiverna på en bred front vilket ju utvidgade den geografiska basen för att insamla förnödenheter. Varje kår valde om möjligt parallella vägar. Bernadotte måste marschera genom det neutrala furstendömet Ansbach, vilket dessutom tillhörde Preussen. Med tanke på detta höll han då
36 Johan Peter Lefren (1784-1862) blev 1860 general. När han höll sina
föreläsningar hade han bl a erfarenheter från kriget i Norge 1814. Kan ske hade han hunnit läsa sin franske kollega A de Roginats Considera tions sur !'art de la Guerre (Paris 1816), som likaledes underströk
särskilt sträng disciplin, såg till att alla förnödenheter betalades kontant och att trupperna ej inkvarterades utan bivackerade.37
I enlighet med traktaten mellan Frankrike och Danmark i Fontainebleau, ryckte Bernadottes här i mars 1808 in i sist nämnda land som allierad, men alla kostnader för härens trans porter, logi, mat och furage skulle värdlandet stå för. Som vi sett hade den danske kronprinsen gjort förberedelser för trans port av trupper och hästar både över Bälten och över Öresund med insamlade farkoster och också kommit överens med frans männen om att de marscherande förbanden ett efter ett skulle inkvarteras i eller omkring ett antal i förväg utsedda köpstäder. De samtal som Fredriks adjutanter Du Plat, Haffner och en tredje, Carl Bardenfleth, hade med Bernadotte samma dag de ankom till Hamburg, den 22 februari - två dagar senare också med stabschefen general Gerard - verkar ha varit särskilt vik tiga. Eftersom högst 1 500 man och 500 hästar på en dag kunde föras över Stora Bält, fick ingen av de kolonner som un dan för undan lämnade Hamburg överskrida 2 000 man och 500 hästar. Från Själland till Skåne skulle det finnas så många "Fart0jer af hvert Slags" att 15 000-20 000 man skulle kunna överföras åt gången. Dagsmarscherna fick ej överskrida fyra mil om dagen och efter den franska armens sed skulle var femte dag ägnas åt vila. Om någon marsch över isen tycks man inte då ha talat av de tre danskarnas rapporter att döma. Det är fak tiskt i kronprinsens svar till Du Plat och Haffner av den 29 feb ruari som isalternativet först presenteras:
Det fryser siden i Gaar Nat fra 9 til 10 Grader uafbrudt. Hvem ved, hvad dette kan have for F0lger? Bliver den haarde Vinter ved, vilde en Marche fra Middelfart blive udforbar over Svendborg, Taasinge, Langeland, Vordingborg og Kallehave? Exemplet af de Svenske gjor en saadan Tanke nu mulig, og da er allt vundet.38
37 Höjer (1939), s 305-307.
38 MKG, III, s 301f, 321-326. Enligt Rxder (1847) hade kronprinsen/
regenten inte funnit officerare med högre grad och militär kompetens med tillräckligt goda kunskaper i franska. Därför måste han skicka dessa unga kaptener till Bernadotte. Enligt Rxder var detta en nackdel som gjorde det svårt för dem att hävda sig mot en motpart som gene ral Gerard.
Den marschprocedur man kommit överens om förefaller att ha fungerat väl ända till dess att Bernadotte den 13 mars mottog Napoleons order att ändra marschordningen och då två engel ska fregatter två dagar senare dök upp utanför Nyborg och där med avskar passagen över Stora Bält. I och med kejsarens nya order blev inte bara de militära utan också de logistiska förut sättningarna för fälttåget väsentligt förändrade.