Från krigets inledning till och med juli månad förekommer knappt några döda av sjukdomar bland regementets soldater. Av de 636 noterade döda i Wickbergs samlingar, finns under ti den mars-juli tolv man antecknade som avlidna. Av dessa stu pade tre i strid mot norrmännen vid Värmlands gräns. Några större problem med sjukdomar tycks alltså ej ha förelegat.
Från armens sjukhus i Sundsvall kan sjukläget avläsas via månadsförslagen. Där framgår att under maj var 92 man från regementet inlagda. Av dessa avled endast en man vilket tyder på att sjukdomarna knappast var av allvarligare karaktär. Sjuk siffran gick ner till 68 man med en död i juni, och 21 man note rades sjuka i juli. Inga nya dödsfall förekom.56
Den 28 augusti 1808 landsteg trupperna i Finland. Förlust siffrorna för augusti månad var minimala. Wickbergs samlingar visar nio döda varav tre stupade i strid vid Lappfjärd den 29 augusti. Mellan 10 mars och 31 augusti har enligt Wickbergs samlingar 21 man noterats som döda, vilket är sex mer än vad som framkommit av död- och begravningsböckerna för mot svarande period. Av en sjukrapport vid septembers ingång kan utläsas att två officerare, en underofficer och 37 man vid rege mentet var sjuka.57
Dödligheten hade dittills inte varit särskilt stor, men under september ökade den. Wickbergs förteckningar visar att rege mentet förlorat 37 man under månaden, och genom död- och begravningsböckerna framgår att 45 man dött under september varav 39 dog i strid eller av blessyrer. Här saknas eventuellt uppgifter i det undersökta materialet, eftersom generalstabens tabeller för regementet visar på 52 döda och 131 sårade under 56 Krigsarkivet. Krigshandlingar 1808-1809. Handlingar rörande sjuk
huset i Sundsvall, vol 704.
Dödsorsaker Datum Perioder uppdelade efter samman-hang, händelser och situationer Strid/ Av Av Orsak
skador skador sjukdom ej Summa angiven
Avmarsch från rotarna. Förflytt-
10 mars- ningar. Strid i Värmland. Förflytt- 5 8 2 15 31 aug 1808 ning och överskeppning till Finland. -
Strid i Lappfjärd 29 aug.
1 sept- Förflyttningar, strid vid Oravais 14 sept. Reträtt. Stillestånd i Lohteå 39 - 4 2 45 28 sept 28 sept.
29 sept- Inga strider. Regementet i kantone-
20 okt ringskvarter. Den 10 okt sprids för-läggningarna. - 2 17 1 20 21 okt- 21 okt upphör stilleståndet. Strider 8 39 23 70
18 nov förekommer. Reträtt norrut. -
19 nov- Inga strider. Stillestånd i Olkijoki 19 20 9 29 28 nov nov. Reträtten norrut fortsätter. - -
29 nov- Inga strider. Uleåborg lämnas 1 31 12 44 10 dec 29 nov. Reträtt mot Torneå. -
11 dec- Inga strider. 11 dec kommer rege-
8 jan 1809 mentet till Torneåtrakten. Förlägg-ning i vinterkvarter. - 1 107 118 226 9 jan- Inga strider. 9 jan 1809 lämnar rege-mentet Torneå. Marsch hemåt. - 1 46 23 70
9 febr 9 feb är regementet hemma. Inga strider. Regementet hemma på 10 febr- rotarna. Dödsfallen bland solda-
9 mars tema har i huvudsak skett på andra orter vilket visar att dessa ej följde - - 19 3 22 regementet hem.
Stilleståndet uppsagt 9 mars. Rege- 10 mars- mentet uppdelat på två bataljoner.
2 sept Strider, förflyttning, förläggning. Postering i slutet av augusti. Stille- - - 8 4 12 stånd 2 sept.
3 sept- Inga strider. Fred sluts 17 sept 1809.
31 okt 1809 Regementet marscherar hemåt. Hemma i slutet av oktober. - - 6 1 7
Summa 52 5 305 198 560
Tillkommer I perioden 1808-jan 1809 Övriga under 1808-1809 -- -- 40 - 28 49 68 49
Antalet döda under hela perioden 52 5 345 275 677
Tabell 4. Antalet döda uppdelade på olika perioder av kriget.
Perioderna är till huvudsak uppdelade efter sammanhang där regementet antingen i förläggning, under förflyttning eller under förflyttning och strid. De tillkommande 117 dödsfallen under perioden härrör sig från Hogdal, Hedesunda, Torsåker, Ovansjö och Ockelbo socknar.
Kolumnen döda "av skador" avser de som dog under perioder då ej strider pågick. I generalstabsverket (se tabell 1) finner man i jämförelse med tabell 3 fler döda i strid under september 1808, och att en man dött i strid vid Hörnefors 5 juli 1809.
slaget vid Oravais den 14 september. I död- och begravnings böckerna finns för september endast fyra soldater upptagna som döda i sjukdom, varav två dog i feber och två i fältsjuka. Det var istället striderna vid Oravais som främst orsakade för lusterna.
En jämförelse med övriga armen visar att den totala sjuksiff ran i slutet av augusti 1808 uppgick till 2 556 man. Denna siffra anses dock vara för låg eftersom de sjuka som vårdades på brigadsjukhusen inte medräknats, därför att rapporter sak nades. Det verkar dock som sjukdomarna ännu ej orsakat nå gon omfattande dödlighet. Av hela antalet sjuka (2 556) ut mönstrades 1 637 och 662, varav 252 blesserade, kvarlåg på sjukhusen, medan 267 noterades som döda. 58
Vad sjukligheten beträffar var den enligt dåtida uppfattning inte särskilt hög före hösten, men under september ökade anta let sjuka kraftigt. Efter striderna vid Ruona och Salmi vid må nadsskiftet augusti-september, var det också slut med de gynn samma sjukhussiffrorna. Från början av september var hela ar men på reträtt och de sjukas antal började öka. Den 1 oktober angavs huvudarmens numerär, befäl och manskap inräknade till 13 000 man. Av dessa låg över 1 000 sjuka i kvarter. Icke medräknade sjuka på sjukhus var till antalet 4 200.59 Styrkebe skedet för regementet den 1 oktober 1808 visade 13 officerare, 27 underofficerare, 16 spel och 1 275 man. Detta motsvarade ungefär två tredjedelar av den ursprungliga numerären. 60
Stilleståndet i Lohteå den 29 september medförde en viss vila och avspänning, men någon förbättring av underhållet och häl sotillståndet kom ej till stånd. När det gällde underhållet var man beroende av tillförsel från Sverige. I norra Österbotten var odlingsbygden begränsad till ett smalt bälte utmed kusten. Un der alla förhållande hade det varit svårt för en arme att leva av landets egna tillgångar. Hösten 1808 var det särskilt svårt på grund av dålig skörd och till följd av de krav, som krigföringen dittills hade ställt på allmogens resurser. Det rådde brist på både spannmål och foder, och i början av oktober förvärrades
58 Linden (1908), s 174-175.
59 Hornborg (1955), s 196. Linden (1908), s 72.
situationen eftersom ingen proviant längre anlände från Sveri ge. 61 Reträtten fortsatte norrut, men underhållstjänsten funge rade dåligt och höstregnen satte in. Till detta kom fältsjukans härjningar som ytterligare försämrade situationen. 62
Wickbergs samlingar visar att minst 35 man avled under ok tober månad och eftersom inga stridsförluster förekom är det sannolikt att förlusten till största delen berodde på sjukdomar. Det är svårt att bilda sig en uppfattning om övriga armens för luster i sjukdomar under oktober eftersom sifferuppgifterna upphör under september månad. I fortsättningen erhölls endast uppgifter från vissa sjukhus.63 Regementet verkar enligt Törn bom och Ström i huvudsak ha varit i rörelse från landstig ningen den 28 augusti fram till 17 september då kantoneringsti den enligt Ström inleddes.
Ström ansåg även att dödligheten grundlades under kantone ringstiden mellan 17 september och 19 oktober. Den utbröt se dan vid hela armen, under loppet av december, januari och feb ruari månader. Dessutom var tillgången på proviant ojämn. Ibland rådde överflöd på mat och ibland saknades den helt. 64 Emellertid verkar inga dödliga epidemier ha utbrutit under kantoneringstiden. Möjligen berodde detta på att manskapet inte trängdes ihop på samma sätt som senare skedde i Torneå trakten. Det framgår ej av några rapporter eller handlingar hur tätt regementets soldater var förlagda. Däremot vidtogs den 10 oktober åtgärder för att sprida armens förläggningar. Syftet var att vidga basen för armens underhåll, eftersom brist på pro viant rådde. 65 Detta visar att trupperna förmodligen inte var sammanträngda, vilket också bör ha gällt Hälsinge regementes soldater. När stilleståndet sades upp den 21 oktober fortsatte regementet tillsammans med övriga armen sin reträtt mot norr.
61 Hornborg (1955), s 194. 62 Törnbom (1968), s 223.
63 Hjelt, Otto E A: Svenska och finska medicinalverkets historia 1663- 1812. Del 3. Helsingfors 1893: s 296. Linden (1908), s 72-73.
64 Ström (1828), s 233. 65 Hornborg (1955), s 194.