Den avslutande utvärderingen av Linnéstödssatsningen

Jag ska, till sist, kommentera den avslutande utvärderingen av hela Lin-néstödssatsningen under åren 2006-2018 med anslag på drygt 2,8 miljarder kronor. Eftersom utvärderingsprocessen kom att bli försenad presenterades slutrapporten först den 4 mars 2020: The Final Evaluation of the Linnaeus

Grant. A ten year program for establishing Centres of Excellence.

Veten-skapsrådet och Formas 2020.126 Materialinsamlingen inleddes våren 2019 och utvärderingspanelen träffade representanter för universitetsledningar och de ingående Linnéstöden för intervju i vecka 5 år 2020. Panelen skriver att de förvånades över att endast två ”presidents”, dvs rektorer, gjorde sig

126 Underlaget kompletteras av deltagande i The National Centre of Excellente Investments Conference den 4/3 2020 anordnat av Vetenskapsrådet och Formas och intervju den 14/4 2020 med Maria Bergström, ansvarig vid Vetenskapsrådet för utvärderingen av Linnéstöds-satsningen.

sväret att delta personligen i utfrågningen och att flera närvarande inte hade deltagit i hela processen från starten. Det är glädjande att den kritiken inte gäller Uppsala universitet.

Resultatet av utvärderingen 2020 liknar utvärderingen 2014 med den skillnaden att programmet som helhet diskuteras mer ingående liksom uni-versitetens förmåga att hysa Linnéstöd. Panelen är inledningsvis imponerad över den svenska satsningen på forskningsexcellens (s 67). Genom fokuse-ringen på grundläggande forskning, dess flexibilitet och långsiktighet, har Linnéstöden resulterat i etableringen av flera framgångsrika forskningsmil-jöer. ”Centrerna har skapat banbrytande forskning, utbildat en högkvalifice-rad ny generation av forskare och utvecklat hållbara forskningsmiljöer som har stärkt Sveriges ställning som en av de ledande forskningsnationerna i Europa” (s 6). Den långsiktiga finansieringen har möjliggjort forskning med både risker och möjligheter på ett sätt som kortare projekt inte kan uppnå.

De kritiska synpunkterna rör främst de stora universitetens bristande för-måga att göra Linnéstöden synliga som en del av universitetets forsknings-profil. Detta har t.ex. lett till att de forskningsområden som Linnéstöden representerar sällan nämns i lärosätenas forskningsstrategier.127 Panelen be-klagar vidare att merparten av lärosätena inte har utnyttjat möjligheten att använda Linnésatsningen i sin marknadsföring. Därmed har möjligheten att lyfta fram svensk forskning internationellt gått förlorad. Panelen är också kritisk till att den nödvändiga medfinansieringen inte har varit tydligt defini-erad. Det har gjort att stödet från det egna lärosätet har kommit att bli skif-tande. De är också kritiska till att samarbetet mellan lärosäten med Linnéstöd inte har förekommit i någon större utsträckning.

Dessa synpunkter hindrar inte panelen från att föreslå att ett nytt Centre of Excellence-program bör komma till stånd med syftet att stärka Sveriges roll som europeiskt innovationsland. För att skapa kontinuerlig förnyelse bör ett sådant program introduceras vartannat eller vart tredje år och baseras på lärdomarna från denna första Linnéstödssatsning. Kommande program bör därför, enligt panelen 1) grundas på excellens med tydlig mångvetenskaplig inriktning; 2) ha lång varaktighet med kvalitetsuppföljning; 3) utveckla stor flexibilitet i användningen av forskningsanslaget; 4) ha en lämplig finansie-ring där medfinansiefinansie-ring tydligt ska uttrycka lärosätenas engagemang; 5) ha tematiskt öppna utlysningar (s 67-69).

Det är givet att omfattande utvärderingar av detta slag är krävande och att det kan vara svårt att rekrytera personal som genom sin expertis täcker in samtliga Linnéstöd. I kontrast till utvärderingen 2014, då Impact-programmet ansågs tillhöra de två främsta miljöerna (som uppgraderades med 10 %) anser denna panel år 2020 att Impact-programmet inte kan place-ras bland de tre främsta vad gäller samhällsrelevans. Detta kan förklaplace-ras av

127 Impact-programmet omnämns dock i Uppsala universitets forskningsstrategier 2011-2013 (se kapitel 9).

att kompetens inom det teologiska/religionsvetenskapliga området saknas i 2020 års utvärdering.128 Detta kan eventuellt också förklara en olycklig fel-skrivning i rapporten där det sägs att separata förslag till Linnéstöd ”…were initially received from the Sociology and Law Departments” och att ”the Faculty Dean” föreslog att ansökningarna skulle föras samman (s 38). Av avsnitt 8.2 ovan framgår att det var de teologiska och juridiska fakulteterna som låg bakom ansökningarna och att det var Humanistiskt Samhällsveten-skapliga områdesnämnden och ytterst rektor som föreslog ett samarbete kring ansökan.Det troliga är att detta är en ren felskrivning eftersom det på den följande sidan (s 39) står att förståelsen av ”… the complex relationships between religion and society has become ever more relevant over the past decade…” vilket motiverar Linnéstödet. 129 Det framgår också av den inle-dande texten till rangordningen av de tre främsta Linnéstöden på sid 58 att detta uppdrag har varit svårt att genomföra eftersom alla Linnéstöd inom HS-området ”… makes a significant contribution to understanding society and human relations and to improving the quality of life” och att de tre nämnda Linnéstöden i första hand är goda exempel bland flera relevanta exempel. Intrycket är att panelen har haft svårt att genomföra rangordning-en.130 Uppdraget från Vetenskapsrådet har sannolikt varit för komplicerat.

Detta blir ännu tydligare då universitetens förmåga att ta till vara och in-tegrera mångdisciplinära forskningsmiljöer undersöks av panelen, det pane-len kallar universitetens ”capacity building”. De framhåller att Linnéstöds-programmet introducerades vid en avgörande historisk tidpunkt då den klas-siska universitetsmodellen med institutioner och discipliner, som fungerade som ”academic silos”, höll på att brytas upp. ”The Linnaeus program was both a reflection of that radical change in culture across European Universi-ties (not just in Sweden) and a catalyst for its progression” (s 17). Detta är en viktig observation, som jag ska återkomma till i del IV och V.

Mot den här bakgrunden är det intressant att Uppsala universitet anses vara ett av de tre främsta i landet då det gäller just ”capacity building”. Detta

128 Panelen kom att bestå av 13 internationellt ledande forskare från områdena naturvetenskap (3), teknik (3), medicin (4) och humaniora och samhällsvetenskap (3). Ledamoten represente-rande naturvetenskap (och teknik) har fungerat som ordförepresente-rande medan vice-ordförepresente-rande repre-senterade området medicin. De sakkunniga inom humaniora och samhällsvetenskap är Jane Falkingham, professor of Demography and International Social Policy, University of South-ampton; Karl Ulrich Mayer, Head of Center for Sociology and the Study of Life Course, Max Planck Institute for Human Development, Berlin; Friedrich W. Hesse, professor of Applied Cognitive Psychology, Tübingen.

129 I webbutgåvan av Vetenskapsrådets och Formas rapport (2020) har denna formulering efter påstötning ändrats till ”…were initially received from the Theology and Law Depart-ments”:

https://www.vr.se/download/18.6c61a64c170f610eefc1fe/1585238643204/The%20Final%20 Evaluation%20of%20the%20Linnaeus%20Grant_VR2020.pdf/. Hämtat 2020-04-20.

130 De tre nämnda Linnéstöden är: Learning, Interaction and Mediated communication in contemporary Society, Göteborgs universitet; Cognitive Hearing Science, Linköpings univer-sitet; Social Policy and Family Dynamics in Europe, Stockholms universitet.

understryks av att alla Linnéstöden vid Uppsala universitet har blivit välde-finierade med tydlig identitet. De har också lyckats skapa en positiv bild av sina respektive forskningsfält både inom och utanför universitetet. Panelen framhåller särskilt betydelsen av KoF07 för denna utveckling som i prakti-ken ledde till att Uppsala universitet fick större utdelning 2008 jämfört med 2006.131 Linnéstöden har dessutom fått bestående resultat genom skapandet av masterprogram, i en tydligare medvetenhet om forskningens mångveten-skaplighet och sociala relevans men också i ett tydligare ledarskap som är nödvändigt för att hålla ihop stora forskningsprogram. De konstaterar också att alla Linnéstöd i Uppsala har dragit till sig internationellt ledande forskare genom kollokvier och workshops samt genom anställningen av doktorander och post doktorer. Den forskningskultur som Uppsala universitet har bidragit till är exemplarisk och blir synlig genom samtliga Linnéstöd. Detta har gyn-nat tillkomsten av ytterligare forskningsanslag, något som också berör CRS (se nedan kapitel 10). Trots en tung disciplinär organisation har Uppsala universitet kunnat föra samman en kritisk massa av forskare som studerar gemensamma forskningsobjekt på ett fakultetsöverskridande sätt. Detta har fått “…a direct and significant impact upon the wider system of research governance within UU” (s 40).132 Detta uttalande inkluderar också Impact of Religion-programmet.

131 Se min intervju med rektor Anders Hallberg i avsnitt 7.2.

132 Som nämnts ovan publicerades Vetenskapsrådets rapport först den 4/3 2020, då denna skrift var mer eller mindre färdig. Texten ovan föregriper delvis mina egna reflektioner i kapitel 11 men kan också ses som en validering av mitt resonemang kring vikten av mångve-tenskapliga miljöers långsiktighet och flexibilitet.