Långsiktigt samarbete

Framväxten av Diakonivetenskapliga institutet och senare Centrum för stu-dier av religion och samhälle har gynnats av flera långsiktiga samarbeten. Det första samarbetet med Centrum för tjänsteforskning vid Karlstads uni-versitet inleddes 1997 genom antagning av doktoranden Per Pettersson, se-dermera teol. dr., docent och professor i religionssociologi vid universitetet i Karlstad. Per Pettersson har haft en ledande roll inom samtliga efterföljande projekt. Detta samarbete pågår till och med år 2019.

59 Vid konferenstillfället fanns 12 rapporter/böcker tillgängliga. Då hade 4 880 böcker sålts och 3 402 gratisexemplar distribuerats till Vetenskapsrådet, till Uppsala universitet (avhand-lingsexemplar) och som recensionsexemplar. Totalt 235 personer var närvarande vid konfe-rensen.

60 Den första 5-poängskursen i diakonivetenskap gavs ht 1999. Denna utvidgades till 10 po-äng år 2000 och år 2003 kunde den första 20-popo-ängskursen genomföras. År 2004 genomför-des den första s. k. breddmagistern i diakonivetenskap på halvfart med syfte att förbereda för forskarutbildning. Kursverksamheten finansierades av Teologiska institutionen och av Dia-konistiftelsen genom föreståndarens och forskningssekreterarens medverkan.

Vice-rektor Leif Lewin, dekanus Sven-Erik Brodd och forskningschef Anders Bäck-ström tar emot Grace Davie som Kerstin Hesselgren-professor den 11/10 2000.

Det andra samarbetet med universitetet i Exeter i Storbritannien inleddes under åren 1995-97 genom att dr. senare professor Grace Davie deltog i kon-ferenser i anslutning till Teologiska fakulteten i Uppsala. Hon nominerades som Kerstin Hesselgren-professor och var närvarande läsåret 2000/2001. Det var under denna period som Stat-kyrka-projektet pågick och de kommande välfärdsprojekten planerades. Hon blev därefter biträdande ledare för båda välfärdsprojekten (WREP och WaVE). Hon var gästprofessor vid Uppsala universitet läsåret 2006/07, då Linnéstödprogrammet planerades, och blev hedersdoktor år 2008. Hon ingick i planeringsgruppen för Impact of Relig-ion-programmet och blev därefter forskare inom programmet. Hon är senior rådgivare till år 2019.

Det tredje samarbetet avser SCASSS (Swedish Collegium for Advanced Study in the Social Sciences) numera SCAS (Swedish Collegium for Ad-vanced Study). Kontakterna med SCAS visade hur en centrumbildning kan utveckla ett gästforskarprogram där betydelsen av ett socialt stöd (luncher, sociala aktiviteter och seminarier) är viktiga för att skapa en god forskar-miljö. Anslag till SCAS verksamhet förankrat i regeringens budget inspire-rade DVI till direkta uppvakningar av regeringen för att skapa ett nationellt (nordiskt) centrum för studier av religion, rätt och samhälle i en global kon-text.61 År 2010 gjorde SCAS en särskild satsning på gästforskare inom det

61 Kontakterna etablerades redan 1985, då SCASSS bildades, genom att Gunilla Bäckström blev intendent vid SCASSS, och har fortsatt genom kontakten med direktorerna Rolf

Torsten-religionsvetenskapliga området med professor Hans Joas som ansvarig (se nedan kapitel 9). Hans Joas har haft en kontinuerlig relation till DVI/CRS och deltog redan i det internationella symposiet med anledning av DVI:s femårsjubileum 2005. SCAS ingick i Vetenskapsrådets utvärdering 2003:3. Utvärderingsgruppen konstaterar att ”gästforskarprogrammet vid SCAS er-bjuder en unik potential för internationalisering och utveckling av svensk samhällsvetenskaplig och humanistisk forskning” (s 123). De noterar särskilt att kontakter mellan Stat-kyrka-projektet och SCAS är upprättade (s 116). År 2018 blev professorn i socialantropologi vid universitetet i Stockholm Christina Garsten utsedd till föreståndare för SCAS. Hon är ordförande i styrelsen för Score.

Invigningen av DVI den 8/12 1999. På bilden från vänster generalsekreterare Sören Ekström, ordförande vid Diakonistiftelsen Samariterhemmet, föreståndare Björn Wittrock, intendent Gunilla Bäckström och biträdande föreståndare Barbro Klein alla vid SCASSS. Sittande direktor Rolf Nordblom.

Det fjärde är samarbetet med Diakonihøjskolen senare Diakonhjemmet højskole i Oslo med omfattande forskning och utbildning i teologiska, soci-almedicinska, etiska, psykologiska och sociala/sociologiska frågor knutna till

dahl, Bo Gustafsson, Göran Therborn men främst med Björn Wittrock (pensionerad 2018) och Barbro Klein (avliden 2018).

det sociala/diakonala välfärdsområdet och till den frivilliga sektorn. De fick rätt att utfärda doktorsexamen av NOKUT år 2010 (Nasjonalt organ for kva-litet i utdanningen i Norge - motsvarande Högskoleverket, senare Universi-tetskanslersämbetet). Diakonihøjskolen blev en VID (Vitenskapelig Internat-ionell Diakonihøgskole) med egen master- och forskarutbildning i det som kallas Diakoni, verdier og profesjonell praksis 2016. Denna ackreditering förnyades år 2019. Som vi ska se nedan är den Uppsala-baserade satsningen på en professur i kyrkovetenskap, särskilt diakonivetenskap, och satsningen i Oslo på fyra professorer med olika inriktningar en av de starkaste gemen-samma satsningarna i Norden inom detta vetenskapsområde.

Det femte samarbetet avser Sigtunastiftelsen med Alf Linderman som di-rektor. Detta har skett genom konferenser, Impact-möten och en serie av samtal kring religionens närvaro i det moderna samhället. Alf Linderman var med och grundade det nordiska nätverket för studier av media-religion-kultur 1993 och the International Society for Media, Religion and Culture år 2006. Samarbetet med Mia Lövheim har varit särskilt viktigt. Bl. a. utveck-lade de projektet vid Vetenskapsrådet Religionens återkomst? En studie av

religion och modernitet i Sverige med dagspress som typfall år 2010 (se

ne-dan kapitel 10.4).

Vid den nordiska religionssociologiska konferensen förlagd till Sigtunastiftelsen i augusti 2002 föreläste bl. a. statsrådet Lars Engqvist och professor Nancy Ammer-man, Boston (gästforskare vid DVI hösten 2002 och hedersdoktor i Uppsala 2020). Övriga är från vänster Anders Bäckström, Ninna Edgardh och Alf Linderman (värd på stället).

3.5 Framtidsutsikter

Denna genomgång har visat att det var kombinationen mellan HSFR-anslaget till Stat-kyrka-projektet 1997, de lokaler och personal som Diakoni-stiftelsen ställde i ordning 1998 och stödet från Uppsala universitet år 1999 som tillsammans bidrog till skapandet av en forskningsmiljö värd namnet. Verksamheten har drivits av en underifrån formulerad forskningsidé och av ett vetenskapligt innehåll med tydlig förankring vid den internationella forskningsfronten. Genomgången har också visat att närvaron av en engage-rad personal är en nyckelfaktor, och att organisationen av verksamheten måste tillmätas motsvarande omsorg, både vid starten, under arbetets gång och vid avslutningen av ett projekt/program.

Genomgången visar också att den forskningsprofil, som utvecklades på 1990-talet, har sina rötter både i den sekulariseringsteoretiska diskussionen som tog sig uttryck i analysen av statskyrkans avskaffande år 2000 och i den samtidiga paradoxala ökningen av religionens synlighet i det offentliga sam-hällslivet. Denna nya synlighet märks genom engagemanget i sociala pro-jekt, som en del av marknadsanpassade privatiseringar, men också i de soci-ala och legsoci-ala frågor som den ökade religiösa pluralismen genom migration-en bidrar till. Ytterst gäller frågan vilkmigration-en religiositet som dmigration-en grundlagsfästa religionsfriheten ska skydda och rättsstatens möjligheter att på rimliga vill-kor integrera ett allt mer mångkulturellt samhälle. Det har i forskningen bli-vit tydligt att religion fungerar både positivt genom att skapa mening och sociala relationer för individ och samhälle men också negativt genom de problem som uppstår i krocken mellan individuella och kollektiva frihets-värden och rättigheter.

Genomgången visar till sist att studiet av en social omsorgsroll, som rör kyrkor, religiösa organisationer och migrerade religioner, höll på att etable-ras som ett eget vetenskapsområde med fokus både på frivillighetens sociala egenvärde, på en social aktörs- och rättighetsroll i ett snabbt föränderligt samhälle och på ett ökat politiskt intresse av att kontrollera den religiösa pluralismen. I praktiken var det dock det gemensamma intresset från Upp-sala universitet formulerat i Teologiska fakultetens programsatsning, Veten-skapsrådets intresse av att studera den offentliga sektorns privatisering och Diakonistiftelsen Samariterhemmets intresse av att studera effekterna av denna privatisering, som gjorde att forskningsprogrammet blev framgångs-rikt och dessutom fick goda recensioner av Vetenskapsrådets utvärderings-grupp.

Den totala omsättningen för Stat-kyrka-projektet och för Diakoniveten-skapliga institutets verksamhet (som gick in i varandra) var under åren 1997-2003 ca 10 miljoner.62 Förutom anslagen från HSFR/Vetenskapsrådet bidrog

62 Stat-kyrka-projektet fick inledningsvis ett anslag på 4,2 miljoner (1997-2000) och efter en kompletterande ansökan för åren 2000-2002 ytterligare 1,9 miljoner. Till detta kom publice-ringsstöd på 1,1 miljoner till 15 böcker.

Diakonistiftelsen Samariterhemmet med kostnader för lokaler, för en forsk-ningssekreterare på halvtid och från läsåret 2000/2001 med en forskningsas-sistent/föreståndare på heltid, dvs ca 1 miljon/år. Teologiska fakulteten bi-drog med lönekostnader för tre doktorander, Rådet för arbetslivsforskning till doktorandstudier för Per Pettersson (lokaliserad till Karlstads universitet) och till Bert Stålhammar (lokaliserad till Örebro universitet), Forsknings-rådsnämnden (FRN) till RAMP-studien samt Stiftelsen Fjellstedtska skolan med lönekostnader. Till detta kommer anslag till Kerstin Hesselgren-professuren för läsåret 2000-2001 med ca 1 miljon från Vetenskapsrådet och anslag från kyrkliga arbetsfonden till en fördjupad studie av upplevelser av kvalitet i gudstjänster och riter med 1,2 miljoner.

En faktor som utvärderingen av FOS-programmet lyfte fram var att Stat-kyrka-projektet i oktober 2002 hade fått ett nytt stort anslag på 12,4 miljoner från Riksbankens jubileumsfond för en utvidgad europeisk studie av histo-riska teologiers roll för framväxten av olika europeiska välfärdsorganisation-er och effektvälfärdsorganisation-erna av denna organisation för de fria välfärdsaktörvälfärdsorganisation-ernas ställ-ning på marknaden då samhällsförändringen inleddes på 1970- och 1980-talen. Detta är nästa steg i utvecklingen och ska behandlas i följande kapitel.

4. Välfärd och religion i ett europeiskt