Diakonistiftelsen säger upp samarbetsavtalet 2007

Läsåret 2007/2008 innebar inte bara en konsolidering och etablering. Den ekonomiska krisen, som präglade Europa vid denna tidpunkt, kom att slå mot Diakonistiftelsen Samariterhemmet, men också mot Teologiska fakulte-ten. Diakonistiftelsens budget för år 2007 resulterade i ett ekonomiskt under-skott. Det gjorde att styrelsen beslutade att säga upp avtalet med Uppsala universitet den 4/12 2007 och att sälja prästgården, som utgjorde Centrums lokaler, för att få in friskt kapital. Prästgården, Kungsängstorg 6, såldes i september 2008 och efter en kortare övergångsperiod i Samariterhemmets övriga lokaler, flyttade hela Centrumbildningen till Teologiska institutionen på Thunbergsvägen 3B i augusti 2009. Den nya direktorn för Diakonistiftel-sen Samariterhemmet från och med den 1/10 2008, Lennart Lindgren, hade fått styrelsens uppdrag att sanera ekonomin. Det ledde till att alla anslag från Diakonistiftelsen upphörde i och med år 2009. Därmed var det formella samarbetet mellan Diakonistiftelsen Samariterhemmet och Uppsala universi-tet avslutat. En epok hade gått i graven, men inte en vital forskningsmiljö eller utvecklingen av ett nytt forskarutbildningsämne.

I och med uppsägningen av avtalet riktade sig Teologiska fakultetens och CRS’ ledning direkt till rektor Anders Hallberg med en ansökan om strate-gimedel. Rektor beslutade den 27/5 2008 att anslå sammanlagt 1,3 miljoner att användas av CRS för hyra och personalkostnader.101 Detta anslag var betydelsefullt eftersom både kostnader för föreståndaren och en heltidstjänst för administratören därmed kunde säkras fram till 2011. Det var också en signal om att universitetsledningen ville försäkra sig om verksamhetens fort-sättning. Det bör noteras att rektors beslut kom innan det stora Linnéstöds-programmet The Impact of Religion var antaget av Vetenskapsrådet.

Parallellt med den ovan nämnda åtstramningen vid Diakonistiftelsen 2007/2008 nödgades Teologiska institutionen att minska sina utgifter genom att göra personal övertalig. Frågan utreddes under 2008/2009 och den 28/4 2009 presenterade dekanus Mikael Stenmark och prefekten Eva Hellman ett förslag om förändrad verksamhetsinriktning. Bakgrunden var underskott i budgeten på ca 2 miljoner under flera år. Förslaget innebar att religionshisto-ria och religionsbeteendevetenskap från den 1/7 2009 skulle bilda ett gemen-samt områdeskollegium och att arbetsbrist på detta sätt uppstod för 1,5 lektor i religionssociologi och 0,5 lektor i religionshistoria. Besparingen som an-togs av Teologiska fakultetsnämnden (med reservationer) den 28/4 2009

101 Av anslaget skulle 400 000 SEK utbetalas åren 2008 och 2009, 350 000 år 2010 samt 150 000 år 2011.

drabbade egentligen hela institutionen, genom att tillfälliga anställningar drogs in och att tiden för forskning i tjänsten minskades med 10 % för alla professorer och lektorer. Men besparingen drabbade särskilt religionsbeteen-devetenskapen och delvis religionshistoria. Inom religionssociologin var inte bara lektorat i fara utan också den professur som ledde Impact-programmet. Detta resulterade i omfattande fackliga förhandlingar. I Teologiska fakulte-tens verksamhetsberättelse 2009, s 14 står: ”Genom de besparingar vid Teo-logiska institutionen som genomfördes år 2009, kom i praktiken endast pro-fessorn att vara anställd för undervisning”. Arbetssituationen var mycket ansträngd, och undervisningen kunde genomföras tack vare doktorander i ämnet. Att denna situation var på gång observerades redan 2008 av Högsko-leverket i dess granskning av utbildningarna inom religionsvetenskap och

teologi i Uppsala (Rapport 2008: 41R, s 126). Högskoleverket skriver att kompetens och kapacitet är för låga i etik, kyrkovetenskap och religionsso-ciologi vid Uppsala universitet. Detta var ingen nyhet. Vad Högskoleverkets

utvärderingsgrupp missade att uppmärksamma var den roll som centrum-bildningar har för att förstärka både forskning och undervisning. En sådan kapacitet fanns vid CRS, både vad gäller kyrkovetenskap och religionssocio-logi.

Övergången från DVI till CRS innebar att den diakonivetenskapliga ut-bildningen kunde leva vidare. För utut-bildningen var dock övergången till den nya examensförordningen inom högskolan 2007 (Bologna) av lika stor vikt som förändringen av huvudmannaskapet. Vad utbildningsreformen innebar för kandidat- och masterexamina fick Anders Sjöborg i uppdrag att utreda. Han lämnade ett förslag den 4/5 2007 där han förordade inrättandet av en teologie kandidatexamen med diakonivetenskaplig profil med antingen relig-ionsbeteendevetenskap eller kyrkovetenskap som huvudämne. Denna exa-men kom senare att accepteras av Svenska kyrkans utbildningsnämnd som en teoretisk diakonutbildning som meriterade för det praktiska året, som fortfarande gavs vid Ersta Sköndal (Stockholm), Bräcke (Göteborg) eller Vårsta (Härnösand). År 2009 examinerades den första personen med en så-dan kompetens.

Internationellt inrättandes både en nordisk och en europeisk master i dia-konivetenskap med beteckningen The Study of Diaconia and Christian

Soci-al Practice. En europeisk tidskrift med en liknande titel Diakonia-JournSoci-al for the Study of Christian Social Practice höll också på att etableras 2007.

Ett sällskap kallat International Society for the Research and Study of

Di-aconia and Christian Social Practice med säte i Bryssel etableras 2012

(ReDi).102 Genom kurser, tidskrift och genom sällskapet kom den ökande forskningen inom det problemområde som definierades av kyrkors eller reli-giösa organisationers sociala/diakonala funktioner teologiskt, sociologiskt och hälsovetenskapligt att knytas samman. Som nämnts ovan märks denna

expansion särskilt i Tyskland, Holland, Tjeckien, Finland, Norge och Sve-rige. Professorn Ninna Edgardh, Uppsala universitet, och docenten Annette Leis-Peters, VID vitenskapelige høgskole, Oslo, blev indragna i alla dessa processer. År 2019 publicerar Ninna Edgardh rapporten från Impact-programmets tema 5 (se nedan) med titeln: Diakonins kyrka. Teologi, kön

och omsorgens utmattning och Annette Leis-Peters blir professor i

religions-sociologi, särskilt diakonala studier i januari 2020 och därmed PhD-ledare för forskningsprogrammet vid den vetenskapliga högskolan VID, Oslo, kal-lad: Diakoni, verdier og profesjonell praksis.103

7.4 Framtidsutsikter

Den omfattande turbulensen åren 2008-2009, som berörde CRS verksamhet, ska ställas mot de stora framgångar som verksamheten i övrigt ledde till. Redan år 2005, parallellt med ansökan om WaVE-anslaget från EU-kommissionen, hade arbetet på att skapa ett Centre of Excellence inletts. Det blev också känt att Juridiska fakulteten hade inlett forskning om religion och rätt genom att bl. a. anta två doktorander i privaträtt med Maarit Jänterä-Jareborg som handledare (Mosa Sayed och Caroline Sörgjerd). I nästa kapi-tel ska de positiva resultaten av dessa samarbeten återges. Resultatet hind-rade inte Diakonistiftelsen att avsluta sitt engagemang inom ett forsknings-område som var på tillväxt inom den europeiska gemenskapen. Det gjorde dock att professuren i religionssociologi vid Uppsala universitet säkrades inför framtiden och att arbetet med en utlysning av tjänsten kunde inledas redan 2009. Viktigt var etableringen av det fruktbara samarbetet mellan Juri-disk och Teologisk fakultet som fortfarande pågår (2019).