Diakonivetenskap som mångvetenskapligt ämne 1999

Den andra teoretiska och organisatoriska roten står att finns i det ökade in-tresset av att studera religionens (den lutherska teologins) roll för framväxten av den svenska (nordiska) välfärdsmodellen, för kyrkors och religiösa orga-nisationers respons gentemot 1980-talets sociala och ekonomiska föränd-ringar och för staters intresse av att förhålla sig till en ökad religiös närvaro i det offentliga samtalet. Dessa förändringar bidrog till ett nytt intresse för att studera nationalstatens ställning, trossamfundens sociala samhällsroll och staters intresse av att styra (politisera) religiösa grupper.

I nära relation till Svenska kyrkan finns fem diakoniinstitutioner som har fungerat som enskilda stiftelser eller ideella föreningar. Till dessa var också diakoniutbildningar knutna till år 2014. Dessa utbildningar har successivt avvecklats och samlats i Svenska kyrkans utbildningsinstitut i Uppsala/Lund (2014). Diakoniinstitutionerna har fungerat som ”folkrörelseliknande” in-stitutioner som växte fram mot bakgrund av 1800-talets sociala behov (Thi-devall 2000, s 95). Under de s k gyllene åren efter andra världskriget blev de överflödiga, samtidigt som statens goda ekonomi paradoxalt nog bidrog till viss expansion. Vid Diakonistiftelsen Samariterhemmet i Uppsala bidrog dessa tendenser till att sjuksköterskeutbildningen lades ner 1972 och att drif-ten av sjukhuset övertogs av landstinget (Bengtzon 2010). Den oklarhet som rådde om diakonins ställning inom Svenska kyrkan, och därmed som hällsfunktion, ledde till behov av att föra in forskning som analyserade sam-hällsomvandlingens innehåll, välfärdsstatens utveckling och betydelsen av denna omvandling för Svenska kyrkans, religiösa gruppers, stadsmissioners och diakoniinstitutioners roll som samhällsaktörer allt insatt i ett transnation-ellt sammanhang. Styrelsen vid Diakonistiftelsen Samariterhemmet beslöt att föra in forskning som en del av diakonistiftelsens stadgar 1981. År 1992 tog stiftelsen initiativ till en enkätundersökning av diakoniuppfattningar bland kyrkoherdar, diakoner och (politiskt valda) kyrkorådsordförande.46 Samtidigt hade det ovan nämnda folkrörelseprojektet vid teologiska institutionen (av-snitt 2.1 ovan) visat på värderingsskiftets betydelse för den folkrörelsebase-rade demokratiuppfattningen. Dessa gemensamma synsätt fanns med då det ovan nämnda projektet Från statskyrka till fri folkkyrka planerades. Detta gör att projektet kom att innehålla inte bara teologiska, tjänsteteoretiska och religionssociologiska perspektiv utan också studier av det nya intresset för frivillighetens plats i ett samhälle där kraven på välfärd ökade.

Ytterligare en faktor av betydelse för satsningen på diakonivetenskaplig forskning är avregleringen av den svenska högskolan 1992. I enlighet med

46 Se Bäckström m fl 1994. Vid denna tidpunkt var det sekulariseringsteoretiska perspektivet dominerande och den kyrkliga diakonin sågs som en brygga mellan en marginaliserad kyrklig institution och samhället i stort, jfr Bäckström 1996.

regeringens proposition 1992/93: 169 Om högre utbildning för ökad

kompe-tens öppnades möjligheter för fristående högskolor att ansöka om

examens-rätt och om examens-rätt att uppbära statsbidrag.47 I högskoleförordningen 1993:100, bilaga 3, anges vilka examina som en ansökan kan avse. Som en följd av examensreformen sökte de frikyrkliga seminarierna år 1992 om examensrätt och statsbidrag för verksamheten. För att bereda ärendet tillkallades förre universitetskanslern Carl-Gustaf Andrén, ordförande, dåvarande rektorn vid Åbo akademi Gustav Björkstrand, expert, och dåvarande docenten Anders Bäckström som sekreterare.48 Expertgruppen lämnade sitt yttrande i juni 1993 kallat De frikyrkliga seminarierna som högskolor – en utredning (Kanslersämbetets rapport 1993:1). Hösten 1993 fattade regeringen beslut om examensrätt motsvarande 80 poäng (högskoleexamen) vid Teologiska högskolan i Stockholm, Örebro Missionsskola (Teologiska högskolan i Öre-bro) och vid Johannelunds Teologiska högskola i Uppsala. Dessa högskolor har därefter växt i omfattning och har idag rätt att utfärda doktorsexamen i teologi respektive master och kandidatexamen i teologi. Vid sidan av dessa högskolor finns idag också Ersta, Sköndal, Bräcke högskola i Stockholm och Newmaninstitutet i Uppsala med rätt att bl. a. utfärda kandidatexamen i teo-logi.49

Diakonistiftelsen Samariterhemmet hade för liten volym på verksamheten för att kunna utveckla en egen högskoleverksamhet. Dessutom förlorade diakonistiftelsen utbildningen av diakoner år 1997. I det läget var ett samar-bete med Teologiska fakulteten vid Uppsala universitet ett alternativ. Redan 1998 undertecknades ett avtal om en sådan viljeinriktning av Teologiska fakultetens dåvarande dekanus Carl-Reinhold Bråkenhielm och diakonistif-telsens dåvarande direktor Rolf Nordblom.50 Samma år införskaffades den s. k. prästgården på Kungsängstorg 6 och utrustades. Efter förhandlingar med Uppsala universitets ledning och styrelsen vid Diakonistiftelsen Samariter-hemmet kunde ett fördjupat samarbetsavtal undertecknas den 8 december 1999 av styrelseordföranden ärkebiskop K. G. Hammar och Uppsala univer-sitets prorektor professor Lena Marcusson. Då bildades det diakoniveten-skapliga institutet i Uppsala efter förebild från universitetet i Heidelberg i

47 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/hogre-utbildning-for-okad-kompetens_GG031697: Hämtat 20/10 2018.

48 Rollen som sekreterare motiverades av att Anders Bäckström hade analyserat högskolepe-dagogiska frågor både i avhandlingen (Bäckström 1983) och därefter vid Pehögskolepe-dagogiska ut-vecklingsenheten vid Uppsala universitet. Han hade också lett det s k RELU-projektet vid HSFR som behandlade erfarenheter av och värderingsförändringar vid högre religionsveten-skaplig utbildning (1985-1990) (Bäckström 1993). Expertrollen i examensrättsfrågor vid Högskoleverket fortsatte till år 2008.

49 Utvecklingen vid dåvarande Ersta Sköndal högskola gav anledning att särskilt utreda den diakonivetenskapliga forskningens och utbildningens plats inom den svenska högskolan:

Diakonivetenskap vid Ersta Sköndal högskola. Examensrättsprövning. Högskoleverkets

rap-portserie1998: 14R.

50 Detta skedde i närvaro av den tyska diakonivetenskapens nestor professor Theodor Strohm från Heidelberg.

Tyskland. Avtalet följer ett standardiserat upplägg (bilaga 5). Detta innebar att Diakonistiftelsen garanterade verksamheten som huvudman med en mil-jon kronor per år medan Teologiska fakulteten garanterade den vetenskap-liga halten i verksamheten. Beslutet underlättades av det pågående Stat-kyrka-projektet som förvaltades av Teologiska institutionen, men som fy-siskt förlades till det diakonivetenskapliga institutet. På så sätt kunde en vital forskningsmiljö skapas, på samma sätt som inom Score (Stockholms cent-rum för forskning om den offentliga sektorn). Tillkomsten underlättades av erfarenheter från Högskoleverkets då nystartade avdelning för examensrätts- och kvalitetsprövningar.51 I och med detta samarbetsavtal hade ett flerveten-skapligt forskningsprogram med flera rötter tagit form.

Samarbetsavtalet mellan Diakonistiftelsen Samariterhemmet och Uppsala universitet undertecknas av ärkebiskop K. G. Hammar (ordförande) och prorektor Lena Mar-cusson den 8/12 1999.

Diakonivetenskapliga institutet (DVI) var ett samarbete mellan Uppsala uni-versitet och Diakonistiftelsen Samariterhemmet. Institutets mellanställning gjorde att verksamheten kom att få karaktären av en enskild högskoleverk-samhet i enlighet med Högskoleverkets principer, med en ledningsgrupp som tillsattes gemensamt av Teologiska fakultetsnämnden och Diakonistif-telsen Samariterhemmets styrelse (DSH). Forskningsverksamheten sågs av

51 Anders Bäckström var anställd som handläggare i examensrättsfrågor på halvtid vid Hög-skoleverket 1997/98. Han var då också ledamot och delvis ledare för HögHög-skoleverkets Exam-inationsprojekt 1995-1997: Ordförande Lennart Andersson, f d rektor vid Karlstads högskola. Slutrapport: Examinationen i högskolan. Slutrapport från Högskoleverkets examinationspro-jekt. Högskoleverkets rapportserie 1997:39 R.

Diakonistiftelsen som en möjlighet att stödja diakonivetenskaplig forskning och utveckling i Sverige och internationellt. För detta syfte formades ett diakonivetenskapligt nätverk med representation från de nordiska länderna och Tyskland. Organisationen vid DVI kom att likna Score med en veten-skaplig och administrativ ledning tillsammans med administrativ samman-hållning i ändamålsenliga lokaler. Denna organisation gjorde att DVI kunde expandera snabbt och bilda en forskningsmiljö som kom att bli attraktiv för både seniora och juniora forskare liksom för gästforskare. Den formella strukturen tydliggjordes genom en instruktion antagen av Diakonistiftelsens styrelse år 2001. Där klargjordes att föreståndaren vid DVI har samma ställ-ning som de övriga föreståndarna vid Diakonistiftelsen med verksamhets- och personalansvar. En grafisk profil utarbetades i samarbete med Uppsala universitet.

En forskningssekreterare anställdes på halvtid från den 1/10 199852 och från den 1/10 1999 anställdes Thomas Ekstrand på deltid som forskningsas-sistent och från den 1 februari 2000 på heltid.53 Efter hand som prästgården utrustades kunde doktoranderna Ninna Edgardh Beckman (kyrkovetenskap), Sven Thidevall (kyrkohistoria) och Annette Leis (religionssociologi) knytas till Institutet. Alla dessa ingick i Stat-kyrka-projektet men med huvudsaklig finansiering av doktorandtjänster.54 I och med avtalet kunde organisationen stabiliseras år 2000. Då fick forskningschefen Anders Bäckström använda 10 % av sin anställning som professor i religionssociologi för den vetenskapliga ledningen. År 2001 beslutade Diakonistiftelsen Samariterhemmet att tillsätta teol dr Ninna Edgardh Beckman som verksamhetsansvarig för DVI. Teol dr Thomas Ekstrand övergick efterhand till tjänst som universitetslektor och prefekt vid teologiska institutionen och hans tjänst som forskningsassistent omvandlades till en föreståndartjänst för DVI, som Ninna Edgardh tillträdde 1/5 2002. Tjänsten innefattade administrativ ledning med personalansvar, information, undervisning och forskning. Vid utgången av år 2000 var samt-liga åtta arbetsrum vid DVI bemannade (förteckning över närvarande perso-ner läsåret 2000/01, se bilaga 2).

52 Den första forskningssekreteraren var Lotta Thomas och från den 1/9 2000 Barbro Borg.

53 Thomas Ekstrand disputerade i tros-och livsåskådningsvetenskap den 8/10 1999.

54 Till institutet kom också doktoranderna Pernilla Parenmalm (etik), Maria Liljas (religions-psykologi), Maria Essunger (tros- och livsåskådningsvetenskap), Anders Sjöborg och Martha Middlemiss (religionssociologi) att knytas.

Den broschyr som utarbetades år 2000 med Diakonivetenskapliga institutets logga.

Vid flera Europeiska universitet och högskolor pågick vid denna tid tentativa formuleringar av innehållet i ett forskarutbildningsämne som fokuserade på staters olika förhållningssätt till den frivilliga sociala/diakonala omsorgverk-samheten. Den tyska traditionen präglades av en historisk och etisk inrikt-ning, där diakonins bakgrund och nuvarande ställning beskrevs ingående. Vid Ersta Sköndals blivande högskola i Stockholm hade en medicinsk-etisk och socialvetenskaplig tradition inletts. Vid de teologiska fakulteterna i Sve-rige hade diakonin främst varit förlagd till kyrkohistorien eller till den prak-tiska teologin, därefter kyrkovetenskapen. I de nordiska grannländerna fanns forskning och utbildning vid Diakonhjemmet høgskole och Teologiska fa-kulteten i Oslo (senare också Menighetsfafa-kulteten i Oslo) och i Finland fanns utbildning knuten till de s. k. fackhögskolorna i Helsingfors. Den europeiska medvetenheten kring diakonal praxis och social rättvisa ledde till etableringen av ett samordningsorgan under åren 1995 till 1997 i Bryssel kallad Eurodiaconia.55

Vid Högskoleverket förekom dessutom en diskussion om oklarheten kring ämnesdefinitioner. Frågan gällde bl. a. hur nya ämnen uppstår. Sker detta främst genom en (upp)delning av redan existerande ämnen (som inom naturvetenskaperna) eller uppstår dessa genom sammanfogning av redan exiterande ämnen kring ett utpekat fokus som var vanligare inom samhälls-vetenskap och humaniora. Vid DVI kom diakonisamhälls-vetenskapen att definieras som en sammanfogning av tre allmänt hållna vetenskaper, dvs teologi (relig-ionsvetenskap), omvårdnadsvetenskap och socialvetenskap, med fokus på frivilliga, ideella organisationers eller föreningars sociala/diakonala roller. De nordiska länderna har utvecklat ett samarbete kring detta

ningsämne som successivt har etablerats. Detta är tydligast vid Diakon-hjemmet høgskole i Oslo som 2015 blev ackrediterad som Vitenskaplige høgskole (VID) (se avsnitt 3.5 nedan) med start den 1/1 2016. I detta per-spektiv kom den vetenskapliga verksamheten vid DVI, och därmed både vid Diakonistiftelsen och vid Uppsala universitet, att fungera som en spjutspets med en särskild samhällsvetenskaplig profil.

3.3 Utvärderingen av Stat-kyrka-projektet inom