Excerperingsprinciper: du

Eftersom det finns ett mycket stort antal belägg på du i de flesta av de studerade texterna har undersökningen begränsats till att endast inkludera exempel på ordet i grundform. Min bedömning är dock att en analys av belägg på objektsformen dig eller possessiva former sannolikt inte skulle ge någon ny oväntad information som inte framkommer av de undersökningar som redovisas nedan.

I det följande beskriver jag vilka principer som har följts vid analysen av materialet. Vilka texter och korpusar som har excerperats redovisas i bilaga 1. Antal ord i det undersökta materialet samt det totala antalet studerade belägg på pronomenet du från olika tidsperioder framgår av Tabell 8.1.

Tabell 8.1 Antal analyserade belägg på du i olika delar av materialet

Period Antal ord Antal studerade du

Fornsvenska 398 800 1 530

Äldre nysvenska 523 500 188

Yngre nysvenska ca 424 980 90086 2 294

Totalt ca 425 903 200 4 012

85 Jfr SAG (1999, 1:181) om begreppet indefinit. I det följande används emellertid benämningen

icke-definit för att tydligt skilja indelningen av exemplen på du från den kategorisering av man:s referens med

begreppet indefinit som görs i avhandlingen.

8.3.1 Fornsvenska

Det fornsvenska materialet har excerperats i sin helhet ifråga om belägg på pronome-net du i grundform.87 Totalt uppgår de studerade exemplen till 1 530. Dessa har kategoriserats som antingen syftande på en viss person i texten (definita belägg, D0), eller som att de har mer allmän och/eller vag referens (icke-definita belägg, D1–D3).

8.3.2 Äldre nysvenska

Eftersom antalet belägg på du i de äldre nysvenska texterna är mycket stort, och avsikten med undersökningen huvudsakligen var att få ett begrepp om huruvida ordet alls användes med icke-definit referens under denna period, har det äldre nysvenska materialet endast studerats ifråga om kollokationerna du skall, du vill och du kan.88 På samma sätt som i de fornsvenska texterna har jag klassificerat de totalt 188 exemplen på du efter om de tydligt syftar på en person i texten (definita belägg, D0) eller har en mer allmän referens (icke-definita belägg, D1–D3).

8.3.3 Yngre nysvenska

Också i de yngre nysvenska korpusarna är antalet belägg på du mycket stort. Under-sökningen begränsades därför till ett urval av beläggen.89

Urvalet av korpusar har vägletts av antagandet att du med generisk referens främst förekommer i talspråk (”Nordisk dialektkorpus”), talspråksnära språk (”Svensk dra-madialog”) och tidningstext (jfr Fremer 2000:135, se avsnitt 8.1.2 ovan). Att sådant

du tidigare främst var gångbart i vissa dialekter (se avsnitt 2.3.3) gjorde det särskilt

värdefullt att inkludera talspråk från olika delar av landet (”Nordisk dialektkorpus”). Eftersom ökningen av sådant du i danska antas ha skett mellan 1970 och det sena 1980-talet inkluderade jag också ett äldre talspråksmaterial i undersökningen (samtal från projektet Talsyntax inspelade 1967–1968).

Vidare såg jag det som sannolikt att du-reformen i slutet av 1960-talet påverkat utvecklingen, och inkluderade därmed också presskorpusar från strax före och efter

87 Söderwall anför exempel på du med stavningsvarianterna þu, thu, thw, tu och tw. Jag har i min undersökning av de fornsvenska och äldre nysvenska texterna sökt på þu/þv/þw/thu/thv/thw/tu/tv/tw/

du/dv/dw/dhu/dhv/dhw (med þ dock endast i det fornsvenska materialet). Suffigerade belägg (skaltu, wiltu och liknande) har inte excerperats.

88 De två förstnämnda verben valdes eftersom dessa var vanligast förekommande tillsammans med du med allmän referens i mitt fornsvenska material. Kan inkluderades eftersom detta verb är mycket vanligt tillsammans med man i nutida svenska (se avsnitt 6.1.2). Sökningar med du ska, du vil, du kan och du

wil i Word gjorde att jag även fick med längre former av verbet (t.ex. skalt och wilt).

89 I det yngre nysvenska materialet excerperades också, till skillnad från i äldre texter, endast belägg på du stavade du.

denna tidpunkt i materialet (”Press 65” och ”Press 76”). Dessutom tog jag med tidningar från tiden före första världskriget, eftersom engelskans inflytande anses öka efter denna period (dagstidningarna Dalpilen, Kalmar och Östgötaposten från perioden 1900–1914), samt en nutida presskorpus och en sådan korpus från tiden mellan du-reform och nutid (”GP 2013” och ”DN 1987”).

Från Talsyntax excerperades alla 116 belägg på du i de fyra transkriberade samtal som inkluderats i studien, medan exempel på du i korpusarna ”Nordisk dialektkor-pus” och ”Svensk dramadialog” excerperades utifrån särskilda söksträngar på motsva-rande sätt som gjorts för en (se avsnitt 7.3.3).90 De exempel på ordet vilka föreföll kunna vara icke-definita eller vars syftning var oklar kontrollerades i ”Nordisk dialekt-korpus” mot transkriptionen i sin helhet.

I ”Press 65” ger en sökning på du endast 103 relevanta träffar, vilket innebar att alla belägg på du kunde studeras i denna korpus. I ”Press 76”, ”DN 1987” och ”GP 2013” analyserades istället de 300 första relevanta beläggen på du vid en sökning med slumpvis sortering, medan motsvarande antal från var och en av de tre tidning-arna från perioden 1900–1914 uppgick till 100 stycken.91 För få en uppfattning om huruvida den totala andelen du ökar över tid i tidningstext (dvs. inte bara de generiska beläggen) har jag dessutom undersökt frekvensen för graforden du respektive dig, din,

ditt och dina i ett stort antal tidningstextkorpusar (se Tabell B8 i bilaga 2).

Antal studerade exempel på du i de yngre nysvenska korpusarna visas i Tabell 8.2.

Tabell 8.2 Antal analyserade belägg på du i yngre nysvenska

Korpus Antal studerade du

Svensk dramadialog 710 Talsyntax 116 Nordisk dialektkorpus 165 Kubhist 1900–1914 300 Press 65 103 Press 76 300 DN 1987 300 GP 2013 300 Totalt 2 294

90 Dessa söksträngar var du skall/ska, du må/måste, du kan, du vill, du får, du plägar/brukar, du har, du är,

du var, att du inte, att du aldrig, om du inte och om du aldrig (”Nordisk dialektkorpus”) samt du skall, du vill, att du inte, att du aldrig, om du inte och om du aldrig (”Svensk dramadialog”). I dramakorpusen

genomfördes sökningarna med skal, skalt, skall, ska och vil, vilt, vill, wil, wilt och will. Sökningarna genomfördes i detta fall med hjälp av konkordansprogrammet AntConc 3.2.4w.

91 Icke-relevanta belägg utgjordes t.ex. av den franska artikeln du, tyskt pronomen du och du i titlar på pjäser, sånger och liknande (t.ex. i nationalsångens titel Du gamla du fria). Sådana exempel har inte inkluderats i undersökningen. Eftersom det digitaliserade materialet från 1900–1914 innehöll en hel del märkligheter inkluderades endast sådana belägg från detta material som inte förmodades vara felaktigt behandlade vid digitaliseringen eller framstod som helt obegripliga.

Som framgår av tabellen uppgår de studerade exemplen på du i det yngre nysvenska materialet till totalt 2 294 stycken. Dessa kategoriserades utifrån de fem kategorier för

du:s referens (D0–D4) som presenterades i avsnitt 8.2. För de icke-definita exemplen

från ”Nordisk dialektkorpus” (D1–D4) har jag även noterat på vilken geografisk plats talaren befinner sig.