Excerperingsprinciper: en

Undersökningen av en som generiskt pronomen utgår från de sju kategorier som redovisades i föregående avsnitt (E0a–E5). I det följande beskriver jag vilka principer jag har följt vid excerperingen. En presentation av de texter och korpusar som ingår i studien återfinns i bilaga 1. Av Tabell 7.1 framgår antal ord i materialet samt det totala antalet studerade belägg på grafordet en med stavningsvarianter (se vidare nedan). Från den yngre nysvenska perioden har en enbart analyserats som subjekt.

Tabell 7.1 Antal analyserade belägg på en i olika delar av materialet

Period Antal ord Antal studerade en

Fornsvenska 398 800 2 885

Äldre nysvenska 523 500 5 100

Yngre nysvenska 890 751 800 7 553

7.3.1 Fornsvenska

I de fornsvenska texterna har alla belägg på ordet en med kasusformer i femininum och maskulinum analyserats.62 Totalt uppgår de studerade exemplen på ordet till 2 885 stycken. De exempel som har setts som relevanta för undersökningen utgörs emellertid enbart av räkneordet en och pronomenet en, inte av en som obestämd artikel.63

I lagtexterna har inga belägg på en räknats som obestämd artikel, följande Wessén (1992:47) som menar att alla belägg på en i de fornsvenska lagarna ska ses som räkneord. Belägg på en i kontexter i vilka innebörden motsvarar ’en av’ (t.ex. en

thera) har också alltid kategoriserats som räkneordet, och det gäller även en i uttrycket en dag när det inleder en sats. Belägg på en i uttrycket en annan (X) har däremot alltid

ansetts vara obestämd artikel. Jag har också valt att, i de fåtal fall det inte går att avgöra huruvida en ska ses som räkneord eller obestämd artikel, räkna exemplet till den senare gruppen och inte inkludera det i undersökningen.

För de totalt 541 belägg på en i det fornsvenska materialet vilka inte utgörs av obe-stämd artikel utan kan ses som räkneord eller pronomen har jag vidare noterat huruvida ordet följs av ett substantiv som det hör ihop med (förenade en) eller inte (självständiga en). Förenade en bör enligt mig alltid ses som räkneord medan själv-ständiga belägg på en är potentiella pronomen. De senare har därför analyserats utifrån de sju kategorier som redovisas i avsnitt 7.2 ovan (E0a–E5). Exempel på en tillhörande kategorierna E1–E5 har också undersökts med avseende på syntaktisk funktion (subjekt/inte subjekt) och eventuella bestämningar. Jag har också noterat huruvida sådana belägg på en förekommer tillsammans med anaforiskt han eller

honom, eller i samma passage som ett pronominellt man eller du.

7.3.2 Äldre nysvenska

I de äldre nysvenska texterna har alla belägg på ordet en med kasusformer i femini-num och maskulifemini-num excerperats på samma sätt som i det fornsvenska materialet, totalt 5 100 exempel.64 Eftersom ordet vid denna tidpunkt redan hade börjat använ-das som pronomen bedömde jag emellertid enanvän-dast de 182 exemplen på en tillhörande kategorierna E1–E5 som intressanta för en närmare analys, inte en som räkneord.

62 De stavningsvarianter som har excerperats är en/een/enn/enom/enum/ene/enæ/enä/ena/enna/enni/enne/ens/

eens. Neutrumformerna ett och eno har inte excerperats eftersom dessa inte har bedömts som relevanta för

utvecklingen av en till generiskt pronomen. Inte heller har belägg på det mycket frekventa än inkluderats i undersökningen, trots att det antagligen finns enstaka exempel på räkneordet med denna stavning.

63 Exempel på en med andra betydelser än som räkneord/pronomen (t.ex. ’om’, ’än’, ’men’, ’överens’ eller ’ensam’) och ett belägg från ett skadat parti i SVM A har också exkluderats från undersökningen.

64 Vid denna excerpering användes samma stavningsvarianter för en som vid excerperingen av de forn-svenska texterna, se ovan.

7.3.3 Yngre nysvenska

Vilka yngre nysvenska korpusar som har valts ut för undersökningen har avgjorts av att en som generiskt pronomen i subjektsform i nutida svenska kan användas både i regionala varieteter och normkritiskt. Den förra användningen ansåg jag mest lämplig att studera med hjälp av den nutida talspråkskorpusen ”Nordisk dialektkorpus”, men för att få en uppfattning om hur länge ordet har setts som regionalt färgat har jag också inkluderat skönlitteratur och dramer från olika tidpunkter i undersöknings-materialet. Dessutom har tidningstext från olika perioder analyserats för att se om en alls har varit gångbart som pronomen i subjektsställning i denna genre. Användningen av normkritiskt en antog jag främst skulle komma till uttryck i informellt språkbruk bland yngre delar av befolkningen; därför har också bloggmaterial inkluderats i under-sökningen.

I korpusen ”Svensk dramadialog” har alla belägg på en i de 10 dramer som är skrivna på 1700-talet excerperats.65

För att finna pronominella exempel på en i det övriga materialet har jag istället utgått från söksträngar med en och de finita verb som pronomenlika exempel på man oftast förekommer med i det fornsvenska materialet (en skall/ska, må/måste, kan, vill, får, plägar/brukar och har, se avsnitt 6.4.4).66 Jag har också använt några andra söksträngar vilka kan förmodas generera belägg på en som pronomen (en är, en var, att en inte/aldrig och om en inte/aldrig).67 I ”Bloggmix 2008– 2016” resulterade dessa sökningar i väldigt många träffar, vilket fick till följd att jag i detta material endast sökte på en taggat som pronomen. För att undvika att få med träffar på uttrycket var och en användes dessutom sökfunktionen att och inte fick förekomma direkt före en i detta material. Eftersom ”Bloggmix 2013” vid tidpunkten för huvudundersökningen var den senaste korpusen innehållande bloggtexter som fanns tillgänglig sökte jag också igenom denna korpus utan dessa två begränsningar, vilket gav många fler träffar, men också en betydligt större andel icke-relevanta sådana (se vidare avsnitt 7.5.2).

Antal studerade exempel på en i olika delar av det yngre nysvenska materialet redo-visas i Tabell 7.2. Totalt uppgår dessa till 7 553 belägg. Bland dessa fanns emellertid många icke-relevanta exempel av olika slag. De funna pronominella beläggen på en utgjordes nästan uteslutande av en som subjekt. Eftersom jag också bedömde sådana exempel som de mest intressanta för denna tidsperiod har jag valt att utesluta de få exemplen på en som objekt/rektion från den fortsatta undersökningen.

65 I det yngre nysvenska materialet analyserades enbart exempel med stavningen en, inte andra stavnings-varianter eller en i genitiv.

66 Även verben ser och säger är förhållandevis frekventa tillsammans med man i det fornsvenska materi-alet. Eftersom dessa endast fungerar som huvudverb kan de dock förmodas vara mindre vanliga än de övriga. De har därför inte inkluderats i undersökningen.

67 Söksträngarna jämfördes också med de vanligaste verbkollokationerna med man i Allwoods (1999) frekvensordlista över skriftspråk för att inga vanliga sådana skulle ha förbisetts. Jag har enbart analyserat belägg på en från sökningar som genererat mindre än 300 träffar, vilket innebär att sökningarna på en

Tabell 7.2 Antal analyserade belägg på en i yngre nysvenska

Korpus Antal studerade en

Svensk dramadialog (10 dramer) (1730–1798) 2 162 Svensk dramadialog (resten av korpusen) (1842–1997) 28 Äldre svenska romaner (1830–1942) 181 Nutida romaner68 (1976–1999) 326 Tidningstext (1923–2013)69 597 Nordisk dialektkorpus 1998–2007 (svensk del) 86

Bloggmix 1998–2016 4 173

Totalt 7 553

I dramamaterialet och romanmaterialet har jag analyserat alla exempel på en tillhö-rande kategorierna E1–E5. Endast 4 av 311 pronominella belägg visade sig emellertid tillhöra någon av kategorierna E1–E3. Resten av de yngre nysvenska korpusarna har därför inte studerats närmare med avseende på dessa tre kategorier.

För dramamaterialet, romanmaterialet och ”Bloggmix 2013” har jag noterat i vilket verk respektive på vilken blogg det pronominella belägget på en förekommer. Ifråga om ”Bloggmix 2013” och ”Nordisk dialektkorpus” har jag också studerat på vilken geografisk plats bloggaren/talaren befinner sig, utifrån den information som ges i respektive korpus. Vidare har jag analyserat huruvida en följs av ett predikativ i plural eller av koreferent varandra, samt om ordet förekommer tillsammans med anaforiskt

han eller honom eller i samma passage som ett pronominellt man eller du.

För att kunna avgöra huruvida belägg på en i romanmaterialet ska ses som markö-rer för dialektalt språkbruk eller inte, har jag dessutom noterat om det finns andra dialektala uttryck i den närmaste kontexten runt en. Exempel på sådana uttryck ansågs vara e-former på verbet och vissa ord med dialektal prägel (t.ex. hålle, sticke,

skaffes, prater; hanses, ongarna, dottra, tocken, riker, etter, ente, di). Jag har också

note-rat om det finns andra markörer som inte nödvändigtvis tyder på dialektalt språk, men däremot på vardagligt talspråk (t.ex. allri, mycke, huvut, ä, å, va och nä istället för

aldrig, mycket, huvudet, är, och, vara/vad och nej).

Slutligen har alla belägg på en som pronomen i subjektsställning i drama-, roman- och tidningsmaterialet, samt 150 sådana belägg i ”Bloggmix 2013”, studerats med avseende på huruvida en syftar på vem som helst i hela världen (E4) eller primärt på en viss person (vanligen talaren/skribenten själv) (E5).

68 Denna post inkluderar korpusarna ”Bonniersromaner I” (1976–77), ”Bonniersromaner II” (1980–81) och ”Norstedtsromaner” (1999).