Bourdieus relationistiska perspektiv på den sociala världen innebär att en klass kan uppstå och existera endast i relation till andra klasser, dvs. ge- nom objektiva likheter/skillnader i människors volym och sammansätt- ning av kapital, men även genom de subjektiva erfarenheterna av dessa likheter/skillnader. I ljuset av denna grundläggande utgångspunkt och avhandlingens problem ter det sig rimligt att analytiskt jämföra hur unga män, med olika klassbakgrund, uppfattar, orienterar sig och navigerar i sin vardagligt inbäddade digitala mediemiljö.
Betoningen av vardagslivet i studiens problemställning och teoretiska utgångspunkter pekar dessutom ut de kontexter i vilka unga mäns relat- ion till de digitala medierna tar form och utspelar sig som viktiga att ta i beaktande. Olika platser och vardagliga miljöer utmärks av diverse egen- skaper som kan tänkas vara av intresse i relation till klass och digitala medier, såsom den lokala arbetsmarknaden, befolkningens sociala sam- mansättning och utbildningsnivå, platsens dominerande kulturmönster, det geografiska avståndet till högre utbildningsinstitutioner och olika kulturinstitutioner, samt det lokala kultur- och utbildningsutbudet. Att växa upp i en viss klass kan medföra olika erfarenheter i skilda socio- geografiska kontexter, liksom datorn och internet kan tänkas anta delvis olika betydelser för unga män beroende på om de lever i en storstad eller på landsbygden, långtifrån storstadsregionernas diversifierade ar- betsmarknader, befolkningsmässiga heterogenitet, närhet till högre ut- bildning och rika kultur- och utbildningsutbud.332 Det geografiska rum-
met är också ett socialt rum, menar Bourdieu. Platser är inte klassmäss- igt neutrala utan bidrar snarare till att konstituera klass i såväl objektiv som subjektiv bemärkelse, dvs. både fördelningen av olika kapitalformer och människors upplevelser social närhet och distans.333 Således ter det
sig även rimligt att ta i beaktande hur unga män med olika klassbak- grund, situerade i olika sociogeografiska kontexter, uppfattar och förhål- ler sig till digitala medier.
Poängen är att studiens problem, ihop med de grundläggande ut- gångspunkterna för Bourdieus tänkande och forskningspraktik, föreslår ett komparativt tillvägagångssätt som lämpligt för att lösa detsamma.334 Om
man vill uttala sig om hur klass spelar roll för de sätt på vilka unga män uppfattar, orienterar sig och navigerar i relation till digitala medier i sina vardagsliv, således, kan ett jämförande angreppssätt – centrerat kring jämförelser mellan pojkar med olika klassbakgrund, situerade i olika so- ciogeografiska kontexter och vardagliga miljöer (t.ex. olika skolor) – hjälpa en att göra just detta, och detta just genom kapaciteten i sådana angreppssätt att synliggöra skillnader och likheter.
Utformad på detta sätt kan möjligen även studien säga någonting om hur klass spelar roll för unga mäns relation till digitala medier, som äger mer generell giltighet än vad som varit fallet om problemet ifråga hade studerats endast i en typ av sociogeografisk kontext. Det är förvisso rim- ligt att tro att betydelsen av klass i relation till digitala medier tar sig del- vis annorlunda uttryck i en landsort än i en storstad, men det är också rimligt att tro att det bland dessa variationer också finns likheter oavsett sociogeografisk kontext. Sådana resultat skulle i så fall kunna bana väg för slutsatser av mer generell natur om hur klass kommer till uttryck i och genom unga mäns medierelaterade praktiker i vardagen.335
Människors relation till digitala medier är inbäddad i vardagslivet och tar form i och genom de livsvillkor som präglar detsamma.336 För att
studera detta är ett kvalitativt angreppssätt att föredra. Om man vill förstå de sätt på vilket sätt klass formar och formas genom unga mäns förhåll- ningssätt och praktiker i relation till digitala medier, lokaliserade inom ramen för deras vardagsliv som en del av ”ett helt sätt att leva” (eller hela ”livsstilar” i Bourdieus mening),337 där också sådant som skolan,
familjen, kompisarna och diverse andra fritidsaktiviteter ingår som cen- trala element, underlättar onekligen möjligheterna till dialog och inblick i deras livsmiljöer som ett sådant angreppssätt medger. Härigenom kan en djupare förståelse skapas för hur digitala medier som objekt och symbo- liska resurser ingår som blott ett element bland flera i pojkarnas hela vardagsliv, såväl som för det komplexa samspelet mellan t.ex. det digi- tala mediebruket, familje- och skolkulturen, och den ständigt närvarande framtiden.
Ett ”kvalitativt närmande” lämpar sig också för att begripliggöra uppkomsten av de klasskillnader i ungas nätvanor som vid det här laget har ådagalagts av flera statistiska undersökningar, dvs. för att spåra och identifiera de vardagligt inbäddade mekanismer och processer genom vilka klass i praktiken kommer att göra skillnad. Klass är inte en abstrakt ”variabel” utan en socialt strukturerad och strukturerande kraft, reali- serad (eller inte) genom mänsklig tanke och handling.338 För att klargöra
hur det kommer sig att de statistiska sambanden ser ut som de gör på området, förefaller det således vara en god idé att närmare studera vad människor i praktiken tänker, säger och gör, inklusive vad de säger att de gör, kopplat till de digitala medierna, och hur, mer exakt, klassförhål- landen både kommer till uttryck och reproduceras (eller utmanas och förändras) i och med sådana medierelaterade praktiker.339 Att försöka
blottlägga orsaker istället för att kartlägga empiriska regelbundenheter, om man så vill.340
Statistiska undersökningar som de ovan nämnda har många fördelar och kunskaperna de genererar är i allra högsta grad värdefulla och an- vändbara. Exempelvis har problemet som här står i fokus delvis formu- lerats och angripits i syfte att komplettera sådana kunskaper om betydel- sen av klass för ungas digitala mediebruk. I syfte att så att säga ”korri- gera för” vissa begränsningar som följer av ett kvantitativt tillvägagångs- sätt: Hur man på förhand tvingas isolera delar av den komplexa och mångfacetterade sociala verkligheten som i själva verket hänger ihop och samspelar med varandra på olika sätt under olika förutsättningar; hur det konkreta måste abstraheras och omvandlas till variabler att mäta och analysera, varigenom det sätt på vilket människor faktiskt upplever, orienterar sig och navigerar i världen går förlorat; hur en central aspekt
av den sociala verklighetens beskaffenhet därmed hamnar utom räckhåll, vilket i sin tur kringskär möjligheterna att förklara och förstå den- samma.341
Att det stora flertalet studier om betydelsen av klass för ungas digi- tala medievanor är statistiska undersökningar, innebär dessutom att merparten av det vi vet om klasskillnader på området bygger på tämligen grova mått, oförmögna att fånga mer subtila dimensioner av klass och dess innebörder. Genom att lösa det problem som här står i fokus syftar följaktligen denna studie inte bara till att bidra till den existerande kun- skapen på området, utan även till att fördjupa densamma.
Avhandlingen undersöker hur klass spelar roll för de sätt på vilka unga män uppfattar, orienterar sig och navigerar i relation till digitala medier i vardagen. Det empiriska materialet om detta har främst samlats in genom kvalitativa intervjuer. Unga män har intervjuats individuellt eller gruppvis, och intervjuerna har närmast haft karaktären av samtalsin- tervjuer.342 En uppsättning frågeteman, inklusive vissa bestämda frågor,
formulerades på förhand och fungerade vägledande för intervjuerna, men inom dessa ramar har det funnits gott om utrymme för deltagarna att formulera sina svar som de själva önskar och därmed bestämma rikt- ningen för intervjun. Till viss del har därför intervjuerna varierat med avseende på vilka frågor som ställts och framför allt i vilken ordning. De två frågeguiderna som har väglett de individuella och gruppvisa intervju- erna utformades med utgångspunkt i studiens problemställning och på sätt och vis även dess teoretiska perspektiv, då detta har spelat en viktig roll i konstruktionen av problemet.343 Detta är förstås en förutsättning
för att kunna samla in empiriska data som via en teoretiskt informerad analys kan lösa studiens problem.
Förutom samtalsintervjuerna har också en del observationer gjorts i samband med mina besök på de gymnasieskolor genom vilka pojkarna har involverats i studien. Observationerna har inte varit satta i system och de har avsett skolmiljön i stort snarare än någon särskild aktivitet. Dessutom har enstaka informella samtal förts med vissa företrädare för dessa skolor (lärare och rektorer). Vare sig observationerna eller de in- formella samtalen ska emellertid förstås som några för studien centrala datainsamlingstekniker; snarare har de syftat till en ökad förståelse för pojkarnas vardagliga kontext, mot bakgrund av vilken deras intervjuut- sagor sedan bättre kan tolkas och förstås. Såväl observationer som rele- vanta uppgifter från informella samtal har kontinuerligt nedtecknats i en fältdagbok.
För att kunna teckna en bild av de skilda sammanhang i vilka de unga männen lever och gör bruk av digitala medier har dessutom använts se- kundärdata av olika slag. Det handlar dels om information om de olika
gymnasieskolorna i form av offentlig statistik, tidningsartiklar och sko- lornas eget marknadsförings- och informationsmaterial, dels om uppgif- ter om de skilda platser där studien är genomförd – främst i form av offentlig statistik, men även i form av kommunalt marknadsförings- och informationsmaterial på webben.344 Genom att teckna denna bild kan en
djupare förståelse skapas för pojkarnas objektiva livsvillkor och livs- chanser, men även för deras utsagor om sig själva och sin bakgrund, om skolan, fritiden och framtiden, om olika medier, medieinnehåll, medie- praktiker osv.
Avhandlingens problemformulering indikerar ett intresse inte bara för hur de unga männen uppfattar sin vardagliga mediemiljö, utan också för vad de gör – orienterar sig och navigerar – inom ramen för den- samma (och på så vis producerar och reproducerar klass). Dessa medie- relaterade praktiker, dvs. sätten på vilka de orienterar sig och navigerar i relation till de digitala medierna i vardagen (själva ”görandet”, om man så vill), hänger förstås ihop med nyss nämnda uppfattningar, men det centrala här är att de – i linje med Nick Couldrys definition – kan utövas i både tal och handling.345 Samtalsintervjuer ger utan vidare svårigheter
insyn i de sätt på vilka pojkarna uppfattar och förhåller sig i relation till digitala medier i och med sitt (förvisso konstruerade snarare än natur- liga) tal om digitala medier, vilket är nog så intressant och fullt tillräckligt för lösa studiens problem, men jag vill dessutom hävda att deras inter- vjuutsagor också kan säga någonting om hur de i handling orienterar sig och navigerar i sin vardagligt inbäddade digitala mediemiljö, dvs. om deras digitala mediebruk. Min utgångspunkt är således att sådana utsagor alltid handlar om någonting, dvs. de förhåller sig till en social verklighet bortom språket utan att för den sakens skull utgöra en exakt avbildning av densamma. Väl genomförda och insiktsfullt tolkade kan samtalsinter- vjuer, tvärtemot vad radikalt socialkonstruktionistiska ståndpunkter gör gällande, användas för att skapa vetenskaplig kunskap om mer än bara hur människor pratar om datorn, internet och sociala medier, dvs. om hur de faktiskt gör bruk av dessa medier i vardagen – bortom intervjusi- tuationen.346 Likväl finns det anledning till några kritiska reflektioner.
Bruket av (digitala) medier är mångfacetterat och ofta både rutinartat och intimt sammanflätat med andra vardagliga praktiker, vilket kan göra det svårt att artikulera inom ramen för en intervju. Att redogöra för hur man brukar använda t.ex. internet kräver helt enkelt att man reducerar den verkliga praktikens (eller snarare praktikernas) komplexitet till en kommunicerbar berättelse, med allt vad det innebär i termer av ofull- ständigheter och förenklingar. En renodlad etnografisk ansats, med långvariga och mer eller mindre systematiska observationer av själva mediebruket i olika vardagskontexter, hade måhända kunnat generera
säkrare och mer detaljerade empiriska data om detsamma (även om också detta tillvägagångssätt är behäftat med problem).347 En sådan an-
sats har valts bort av två skäl.
För det första, deltagarnas intervjuutsagor om sitt (digitala) mediebruk får trots allt förmodas svara förhållandevis väl mot hur det förhåller sig i realiteten. Utsagorna kan dock inte behandlas som exakta beskrivningar utan måste förstås som ungefärliga, men i sammanhanget tillräckliga, indikatorer på hur deltagarna gör bruk av (digitala) medier i vardagen. Om en deltagare talar vitt och brett om sin nyhetskonsumtion på nätet men över huvud taget inte nämner sociala nätverkssajter i intervjuerna, medan en annan gör tvärtom, framstår det onekligen som en rimlig tolkning att dessa skilda utsagor korresponderar med en verklig skillnad – om än kanske inte exakt såsom de uttrycker den.
För det andra, en renodlad etnografisk ansats hade visserligen kunna styrka tolkningar som den just exemplifierade, men sådana ansatser är per definition tidskrävande. Eftersom problemet för denna avhandling kräver en komparativ ansats för att lösas och dessutom fäster lika stor vikt vid hur de unga männen uppfattar, orienterar sig och navigerar i relation till digitala medier i tal som i handling (en konventionell upp- delning som för övrigt ter sig något märklig), gjordes uppskattningen att det kunskapsmässiga mervärdet av en sådan ansenlig tidsinvestering som en komparativ etnografi skulle fordra, trots allt vore tämligen begränsat. Således valdes deltagande observationer bort.
Föreliggande studie utgör med andra ord ingen medieetnografisk studie i full bemärkelse. Såväl teoretiskt som metodologiskt hämtar den förvisso inspiration från den medieetnografiska traditionen, inte minst i det att den fäster stor vikt vid att konceptualisera och behandla medie- bruket som en integrerad del av pojkarnas vardagsliv och de mer gene- rella livsbetingelser som präglar detsamma. Men sett till själva genomfö- randet är den snarare att betrakta som en jämförande, kvalitativt oriente- rad intervjustudie.348 I det följande beskrivs och diskuteras detta genom-
förande mer ingående – först med avseende på urvalet av skolor och deltagare, därefter med avseende på intervjuerna.
MATERIALINSAMLING
Det empiriska materialet har samlats in i två faser och i två olika socio- geografiska kontexter: Göteborg och landsorten ”Lillered”.349 Valet av
dessa platser gjordes i relation till såväl praktiska som vetenskapliga överväganden. Att jag är inflyttad till Göteborg och sedan tidigare har god kännedom om Lillered har på konkreta sätt underlättat materialin- samlingen. Min relation till platserna kännetecknas av både närhet och
distans; jag har insikter i dem som sociala och kulturella sammanhang men kan samtidigt inta en mer distanserad hållning och se dem utifrån, kanske mer så än människor som bott på platserna i hela sitt liv. Detta kan vara till nytta i de kvalitativt orienterade analyserna av hur klass spe- lar roll för hur pojkarna i de båda kontexterna förhåller sig till digitala medier i vardagen.
Materialinsamlingen tog sin början med en pilotstudie i september 2009. Pilotstudien genomfördes i Göteborg och kom att pågå från och till under hela hösten. Därtill genomfördes en del uppföljningsintervjuer i maj 2010. Detta motsvarar vad jag framgent kommer att referera till som den första fasen av materialinsamlingen. Syftet med pilotstudien var att redan i ett tidigt skede av forskningsprocessen sätta de teoretiska utgångspunkterna i empiriskt-analytiskt arbete, för att på så vis bilda mig en uppfattning om deras tillämplighet och börja identifiera potentiella analysteman.
Kunskaperna från pilotstudien finns presenterade i en artikel och kom att informera den fortsatta materialinsamlingen.350 Denna ägde rum
under våren 2011, dels i Göteborg men huvudsakligen i Lillered. Detta motsvarar den andra fasen av materialinsamlingen. De båda faserna ska ses som två olika, men nära förbundna delar av ett och samma projekt. Även om empirin har samlats in vid olika tidpunkter, på olika platser och med delvis olika tekniker (gruppintervjuer användes bara under den andra fasen), har problemet som det syftar till att lösa i grund och bot- ten hela tiden varit detsamma.