Ämnet för avhandlingen och det sätt på vilket det har studerats är nu varken direkt etiskt känsligt eller särdeles kontroversiellt. Likväl bör några ord sägas om hur kravet på forskning (benämnt forskningskravet) har balanserats mot det så kallade individskyddskravet inom ramen för genomförandet av studien. I skriften Forskningsetiska principer inom human- istisk-samhällsvetenskaplig forskning, utgiven av Vetenskapsrådet, konkreti- seras det sistnämnda kravet i fyra huvudkrav – informationskravet, sam- tyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet – vart och ett uppbyggt av vissa regler.371
Vad gäller det sistnämnda kravet – nyttjandekravet, dvs. att deltagarnas intervjusvar endast får användas i forskningssyfte – finns i samman- hanget inte mycket att tillägga utöver att så kommer att ske. Inte heller informationskravet kräver någon vidare utläggning. Samtliga deltagare har inför intervjuerna muntligt informerats om studiens syfte och genomfö- rande i stora drag, om att deras medverkan är frivillig och när som helst kan avbrytas eller begränsas på deras initiativ, om att deras svar kommer att behandlas konfidentiellt och endast användas i forskningssyfte, samt om hur och var resultaten av studien kommer att publiceras. Givetvis har de även fått kontaktuppgifter till undertecknad.
Något mer behöver däremot sägas om de båda kvarstående kraven. När det gäller samtyckeskravet, dvs. att studiedeltagarna har rätt att själva bestämma över sin medverkan, så har förvisso detta genomgående till- godosetts, men i anslutning till kravet finns också en regel om att sam- tycke i vissa fall skall inhämtas från förälder eller vårdnadshavare. En del av deltagarna var myndiga vid tidpunkten för studien och därmed odis- kutabelt bemyndigade att själva fatta beslut om sin medverkan. Andra var ännu omyndiga, men å andra sidan genomgående över 15 år. Enligt de forskningsetiska principerna innebär det senare att samtycke från förälder inte behövs annat än i undantagsfall, allra minst i etiskt okon- troversiella studier som denna, och följaktligen har något sådant inte heller kommit att inhämtas.
Konfidentialitetskravet, slutligen, handlar bland annat om att studien skall avrapporteras på ett sådant sätt att det är praktiskt omöjligt för ut- omstående att identifiera enskilda deltagare. Då konfidentialitet utlova-
des inför intervjuerna har alla namn på platser, skolor och deltagare an- tingen ändrats eller utelämnats (med undantag då för Göteborg). Även andra uppgifter genom vilka deltagarna skulle kunna identifieras av ut- omstående har så långt det går modifierats utan att meningsfulla uppgif- ter och detaljer i sammanhanget går förlorade och styrkorna hos ett kva- litativt angreppssätt urholkas – dvs. dess möjligheter att generera mer eller mindre detaljrika och inträngande beskrivningar av människors vardagsliv och levda erfarenhet.372 Teoretiskt kan man förstås tänka sig
att utomstående i allmänhet och närstående i synnerhet ändå förmår identifiera deltagarna, men de vidtagna åtgärderna är av ett sådant slag att detta i så fall skulle kräva ett omfattande detektivarbete (dessutom med osäker utgång).
ANALYSMETOD
Kapitel 2 avslutades med ett resonemang om vikten av vetenskapliga teorier och begrepp för att bryta med vardagskunskapen och formulera sitt problem (konstruera studieobjektet), samt om hur i synnerhet Bour- dieus begreppsapparat i detta avseende har varit viktig för denna under- sökning. Att teorier och begrepp är grundläggande för att identifiera och konstruera vetenskapliga problem innebär också att de är oumbärliga för deras lösning. ”The social fact” är som sagt ”won, constructed, and con- firmed”.373
Som framgått i det ovanstående har avhandlingens teoretiskt kon- struerade problem pekat ut viss empiri som lämplig för att lösa det- samma och därmed också en viss forskningsdesign (komparativ), ett visst angreppssätt (kvalitativt) och vissa tekniker (samtalsintervjuer) varmed sådan empiri har kunnat frambringas. Pojkarnas intervjuutsagor ”talar” dock inte för sig själva, utan de blir meningsfulla först genom de teorier och begrepp som har använts för att konstruera det problem till vars lösning utsagorna är avsedda att fungera som ”ledtrådar”.374 (Det är
ingen tillfällighet att forskning då och då närmast liknas vid ett detektiv- arbete i vilket forskaren, vägledd förstås av sina ”misstankar”, letar och samlar in ”ledtrådar” på vissa ställen snarare än andra, allt för att lösa ”mysteriet”.375) Isolerade från en teoretisk problematik blir utsagorna
praktiskt taget värdelösa i sammanhanget. ”The facts that validate the theory are only as good as the theory they validate”, enligt Bourdieu.376
För att få pojkarnas utsagor att ”tala”, för att de ska bli begripliga, måste de således tolkas, begripliggöras, eller som Johan Asplund formu- lerar det: ”ses som någonting”.377 I någon mån har förstås pojkarna redan
talat, fullt begripligt dessutom, i och med själva intervjuerna, men för att detta tal – om sig själva, sin vardag, sitt digitala mediebruk osv. – ska bli
vetenskapligt relevant krävs teorier och begrepp varigenom det kan ses som exempel på någonting mer generellt. Bourdieu skriver om detta:
It is perhaps the curse of human sciences that they deal with a speaking ob- ject. When the sociologist counts on the facts to supply the problematic and the theoretical concepts that will enable him to construct and analyse the facts, there is always a danger that these will be supplied from the inform- ants’ mouths. It is not sufficient for the sociologist to listen to the subjects, faithfully recording their statements and their reasons, in order to account for their conduct and even for the reasons they offer; in doing so, he is lia- ble to replace his own preconceptions with the preconceptions of those whom he studies, or with a spuriously scientific and spuriously objective blend of the spontaneous sociology of the ”scientist” and the spontaneous sociology of his object.378
Analysen av pojkarnas intervjuutsagor har följaktligen informerats av samma teorier och begrepp som legat till grund för konstruktionen av avhandlingens problem och därmed även dess empiriska material – in- klusive dessa utsagor, följaktligen. Detta innebär att den empiriska ana- lysen alls inte kan sägas ha utgjort ett klart definierat ”steg” efter materi- alinsamlingen. Snarare påbörjades ”samtalet” mellan den bourdieuska begreppsapparaten och pojkarnas intervjuutsagor redan under genomfö- randet av den första intervjun, varpå det gradvis har kommit att fördju- pas i takt med att intervjuer med ytterligare pojkar genomförts och tran- skriberats.379 Nu låter detta ytterst cirkulärt och det är det också på sätt
och vis (forskning är allt annat än en linjär process), men inte såtillvida att den ”teoretiskt drivna analysen”, som Tobias Olsson kallar den, be- stämmer vad det empiriska datamaterialet ska ”säga”. Det är möjligt att analysen, om den vore driven av någon annan begreppsapparat än Bourdieus, hade sett andra saker i materialet och därmed också lett till andra slutsatser, men därmed inte sagt att vad som helst kan ses hur som helst. Empiri är teoriberoende – inte teoribestämd.380 Vi behöver
begrepp och teorier för att våra observationer ska bli begripliga, och detta alldeles oavsett om vi producerar vetenskaplig kunskap om den sociala verkligheten eller inte. Och på samma sätt kan alla sociala varel- ser, forskare eller inte, bli överraskade och ta fel. Våra antaganden om verkligheten är något annat än verkligheten i sig, vilket betyder att våra empiriska observationer ibland tvingar oss att modifiera eller helt om- värdera de teoretiska utgångspunkterna för dessa.381
Att teorin har väglett den empiriska analysen har således ingenting att göra med ett deduktivt angreppssätt. Som Bourdieu säger apropå sitt vetenskapliga credo ”the social fact is won, constructed, and confirmed” handlar det snarare om att vi behöver ”means of constructing facts in
such a way that models can be developed”.382 Avhandlingens övergri-
pande analytiska strategi låter sig därmed bättre beskrivas i termer ab- duktion. Danermark et al. karaktäriserar denna ”tankeoperation” som ett redskap för att relatera det enskilda till det generella. Från en kritisk real- istisk utgångspunkt utgör den ”ett sätt att nå kunskap om hur olika före- teelser är en del av, och kan förklaras i förhållande till, strukturer, inter- na relationer och sammanhang som inte är direkt observerbara”. Ab- duktion, fortsätter de, handlar om att kreativt ”nybeskriva” (eller ”re- kontextualisera”) konkreta händelser eller företeelser utifrån en uppsätt- ning idéer eller en teori på ett sådant sätt att fördjupad kunskap kan nås om de enskilda händelserna/företeelserna (om att ”se dem som någon- ting”, för att återigen tala med Asplund). Den abduktiva analytiska stra- tegin är således att betrakta som en process varigenom man på teoretisk väg bryter med invanda sätt att uppfatta den sociala världen och gradvis rör sig från vardagliga till vetenskapliga beskrivningar av densamma.383
Syftet med abduktion, menar de vidare, är inte bara att visa hur allt fler företeelser låter sig begripliggöras med hjälp av teorin, utan också att pröva, modifiera och utveckla densamma. ”I en av abduktionen vägledd forskningspraktik är samspelet (dialektiken) mellan teoretiska nybeskriv- ningar av fall och fallstudiebaserad teoriutveckling helt centralt”, slår de fast.384
Med andra ord kan avhandlingens empiriska analys sägas syfta till att göra just en nybeskrivning av ungas digitala mediebruk utifrån Bourdi- eus begreppsapparat – dvs. till att konceptualisera detta inte i enlighet med vare sig teknikromantiken, moralpaniken eller idéerna om ”nätge- nerationen”, och inte heller som ett ordinärt och harmlöst tidsfördriv, utan snarare som, säg, ett inslag i utövandet av symboliskt våld och re- produktionen av samhällets klasstruktur. Och samtidigt utgör alltså denna teoretiska nybeskrivning (ytterligare) ett test av giltigheten i Bour- dieus samhällsteori, och indirekt även av klass som sociologisk kategori, men framför allt kanske ett tillfälle att diskutera densamma och på så vis bidra till dess utveckling och fortsatta tillämpning.
För att konkretisera denna utläggning kan Norman Blaikies renodling av den abduktiva processen i tre etapper tjäna som utgångspunkt.385
Den första av dessa går ur på att utforska och beskriva den studerade gruppens egen bild och förståelse av den aspekt av deras sociala verklig- het som intresserar forskaren; för min del pojkarnas uppfattningar och förhållningssätt visavi digitala medier i vardagen. Den andra handlar om abstrahera eller generera vetenskapliga begrepp ur gruppens vardagliga föreställningsvärld, vilket här motsvarar den i huvudsak bourdieuskt drivna rekontextualisering varigenom pojkarnas utsagor kom att ”ses som någonting” – dvs. som uttryck för klasshabitus, kulturellt kapital, repro-
duktionsstrategier, investeringar, ”smaken för det nödvändiga”, symbo- liskt våld osv. I den mån processen inbegriper en tredje etapp, slutligen, kan denna se ut på minst två olika sätt, menar Blaikie. Å ena sidan kan man, såsom har skett i denna studie, fortsätta den abduktiva strategin i syfte att skapa än djupare insikter om den studerade företeelsen, exem- pelvis genom uppföljningsintervjuer eller genom att samla in och analy- sera material i flera kontexter.
Å andra sidan de abduktivt utvunna kunskaperna också omsättas i t.ex. en retroduktiv analysstrategi. Retroduktion, skriver Danermark et al., kan även det beskrivas som en ”tankeoperation” varigenom det spe- cifika kan kopplas till det generella. Mer specifikt handlar det om att utifrån något (empiriska iakttagelser) komma fram till något annat, dvs. till de underliggande och grundläggande strukturer och mekanismer (trans- faktiska villkor) som konstituerar de empiriskt observerbara företeelser- na.386 Annorlunda uttryckt handlar det om att blottlägga de kontextuellt
inbäddade mekanismer som förklarar observerade mönster.387 Då av-
handlingen inte bara syftar till att identifiera och teoretiskt nybeskriva mönster av likheter och skillnader i unga mäns digitala förhållningssätt och praktiker, utan också till att teoretisera deras uppkomst (och för all del även deras potentiella implikationer) – något som följer närmast automatiskt genom tillämpningen av Bourdieus begreppsapparat – har analyserna utan tvivel inbegripit inslag av retroduktivt tänkande, men att tala om detta i termer av en analytisk strategi vore förmodligen att gå för långt.388
För att ytterligare konkretisera analysens genomförande kan sägas att intervjumaterialet har kodats och tematiserats abduktivt, dvs. genom kontinuerlig pendling mellan empiri och teori, mellan det konkreta och abstrakta, mellan informanternas vardagsföreställningar och vetenskap- liga begrepp.389 Mer specifikt kan denna process brytas ned i två steg,
snarlika de båda första etapperna i Blaikies renodling av den abduktiva processen. Först gjordes en beskrivande snarare än tolkande kodning av de transkriberade intervjuerna, vilket innebar att avståndet hölls tämli- gen litet mellan koderna och pojkarnas utsagor.390 Syftet med detta var
dels att utforska de kategorier pojkarna själva använder för att uppfatta, orientera sig och navigera i sin vardagligt inbäddade mediemiljö, dels att organisera det omfattande intervjumaterialet och få överblick över det- samma. Även om det andra steget i praktiken inte är åtskilt från det första och dessutom måste förstås som en kontinuerlig process enligt ovan, kan sägas att detta bestod i en tolkande kodning med utgångs- punkt i den bourdieuska begreppsapparaten, varigenom nya, mer kom- plexa koder gradvis kom att växa fram och kristallisera sig i form av olika teman.