som också märks inom forskningen om dess betydelse i olika samman- hang.409 Begreppet är komplext och dess innebörder kan variera bero-
ende på studieobjekt. För det första kan det kulturella kapitalet existera i såväl förkroppsligat som objektiverat och institutionaliserat tillstånd, och för det andra är det en resurs som agenter och grupper använder och kämpar om på en rad olika sociala fält. Det lämpligaste sättet att operat- ionalisera begreppet ifråga bestäms således av undersökningens syfte och problemställning, vilket ligger väl i linje med Bourdieus egen syn på detsamma som först och främst ett redskap för empirisk forskning.410
Nu ska inte detta förstås som att kulturellt kapital kan definieras och användas hur som helst, men begreppet inbegriper onekligen, på gott och ont, ett visst mått av såväl obestämdhet som flexibilitet.411
För att klargöra hur begreppet används i denna studie kan det återi- gen vara på sin plats att notera skillnaden mellan å ena sidan indelningen av de unga männen i olika klasser som är tänkta svara mot särskilda reg- ioner av det sociala rummet och därtill kopplade existensbetingelser, och å andra sidan den härefter följande analysen av pojkarnas föreställningar, förhållningssätt och praktiker i relation till skolan, fritiden, framtiden och framför allt de vardagligt inbäddade digitala medierna.
Indelningen av pojkarna i olika klasser tar fasta på skillnader dem emellan i fråga om tillgång till institutionaliserat kulturellt kapital i hem- met: utbildningsmeriter, examina och titlar. Närmare bestämt konstrue- ras klasserna med utgångspunkt i pojkarnas utsagor om föräldrarnas yrke och utbildningsnivå, som alltså används som indikatorer på institut- ionaliserat kulturellt kapital. Analysen, däremot, syftar ju till att under- söka hur skillnader i detta avseende inkorporeras av pojkarna och bidrar till att forma sätten på vilka de uppfattar, orienterar sig och navigerar i den sociala världen i allmänhet och den digitala mediemiljön i synnerhet. Det kulturella kapitalet i dess förkroppsligade tillstånd, eller klasshabitus, spelar följaktligen en central roll i analysen. Och även om skillnader i de unga männens tillgång till objektiverat kulturellt kapital i form av dato- rer, mobiltelefoner och andra artefakter knappast utgör analytiskt fokus för studien, lämnas inte heller dessa helt och hållet utanför densamma. På samma sätt som det ekonomiska och kulturella kapitalet inte kan för- stås som frikopplade från varandra utan snarare samspelar på olika sätt, förhåller det sig med de olika tillstånd i vilka det kulturella kapitalet exi- sterar. Institutionaliserat kulturellt kapital är exempelvis ingenting annat än officiellt sanktionerat förkroppsligat kulturellt kapital, medan erkända kulturobjekt av olika slag, exempelvis vissa skönlitterära eller vetenskap- liga arbeten (objektiverat kulturellt kapital), kan ses som produkter av deras upphovsmäns socialt nedärvda, och på det litterära eller veten- skapliga fältet förvärvade, habitus (dvs. deras förkroppsligade kulturella kapital).412 Att på förhand utdefiniera någon aspekt av det kulturella ka-
pitalet vore följaktligen att bortse från begreppets komplexitet och kraf- tigt kringskära dess analytiska potential.
Dock lämpar sig vissa aspekter av det kulturella kapitalet bättre än andra som grund för indelningen av pojkarna i olika klasser. Som indika- torer på institutionaliserat kulturellt kapital låter sig uppgifter om föräld- rarnas yrke och utbildning rangordnas utan några större problem. Ut- bildningar är hierarkiskt ordnade i formella utbildningssystem, medan
olika yrkesbeteckningar inom den officiella statistiken klassificeras i en- lighet med bestämda scheman.413
Nu är det emellertid inte bara praktiska överväganden som gör det institutionaliserade kulturella kapitalet särskilt lämpat som grund för en klassindelning av de unga männen. Dess institutionaliserade karaktär, vilken upprättas och upprätthålls bland annat genom precis samma ut- bildningssystem, statistikproducerande myndigheter och officiella klas- scheman som gör det till synes okomplicerat att dela in och rangordna den sociala verkligheten i olika utbildningsnivåer och yrkesklasser, anty- der nämligen också att det utgör en maktresurs som är både säkrare och mer generellt gångbar än såväl förkroppsligat som objektiverat kulturellt kapital.414 Exempelvis har den självlärde hobbyfotografen med tillgång
till såväl litteratur i ämnet som erforderlig teknisk utrustning ett handi- kapp gentemot sin utbildade och professionella motsvarighet; inte i första hand för att den senare tar bättre bilder utan för att dennes kun- skaper och färdigheter är officiellt sanktionerade. Åtminstone i dagens svenska samhälle tenderar värdet av det förkroppsligade kulturella kapi- talet att vara tämligen osäkert ifall det inte kan intygas genom formella utbildningsmeriter, examina, och titlar.415
Också i ljuset av detta verkar det rimligt att dela in pojkarna i olika klasser på grundval av skillnader dem emellan beträffande tillgången till institutionaliserat kulturellt kapital i hemmet. Denna ståndpunkt delas också av Michèle Lamont och Annette Lareau. I och med att det in- stitutionaliserade kulturella kapitalet certifierar värdet av element av det förkroppsligade kulturella kapitalet, menar de, kan begreppet användas inte bara för att referera till kulturellt kapital som maktresurs (”creden- tials facilitate access to organizational positions”) utan dessutom, mer centralt i detta sammanhang, som utgångspunkt för klassindelningar: ”because it is certified, widely diffused across classes and quantifiable”, skriver de, ”it can be used as an indicator of class position”.416
Jag ska strax beskriva i detalj hur pojkarna har klassificerats, men innan dess krävs att vi återvänder till den tredje och sista av de principer som enligt Bourdieu ligger till grund för hur agenter och grupper förde- lar sig i det sociala rummet, dvs. förändringar över tid i deras samlade volym och sammansättning av kapital. Härigenom framhåller han hur agenter och grupper kan förflytta sig i det sociala rummet: uppåt genom att utöka sitt samlade kapitalinnehav, nedåt genom att värdet av deras kapital skrivs ned, eller sidledes genom att växla en kapitalform mot en annan. Med andra ord är kulturellt kapital inte bara någonting som man ärver olika mycket av genom sin uppväxt under skilda existensbetingel- ser; det är också någonting som man kan tillägna sig, investera, ackumu- lera, konvertera osv.417
Härvidlag spelar formell utbildning en central roll. Det mesta tyder förvisso på att skolan tenderar att gynna elever från kulturellt kapital- starka hemmiljöer och därmed bidrar till att befästa klasskillnader,418
men icke desto mindre utgör det formella utbildningssystemet en möj- lighet också för barn från kulturellt kapitalsvaga familjer att utöka sitt kulturella kapital via högre studier och det slags yrken som på så vis blir tillgängliga. Skillnaderna i de unga männens tillgång till kulturellt kapital i hemmet medför således olika utsikter att genom utbildning utöka det- samma, men de fungerar på intet sätt helt och fullt determinerande för hur de orienterar sig, navigerar och presterar på utbildningens fält. Om detta vittnar exempelvis det faktum att flera av de pojkar som kommer från mer eller mindre kulturellt kapitalsvaga hemmiljöer har valt studie- förberedande gymnasieprogram, vilket i sin tur kan tolkas som en strä- van bland dem att utöka sitt kulturella kapital via högre studier och andra yrkesbanor än föräldrarna.
Bourdieu teoretiserar alltså klass på ett sätt som tar hänsyn till mänskligt agentskap och lämnar utrymme för social rörlighet. Mot bak- grund av detta förefaller det viktigt att i samband med nedanstående klassindelning beakta inte bara det kulturella kapital som pojkarna kommit att ärva genom sin uppväxt under bestämda existensbetingelser utan även det faktum att kulturellt kapital också är möjligt att tillägna sig, främst via utbildning. Nu är det visserligen inte bara genom det formella utbildningssystemet som barn från kulturellt kapitalsvaga hemmiljöer kan utöka sitt kulturella kapital, men eftersom skolan är en institution som alla möter och som dessutom certifierar det förkroppsligade kultu- rella kapitalet och därmed gör det till en institutionaliserad maktresurs, verkar det rimligt att göra detta genom att inkludera som grund för klassindelningen pojkarnas utbildnings- och yrkesaspirationer, såsom de kommer till uttryck i och med deras val av studie- eller yrkesförbere- dande gymnasieprogram. I detta val gömmer sig nämligen skilda ambit- ioner vad gäller förvärvet av kulturellt kapital.
Sammanfattningsvis innebär detta att indelningen av de unga män- nen i olika klasser tar hänsyn till såväl deras positioner som aspirationer i det sociala rummet. Som indikator på klassposition används tillgången till institutionaliserat kulturellt kapital i familjen (föräldrarnas yrke och utbildningsnivå), medan pojkarnas klassaspirationer fastställs med ut- gångspunkt i deras val av studie- eller yrkesförberedande program på gymnasiet. Som vi strax ska se tycks pojkarnas tillgång till institutional- iserat kulturellt kapital i familjen forma deras egen strävan att utöka det- samma via högre utbildning och därigenom tillgängliggjorda yrken, men det finns som sagt undantag från detta mönster som understryker hur klass är att betrakta som en strukturerande snarare än determinerande
social kraft och som därmed är viktiga att uppmärksamma – inte bara i den kommande analysen utan även i nedanstående klassindelning.
EN TREDELAD KLASSINDELNING
Med utgångspunkt i ovanstående anpassning av Bourdieus modell av det sociala rummet och de principer enligt vilka agenter och grupper förde- lar sig i detsamma, har de unga männen delats in i tre olika klasser som jag har valt att kalla för de kulturellt kapitalstarka, de uppåtsträvande och de kulturellt kapitalsvaga. Dessa klasser ska förstås som abstraktioner i den meningen att den sociala verkligheten alltid är mer komplex och svårde- finierad än vad indelningar av det här slaget låter påskina.419 För att
kunna säga någonting om hur klass spelar roll för de sätt på vilka unga män relaterar till digitala medier i vardagslivet, är det emellertid nödvän- digt att genom abstraktion söka bringa ordning i denna komplexitet. Annars är risken stor att hamna i vad David Morley benämner ” an end- less play of contextual specificity and infinite difference”.420 Klasserna
syftar till att urskilja och definiera de unga männens olika positioner och aspirationer i det sociala rummet, dvs. mönster av skillnader och likheter dem emellan med avseende dels på deras tillgång till institutionaliserat kulturellt kapital i familjen (klassposition), dels på deras strävan att utöka densamma genom högre utbildning och därigenom öppnade karriärmöj- ligheter (klassaspiration).
För att avgöra pojkarnas klassposition används deras utsagor om föräldrarnas yrke och utbildningsnivå, medan deras redan gjorda val av studie- eller yrkesförberedande gymnasieprogram här fungerar som in- dikator på klassaspiration. Det senare kräver knappast någon vidare ut- läggning, men däremot finns det anledning att precisera hur, mer kon- kret, nyss nämnda utsagor har förvandlats till indikatorer på klassposit- ion. Som framgått av beskrivningarna av studiedeltagarna rymmer dessa utsagor emellanåt ett visst mått av osäkerhet. Sammantagna utgör de likväl det mest lämpliga måttet på pojkarnas tillgång till institutionaliserat kulturellt kapital i hemmet och därmed också på deras klassposition. I vissa fall har det krävt en del översättningsarbete, men överlag har utsa- gorna gjort det möjligt att utan större svårigheter koda och klassificera föräldrarnas yrken i enlighet med den officiellt inrättade och alltjämt gällande Socioekonomiska indelning (SEI) som Statistiska centralbyrån (SCB) gav ut redan 1982, samt 2010 års version av den kontinuerligt uppdaterade förteckningen och SEI-baserade klassificeringen av nya och gamla yrkesbenämningar som myndigheten också publicerar.421
Beträffande föräldrarnas utbildningsnivå, i sin tur, har pojkarna i re- gel gjort skillnad på grundskoleutbildning, gymnasieutbildning och högre utbildning. I enstaka fall har även andra typer av eftergymnasial
utbildning (yrkeshögskola) kommit på tal. Det är således dessa distinkt- ioner snarare än det exakta antalet år som föräldrarna har gått i skolan, till exempel, som – ihop med den officiella klassificeringen av föräldrar- nas yrke – ligger till grund för positionsbestämningen av pojkarna i det sociala rummet. Då pojkarna inte känt till föräldrarnas utbildningsnivå har jag uppskattat vad som är mest sannolikt i ljuset av deras utsagor om föräldrarnas yrke, exempelvis, varpå jag i samtliga fall har kunnat ute- sluta högre utbildning. Med detta sagt är det nu dags att möta var och en av de tre konstruerade klasserna.
De kulturellt kapitalstarka förenas för det första av att båda föräldrarna innehar yrken som enligt SEI gör dem till högre tjänstemän, tjänstemän på mellannivå eller företagare. Bland dessa yrken märks t.ex. lärare, fors- kare, advokat, veterinär, ingenjör, sjuksköterska, avdelningschef och webbdesigner. För det andra har de det gemensamt att bägge föräldrarna har en akademisk utbildning och således är att betrakta som högutbil- dade. Undantaget härvidlag är Dennis, vars mamma, som är webbdesig- ner och därmed klassificeras som tjänsteman på mellannivå, har gymna- siet som högsta utbildningsnivå.
Tablå 9: De kulturellt kapitalstarka, inkl. föräldrarnas yrke och utbildningsnivå Föräldrarnas yrke (SEI-kod) Föräldrarnas utbild-
ningsnivå
IAN Pappa Docent (56) Lärare (46)
Högre utbildning Högre utbildning Mamma
ROBIN Pappa Avdelningschef (46/56) Kurator e. dyl. (46/56)
Högre utbildning Högre utbildning Mamma
KARL Pappa Advokat (56)
Utbildningssamordnare (46)
Högre utbildning Högre utbildning Mamma
NILS Pappa Veterinär (56)
Enhetschef, laboratorium (46/56)
Högre utbildning Högre utbildning Mamma
JOHAN Pappa Ingenjör (46/56) Sjuksköterska (46)
Högre utbildning Högre utbildning Mamma
ANDRÉ Pappa Lärare (46) Sjuksköterska (46)
Högre utbildning Högre utbildning Mamma
OSCAR Pappa Egen företagare (79) Lärare (46)
Högre utbildning Högre utbildning Mamma
DENNIS Pappa Lärare (46) Webbdesigner (46)
Högre utbildning Gymnasieutbildning Mamma
För det tredje läser samtliga kulturellt kapitalstarka pojkar studieförbere- dande program på gymnasiet, närmare bestämt SP. Detta indikerar en gemensam orientering mot vidare studier och i förlängningen också mot klasspositioner i samma härad som föräldrarnas. Dessutom kan tilläggas att pojkarna i aktuell klass uteslutande kommer från Göteborg, vilket innebär att de också har relativt stora möjligheter att nyttiggöra och ut-
öka det kulturella kapital som de har ärvt av sina föräldrar. Jämfört med Lillered och andra landsortskommuner präglas staden av en tämligen hög utbildningsnivå, ett stort och varierat kultur- och utbildningsutbud, och en förhållandevis utbredd konsumtion av så kallat legitima kultur- former. De kulturellt kapitalstarka är således att betrakta som en relativt homogen klass. Dess medlemmar ockuperar närliggande positioner i det sociala rummet, hyser snarlika klassmässiga aspirationer, och förenas därtill genom hemstadens närhet till den legitima kulturen.
Då är resterande klasser – de uppåtsträvande och de kulturellt kapitalsvaga – betydligt mer heterogena, både vad gäller medlemmarnas positioner i det sociala rummet och deras sociogeografiska hemvist. Bägge klasserna består av unga män från såväl Göteborg som Lillered med omnejd, men en i sammanhanget mer väsentlig skillnad gentemot de kulturellt kapital- starka är att deras föräldrar tenderar att ha en lägre utbildningsnivå och yrken som enligt SEI snarare gör dem till lägre tjänstemän, facklärda arbetare eller ej facklärda arbetare. Några av föräldrarna är dessutom egenföretagare, men de saknar då högre utbildning. En del av pojkarna i dessa klasser har dock en förälder som är högutbildad och/eller innehar en yrkesposition i paritet med de kulturellt kapitalstarka pojkarnas för- äldrar.422
Tablå 10: De uppåtsträvande, inkl. föräldrarnas yrke och utbildningsnivå Föräldrarnas yrke (SEI-kod) Föräldrarnas
utbildningsnivå
GUSTAV Pappa Förman (36) Sjuksköterska (46)
Gymnasieutbildning Högre utbildning Mamma
ANDREAS Pappa Personlig assistent (12) Lärare (46)
Gymnasieutbildning Högre utbildning Mamma
RICKARD Pappa Avdelningschef (46/56) Möbellackerare (11)
Högre utbildning
Grundskole-/gymnasieutb. Mamma
TOBIAS Pappa Sågverksarbetare (11) Reporter (46)
Gymnasieutbildning Gymnasieutbildning Mamma
ERIK Pappa Säljansvarig (36) Speditör (36)
Gymnasieutbildning Grundskole-/gymnasieutb. Mamma
JONAS Pappa Metallsågare/svetsare (11/21) Dagmamma (12)
Grundskole-/gymnasieutb. Grundskole-/gymnasieutb. Mamma
LARS Pappa Träindustriarbetare (11) Hemtjänstpersonal (12)
Gymnasieutbildning Gymnasieutbildning Mamma
EDDIE Pappa Egen företagare (79) Barnskötare (22)
Grundskole-/gymnasieutb. Grundskole-/gymnasieutb. Mamma
OLIVER Pappa Industriarbetare (11/21) Industriarbetare (11/21) Grundskoleutbildning Grundskoleutbildning Mamma CONNY Pappa Mamma Lastbilschaufför (12) – Grundskoleutbildning – 147
Detta innebär att även om ingen av pojkarna bland vare sig de uppåt- strävande eller de kulturellt kapitalsvaga har lika stor tillgång till institut- ionaliserat kulturellt kapital i hemmet som de kulturellt kapitalstarka, så befinner de sig onekligen på varierande socialt avstånd från denna klass – och därmed även från den materiella nödvändigheten, för att tala med Bourdieu.
Bland de uppåtsträvande återfinns exempelvis Gustav, vars föräldrar i utbildningsmässigt hänseende befinner sig på samma nivå som Dennis och som dessutom innehar yrkespositioner som sammantagna inte be- finner sig långt under de senares (se Tablå 9 och 10). Samtidigt rymmer klassen också pojkar som Oliver och Conny, vars föräldrar saknar gym- nasieutbildning och innehar utpräglade arbetaryrken. Merparten av de unga männen i denna klass intar dock positioner mellan dessa båda yt- terligheter.
Likaså befinner sig pojkarna som här betecknas som de kulturellt kapi- talsvaga på varierande avstånd från de kulturellt kapitalstarka. En del av dem har en förälder som enligt SEI klassificeras som tjänsteman på mel- lannivå eller högre, men flertalet är barn till föräldrar med arbetar- eller lägre tjänstemannayrken, såsom depåchef, annonssäljare, elektriker, frä- sare, undersköterska, personlig assistent, sågverksarbetare och taxichauf- för. Härvidlag föreligger alltså ingen skillnad mellan de kulturellt kapital- svaga och de uppåtsträvande. Däremot bör det poängteras att de kultu- rellt kapitalsvaga pojkarna, till skillnad från de uppåtsträvande, uteslu- tande är barn till föräldrar utan egen erfarenhet av högre utbildning423 –
något som också gör skäl för benämningen av klassen.
Den för klassindelningen avgörande skillnaden mellan de uppåtsträ- vande och de kulturellt kapitalsvaga är dock att de förstnämnda, som namnet antyder, läser studieförberedande gymnasieprogram (SP och NV), vilket indikerar en orientering mot högre studier och yrken som för merparten av dem skulle motsvara en klassresa uppåt,424 medan de
sistnämnda har valt yrkesförberedande program och således uttrycker en orientering bort från utbildningens fält och mot yrken som oftast befin- ner sig i samma skikt som föräldrarnas. Med andra ord delar de uppåt- strävande med de kulturellt kapitalsvaga en uppsättning positioner i det sociala rummet som förvisso rymmer en stor intern spännvidd men som har det gemensamt att de är underordnade de kulturellt kapitalstarka pojkarnas, samtidigt som de med de kulturellt kapitalstarka delar en ori- entering mot akademiska studier och därigenom tillgängliggjorda yrken.
Tablå 11: De kulturellt kapitalsvaga, inkl. föräldrarnas yrke och utbildningsnivå
Föräldrarnas yrke (SEI-kod) Föräldrarnas
utbildningsnivå
JENS Pappa Regionchef (57) Depåchef e. dyl. (36)
Gymnasieutbildning Gymnasieutbildning Mamma
JOHN Pappa Egen företagare (79) Skribent (46)
Grundskole-/gymnasieutb. Grundskole-/gymnasieutb. Mamma
DANIEL Pappa Ingenjör (46) Kundmottagare (33)
Gymnasieutbildning Gymnasieutbildning Mamma
FREDRIK Pappa Konstruktör (46)
Behandlingsassistent, vårdare (12)
Grundskoleutbildning KY-utbildning Mamma
PATRIK Pappa IT-tekniker (46) Läkarsekreterare (36)
–
Grundskoleutbildning Mamma
STEFAN Pappa Resande säljare (36) Omsorgsassistent e. dyl. (22)
Gymnasieutbildning KY-utbildning Mamma
JESPER Pappa Elektriker (21) Annonssäljare (36)
Grundskole-/gymnasieutb. Grundskole-/gymnasieutb. Mamma
SIMON Pappa Kioskförsälj./instrumentmakare (12/21) Sångerska (36)
Grundskole-/gymnasieutb. Grundskole-/gymnasieutb. Mamma
TONY Pappa Egen företagare (79) Kontorist (33)
Grundskoleutbildning Gymnasieutbildning Mamma
EMIL Pappa Fräsare (21) Undersköterska (22)
Grundskole-/gymnasieutb. Grundskole-/gymnasieutb. Mamma
FRANK Pappa Egen företagare (79) Personlig assistent (12)
Gymnasieutbildning Grundskole-/gymnasieutb. Mamma
OLLE Pappa Fräsare (21) Undersköterska (22) Grundskoleutbildning Gymnasieutbildning Mamma BJÖRN Pappa Skogsmaskinförare (21) Sågverksarbetare (11) Grundskoleutbildning Gymnasieutbildning Mamma
KIM Pappa Lackerare (11)
Möbelmontör/möbelförsäljare (11/12)
Gymnasieutbildning Grundskoleutbildning Mamma
RAGNAR Pappa Egen företagare (79)
Behandlingsassistent, vårdare (12)
Gymnasieutbildning Grundskole-/gymnasieutb. Mamma
NIKOS Pappa Taxichaufför (12) Hemmafru (–)
Grundskole-/gymnasieutb. Grundskole-/gymnasieutb. Mamma
Innan den bourdieuska begreppsapparaten sätts i arbete krävs dock yt- terligare ett par klargöranden kring klassindelningen. Det är egentligen två sammanlänkade frågor som påkallar dessa. Den ena har att göra med gränsdragningen mellan de kulturellt kapitalstarka å ena sidan och de uppåtsträvande och kulturellt kapitalsvaga å den andra, medan den andra snarare har att göra med frånvaron av sådana gränsdragningar i de båda sistnämnda klasserna, trots att de alltså kännetecknas av en stor spänn- vidd med avseende på medlemmarnas tillgång till institutionaliserat kul- turellt kapital i familjen. För att besvara dessa vill jag återvända till de grunder på vilka Bourdieu teoretiserar klass.
Klasser, menar Bourdieu, existerar inte i den sociala verkligheten an- nat än som en potentialitet som för att förverkligas kräver politiskt ar- bete – de måste skapas, som han uttrycker saken med tydlig hänvisning till E.P. Thompsons The Making of the English Working Class.425 I själva