Det växande intresset för de kulturella dimensionerna av klass ska ses mot bakgrund av den mer generella teoretiska omorientering inom sam- hällsvetenskapen som brukar kallas för ”the cultural turn”. Devine och Savage menar att de ökade kulturteoretiska influenserna i allt väsentligt har bidragit till att vitalisera den vetenskapliga klassanalysen, men note- rar samtidigt hur den har förpassats till en relativt perifer tillvaro jämfört med tidigare. Detta sedan det dominerande svaret på uppmaningen om att ta kulturen på allvar kommit att handla om att bryta helt med studiet av social stratifiering i allmänhet och social klass i synnerhet.256 Rose-
mary Crompton och John Scott uttrycker det som att denna teoretiska intresseförskjutning ”tended to write class itself out of the agenda of social theory and research, virtually replacing it with discussions of cul- ture, consumption, and identity alone”.257 Kort sagt har stora delar av
samhällsvetenskapen kommit att lämna den enligt Williams så centrala frågan om determinering; allt fler har åsidosatt de konstitutiva elemen- ten av de ”konstitutiva processerna”.258
Kritik har också riktats mot hur delar av den klassanalys som växte fram ur omdefinieringen av relationen mellan ekonomi och kultur har kommit att bedrivas. Denna kritik har inte bara formulerats av dem som på olika sätt sökt behålla idén om samhällets produktionsvillkor som ytterst bestämmande för människors politiska och kulturella praxis, utan kommer även från forskare som själva strävar bortom detta slags re- duktionism. Crompton och Scott pekar t.ex. på problemen med att i samband med studiet av social klass ta kulturen på för stort allvar – dvs. med att reducera klass till endast en fråga om kultur och således lämna utanför analysen betydelsen av samhällets objektiva ekonomiska relat- ioner för (re)produktionen av social ojämlikhet.259 När det gäller förhål-
landet mellan det ekonomiska och kulturella i relation till klass, skiljer de dels mellan the ”unitary” approach och the ”dual systems” approach, dels mel- lan teoretiska perspektiv som tillskriver ekonomin respektive kulturen störst betydelse för att förstå den sociala stratifieringen i samtida kapital- istiska samhällen.260
Den första distinktionen avser skilda sätt att angripa det faktum att det ekonomiska systemet är kulturellt inbäddat. Inom the ”unitary” appro- ach betraktas kulturen och ekonomin som en odelbar helhet; inga skill- nader kan göras mellan ekonomiska och kulturella praktiker. The ”dual systems” approach, däremot, bygger på idén att ekonomi och kultur är två skilda företeelser i den bemärkelsen att ekonomiska aktiviteter främst är instrumentellt orienterade, medan kulturella praktiker snarare inbegriper
en påtagligt normativ dimension. Företrädare för det här synsättet me- nar att även om det ekonomiska systemet oundvikligen är kulturellt in- bäddat, så både kan och bör forskningen om social klass beakta denna skillnad mellan ekonomi och kultur. Klass måste teoretiseras och stude- ras som å ena sidan de objektiva resultaten av olika klassprocesser, dvs. ekonomisk och social ojämlikhet, och å andra sidan de subjektiva och kulturellt medierade erfarenheterna av sådana relationer.261
Andrew Sayer, till exempel, skiljer mellan identitetsneutrala och iden- titetskänsliga mekanismer bakom ojämlikhet, varigenom han härleder denna dels till det kapitalistiska systemets funktionssätt, som han menar är i grunden neutralt till människors identitet, dels till identitetskänsliga processer av diskriminering och brist på erkännande.262 Att dessa mek-
anismer existerar samtidigt och dessutom samspelar, menar han, betyder inte att de är en och samma sak:
Just because economic relations are always socially embedded – which in our society inevitably means in ways that are gendered, ‘raced’, etc. – it does not follow that identity-neutral dimensions are not also present, any more than the fact that birds can fly means that gravity is suspended. While the concrete forms of capitalism are contingently influenced by and responsive to misrecognition and discrimination according to identity, capitalism as an economic system is not dependent on these – there is no reason why it could not exist without them, and capitalism both produces and depends on inequalities in the distribution of economic capital regardless of these iden- tity-sensitive processes.263
Detta betyder att oavsett om människor identifierar sig själva och varandra i termer av klass eller inte, så kommer kapitalismen som system att fortsätta den ojämlika fördelningen av ekonomiskt kapital och på så vis reproducera samhällets objektiva klassrelationer. Av detta följer också att klass måste förstås inte bara som någonting annat, utan även som någonting annorlunda, än t.ex. genus och etnicitet – vilket inte är helt självklart ifall klass teoretiseras utan hänvisning till samhällets eko- nomiska relationer.264 Såväl genus som etnicitet utgör identitetskänsliga
mekanismer bakom ojämlikhet, såtillvida att kvinnor, män och olika et- niska grupper diskrimineras och nekas erkännande på grundval av djupt rotade normativa föreställningar om vad som kännetecknar dem. Sådana föreställningar existerar även om olika klasser, men medan genus och etnicitet skulle upphöra att operera som orsaker till ojämlikhet ifall människor slutade tänka, tala och handla i linje med detta slags föreställ- ningar, skulle inte den ojämlika fördelningen av ekonomiskt kapital, dvs. den kapitalistiska (re)produktionen av klass, upphöra i och med upplös-
ningen av normativa föreställningar om t.ex. arbetarklassen. Sayer: “the subjective experience of class is not a necessary condition of the (re)production of economic class in capitalism (though it contingently affects its course). By contrast, subjective experience and identities are necessarily constitutive of gender because gender differences are ascrip- tive in character”.265
Genom att göra skillnad på identitetsneutrala och identitetskänsliga mekanismer bakom ojämlikhet och argumentera för att de förstnämnda inte förutsätter de sistnämnda, även om de i praktiken existerar samti- digt och ofta samspelar, förespråkar Sayer inte bara the ”dual systems” ap- proach, utan han intar också en särskild hållning i frågan om den relativa betydelsen av ekonomin respektive kulturen för (re)produktionen av social klass – dvs. den andra av Cromptons och Scotts båda förut- nämnda distinktioner. Att den kapitalistiska (re)produktionen av eko- nomisk ojämlikhet kan fortsätta oavsett vem som är kapitalist respektive lönearbetare, menar Sayer, betyder inte att identitetskänsliga mekanismer – exempelvis diskriminering på grund av genus och etnicitet – med nödvändighet är av mindre vikt för den ojämlika fördelningen av eko- nomiskt kapital. Hans poäng är snarare att det finns orsaker till ekono- misk ojämlikhet som är i grunden olika och att skillnaderna dem emellan bör beaktas, inte minst såtillvida att både identitetsneutrala och identi- tetskänsliga mekanismer utgör viktiga källor till ojämlikhet – var för sig, såväl som i samspel med varandra.266 Inga antagandens görs således på
förhand om ekonomins och kulturens relativa betydelse för (re)produktionen av klass. Den relativa vikten och det eventuella sam- spelet mellan mekanismerna måste klarläggas genom empiriska studier i olika kontexter. ”The task of concrete analysis is to examine how they contingently interact, possibly producing emergent effects”,267 menar
Sayer, varigenom han antyder att detta inte går ifall ekonomin och kul- turen teoretiseras som en odelbar helhet, dvs. om ingen distinktion görs mellan de olika mekanismerna.
Också Crompton och Scott menar att frågan om ekonomins och kulturens relativa betydelse i förhållande till klass kräver ett analytiskt isärhållande av det kulturella och ekonomiska för att låta sig besvaras. Härvidlag erbjuder således the ”unitary” approach begränsade möjligheter:
In terms of strict logic, if economy and culture are seen to be fused, then the unitary approach cannot even raise the question of whether economic or cultural factors are more significant in social explanation. The economic and the cultural are one and the same thing, and they cannot even be analyt- ically separated. Indeed, it may be suggested that one limitation of a strict
application of this totalising ’cultural economy’ approach is precisely that the possibilities for causal explanation are significantly restricted.268
Likväl, fortsätter de, hör det inte till ovanligheterna att företrädare för the ”unitary” approach hävdar kulturens ökade betydelse visavi ekonomin för den sociala stratifieringen, exempelvis genom att argumentera för att det idag är konsumtionen snarare än produktionen som formar männi- skors klassidentitet.269 Representanter för the ”dual systems” approach, där-
emot, betraktar förvisso det ekonomiska systemet som kulturellt inbäd- dat, men har enligt Crompton och Scott ändå varit skeptiska till att en sådan förändring verkligen har ägt rum. Att ekonomiska aktiviteter exi- sterar som inbäddade i kulturella sammanhang, menar man, kan inte förstås som detsamma som att det kulturella har blivit viktigare än det ekonomiska för den sociala ojämlikheten i samtida kapitalistiska sam- hällen.270
I linje med Sayer menar jag att existensen av såväl identitetsneutrala som identitetskänsliga mekanismer, dvs. både ekonomiska och kulturella processer, har betydelse för (re)produktionen inte bara av klass utan av social ojämlikhet generellt. I och med att det ekonomiska systemet är kulturellt inbäddat samspelar dessa mekanismer ofta i praktiken, men för att kunna undersöka empiriskt hur detta samspel verkar måste de hållas isär såväl begreppsmässigt som analytiskt. Frågan om den relativa betydelsen av det ekonomiska respektive kulturella i relation till social klass kan knappast besvaras en gång för alla, utan den torde rimligen variera från fall till fall, dvs. beroende på vad som studeras, när och var. Ytterst är det alltså en empirisk fråga, men för att alls kunna besvara den krävs att de grundläggande skillnaderna mellan identitetsneutrala och identitetskänsliga mekanismer tas i beaktande.271