Beskrivningarna ovan har syftat till att belysa hur de unga männen lever sina dagliga liv under skilda existensbetingelser. De befinner sig i olika sociogeografiska kontexter, går på olika skolor och utbildningar, och kommer från vitt skilda familjeförhållanden. Exempelvis har vi sett att föräldrarna har olika yrken och utbildningsbakgrund, vilket tyder på att pojkarnas tillgång till kulturellt och ekonomiskt kapital i hemmet är ojämnt fördelad. Med andra ord innehar de skilda positioner i det sociala rummet. Bourdieu menar att agenter med närliggande positioner och besläktade existensbetingelser tenderar att tillägna sig snarlika system av dispositioner, en viss klasshabitus, som gör dem benägna att orientera sig och navigera i den sociala världen på bestämda sätt. Nedan ska jag föra samman i klasser de unga män som av intervjuerna att döma har 27 [22] ”Omsorgsassistent”
28 [12] ”Behandlingsassistent, vårdare”
139
vuxit upp i samma region av det sociala rummet och därmed har alla förutsättningar att uppvisa likartade förhållningssätt och praktiker i relat- ion till datorn och internet.
I Bourdieus ursprungliga modell av det sociala rummet fördelar sig agenter och grupper av agenter dels vertikalt efter deras sammanlagda tillgångar i form av ekonomiskt och kulturellt kapital, dels horisontellt efter den interna sammansättningen hos deras totala kapitalinnehav av dessa bägge kapitalformer. Därutöver betonar han hur både volymen och kompositionen av kapital kan förändras över tid för såväl enskilda agenter som hela klassfraktioner. Den här aktuella klassindelningen hämtar näring från Bourdieus idéer men avviker samtidigt från dessa i åtminstone två avseenden.
För det första bygger den endast på pojkarnas tillgång till kulturellt ka- pital. Det finns två skäl till varför det ekonomiska kapitalet lämnas där- hän i klassindelningen av pojkarna. Till att börja med går det inte att utifrån det empiriska materialet säga någonting säkert om deras ekono- miska situation. Pojkarnas utsagor om bostadsförhållanden, familjens sammansättning och föräldrarnas yrke kan visserligen ge en fingervis- ning. Likaså kan ekonomiska möjligheter och begränsningar komma till uttryck genom deras redogörelser för sina vardagsliv. Sådana uppgifter är dock inte av det slaget att de kan användas för att precisera skillnader i tillgången till ekonomiskt kapital mellan de unga männen. Dessutom finns det skäl att tro att det är familjens tillgång till kulturellt snarare än ekonomiskt kapital som i första hand bidrar till att forma de sätt på vilka pojkarna förhåller sig till och gör bruk av digitala medier. Visserligen finns det även i den svenska kontexten exempel på barnfamiljer vars knappa ekonomiska resurser begränsar eller rentav omöjliggör tillgången till internet i hemmet,407 men utöver detta är det svårt att föreställa sig
hur det ekonomiska kapitalet skulle kunna ha några direkta återverk- ningar på svenska ungdomars relation till digitala medier. Det är knapp- ast föräldrarnas inkomster och besparingar i sig som bestämmer barnens digitala färdigheter, smaker och praktiker; mer troligt är då att dessa formas i relation till den relativa tillgången och bristen på kulturellt kapi- tal i familjen. Därmed inte sagt att det ekonomiska kapitalet är ovid- kommande i sammanhanget. Exempelvis kräver förvärvet av kulturellt kapital ett visst avstånd från den materiella nödvändigheten, dvs. tid och energi som kan ägnas åt annat än att få ekonomin att gå ihop. Således kan skillnader i kulturellt kapital mellan olika familjer beteckna skilda familjehistorier på olika avstånd från det krassa ekonomiska tvånget.408 I
den mån som det ekonomiska kapitalet träder fram som en strukturer- ande kraft i det empiriska materialet kommer det givetvis att beaktas i
den kommande analysen, men som grund för klassindelningen används det alltså inte av ovan angivna skäl.
För det andra innebär det faktum att klassificeringen av de unga män- nen endast bygger på deras tillgång till kulturellt kapital att den avviker från Bourdieus modell också genom att bortse från den interna differen- tieringen av klasser i olika klassfraktioner med varierande kapitalsam- mansättning. Klassindelningen tar således inte i beaktande huruvida poj- karnas position i det sociala rummet i huvudsak vilar på familjens till- gång till kulturellt eller ekonomiskt kapital. Denna horisontella dimens- ion av klasstrukturen är definitivt inte obetydlig, men icke desto mindre vill jag mena att den är att betrakta som underordnad dess vertikala di- mension – inte minst i relation till den forskningsuppgift som här står i fokus: att studera hur klass spelar roll för hur unga män uppfattar, orien- terar sig och navigerar i relation till digitala medier i vardagen. För att lösa denna uppgift är det viktigaste inte att göra skillnad på pojkar vars föräldrar har universitetsexamina i olika ämnen och arbetar i olika sek- torer utan snarare att särskilja dem vars föräldrar har en högre utbild- ning och innehar yrken som i regel kräver en sådan för att bli åtkomliga, från dem vars föräldrar saknar egen erfarenhet av den akademiska värl- den och innehar yrken med lägre kvalifikationskrav. I andra samman- hang är det säkerligen av större vikt att fastlägga skillnader agenter och grupper emellan med avseende på deras sammansättning av olika ka- pitalformer, men i den här studien beaktas de endast i den mån som de bidrar till att begripliggöra de empiriska mönster som blir synliga genom analysen – inte som grund för en inledande klassificering av de unga männen. Ingenting av detta ska emellertid läsas som ett argument för att samtliga agenter av en och samma klass skulle tänka, tycka och handla på samma sätt. Naturligtvis finns skillnader i likheterna (och likheter i skillnaderna), vilka jag också har för avsikt att uppmärksamma i den kommande analysen.