Klassbegreppet är både invecklat och omtvistat. Innebörderna är många och uppfattas inte sällan som tydligt politiskt laddade. Raymond Willi- ams urskiljer tre huvudsakliga innebörder av klassbegreppet vid sidan av den ursprungliga men alltjämt förekommande användningen av klass som en allmän term för en uppdelning (klass som klassificering) – exem- pelvis av växter, djur eller grundämnen, men även av människor.237 Den
första av dessa huvudsakliga innebörder är nära besläktad med denna allmänna term, såtillvida att klass kan referera till en objektivt existe- rande grupp, dvs. till sociala eller ekonomiska kategorier på olika nivåer – exempelvis rika och fattiga eller kapitalister och lönearbetare.238
Klass kan även användas i betydelsen rang; den andra huvudsakliga innebörden av klassbegreppet. Williams skriver att klass då avser relativ social position, nedärvd eller förvärvad.239 Länge användes rang istället
för klass (som grupp), skriver Williams, som menar att språkbruket för- ändrades i takt med att människor kom att uppfatta social position inte bara som något nedärvt och därför förutbestämt, utan även som en produkt av ett nytt samhällssystem (det industriella samhället) – ett sy- stem som faktiskt skapade (nya) sociala uppdelningar.240 Klass i bemär-
kelsen rang är således inte omedelbart kopplad till samhällets ekono- miska relationer (grundläggande för Marx klassbegrepp), utan bör sna-
rare ses som en variant av det som i Webers anda brukar benämnas sta- tus, prestige eller anseende.241
Den tredje huvudsakliga innebörden av klass hänger nära samman med den förstnämnda, poängterar Williams, såtillvida att ”a class seen in terms of economic relationships can be a category (wage-earners) or a formation (the working class)”.242 Med klass som formation menas att det
bland dem som objektivt delar samma ekonomiska villkor, dvs. ingår i samma ekonomiska kategori (klass som grupp), har vuxit fram inte bara en medvetenhet om dessa villkor utan även en organisation – social, politisk, kulturell – för att hantera dem.243 Skillnaden mellan klass som
kategori och klass som formation motsvarar den ofta gjorda distinktion- en mellan klass i sig och klass för sig – en distinktion som går tillbaka till den marxistiska idén om hur arbetarklassen förr eller senare, genom framväxten av ett klassmedvetande, ska gå från det ena till det andra, omkullkasta kapitalismen och befria sig själv.244
Ovanstående innebörder av klass bör förstås som renodlingar. I den konkreta forskningspraktiken tenderar de inte sällan att kombineras eller smälta samman på olika sätt. Därför är det inte förvånande att klass har varit föremål för ett visst mått av begreppsförvirring och en hel del dis- kussioner om hur det egentligen ska förstås och studeras. En av de mer framträdande har handlat om relationen mellan samhällets ekonomiska bas och dess politiska, juridiska och kulturella överbyggnad – en diskussion som dessutom är nära relaterad till frågan om klassmedvetande. Den traditionella marxistiska teoribildningen postulerar i allmänhet att sam- hällets ekonomiska struktur bestämmer överbyggnaden, skriver Willi- ams, som urskiljer tre betydelser av Marx användning av begreppet överbyggnad: ”juridiska och politiska former som uttrycker befintliga verkliga produktionsförhållanden” (institutioner); ”former av med- vetande som uttrycker en speciell klass syn på världen” (medvetande- former); samt ”en process som spänner över en hel rad aktiviteter ge- nom vilka människor blir medvetna om en grundläggande ekonomisk konflikt vilken de då bekämpar” (politisk och kulturell praxis).245
Idén om människors medvetande och politiska och kulturella prakti- ker som bestämda av samhällets produktionsförhållanden, implicerar att gemensamma ekonomiska villkor (klass som kategori) producerar ett gemensamt klassmedvetande och en kollektiv politisk och kulturell mo- bilisering (klass som formation), som för arbetarklassens del ytterst syf- tar till att revolutionera de kapitalistiska produktionsvillkoren och såle- des även överbyggnaden, eller, annorlunda uttryckt, den rådande ideolo- gin. Fiona Devine och Mike Savage skriver att den hittills begränsade framgången hos detta projekt emellanåt också den förklaras med hän- visning till den ekonomiska basen som determinerande för samhällets
överbyggnad. Arbetarklassens avsaknad av klassmedvetande och klass- kamp ses då som ett uttryck för hur kapitalismen som ekonomiskt sy- stem fungerar på ett sätt som döljer sanningen bakom de klassrelationer det producerar. Med andra ord, den ekonomiska basen ses som be- stämmande för den ideologiska överbyggnad som inpräntar ett falskt medvetande i arbetarklassen och därmed hindrar den från att identifiera och handla i enlighet med sina verkliga, revolutionära intressen.246
Idén om samhällets överbyggnad som determinerad av dess ekono- miska bas – en idé som förvisso är sprungen ur marxismen, men långti- från representativ för allt marxistiskt tänkande – har kommit att kritise- ras flitigt.247 Devine och Savage pekar exempelvis på det bristfälliga em-
piriska stödet för att gemensamma ekonomiska villkor skulle generera ett samfällt klassmedvetande, men framför allt på det teoretiskt proble- matiska i att behandla samhällets objektiva ekonomiska struktur som om den verkligen vore separerad från och ensidigt determinerande för män- niskors subjektiva erfarenheter, föreställningar, värderingar, normer, vanor, praktiker osv.248 Denna kritik är varken ny eller begränsad till
icke-marxistister. Williams, till exempel, menar att en del marxister ”bör- jade tänka på ’basen’ och ’överbyggnaden’ som om de var särskiljbara konkreta väsen”, varigenom de också kom att bortse från ”de processer – inte abstrakta förhållanden utan konstitutiva processer – vilka skulle varit den historiska materialismens speciella uppgift att betona”.249 Han
fortsätter: ”Sålunda är det inte […] ’basen’ och ’överbyggnaden’ som behöver studeras, utan specifika och odelbara verkliga processer, inom vilka det avgörande förhållandet […] är det som uttrycks genom […] begreppet ’determinering’”.250
Genom att behandla kulturen som blott en återspegling av den kapi- talistiska ordningen befästes således inom vissa marxistiska inriktningar den falska uppdelningen mellan objekt och subjekt – mellan samhälls- struktur och mänskligt agentskap – varigenom de även gav näring åt en simplifierad förståelse av förhållandet mellan människors kulturella och politiska praxis å ena sidan, och samhällets ekonomiska och sociala strukturer å den andra. Istället för att se på detta förhållande som en fråga om ensidig och mekanisk påverkan, föreslår alltså Williams att det bör förstås i termer av ”konstitutiva processer”.251 Detta, understryker
han, innebär inte att frågan om determinering kan tas på mindre allvar, utan endast att begreppet ifråga måste ta sin utgångspunkt i ett annat, icke-reifierat synsätt på samhällets objektiva strukturer än det som befäs- tes av kategorierna bas och överbyggnad.252 De objektiva strukturella
villkoren måste med andra ord förstås som resultatet av en historisk process snarare än en abstrakt lagbunden utveckling:
Eftersom de objektiva villkoren definitionsmässigt inom marxismen är och endast kan vara resultatet av mänskliga handlingar i den materiella världen, kan den verkliga distinktionen endast finnas mellan den historiska objektivi- teten – de villkor som människorna vid varje given tidpunkt finner sig själva födda till, sålunda de ’tillgängliga’ villkor som de ’inträder i’ – och abstrakt objektivitet, inom vilken den ’determinerande’ processen är ’oberoende av deras vilja’, inte i den historiska betydelsen att de har ärvt den utan i den ab- soluta meningen att de inte kan kontrollera den, de kan endast försöka för- stå den och anpassa sina handlingar därefter.253
Williams poäng att kulturen inte kan ses som en okomplicerad reflektion av de ekonomiska och sociala strukturerna i ett samhälle – som vore de alltigenom frikopplade från och bestämmande för egentligen all mänsk- lig tanke och handling – ska följaktligen inte tas som ett argument för motsatsen, dvs. att de skulle sakna betydelse för människors livsmöns- ter. Samhället är alltid ”en konstitutiv process med mycket kraftfulla på- tryckningar som både uttrycks i politiska, ekonomiska och kulturella strömningar och, för att ta full hänsyn till det ’konstitutiva’, införlivas och blir till ’individuella viljor’”.254
Översatt till klasstermer och den vetenskapliga klassanalysen innebär ovanstående argumentation att social klass bör förstås som mer än bara en ekonomisk kategori – klass är också en fråga om kultur i vid bemär- kelse. Klass som kultur, i sin tur, kan inte reduceras till de ekonomiska villkor som präglar olika grupper, vilket länge var ett utbrett synsätt och tenderade att fjättra analysen vid ett tänkande byggt på (alltför) förenk- lade uppdelningar som den mellan klassmedvetande och falskt med- vetande. Relationen mellan ekonomisk situation och kulturell och poli- tisk praxis kan vara långt mer komplex, vilket har blivit tydligt inte minst i och med de genomgripande ekonomiska, politiska och kulturella för- ändringar som västerländska samhällen har genomgått de senaste 30-35 åren (nyliberalism, avregleringar, avindustrialisering, globalisering osv.). Insikten om detta, liksom om oförmågan hos den traditionella marxism- ens modeller att handskas med denna komplexitet, gav således upphov till ett ökat och delvis även omformulerat akademiskt intresse för de kulturella dimensionerna av social klass – inte sällan stimulerat av Bour- dieus samhällsteori.255 Innan jag redogör närmare för denna, ska jag
emellertid resonera något kring vad appellen om att ta kulturen på allvar har inneburit för studiet av klass.