Om man betraktar det aktuella forskningsfältet i ljuset av den mer gene- rella publik- och ungdomskulturforskningen, och fokuserar särskilt på hur klassbegreppets position och tillämpning har varierat över tid inom ramen för dessa studieområden, kan man emellertid också skönja hur en inte oansenlig del av forskningen om ungas digitala mediebruk förefaller ha accepterat och bedrivits utifrån en uppsättning diskutabla men sällan uttalade antaganden om ny teknik, unga människor och förhållandet struktur-aktör. Mer specifikt har det funnits en tendens att rama in och formulera problemen på ett sätt som dels sätter likhetstecken mellan ny teknik och social förändring, dels utgår ifrån att barn och ungdomar verkligen har en unik relation till de digitala medierna, samt fäster vikten vid den enskildes frihet, aktivitet och kreativitet snarare än de socio- strukturella krafter som tenderar att möjliggöra och begränsa allt detta enligt vissa bestämda mönster. Med andra ord vet vi en hel del om hur internet bidrar till att omforma samhälls- och vardagslivet och om hur de unga aktivt och kreativt tillvaratar de digitala mediernas potentialer för att bygga identitet och gemenskap, tillägna sig information och kun- skap, delta och göra sin röst hörd i olika sammanhang osv. Men vi vet inte lika mycket om hur internet också ingår i upprätthållandet av sociala maktstrukturer på olika nivåer, eller om hur ungas allehanda praktiker
på/med/i relation till nätet formas i och med dessa strukturer och såle- des bidrar till deras reproduktion.
Denna situation kan ses som en förlängning av den mer generella teoretiska omorientering som under en längre tid har pågått inte bara inom publikforskningen utan egentligen hela medie- och kommunikat- ionsvetenskapen och samhällsvetenskaperna i stort. Redan vid millenni- eskiftet skrev Graham Murdock en kritisk text om hur analytiskt fokus tycktes ha förskjutits ”from structural constraint to self-expression, from blocked mobility to fluidity, from necessity to desire”, och bara några år senare, då internet hade börjat göra allt tydligare avtryck i allt fler männi- skors liv, poängterade han att teknikdeterministiska idéer om digitali- seringen som den huvudsakliga kraften bakom social förändring tende- rar att rikta vår uppmärksamhet mot den digitala teknikens olika möjlig- heter och de sätt på vilka människor drar nytta och nöje av dem, vilket i sin tur är förknippat med vissa risker: ”Detailed work on the everyday ways media technologies are regarded, appropriated and deployed is absolutely indispensable to a full account of change”, argumenterar vis- serligen Murdock, “but unless it is properly contextualized it can all too easily overestimate the degrees of freedom accorded to users”.180
Inom publikforskningen kan rötterna till denna omorientering spåras ända tillbaka till David Morleys tillämpning av Stuart Halls encoding/decoding-modell i The ”Nationwide” Audience från 1980, en receptionsanalytisk studie av hur olika sociala grupper avkodade det po- pulära brittiska nyhetsprogrammet med samma namn.181 Halls teori pos-
tulerade att skilda tolkningar av samma medietext skulle kunna vara en produkt av läsarnas olika klasspositioner, men Morleys studie gav endast delvis stöd till detta antagande. Istället visade den främst på reception- ens komplexitet och behovet av nya metoder för att studera den- samma.182 Mer specifikt kom Morley att inse vikten av att studera sam-
spelet mellan mediernas texter och läsare inom ramen för de vardags- kontexter där det vanligen utspelar sig (främst hemmet), vilket i sin tur ledde honom att förespråka en analytisk fokusförskjutning från specifika läsningar av specifika typer av medietexter (teveprogram) till själva me- diebruket (tevetittandet) i vidare mening.183 Att studien ifråga dessutom
visade att tittarnas tolkningar på intet sätt var determinerade av deras klassposition,184 liksom att de komplexa tolkningsmönster som urskildes
knappast lät sig förklaras enbart i termer av klass, ledde honom dessu- tom att argumentera för vikten av att beakta hur också andra sociala och kulturella krafter, t.ex. genus, generation och etnisk bakgrund, bidrar till att strukturera publikens avkodningspraktiker och mer generella medie- bruk.185
För Morleys del resulterade dessa insikter och slutsatser några år se- nare i Family Television: Cultural Power and Domestic Leisure, en av de studier som idag brukar ses som grundläggande för framväxten av publikforsk- ningens medieetnografiska tradition.186 Studien ifråga, liksom medieet-
nografin i stort, integrerar aspekter från kulturstudier och receptionsana- lys, men även från uses and gratifications-skolan i det avseendet att dess helt grundläggande frågeställning – vad gör människor med medierna och varför? – återigen hamnade i centrum. Men där denna tradition i regel hade sökt förklara människors medieanvändning med hänvisning till individuella, inte sällan psykologiska faktorer, var Morley istället ute efter en annan typ av förklaringar till varför tevetittandet i de studerade familjerna såg ut som det gjorde. Individuella ”val” och ”reaktioner” i relation till televisionen, argumenterade han, låter sig endast förstås inom ramen för ”the wider fields of social and cultural determinations which frame the practices of viewing”.187 I Family Television kom Morley att
fokusera på hur genus bidrog till att strukturera tevetittandet i familjer- na, men klassbegreppet är på intet sätt frånvarande i hans analyser och därtill informerade det studiens design och urval. Poängen är att de ti- diga medieetnografiska studierna ofta kännetecknades av ett intresse för hur diverse sociostrukturella krafter bidrar till att forma människors var- dagliga mediebruk.188
I takt med att medierna i allt högre grad har kommit att genomsyra allt fler människors vardagsliv och samhället i stort, har också den medi- eetnografiska ansatsen blivit alltmer framträdande i studiet av mediernas publiker. Detta gäller i synnerhet sedan den ökade internetspridningen och digitaliseringen har gjort den vardagliga mediekontexten än mer diversifierad och komplex.189 Parallellt med det växande intresset för det
vardagligt inbäddade mediebruket under 1990-talet och framåt tycks dock intresset ha minskat för ”the wider fields of social and cultural de- terminations” som enligt Morley formar detsamma. I synnerhet tycks betydelsen av klass i sammanhanget om inte helt fallit i glömska så i alla fall nedprioriterats. Det är just denna tendens som Murdocks kritik be- handlar och som alltså kommer till uttryck även inom ramen för forsk- ningen om barn och ungdomars digitala mediebruk.
Måhända tillerkändes klassbegreppet förut en oförtjänt privilegierad position, inte bara i studiet av mediepubliken utan inom kulturforsk- ningen och samhällsvetenskapen i stort. Morley är inte sen att erkänna sitt eget bidrag till detta, men han är också kritisk mot hur resultaten av The ”Nationwide” Audience kommit att tas som belägg för att klass över huvud taget inte skulle spela någon roll för hur människor läser medie- texter och gör bruk av medierna mer generellt, eller rentav för att dessa läsningar och praktiker skulle vara i det närmaste helt frikopplade från
socialt strukturerande krafter i största allmänhet.190 Jämte Murdock och
Morley själv har även andra argumenterat för att idén om den aktiva mediepubliken – kapabel till såväl oppositionella tolkningar av medier- nas texter som kreativa användningar av medierna som meningsbärande objekt – delvis kommit att missförstås och missbrukas. Exempelvis har Jostein Gripsrud formulerat det som att ”det är som om publikens krea- tiva motstånd skärps ju dummare, sämre eller mer reaktionärt medieut- budet blir”.191
Nu har inte intresset för sociostrukturella krafter och klassfrågor helt försvunnit från vare sig medieforskningen överlag eller den medieetno- grafiska traditionen. Beverly Skeggs och Helen Wood har i en aktuell etnografiskt inspirerad studie kastat ljus över de kulturella föreställningar om klass och moral som genomsyrar televisionen som objekt och det vardagliga bruket av densamma.192
Främst kommer emellertid intresset ifråga till uttryck inom ramen för den omfattande forskningen om digitala klyftor.193 Som vi har sett be-
handlar vissa studier denna problematik i relation till just unga männi- skor, men betraktade i ljuset av den samlade forskningen på området utgör de en försvinnande liten del. Även överlag bygger forskningen om digitala klyftor i huvudsak på statistiska data och det ska dessutom sägas att den på intet sätt har något exklusivt fokus på klass eller klassrelate- rade variabler som yrke, utbildning och inkomst. Snarare intresserar den sig för de strukturella faktorer som möjliggör och begränsar människors internettillgång i vid bemärkelse och för de sociala, politiska, ekono- miska och kulturella konsekvenserna av detta. Ibland är perspektivet globalt och lägger tonvikten på skillnader i tillgång mellan olika länder och världsdelar. Andra gånger är det nationellt och fokuserar då på mot- svarande skillnader mellan olika demografiska grupper.194 En del studier,
vissa med fokus på klass, har dock närmat sig problematiken mer etno- grafiskt i syfte att skapa en djupare förståelse kring de vardagligt inbäd- dade processer som (re)producerar digitala klyftor, främst bland vuxna, liksom kring människors upplevelser av dem.195
Det faktum att forskningen om digitala klyftor domineras av storska- liga jämförelser mellan världsdelar/länder/demografiska grupper och rymmer ett i sammanhanget högst begränsat antal studier om hur pro- blematiken kommer till uttryck bland unga människor, tyder på att po- pulära föreställningar om dagens barn och ungdomar som en ”digital generation” åtminstone delvis har infiltrerat och kommit att vägleda den vetenskapliga praktiken både på detta område och när det gäller ungas digitala mediebruk mer generellt. Mer specifikt kan tänkas att man då har tagit för givet det skenbart självklara i att barn och ungdomar som växer upp i samhällen med hög internetpenetration och bevisligen an-
vänder internet mer än andra åldersgrupper, närmast automatiskt kom- mer att utveckla en särskilt nära relation till de digitala medierna och därigenom även en förmåga att identifiera och dra nytta av deras inne- boende möjligheter.
I det att mycket av forskningen om unga människors digitala medie- bruk hittills har haft en tendens att negligera betydelsen av socialt struk- turerande krafter i allmänhet och social klass i synnerhet, har den även bortsett från stora delar av de kunskaper som över tid har konstruerats om gruppens socialt stratifierade erfarenheter, smaker, praktiker och livsstilar, inte minst inom ramen för den ämnesdisciplinärt brokiga ung- domskulturforskningen. Denna forskning har en lång historia och här är inte platsen att redogöra för den i någon större detalj. Några korta histo- riska nedslag ska dock göras i syfte att försöka illustrera något av om- fånget av nyss nämnda kunskaper och understryka det egendomliga i den relativa frånvaron av klassbegreppet i studiet av unga människors digitala mediebruk.196
Redan i skarven mellan 1940- och 50-talet kom ett par tidiga arbeten som gjorde gällande att ”ungdomen” knappast lät sig förstås och be- handlas som en homogen kategori. Till att börja med bidrog den eng- elska översättningen av The Sociological Problem of Generations från 1952 till spridningen av Karl Mannheims banbrytande argumentation (originalet skrevs redan 1928) för en förståelse av generationer som alltså gjorde det möjligt att förstå ungdomskulturen som internt differentierad. Och så tidigt som i slutet av 1940-talet visade A.B. Hollingshead i sin fallstu- die Tonåringar hur ungdomarna i staden Elmtown tenderade att inta skilda förhållningssätt till sådant som arbete, skola och fritid beroende på för- äldrarnas position i den lokala klass- och statushierarkin.197
Drygt tjugo år senare började den brittiska ungdomskulturforskning- en ta form vid Centre for Contemporary Cultural Studies i Birmingham. Un- der 1970-talet kom flera studier som visade hur framför allt klass och ålder, men även genus och etnicitet, bidrog till att forma de strukturella livsvillkor som i den här forskningstraditionen ansågs nödvändiga att beakta för att kunna förstå framväxten av olika delkulturer, inklusive de ungas kreativa appropriering av den kommersiella populärkulturens symbolsystem, dels inom ramen för den överordnade ungdomskulturen, dels i relation till den dominerande kulturen i samhället.198 Ett exempel
är Paul Willis Fostran till lönearbete som detaljerat blottlägger den konflikt- fyllda relationen till skolkulturen hos en grupp engelska arbetarklasspoj- kar och hur de utvecklar och på daglig basis praktiserar en kultur av skolmotstånd som ytterst fungerar som en förberedelse för ett liv efter skolan präglat av manuellt lönearbete.199
Under 1980- och 90-talen kom ungdomskulturforskningen och forskningen om mediernas publiker i allt högre grad att informera och överlappa varandra, vilket naturligtvis hängde ihop med att medierna, populärkulturen och den levda ungdomskulturen alltmer hade kommit att smälta samman till en och samma helhet. Under den här perioden publicerades en hel del svenska studier i detta gränsland och dessa häm- tade i regel teoretisk inspiration från den brittiska ungdomskulturforsk- ningen, men i allt större utsträckning även från Bourdieus kultursocio- logi och/eller idéerna om senmoderniteten. Ur det långvariga svenska forskningsprogrammet Mediapanel, vars rötter egentligen stod att finna i den traditionella effekt- och uses and gratifications-forskningen, växte även ett intresse fram för relationen mellan diverse sociostrukturella faktorer, kulturell smak och ungas mediekonsumtion som en del av de- ras olika livsstilar.200 Med utgångspunkt i Bourdieus idéer har exempelvis
Keith Roe visat hur den klassmässigt strukturerade skolerfarenheten tenderar att forma ungas medieanvändning, bl.a. på ett sådant sätt att de med negativa skolerfarenheter orienterar mot medieinnehåll som ned- värderas i skolkulturen eftersom det anses stå i konflikt med dess rå- dande värdesystem.201
Utanför detta forskningsprogram, vilket mer eller mindre uteslutande byggde på statistiska analysmetoder, genomförde Mats Trondman, Er- ling Bjurström och flera andra svenska sociologer och kulturforskare under den aktuella perioden liknande studier, om än även med kvalita- tiva inslag. I allt väsentligt kom dessa att bekräfta bilden av svenska ungdomars kulturella preferenser och praktiker som socialt strukture- rade, exempelvis längs med existerande klassgränser – men även som potentiellt strukturerande i så måtto att ungdomarnas kulturmönster också har bäring på deras livschanser.202 I de mer etnografiskt inspire-
rade arbetena i gränslandet mellan den här tidens ungdomskultur- och medieforskning, såsom Göran Bolins Filmbytare och In Garageland av Johan Fornäs, Ulf Lindberg och Ove Sernhede, har ofta klassbegreppet en betydligt mer perifer position, och särskilt den senare studiens drag- ning mot teorier om sen- och postmoderniteten och begrepp som indi- vidualisering och kulturell friställning, gör att den tenderar att accentuera ungdomarnas kreativitet och relativa frihet i förhållande till socialt struk- turerande krafter såsom klass.203
I ljuset av 1970- och det tidiga 80-talets brittiska ungdomskultur- och mediestudier verkar både ungdomskulturforskningen och den kulturori- enterade publikforskningen under 1990-talet och framåt ha förpassat klassbegreppet alltmer till bakgrunden till förmån för ett ökat intresse för genus och etnicitet och en mer generell fokusförskjutning från de sociala och kulturella krafter som formar ungas kultur- och medieprakti-
ker till gruppens aktiva, kreativa och lekfulla användning av medierna som ett led i deras personliga och till synes fritt flytande identitets- och livsstilsprojekt. Samtidigt bör det understrykas att det under denna pe- riod har fortsatt att bedrivas studier som belyser hur barn och ungdo- mars vardagliga kontexter, erfarenheter och praktiker alltjämt tenderar att vara klassmässigt strukturerade och strukturerande.204 Det är emeller-
tid långtifrån alltid som dessa studier tar hänsyn till mediernas centrala roll i ungas vardagsliv.
Betraktad i ljuset av ungdomskulturforskningen kan den relativa av- saknaden av hänsyn till klass och andra socialt strukturerade krafter i studiet av ungas digitala mediebruk tolkas som att fältet ifråga har präg- lats av den utbredda tendensen att sätta likhetstecken mellan digital tek- nik och social förändring, samt att betrakta bruket av internet som en särskild sorts praktik istället för en diversifierad och komplex praktik bland andra praktiker. Samhället har visserligen förändrats sedan ovanstående studier genomfördes, och digitaliseringen och spridningen av internet har onekligen varit en viktig del av denna förändringspro- cess, men detta är inte detsamma som att historiskt framvuxna sociala strukturer har fallit sönder och upphört att verka som socialt strukturer- ande krafter. Såtillvida att stora delar av forskningen om ungas digitala mediebruk har närmat sig ämnet utan vidare hänsyn till de strukturella kontinuiteter som kan tänkas komma till uttryck i och med detsamma, verkar den ändå ha anammat och låtit sig inspireras av detta synsätt. På- fallande ofta har det nya med de ”nya” medierna utgjort både teoretisk utgångspunkt, analytiskt fokus och konklusion. En sådan mediecentrisk ansats medför även gärna att kommunikationsteknologiska innovationer som internet, webb 2.0 och utvecklingen av sociala medier uppfattas som någonting exceptionellt, när de i själva verket, som Jonathan Sterne uttrycker det, bör förstås som ”sedimenterad historia” eller ”kristallise- ringar av socialt organiserad handling” och därmed inte alls särskilt an- norlunda från ”andra slags sociala praktiker som upprepas över tid”.205