I detta kapitel presenteras de teoretiska utgångspunkterna för studien. Först explicitgörs avhandlingens perspektiv på förhållandet mellan me- dierna, samhället och människors vardagliga mediebruk. Denna del ska läsas som en teoretisk bakgrund, inte som en behandling av studiens operativa teori. Därefter behandlas diverse klassdefinitioner och veten- skapliga diskussioner om klassbegreppet och relationen mellan social struktur och mänskligt agentskap. Slutligen positioneras Pierre Bourdieu som klassteoretiker i förhållande till dessa definitioner och diskussioner, varpå centrala inslag i hans sociologiska ansats och specifika begrepps- uppsättning – avhandlingens operativa teori och analysredskap – intro- duceras och förordas som lämplig i syfte att förena en kulturteoretisk förståelse av människors vardagliga mediebruk med en teori om hur sociala maktrelationer, däribland klass, reproduceras och transformeras.
MEDIETEORETISK KONTEXTUALISERING
Skärvor av de medieteoretiska utgångspunkterna för den här studien har kunnat anas redan i föregående kapitel. För tydlighetens skull ska jag nu försöka foga ihop dessa till en mer sammanhängande bild. Bakgrunden
till densamma är att medierna i allmänhet och digitala medier i synnerhet idag genomsyrar den sociala världen på alla områden och nivåer.215 So-
nia Livingstone har formulerat det som att ”media and communication technologies increasingly shape every sphere of social life from the glo- bal and public to the most intimate […] Nothing escapes their imprint. Nothing remains unmediated, in the raw”.216 Digitaliseringen och fram-
växten och spridningen av internet har tillsammans kommit att flexibili- sera och koppla samman medierna så till den milda grad att Nick Coul- dry menar att vi knappast längre kan förstå enskilda medier som isole- rade från varandra utan istället bör se på dem som en hel mediemiljö.217
Mot bakgrund av detta har en del hävdat att vi inte längre lever våra liv med medier – utan snarare i dem. ”Media are to us as water is to fish”, menar exempelvis Mark Deuze.218
Att medierna i allt högre grad har kommit att genomsyra det sociala livet i stort och smått är en relativt oomtvistad fråga, menar Livingstone; frågan är snarare i vad mån detta gör skillnad i den sociala världen och hur.219 Med andra ord, hur ska vi förstå de sociala och kulturella impli-
kationerna av mediernas allt djupare inbäddning i samhälls- och vardags- livet? I föregående kapitel har jag låtit antyda att teknikdeterministiska och mediecentriska ansatser är otillräckliga härvidlag och lätt resulterar i alltför förenklade eller direkt felaktiga slutsatser. Beträffande utveckling- en, spridningen och införlivandet av digitala medier i vardagslivet har jag istället argumenterat för att denna process förvisso innebär en utvidg- ning av människors potentiella handlings- och erfarenhetsutrymme, men också för att konsekvenserna av denna förändring är kontextuellt av- hängiga och därför ovissa och omöjliga att utläsa från mediernas tek- niska former och egenskaper. Då medierna är inbegripna i mer övergri- pande sociala och kulturella strukturer och processer på olika nivåer uppkommer spänningar och tvetydigheter vilka knappast låter sig förstås utifrån alltför mediecentrerade perspektiv eller deterministiska idéer av olika slag om mediernas inflytande på samhället som en enkelriktad och rätlinjig process.220
För att förstå hur medier bidrar till att göra skillnad i den sociala världen, poängterar Couldry, krävs att vi betraktar förhållandet mellan de båda som icke-linjärt och förhåller oss skeptiskt till ”linear accounts of how media change, how people respond to those technologies and how effects flow from these responses”.221 Han förespråkar med andra
ord ett slags samhällsorienterad medieteori som tar i beaktande både hur makt upprätthålls i det sociala rummet och hur våra vardagliga möten med och genom medierna upplevs och informerar våra strategier här i världen.222 I likhet Couldry vill jag hävda att Bourdieus teoretiska per-
spektiv och särskilda begreppsapparat har alla förutsättningar att ligga till grund för just en sådan teori.223
Jämte Couldry har även andra forskare på senare tid argumenterat för vikten av att i ökad utsträckning studera medierna utifrån ett sam- hällsorienterat, kontextualistiskt och icke-deterministiskt perspektiv. David Morley har exempelvis kommit att efterlysa en mindre mediecen- trerad medieforskning som tar hänsyn till såväl de materiella som de symboliska dimensionerna av kommunikationsprocesser i vid bemär- kelse.224 Istället för att utgå ifrån den allt högre hastigheten hos de se-
nare som ett slags generellt drag i samtidskulturen, eller från den kom- munikationsteknologiska utvecklingens omtalade bidrag till sociala, geo- grafiska och kulturella gränsöverskridanden, menar han att vi måste ana- lysera dels stratifieringen av tillgång till olika slags infrastrukturella nät- verk och härigenom möjliggjorda aktiviteter, dels hur nya skiljelinjer hela tiden åter skrivs in i tekniken.225 Morley menar vidare att vi måste und-
vika förenklade periodiseringar och överdrivna tudelningar mellan den ”gamla” och den ”nya” medievärlden; istället bör vi ”investigate the continuities, overlaps, and modes of symbiosis between old and new technologies of symbolic and material communications and the extent to which material geographies retain significance, even under changing technological conditions”.226
Couldrys eller Morleys argument är viktiga och informativa för av- handlingen. De bygger på sätt och vis vidare på en lång tradition av kri- tik mot teknikdeterminismen, grundad på idéer om hur medierna har formats och ständigt formas och omformas i och genom de ekono- miska, politiska och kulturella sammanhang i vilka de produceras och konsumeras (liksom de givetvis också har bidragit till att forma och alltjämt bidrar till att forma dessa). Raymond Williams klassiska studie TV: Teknik och kulturell form från 1975 är ett tidigt exempel på denna kritik; hela den forskningstradition som brukar kallas för ”Social Shap- ing of Technology” ett annat.227
I en publikforskningskontext kom denna idé i början av 1990-talet att förenas med en medieetnografisk ansats och omsättas i empiriska studier av hur medierna som informations- och kommunikationstek- nologier införlivas, uppfattas och tas i bruk inom ramen för människors socialt och kulturellt formade vardagsliv.228 Man intresserade sig med
andra ord för hur ny teknik kom att domesticeras, en term vars fulla me- ning har definierats av Roger Silverstone och Leslie Haddon men som i korthet syftar på den process varigenom ”advanced information and communication technologies are appropriated by users through their consumption”. Domesticering, med andra ord, ”involves the consumer in appropriation, in taking technologies and objects home or into other
private cultural spaces, and in making, or not making, them acceptable and familiar”, men det är också ”the various things consumers do to signal to others their participation in consumption and innovation”.229
Dessa studier utgick från en bred definition av medier som ”dubbelt artikulerade”, dvs. som meningsbärande både som materiella objekt och såtillvida att de i egenskap av just medier möjliggör kommunikation av information och symboliskt innehåll och därmed öppnar upp ytterligare lager av betydelser.230 Silverstone menar exempelvis att ”the ways in
which information and communication technologies, uniquely, are the means (the media) whereby public and private meanings are mutually negotiated; as well as being the products themselves, through consump- tion, of such negotiations of meaning”.231
Det förändrade och snabbt föränderliga medielandskapet och det faktum att medierna idag, både som meningsbärande tekniska objekt och symboliska resurser, ingår som en alltmer integrerad del i samhället och vardagslivet, har ytterligare kommit att understryka vikten av nya och ”öppna” sätt att konceptualisera och studera medierna och deras inbäddning i det sociala. Couldry, till exempel, menar att vi idag lever i vad han kallar för ”a media manifold” – bestående av ”a complex web of delivery platforms, behind which lies the effectively infinite reserve of the internet” – ”[which] can seem to be everywhere and nowhere in par- ticular: we are just embedded in it to various degrees”.232
Mirca Madianou och Daniel Miller, i sin tur, talar om hur vi, åt- minstone i stora delar av västvärlden idag, lever i ett tillstånd av ”poly- media” – dvs. i en hel miljö av kommunikativa möjligheter som utgör ett slags integrerad struktur i vilken varje enskilt medium får sin mening i relation till alla andra tillgängliga medier. I detta tillstånd, menar de, tenderar vårt fokus att förskjutas från egenskaperna hos enskilda medier och deras begränsningar i termer av t.ex. kostnader, till medierna som en hel miljö av ”affordances” (ung. bruksmöjligheter) och de sociala och emotionella konsekvenserna av våra medieval – ”the responsibility of choice shifts from technical and economic, to moral, social and emo- tional concerns”, skriver de. ”Polymedia”, betonar de vidare, ”is not simply the environment; it is how users exploit these affordances in or- der to manage their emotions and their relationships”.233
Madianou och Millers teori om ”polymedia” riktar således fokus mot vad människor gör med medierna, snarare än medierna i sig. Detta ligger i linje med Couldrys argumentation om hur vi i ökad utsträckning bör studera medierna, inte med utgångspunkt i deras texter och institutioner, utan i frågan om vad människor gör i relation till medierna i diverse si- tuationer och kontexter, och hur deras medierelaterade praktiker i sin tur förhåller sig till deras mer övergripande agentskap.234 Han menar:
By moving media research’s centre of gravity away from texts (and their production or direct reception) and towards the broader set of practices relat- ed to media, we get a better grip on the distinctive types of social process en- acted through media-related practices.235
Mer specifikt, menar Couldry, innebär studiet av människors medierela- terade praktiker att frågorna ”what types of things do people do in rela- tion to media?” och ”what types of things do people say in relation to media?” står i centrum, vilket även implicerar att man studerar ”what people believe and think, as evidenced by what they say and do”.236 Så-
tillvida att föreliggande avhandling, med utgångspunkt i Bourdieus teo- rier och specifika begreppsuppsättning, har för avsikt att studera hur unga mäns medierelaterade praktiker i vardagen ingår som en del i en mer övergripande social process varigenom klassrelationer skapas och återskapas, kan den sägas ansluta sig till Couldrys perspektiv. I det föl- jande behandlas olika perspektiv på klass, varpå Bourdieu positioneras som klassteoretiker och centrala begrepp i hans samhällsteori definieras och diskuteras.