Indelning i sex inriktningskategorier

Som framgått av studiens syfte bygger våra primära målsättningar med före­

liggande undersökning på att vi kan särskilja företag som ingår som leve­

rantörer i produk tionssystem från företag som verkar på slutvarumarknader.

Mer explicit vill vi sålu nda skilja mellan olika företag utifrån vilken sek­

tor av näringslivet de inriktat sin försäljning mot. Vi h ar valt beteck­

ningen sektoriell inriktning som ett sammanfattande begrepp på denna före­

tagens roll i tillve rkningssystemet som helhet. I det definitionsförsök som genomfördes i kapitel 2 och som följdes upp med en strukturell beskrivnings­

modell av näringslivet i kapitel k, rese rverades därvid begreppet underleve­

rantör* för de företag, vilkas produktion gick till vidare förädling i andra tillverkningsföretag. Övriga företag som avsätter sin produktion till gros­

sister, detaljister etc betecknades något oegentligt slutvarumarknadsföre­

tag . Dessa båda kategorier och då speciellt den senare i vår typ ologi kan dock knappast förutsättas vara homogena, varför ett antal undergrupper kan urski1 jas.

Den första kategorin, dvs företag som verkar som leverantörer i produ ktions­

system, har sålunda delats i två u ndergrupper. Dels företag som är inriktade på leveranser till a ndra, från 1everantörsföretaget ägarmässigt fristående, tillverkningsföretag - dvs leveranser som formellt sett är underställda marknadsmekanismerna - och dels företag som är inriktade på leveranser till andra enheter inom samma koncern - dvs leveranser som formellt sett inte kan förutsättas vara underställda marknadsmekanismerna. För att förenkla den

1) Jfr även Sveriges Mekanförbund 1967, Fredriksson 6 Lindmark

1973-fortsatta framställningen har beteckningen underleverantörer reserverats för den förstnämnda kategorin medan de sistnämnda benämns intemleverantö-rer.

I den andr a huvudkategorin, s 1utvarumarknadsföretag, ingår en än mer hete­

rogen samling företag; företag som a priori torde kunna förväntas uppvisa betydande skillnader i faktor sammansättning, utvecklingsförlopp etc. Uti­

från avnämarkategorins näringstillhörighet torde det sålunda vara menings­

fullt att urskilja åtminstone tre inbördes mer homogena undergrupper bland dessa s 1utvarumarknadsföretag. För det första företag vars produktion av­

sätts inom grossist- och de taljist]eden. En andra kategori av urskiljbara företag har inriktat sin försäljning mot den expansiva offentliga sektorn, medan en tredje kategori utgörs av exportföretag utsatta för världsmarkna­

dens "konkurrens" och "svängningar".

Till kategorin s 1utvarumarknadsföretag förs även, enligt vår modell i kapi­

tel k , de företag som avsätter merparten av produktionen till den stagne­

rande och för konjunkturvariationer hårt utsatta byggnadsindustrin. Dessa företag har dock en verksamhetsinriktning som i många a vseenden är snarlik intern- och underleverantörernas, då produktionen i många fall ingår för vidare förädling i byggn adsindustrin. Samtidigt är dessa företag å andra sidan närbesläktade med s 1utvarumarknadsföretagen, då man i andra fal l till­

handahåller produkter för privat bruk. Ett och samma företag som tillver­

kar exempelvis småhus kan sålunda dels ha omfattande leveranser till något större byggföretag och dels avsätta produkterna direkt till o lika privat­

personer. Vi ha r mot denna bakgrund valt att särredovisa de företag som av­

sätter sin produktion till byggnadsindustrin, varigenom undersökningspopula-tionen indelats i sex del kategori er enligt nedanstående tabell (se tabell 6 : 1 ) .

Den tillämpade kategoriseringen är vissa avseenden något vag eller ofull­

ständig. Exempelvis innebär klassificeringsförfarandet, att företag som le­

vererar investeringsvaror kan komma att ingå i gruppen underleverantörer vilket ej åsyftas i den t eoretiska förestä11ningsramen. I efterhand gjorda kontroller visar dock att denna felkälla synes vara liten då företag som

levererar investeringsvaror klassificerats i någon a v de andra grupperna och då främst i kategor ierna gross i st leverantörer och exportföretag. Som operational i sering av den vida definition av underleverantörsbegreppet som

1 2 0

diskuterades i avsnit t 2.3.5 menar vi dä rför, att den kategori sering vi arbetar med i föreli ggande studie är väl så till fy1T es t som de alternativ som står till buds vid strukturstudier. Till följd av oklarheter i under­

leverantörsbegreppets innehåll - såväl i teori s om i prakti k - vill vi så­

lunda hävda att exempelvis sådana operationellt enkla tillvägagångssätt som direkta frågor hade kunnat ge en än mer missvisande bild.

Tabell 6:1. Företagens sektoriella inriktning

Primär benämning Sekundär

ranser till a ndra inhemska tillverkni ngsföretag

Underleverantörer 2, 3

2. Företag inriktade på le ve­

ranser till andra enheter inom samma koncern (ekono­

miska enhet)

Internleveran­

törer 2, 3

3. Företag inriktade på l eve­

ranser till inhemska bygg­

5. Företag inriktade på lev e­

ranser till den offentliga sektorn (exklusive leve­

ranser tUl enheter inom AB Statsföretag)

Leverantörer till

offentliga sektorn 7, 9

6. Företag inriktade på export

Exportföretag

-6,1.2.2. Klassificering enligt ett dominanskriterium

Vid klassificeringen av företagen i de sex inriktningkategorierna uteslöt vi samt liga företag som redovisat mindre än 25 % av sin försäljning på en ­ skilda kunder. Detta under motivering att utsagor om dessa företags sekto­

riella inriktning bedömdes vila på ett alltför litet underlag. För övriga företag tillämpades den klassificeringsregeln att företaget hänfördes till

1) Standard för svensk näringsgrensindelning. Meddelande i samordn ingsfrå­

gor, SCB 1969:8.

den avnämarkategori som mottog mer än 50 % av företagets specificerade för­

säljningI de fall inte någon av de sex avnämarkategorierna svarade för mer än 50 % hänfördes företaget till den av avnämarkategorierna som mottog den största andelen. Då antalet sådana "gränsfall" var få synes det valda klassificeringsförfarandet ge den önskade uppdelningen av företagen på grup-per med olika inriktning. 2)

Denna klass i fi cering 'en 1 igt ett dominanskriterium innebär inte med n ödvän­

dighet, att exempelvis de företag som hänförts till underleverantörskatego­

rin avsätter hela sin produktion för vidare förädling till a ndra tillverk­

ningsföretag. Vår klassificering möjliggör tvärtom, att dessa företag kan komplettera denna verksamhet med produktion för andra avnämarsektorer utan att de därigenom klassificerats i någon a nnan kategori. I praktike n före­

faller det också vanligt, att företag diversifierar sin verksamhet i syfte att minska det beroende som kan uppkomma vid en alltför stark centrering av verksamheten till vissa avnämargrupper. Detta gäller givetvis inte en­

bart underleverantörer utan även de andra av företagskategorierna ovan.

Med andra ord torde det - utom i de allr a minsta företagen - vara ovanligt att företag uteslutande ägnar sig åt endast en verksamhet. Då antalet

"gränsfall" som ovan påpekats är litet, synes emellertid en långtgående verksamhetsspridning mindre vanlig, åtminstone mätt i de te rmer av sekto-riell inriktning vi ti digare definierade. Den slutsats vi vill dra härav är, att det utnyttjade dominanskriteriet på det hela taget kan ligga till grund för en meningsfull distinktion mellan underleverantörer och övriga företagskategor i e r.