Några centrala dimensioner av specialiserings- och arbetsfördel

ningsbegreppen

Att begrepp som specialisering och arbetsfördelning är något diffusa fram­

går inte minst av att begreppen under årens lopp kommit att avse såväl ett tillstånd som en process. 2) I process beskrivningens form är det sålunda

vanligt att man med specialisering åsyftar en ökad grad av specialisering.

För att reducera risken för begreppsförvirring kommer vi att skilja mellan dessa uttryck och använder de ursprungliga begreppen enbart för att beteck­

na ett t i 11 stånd.

Inför den fortsatta framställningen är det vidare av vikt att vi ski ljer mellan intraorganisatorisk och interorganisatorisk specialisering - dvs

1) Synen på m aktproblemen etc skiljer sig markant åt mellan forskare med ekonomiskt-teoreti ska utgångspunkter från olika länder. Exempelvis byg­

ger Inaba (1971) en stor del a v sin analys av de mindre och medelstora företagens situation i Japan på antagandet att storföretagen monopolise­

rar småföretagen. De senare utgör därvid "positiva element" i de för st­

nämndas kamp att skapa "monopol i st i ska profiter" (jfr Steindl 19^*5) -2) Jfr Blair 1972, sid 25.

speci al i seri ng på individ- respektive företagsnivå - liksom specialisering i vertikalt respek tive horisontellt led. I tabell 3:1 nedan har dessa två dimensioner åskådliggjorts i en fyr fältstabel1. Innehållet i tabelle ns olika fält kommer att utvecklas och konkretiseras i de föl jande två avsnitten.

Redan här bör dock påpekas att de två dimensionerna inte kan betraktas iso­

lerade från sitt sammanhang utan att specialisering i en vis s dimension i regel förutsätter eller åtföljs av specialisering i den and ra dimensionen.

Tabell 3:1. Två centrala dimensioner av specialiseringsbegreppet

Intraorgani satorisk Interorgani sator i sk speci al i ser i ng special i seri ng

Vertikal Antalet positioner en Antalet arbetsmoment och special i - i ndi vi d styr eller faser i produ ktionspro­

seri ng kontrollerar. cessen som ingår i slut­

produkten och som utförs inom det egna företaget.

Horisontel1 Antalet arbetsmoment Antalet verksamhets­

speciali- och faser i produk­ grenar och produktlinjer seri ng tionsprocessen en i föret agets

avsalu-individ utför sortiment.

3,1,2, Specialisering och arbetsfördelning på individnivå

Som vi ova n i korthe t berörde diskuterades ursprungligen arbetsfördelnings­

principerna med avseende på individerna inom företaget. Företagets verk­

samhetsinriktning i vid me ning betraktades därvid som a priori given och problemställningen var hur man på effektivast möjliga sätt skulle organise­

ra ve rksamheten. Inom den organ i sat ionsteoreti ska forskningen har denna problematik ägnats stor uppmärksamhet allt sedan Fayols (1916) och Taylors (1911) normativa pionjärarbeten. Man fann att en effektiv organisering av

produktionsresurserna, vilket är liktydigt med en höggradig specialisering, skulle borga för en hög avkastning på kapitalet.

Den inomorganisatoriska arbetsfördelningen kan därvid - som framgått av tabell 3:1 ovan - avse specialisering i två olik a riktningar; dels i hori­

sontellt och dels i vertik alt led. Med horisontell arbetsfördelning - eller arbetsfördelning i det oper ativa systemet - åsyftas uppdelningen av de

35

arbeten ell®r operationer individerna utför. Vertikal arbetsfördelning -eller arbetsfördelning i leda rsystemet - avser däremot omfattningen av det arbete en position styr eller integrerar. Le darsystemets två huvuduppgifter kan med denna beskrivningsmodell något grovt sägas vara att integrera verk­

samhetens olika delar samt att anpassa organisationen till förändringar i . . 1 )

omgivningen.

Arbetsfördelningen på det operativa planet inom företagen har sin motsvarig­

het i och är en förutsättning för den typ av arbetsfördelning mellan till­

verkande företag som föreliggande studie ägnats åt. Som skäl för att genom­

föra arbetsfördelning på det operativa planet har som ovan framhållits an­

förts den begränsade arbetskapaciteten hos en enskild individ såväl vad av­

ser arbetsuppgifternas kunskapskrav som deras fysiska omfattning. En arbets­

fördelning mellan individerna innebär att en effektivare framställning av företagets produkter såväl vad avser kvalitet som kvantitet uppnås. Bakom dessa tankegångar ligger observationen att varje process att framställa en produkt kan uppdelas i ett antal arbetsmoment eller operationer. I varje enskilt arbetsmoment kan vidare ett antal faser såsom planering, uppsätt­

ning och utförande urskiljas. Genom arbetsfördelningen kan en reduktion av den totala tidsåtgången för att genomlöpa dessa faser uppnås, kvaliteten på det utförda arbetet förbättras och produktiviteten därigenom höjas. 2)

För att kunna tillvarata ovan skisserade fördelar menade man dock att vissa givna villkor måste vara uppfyllda. För det första kan vi sål unda utgå från att arbe-tsvolymen påverkar den möjliga specialiseringsgraden. Ju större ar­

betsfördelning som eftersträvas desto större arbetsvolym krävs. Specialise­

ringen kan inte - i effekt i vitetsbefrämjande syfte - drivas längre än att varje individ i företag et ges full sysselsättning. För det andra gäller att stabilitet i alla d ess dimensioner måste vara för handen. Variationer i ar-betsvolymen, tillgången till insatsvaror, tillgången till a rbetskraft samt produkt- och produktionsinriktningen är samtliga exempel på faktorer som be­

gränsar möjligheterna till e n långt driven arbetsfördelning. Ytterligare en faktor som begränsar möjligheterna till e n långtgående arbetsfördelning är de ökade samordningskrav som specialiseringen kräver.

1) Jfr t ex Lawrence & Lorsch 1967, Thompson 1967.

2) Se t ex Litterer I965, sid I27-I6I.

36

Med d et operativa systemet skilj t från ledarsystemet kom denna syn på spe­

cialiseringen inom företaget att präglas av en mycket teknokratisk människo-.yn. Riskerna för allvarliga negativa sociala följder av en alltför hög specialiseringsgrad rönte endast begränsad förståelse. Icke desto mindre

<an pr aktiskt taget all modern industriproduktion sägas vara organiserad efter de tankegångar som ovan presenterats: de enskilda människorna utför vanligen endast ett mycket litet antal arbetsmoment och kontrollerar eller styr i flerta let fall ännu färre. Detta trots de strävanden som på senare år företagits i syfte att bryta trenden mot ökad specialisering i dess båda dimensioner i arb etslivet^. Med utgångspunkt härav kan vi fö rutsätta att det i det nuvarande industrisamhällets struktur föreligger stora möjlighe­

ter att "byta" arbetsmoment även mellan företag.

3*1.3. Specialisering och arbetsfördelning på företagsnivå

Inom den traditionella organisationsläran utgick man som ovan framhållits från att företagens verksamhetsinriktning var a priori given. Man ägnade framställningarna åt att diskutera problem att administrera företag. Senare organisationsteoretiska forskare har anlagt en mer dynamisk syn på företa­

gens verksamhetsinriktning och ser förändringar i denna s om en respons på förändringar i företa gens miljö. 2) Ett svar på sådana förändringar i omgiv­

ningen kan vara att ge verksamheten en ökad specialisering genom att skära bort vissa udda verksamhetgrenar eller produktionsmoment.

I den ena av specialiseringsbegreppets dimensioner har en sådan ökad spe­

cialisering tagit sig uttryck i en rad produktbyten och konkurrensbegräns­

ningsavtal, som kunnat registreras mellan framför allt de stora koncerner­

na^. Möjligheterna att utnyttja stordriftsfördelar har varit den väsentli­

gaste förklaringsvariabeln bakom denna utveckling, även om ett visst "revir­

1) Som exempel på de försök som genomförts för att komma till rätta med dessa negativa konsekvenser av en alltför hög specialiseringsgrad kan nämnas olika former av arbetsutvidgning. Denna arbetsutvidgning har skett

i två principiellt olika riktningar. På det operativa planet har en utök­

ning av antalet arbetsmoment som varje individ utför företagits och på beslutsplanet har de enskilda individerna låtits få större beslutanderätt över sin egen arbetssituation, exempelvis i form a v "självstyrande grup­

per" (se t ex Thorsrud S Emery 1964 och 1969- Jfr även den nyligen (1976) av Sveriges Riksdag antagna lagen om medbestämmande i arbets livet).

2) Se t ex Chandler 1962, Thompson 1967, Rhenman 1969, Scott 1973.

3) Se t ex SOU 1968:5, Rydén 1971.

tänkande" spelat in i storför etagens agerande. Också bland de mindre och medelstora företagen har en h orisontell arbetsfördelning kunnat iakttas.

Ett led i denna verksamhet kan vara ett mer eller mindre omfattande produk­

tionssamarbete med produktbyten, gemensamma produktionsanläggningar etc.^

Som motpol till denna horisontella reduktion av antalet verksamhetsgrenar eller av antalet produkter kan tendenserna till en ökad d-ivevsïfieving ses. Med det senaré begreppet avses därvid vanligen "an increase in the heterogeneity of markets served by an individual firm. Heterogeneity of production is dis tinct from diversification if it in volves minor differen­

ces of essentially the same product or if it t akes the form of vertical in­

tegration" (Gort 1962, sid 8). Två produkter kan enligt samme författare sägas tillhöra olika marknader om produkternas korselasticitet vad avser efterfrågan är låg och om produktionsresurserna på kort sikt svårligen kan överflyttas från den ena produkten till d en andra.

En heterogen, di versifierad produktstruktur innebär en viss riskutjämning samtidigt som produkterna kan komplettera varandra och ge upphov till posi­

tiva samverkanseffekter - s k synergieffekter - med avseende på bl a före­

tagets produktion och marknadsföring. Studier av amerikanska storföretag visar att di vers i fier ing har ökat under efterkrigstiden. 2) Liknande tenden-ser har även kunnat iakttas i Europa. 3) Rhenman (1972) hävdar dock att man

i USA på senare år kunnat iaktta en avdivers i fieringstrend som en reaktion mot de ofta misslyckade di vers ifi eringarna under 1950-talet och början av 1960-tcilet och att de europeiska företagen nu följer i detta s pår. Mätprob­

lemen på det ta område är betydande men det förefaller rimligt att anta att utvecklingen som helhet pekar på att en ökad di vers i fiering av verksamheten har skett åtminstone inom de större företagen.

Den ökade di ver is i fiering av verksamheten som kunnat registreras torde dock enbart ha skett inom den ekonomiska enhetens ram. Det bör därvid påpekas att detta i sig inte utesluter en samtidig specialisering på p roduktsidan;

ej heller en specialisering på arbetsställenivå. Samtidigt som företagen

1) Se t ex Si 1 len 1 963.

2) Se t ex Chandler ^962, Rumelt 1972.

3) Se t ex Channon 1971, Pavan 1972, Pooley-Dyas 1972, Thanheiser 1972, Scott 1973, Horvath 1976.

38

etablerar sig på flera delmarknader kan man givetvis koncentrera och spe­

cialisera verksamheten på varje delmarknad och till varje arbetsställe.

Några studier som belyser kombinationen av dessa olika utvecklingsriktningar står inte att finna i litte raturen.

Det andra sättet på vi lket ett företag kan specialisera sin verksamhet är genom att begränsa det antal steg och moment i produktionsprocessen man ut­

för inom den egna produktionsapparaten. Rent generellt kan sägas att i högt industrialiserade länder med ett utvecklßt teknologiskt kunnande sönder­

faller bearbetningsprocessen för att framställa olika produkter i en mäng d produktionsmoment. Ur organisatorisk synvinkel utförs dessa bearbetningsmo­

ment av ett stort antal företag. Härigenom utkristalliseras flera produk­

tionsled av tillverkande företag - dvs vad vi kan benämna vertikal' arbets­

fördelning mellan företag.^ Specialisering ur denna synvinkel synes således vara en funktion av industrialiseringsgraden i samhället. 2)

Vid analyser av strukturomvandlingen i samhäll et har dock stundom hävdats att utvecklingen går i motsat t riktning - clvs mot att vissa stora företag skaffar sig kontrollen över hela förädlingskedjan från råvarukällan till den slutliga distributionen till konsumenten.^ En ut veckling i denna rikt­

ning går under benämningen vertikal integration och definieras därvid som

"vertical growth or extension via integration of preceeding or succeeding productive processes" (Bain 1959, sid 156). En ökad vertikal integration innebär således att företagen inkorporerar tidigare eller efterföljande för­

ädlingsled i den eg na verksamheten. Även om detta kan sägas att en utveck­

ling i en vi ss riktning på koncernnivå inte motsäger en utveckling i dia­

metralt motsatt riktning på arbetsställenivå. Vi kan sålunda anta ätten ökad vertikal specialisering inom ett företags tekniska enheter - arbets­

ställen - mycket väl ka n fortgå samtidigt som samma företag inom sin ekono­

miska enhet utökar sitt inflytande över tidigare och senare förädlingsled.

Några mer omfattande studier som belyser huruvida industristrukturen utveck­

las mot en ökad eller en minskad vertikal integration föreligger emellertid inte. Bland de få försök som företagits i syfte a tt studera utvecklingen

1) Jfr Balassa 1962.

2) Se t ex Marsh 1967, Azumi m fl 197^.

3) Jfr Laffer I969, Blair 1972, Elster 1972.

över en längre tidsperiod märks Laffer (1969). Dennes undersökning rörande amerikanska förhållanden för perioden 1929*1965 pekade på att om några för­

ändringar överhuvudtaget inträffat hade utvecklingen gått mot en minskad vertikal integration. Liknande slutsatser framhålls av bl a Balassa (1962) och Blair (1972) dock utan att någon explicit redovisning av empiriska re­

sultat görs.

Utförda analyser av insatsvarornas omfattning och utveckling inom svensk industri utifrån tillgänglig offentlig statistik bör likaså tolkas med viss försiktighet. Klart är dock att insats varornas andel av företagens saluvärde är mycket hög. I genomsni tt uppgår dessa till närmare 50 % varav huvuddelen utgörs av leveranser från andra tillverkande företag. Vidare synes inte några tecken föreligga på en ökad vertikal integration inom industrin som helhet utan snarare tycks en ökad vertikal specialisering ha ä gt rum. Spe­

ciellt påtaglig har denna utveckling varit inom vissa delbranscher av den dominerande och expansiva metall- och verkstadsindustrin. Inom kontrakt i va sektorer synes däremot det omvända förhållandet råda, dvs kostnaden för rå­

varor och halvfabrikat utgör en allt mindre del av saluvärdet.^

In document Nationella och lokala produktionssystem: en strukturstudie av svenskt näringsliv (Page 53-59)