Regionala variationer

Denna storföretagskoncentration på insatsvarumarknaderna medför att stor­

företagens lokaliseringsmönster är av avgörande betydelse för materialflö­

denas regionala dimension. Om vi ser till de totala marknader företagen i de olika regionerna ger upphov till, kan vi kon statera att merparten av det totala inköpsbeloppet hänför sig till d e två sydligaste regionerna -Malmö respektive Borås. Däremot skapar företagen i exempe lvis glesbygds­

regionen Lycksele en i förhål lande till de största regionerna mycket obe­

tydlig marknad för producentvaror. Om närmarknaden är av den betydelse som hävdas i delar av den reg ionalekonomiskt orienterade litteraturen, framstår sålunda en lokalisering till de sydligare regionerna som mycket förmånlig för företag inriktade på un derleveranser ; ett påstående som kommer att ges en ingående behandling i rapport ens tre avslutande kapitel.

En strukturellt betingad olikhet mellan de studerade regionerna är emeller­

tid värd att redan här uppmärksammas. Till skillnad från storstadsregionen Malmö bärs insatsvarumarknaden i glesby gdsregionen Lycksele i det när maste helt upp av mindre och medelstora företag. Även i den and ra glesbygdsregio­

nen - Mora - utgör frånvaron av storföretag ett markerat inslag i närings ­ livsstrukturen. Däremot gäller det omvända förhållandet för de tre bergs­

lagsregioner som ingår i unders ökningen. I dessa regioner svarar storföre­

tagen för mer än 80 % av den totala insatsvarumarknaden (se tabell 8:1).

1) Jfr SPK 1973, sid

16-17-156

Tabell 8:1. Insatsvarumarknadens omfattning i olika regioner

Region Total insatsvaru-marknad (mkr)

Därav storkoncern- och storföretagsenheter (%)

Mal mö 1.458 (160 ftg) 76 % (30 ftg) Borås 1.129 (279 ftg) 34 % (19 ftg) Borlänge 812 (105 ftg) 82 % (16 ftg) Avesta 483 (20 ftg) 95 % (9 ftg) Ludvi ka 318 (21 ftg) 87 % (11 ftg)

Mora 129 (60 ftg) 18 % (4 ftg)

Skellefteå 609 (63 ftg) 79 % (9 ftg) Lycksele 41 (15 ftg) 3 % (1 ftg) Hela materialet 4.980 (723 ftg) 68 % (99 ftg)

8.1.3, Bransohbetingade olikheter

De regionala variationerna i insat svarumarknadernas omfattning kan emeller­

tid inte enbart tillskrivas skillnader i antalet storkoncern- respektive storföretagsenheter utan är helt naturligt även en följd av dessa enheters storleks- och branschsammansättning. Vid en branschmässig uppdelning av materialet framgår exempelvis, att de fåtal arbetsställen tillhörande me­

tallindustrin som ingår i studie n skapar en mångdubbelt större insatsvaru­

marknad jämfört med andra delbranscher.

Av tabell 8 :2 framgår vidare att det värdemässigt föreligger en mycket stark koncentration av insatsvarumarknaderna i nämnda bransch till de arbetsstäl­

len som utgör tillverkningsenheter inom de stora företagens ram. Sju stor­

koncern- alternativt storföretagsenheter inom metallindustrin svarar sålun­

da för hela 98 % av den insatsvarumarknad företagen i denna bransch ger upphov till. Hela metall- och verkstadskonglomeratet av delbranscher gene­

rerar sammantaget mer än hälften (5^ %) av insatsvarumarknaderna i de re­

gioner vi valt att studera. De stora tillverkningskoncernernas andel av detta belopp är 82 %.

Massa- och pappersindustrin utgör ett annat exempel på en bransch med en mycket stark koncentration av det totalt genererade insatsvarubeloppet till arbetsställen tillhörande landets största tillverkningskoncerner och där

dessa, det fåtal arbetsställen som ingår i studie n till trots, genererar en betydande insatsvarumarknad. De 9 storkoncern- alternativt storföretagsenhe­

terna inom denna bransch tar i anspråk hela 96 % av branschens totala in-satsvarubehov (se tabell 8:2).

Tabell 8:2. Insatsvarumarknadens omfattning i olika branscher

Branscher Total

1. Gruvor samt jord- och

stenindustri 150 (52 ftg) 64 % (17 ftg)

Sammanfattningsvis kan vi så lunda notera, att 47 storföretags- respektive storkoncernenheter inom massa- och pappersindustrin respektive metall- och verkstadsindustrin representerar hela 53 % av den totala insatsvarumarkna­

den i föreli ggande studie. Regionalt kan denna koncentration vara än starka­

re. Exempelvis har Avesta- och Ludvikaregionernas starka koncentration och höga genomsnittliga inköpsvärde per företag räknat sin grund i förekom sten av ett arbetsställe tillhörande en stor t i 11verkningskoncern inom metal 1-och verkstadsindustrin i respe ktive region.

Vi b ör dock notera att en stor del av de insatsvaror som företagen i vissa

158

delbranscher inom dessa sektorer bygger sin produktion på är av mer råvaru-betonad karaktär.^ Likaså att produktionen inom flera av dessa delbranscher kan klassificeras som processtillverkning vilket innebär att större delen av produktionsfunktionens utformning inom respektive företag kan förmodas vara synnerligen inflexibel över tiden. Detta innebär att en stor del av dessa företags insatsleveranser kan betecknas som höggradigt avståndsokänsliga och att företrädesvis andra stora tillverkningsföretag svarar för leveran­

serna. Tillika torde incitamenten att förändra produktionsprocessen genom externalisering av produktionsmoment vara små.

Härav följer att vi ge nom det företagna regionvalet erhållit en i vissa a v­

seenden "ogynnsam" företagspopulation. Ur de lokala produktionssystemens synvinkel torde dessa lokala länkningar komma att framstå som något mindre accentuerade än om regioner med flera storkoncern- respektive storföretags-enheter tillhörande exempelvis transportmedelsindustrin hade ingått i stu­

dien. Vi s kall emellertid ha i minnet a tt även om det endast är en begränsad del a v "processföretagens" inköp som införskaffas från företag inom den egentliga tillverkningsindustrin torde dessa inköp ändock vara mycket om­

fattande till f öljd av de nämnda processindustriernas absoluta omfattning.

8.1,4. Insatsvavwmavknadev i flera led

Om vi slutligen ser till d e studerade arbetsställenas roll i näring slivet kan vi kon statera att de företag som har sin verksamhet koncentrerad till senare led i förädl ingskedjan - slutvarumarknadsföretagen - genererar mer än hälften eller 53 % av insatsvarumarknaderna. Motsvarande andel för under­

leverantörer är 30 % och internleverantörer 8 %. Detta innebär sålunda att mer än var tredje insatsvarukrona genereras av sekundära, tertiära etc för­

ädlingsled inom industrisektorn.

De stora tillverkningsföretagens dominans på insatsvarusi dan är betydande inom samtliga dessa avnämarsektorer. Storföretags- respektive storkoncern­

enheter svarar för mer än 2/3 av den insatsvarumarknad de nämnda sektorer­

na skapar. Om vi em ellertid särskiljer de företagskategorier som avsätter produktionen direkt till d etaljister, grossister etc samt till d en offent­

liga sektorn är de stora tillverkningsföretagens inflytande mindre

påtag-1) Se vidare appendix A.

ligt. Härav följer, om resultaten betraktas i ett n ågot vidare perspektiv, att det synes föreligga ett marknadsutrymme inom framför allt grossistle-verantörsledet där produktionssystem centrerade kring mindre och medelstora företag kan förekomma (se tabell 8:3).

Tabell 8:3. Insatsvarumarknadens omfattning och företagens roll i näring s-1 i vet

Sektori el 1 i nr i ktn ing

Total insatsvaru­

marknad (mkr)

Därav storkoncern- och storföretagsenheter (%)

Underleverantörer 1.516 (246 ftg) 67 % (36 ftg) 1nternleverantörer 411 (35 ftg) 89 % (17 ftg) Byggvaruleverantörer 52 (25 ftg) 3 % (1 ftg) Gross i stleverantörer 1.107 (264 ftg) 40 % (18 ftg) Leverantörer till

offentlig sektor 68 (23 ftg) 31 % (1 ftg) Exportföretag 1.487 (50 ftg) 93 % (16 ftg) Ej klassificerade

företag 339 (80 ftg) 53 % (10 ftg)

Hela materialet 4.980 (723 ftg) 68 1 (99 ftg)

Det bör i detta s ammanhang understrykas, vilket även framgår av tabell 8:3 ovan, att klass i fi ceringen av de studerade arbetsställena efter deras roll

i närings livet inte är avhängig deras ägarti 11hörighet. I hela 36 fall kan de i studien ingående storföretags- respektive storkoncernenheterna klassi­

ficeras som underleverantörer. Vidare ger analysen till resultat att de studerade storkoncern- respektive storföretagsenheterna i ytterli gare 17 fall levererade till andra arbetsställen huvudsakligen moderbolaget -inom den ekonomiska enhetens ram. Den insatsvarumarknad de nämnda 53 före­

tagen tillhörande s k storkoncerner eller storföretag genererar är dock beloppsmäss igt inte större än de totala inköp de 16 exportföretagen till­

hörande samma ägarkategorier svarar för.

160 8.2. Företagens vertikala specialisering