Även om Anna oftast visar funktioner enskilt för den elev som behöver an-vända funktionen händer det ofta att bänkkamraten också tittar på genom-gången för att få tips om hur de kan göra och därmed får möjlighet att ap-propriera kunskap. Det samtal som förs i nedanstående interaktion är dialo-giskt eftersom det utgår ifrån elevens frågor. Anna behöver inte ställa några egentliga frågor då samtalet förs av Linus som vet vad han vill göra och vad han vill ha svar på. Anna ger positiv respons genom att bekräfta Linus.
1 Linus: 2 Anna: 3 Linus: 4 Anna: 5 Linus: 6 Anna: 7 Linus: 8 Anna: 9 Linus: 10 Anna: 11 Linus: 12 Max:
Nu har jag ritat min gubbe här Mm
Men problemet är (pek ar med handen mot sk ärmen) Han ska hoppa ut
Mm
Då ska han stå så här Mm
Och här är flygplanet (gör en gest
med handen framför sk ärmen och visar planets form)
Mm
Men sen när sen måste jag rita om honom så att huvudet är vänt neråt och fallskärmen äh om man se:r det (.) ryggsäcken
Mm Okej men Från sidan?
Bild 5 Vy från lärarens posit-ion
13 Anna: 14 Linus: 15 Anna: 16 Linus: 17 Anna: 18 19 Anna: Mm
Nej från baksidan men hur ska jag få in den här gubben liksom himlen molnet och flygplanet?
Mm Mm
Och då är det bara att trycka på ögonen va? Då klickar du på ögonen då har vi molnet där (0.1)
(Flygplanet k ommer upp på sk ärmen)
Där har vi flygplanet (0.1) och så har vi bakgrunden
I interaktionen frågar eleven Linus hur han ska göra trots att han kan nästan allt själv. Så egentligen handlar det mer om att få bekräftat att han tänkt rätt för att sedan kunna genomföra sitt arbete. Anna bejakar det eleven säger och nickar också instämmande vilket ger en positiv respons och en bekräftelse av eleven (Dysthe, 1996). Max som sitter bredvid följer också med i samtalet för att se vad den andre ska göra och kanske även för att få tips om hur han själv ska göra. Linus vill ha bekräftelse från läraren innan han går vidare. När han får sätta ord på och visa det han tänkt för Anna och Max konstruerar Linus sin kunskap som också görs tillgänglig för Max och Anna. Genom interaktionen kan de tillsamman konstruera sin kunskap om förfarandet i programmet och det Linus vill åstadkomma (Burr, 2003; Börjesson & Palmblad, 2007). I rad 16 kan vi se att orden som väljs i samtalet har att göra med hur programmet är utformat och vilka ikoner som används där. För att släcka ner ett lager i Photoshop klickas på ikonen i form av ett öga som till-hör lagret. Därmed döljs eller tas lagret fram beroende på om de vill se lagret eller inte. Därför säger Linus i rad 16 – ”Då trycker jag bara på ögonen va?”, för att få bekräftat från Anna att det är rätt kommando. Här konstrueras alltså samtalet utifrån funktionen i programmet (Shotter, 2006). Interaktionen fort-sätter och Linus förklarar och visar hur han vill att skeendet i filmen ska bli.
36 Linus: 37 Anna: 38 Linus: 39 Anna: 40 Linus: 41 Anna: 42 Linus: 43 Anna: 44 Linus: 45 Anna: 46 Linus:
Äh och om jag vill ha honom mindre? Mm
Så tar jag det Mm
Och sen så Jajamen
Gör jag honom mindre (drar i
bilden av gubben så att den blir mindre)
Precis
Jag flyttar honom dit (flyttar
gubben på bilden)
Ja
Äh (.) okej vänta nu när jag har (.) Om jag flyttar ner den så här (Drar i gubben så att den
vrider sig och vrider sedan till-bak a)
47 Anna: 48 Linus: 49 Anna: 50 Linus: 51 Anna: 52 Linus: 53 Anna: 54 Linus: 55 56 Linus: 57 58 Anna: 59 Linus: 60 Anna: Så kan du göra
Man skulle kunna göra så här och så bara faller han så där (Drar i gubben så att den omformas så att det ser ut som den faller) Det skulle du kunna göra (nick ar)
Det ser jättecoolt ut tycker jag Mm
Sen så stannar jag där Mm
Och då tänkte jag byta bild
(Håller upp båda händerna mot sk ärmen)
Jag ska rita typ (.) jag vet inte riktigt hur jag ska göra (.) mark därnere
(Gestik ulerar med handen)
Ne:j just det
Men sen i alla fall (pek ar mot sk ärmen) äh och då ska han falla neråt
Ja
När Linus utför kommandot att dra i en del av bilden med gubben upptäcker han att han kan få gubben att röra sig på det sätt han vill. Anna bekräftar att han kan göra så och Linus tillägger att han tycker det ser jättecoolt ut. Vidare berättar Linus när han tänkt sig ett scenbyte och vad som ska hända då. Anna bekräftar honom och fyller i med hur han kan göra för att ha en kopia av gubben kvar eftersom eleven frågar om detta. Hon talar även om vilket lager han ska vara och arbeta på. Anna behöver i stort sett bara bekräfta det eleven redan kan. Hon avslutar också med att uppmuntrande säga bra jobbat. Här kan vi se att samtalet är dialogiskt eftersom läraren utgår från och bekräftar de idéer eleven har så att denne kan arbeta vidare. Vi kan även utläsa att eleven har en färdig berättelse och vet vilka scener han vill ha i sin film. Det gör att det är lätt för läraren att förstå med hjälp av bilderna på skärmen, samt då eleven visar med hjälp av de olika bilderna och hur han förändrar gubbens läge genom att dra i den, vad som ska hända. Anna behöver därför inte ställa några egentliga frågor utan kan bara bekräfta elevens förståelse av processen. Denna joint action påverkas alltså av dataprogrammet inte bara i hur samtalet förs utan också genom att eleven kan använda funktioner i pro-grammet för att visa hur han tänkt och därmed upptäckta ett nytt sätt att göra det på. Om han istället hade ritat en analog bild hade detta förfarande varit omöjligt utan att göra flera bilder. Här utnyttjas därmed datorn på ett sätt som gör att förklaringen av berättelsen blir lättare och både lärare och elev använder datorns visuella funktioner för att förtydliga vad de menar och avser. I interaktionen kan utläsas att elevens avsikter eller mål med konver-sationen spelar roll för agerandet, i den bekräftelse han söker för att kunna arbeta vidare (Shotter, 2006). Interaktionen visar hur den tekniska diskursen kommer till uttryck samtidigt som de också utnyttjar den för att visa det vi-suella. Det vill säga hur bildtecknen används och kan förändras för det pla-nerade skeendet i filmen.