I poststrukturalistisk språkfilosofi som tar sin utgång i socialkonstruktion-ismen13, utgås från att vi förstår och tolkar världen genom vårt språk liksom i strukturalistisk språkfilosofi. Lingvisten Fedinand de Saussures lanserade tankarna om språkets strukturella uppbyggnad redan på tidigt 1900-tal. Han talade om langue och parole, där langue är tecknens betydelse. Saussure sa att tecknen i språket får sin betydelse i relation till andra tecken. Parole är hur vi använder språket (Winther Jörgensen & Phillips, 2000, s. 17f). Språk är inte bara det skrivna och talade språket, det kan också vara bilder och hur
13 Winther Jörgensen och Phillips använder begrep pet socialkonstruktionism som de skriver är ”/…/en gemensam beteckning för en rad nyare teorier om kultur och samhälle”. Vidare säger de att: ”Det vi i denna text kallar `socialkonstuktionism´ kallas i många andra sammanhang för `socialkonstruktivism´. Vi använder beteckningen `socialkontruktionism´ för att inte få positionen förväxlad med Piagets konstruktivistiska teori (jfr.Burr 1995:2)” (Winther Jörgensen & Phillips, 2000, s. 11). Jag har följt Winther Jörgensens och Phillips exempel och använder därför begreppet socialkonstuktionism.
bildens tecken förhåller sig till varandra. Strukturalismen och poststruktural-ismen har fört dessa tankar vidare. Strukturalisterna anser att tecknens bety-delser har fasta positioner i förhållande till andra tecken, medan poststruktu-ralisterna anser att tecknen inte kan ha låsta positioner utan är föränderliga i förhållande till varandra beroende på hur dessa används. Det är i använd-ningen av språket som strukturer skapas och förändras (Burr, 2003; Börjesson & Palmblad, 2007, s. 10; Foucault, 2002, s. 37ff; Winther Jörgensen & Phillips, 2000). Det talas om den språkliga och bildliga vänd-ningen (Börjesson & Palmblad, 2007).
Socialkonstruktionisten Vivien Burr skriver att socialkonstruktionistiska angreppsätt kan vara olika, men har urskilt fyra karakteristiska drag som är gemensamma.
Vi konstruerar vår verklighet utifrån vårt sätt att kategorisera världen.
Vår syn på världen beror på vår kultur, identitet och på vår historia.
Sociala processer upprätthåller vår förståelse av värden och kunskap skapas genom social interaktion.
Vår syn förändras också över tid beroende på att vår uppfattning av dessa delar förändras (Burr, 2003, s. 2ff).
Socialkonstruktivism och socialkonstruktionism som är grenar ur en gemen-sam syn bygger på dessa aspekter. Socialkonstruktivismen utgår från att det finns en objektiv värld som konstruktionen bygger på. Socialkonstruktion-ismen förnekar inte detta, men anser inte att det är en relevant fråga att ana-lysera. Socialkonstuktionismen vill inte uttala hur något är, utan hur delta-garna i en social gemenskap konstruerar och förstår sin värld (Tholander, 2006). Vi kan inte visa hur något egentligen är utan endast påvisa hur män-niskor uppfattar detta. Genom våra sociala interaktioner med andra skapar vi vår uppfattning av världen. Vår sociala gemenskap och vår kultur ger oss olika världsbilder som även leder till skilda sociala konstruktioner av kun-skap och sanningar (Burr, 2003, s. 2ff; Winther Jörgensen & Phillips, 2000, s. 11; Berger & Luckmann, 1998). Dessa konstruktioner är inte skapade uti-från objektiva observationer utan skapas genom interaktion mellan männi-skor. Den kunskap som skapas är därför alltid kunskap utifrån en viss stånd-punkt. Vår konstruktion av världen består av maktförhållanden mellan män-niskor och vad som anses tillåtet och inte i vår interaktion med varandra. De kulturer vi föds in i har redan skapade och etablerade konstruktioner (Burr, 2003, s. 5ff; Berger & Luckmann, 1998). Vår identitet skapar vi inom olika sociala kategorier. Vi kan vara på olika sätt beroende på det sammanhang vi befinner oss i.
Diskursanalys
Diskursanalys ger en möjlighet att analysera de observationer och de inter-vjuer som gjorts. Genom att studera diskurser ges möjlighet att reflektera över vad lärarna säger och gör och vad de inte säger och gör.
Diskursen finns lika mycket i det som man inte säger, eller i det som marke-ras av åtbörder, attityder, sätt att vara, beteendemönster och rumsliga disp o-sitioner. Diskursen är helheten av de avgränsade och avgränsande beteckna n-den som passerar genom de sociala relationerna (Foucault, 2008, s. 181).
Diskursanalysen erbjuder också möjligheten att analysera på vilket sätt de interagerar och i vilka sammanhang (Börjesson, 2003, s. 21). Syftet med diskursanalysen är inte att få fram vad som är sant eller falskt eller vad som är bra eller dåligt. Syftet är att se vad sammanhanget erbjuder och inte erbju-der för de olika aktörerna, i min studie lärarna och eleverna. Genom att syn-liggöra den rådande diskursen i vilken informanterna ingår och vad den in-nehåller, ges även möjligheten att synliggöra det som utesluts.
/…/ det ligger inte i det här ordet, /…/ inget av de synliga och läsliga orden säger det som det nu gäller, snarare handlar det om det som sägs tvärsigenom orden, i deras spridning, i avståndet som skiljer dem åt (Foucault, 2008, s. 96).
De handlar alltså om att se det underliggande i olika situationer, att läsa mel-lan raderna, och genom detta visa vad som möjliggörs och vad som inte görs möjligt. Diskursanalysen ger möjlighet att se olika perspektiv även i en känd värld. Den erbjuder möjlighet att synliggöra de historiska och kulturella rol-ler och förväntningar som finns i skolan. Den ger möjlighet att en synliggöra den konstruerade roll lärare och elev intar i en undervisningssituation liksom vad dessa roller möjliggör och begränsar (Foucault, 2002, s. 69).
Diskursanalysen tar sin utgångspunkt i socialkonstruktionism. Hur män-niskor interagerar med varandra genom gester och tal, samt språkets funktion i olika sammanhang, studeras inom diskursanalysen. Vi säger inte alltid rakt ut vad vi menar utan klär in vårt budskap i omskrivningar för att framsällas på ett visst sätt. Likaså inverkar det sammanhang vi befinner oss i på vårt ordval och på det sätt vi framställer något. Vårt budskap kan vi framställa olika beroende på om vi exempelvis vill vara artiga eller för att framstå på ett visst sätt inför den person vi samtalar med eller i det sammanhang vi be-finner oss (Svennevig, 2001, s. 15ff). Inom diskursanalysen handlar det om att se hur identiteter är formade av vårt sammanhang eller den kontext vi befinner oss i och i de handlingar vi utför. Identiteten ska inte ses som något statiskt utan som något som också skiftar beroende på kontexten. Vi har en identitet tillsammans med kollegor och antagligen en något annorlunda i hemmet. När vi samverkar med andra intar vi olika roller där vår identitet
kan framträda på skilda sätt. Våra roller förändras alltså beroende på kontext och aktivitet (Svennevig, 2001, s. 109ff). Diskursanalytikerna Potter och Wertherell talar om att vi konstruerar olika versioner av vår verklighet (Potter & Wertherell, 2001, s. 198f). Interaktionen mellan människor skapar kunskap som därför inte kan ses som en entydig verklighet utan något som är socialt konstruerat. Kunskap kan uttryckas som något som genereras genom människor interaktion med varandra (Burr, 2003, s. 5ff; Börjesson & Palmblad, 2007, s. 8ff).
Inom diskursanalys finns olika grenar. Kritisk diskursanalys och diskurs-teori används för att analysera och belysa samhällsstrukturer i stort, till ex-empel skolan i samhället. Inom den diskurspsykologiska grenen är intresset riktat mot vardagsinteraktioner och att förstå hur människor skapar sin för-ståelse genom socialt interagerande. Däremot läggs mindre vikt än andra diskursanalytiska inriktningar på samhällsstrukturer i stort. Jag har därför valt att använda diskurspsykologi för att jag vill studera hur bildlärare inte-ragerar med sina elever i klassrummet.
Diskurspsykologi
Diskurspsykologin tar sin utgångspunkt i det poststrukturalistiska synsättet och utgår från att identiteten kan förändras beroende på viken diskurs eller viket sammanhang vi befinner oss i. Till skillnad från kognitivism som säger att människors yttringar beror på människors inre känsloliv, anses inom dis-kurspsykologin att människor inte bara har ett sätt att vara och uppfatta sig själva utan detta förändras beroende på vilka människor och vilken kontext vi befinner oss i, och alltså konstrueras beroende på yttre faktorer. Inom diskurspsykologin är intresset riktat mot människors interagerande i vardag-liga situationer i en kontext (Edwards & Potter, 1992, s. 15ff). Människors yttranden och interaktion i specifika sammanhang avgör hur diskursen kon-stitueras (Börjesson & Palmblad, 2007, s. 11ff). Till skillnad från konversat-ionsanalysen där det anses att de uttalanden och de turtagningar som ges inom en interaktion är tillräckliga för en analys, då andra faktorer ses som mer spekulativa.
Diskurspsykologin lägger vikt vid de instabila relationerna mellan diskurser. Diskuspsykologerna analyserar hur människor selektivt bygger på olika dis-kursiva resurser i olika sociala sammanhang. /…/ De vill analysera hur män-niskor använder diskurserna som resurser i konkret artikulation – och därför måste det ju finnas några diskurser i bakgrunden som människor kan bygga på (Winther Jörgensen & Phillips, 2000, s. 133).
En undervisningssituation kan analyseras utifrån hur olika diskurser används och tar sig uttryck i interaktioner mellan elever och mellan lärare och elever.
Begreppet interaktion används i studien och avser ett möte där lärare och elev/elever samtalar och agerar genom gester, exempelvis genom att peka på bildskärmen, där datorn och framför allt programvaran också kan vara en aktör.
Inom diskuspsykologi brukar begreppet tolkningsrepertoarer användas för att visa på vilket sätt personer väljer att samtala om något (Winther Jörgensen & Phillips, 2000, s. 114f; Wetherell, 1998, s. 400). Jag har istället för tolkningsrepertoarer valt att i analysarbetet använda mig av den förstå-else av interaktioner som socialkonstruktionisten John Shotter använder i sitt begrepp joint action (Potter, 2010, s. 670; Shotter, 1995; 1992; 2011). Jag har valt att använda joint action därför att jag uppfattar begreppet som mer komplext och inkluderande, där fler aspekter i kontexten tas i beaktande såsom artefakter och andra personer i de interagerandes närhet.