Regionalt arbete med hållbar konsumtion och produktion

Kortfattad beskrivning av ursprungsförslaget

Förslaget avser ett uppdrag i syfte att stärka arbetet för Hållbar konsumtion och produktion (HKP) regionalt och lokalt och är en fördjupning av länsstyrelsernas miljömålsuppdrag, men berör flera olika uppdrag, inklusive det om Agenda 2030. Centralt är då att verka för ökad resurseffektivitet och hushållning av naturresurser i samhället och det globala hållbarhetsmålet 12. Hållbar konsumtion och

produktion.

FÖRSLAGET OMFATTAR:

1. Att ge länsstyrelserna ett treårigt uppdrag att stärka regeringens politik för HKP regionalt och lokalt som omfattar att:

a) Föra ut och bidra till att omsätta regeringens politik för HKP, inklusive regeringens strategi för hållbar konsumtion, och nationella myndigheters uppdrag som följer av denna till den regionala och lokala nivån. Särskilt avgränsas uppdraget då till följande nationella uppdrag: Naturvårdsverket (avfallsförebyggande och fokalpunkt FN:s tioåriga ramverk för hållbar konsumtion och produktion), Konsumentverket (stimulera miljösmarta konsumtionsmönster, tillhandahålla information om miljömässigt hållbar konsumtion, Forum för miljösmart konsumtion),

Upphandlingsmyndigheten (en miljömässigt hållbar upphandling) och Kemikalieinspektionen (giftfri vardag). Men uppdraget kan om det bedöms lämpligt och rimligt även inbegripa ytterligare nationella uppdrag:

Tillväxtverket (cirkulär ekonomi), Livsmedelsverket (matsvinn),

Jordbruksverket (livsmedelsstrategin), Sveriges geologiska undersökning, Energimyndigheten, Trafikverket och Boverket (materialomsättning) samt bidra till att det arbete delegationen för cirkulär ekonomi initierar förs ut regionalt och lokalt. Genom att ge länsstyrelserna en roll blir det till nytta för de nationella myndigheterna.

b) Vid behov komplettera befintliga analyser om hur HKP kan stärkas regionalt och lokalt och i länsstyrelsernas verksamhet och identifiera åtgärder för att stärka HKP, framför allt i anslutning till miljöuppdraget (instruktionen 6 §) och särskilt delarna: ”utveckla, samordna och

genomföra regionala åtgärdsprogram med bred förankring i länet för att nå generationsmålet och miljökvalitetsmålen”, ”stödja kommunerna med underlag i deras arbete med generationsmålet och miljökvalitetsmålen” och ”verka för att generationsmålet och miljökvalitetsmålen får genomslag i den lokala och regionala samhällsplaneringen och i det regionala tillväxtarbetet”.

c) Förmedla kunskap samt ta egna och stötta andras initiativ till samverkan och insatser/åtgärder/handlingsplaner för HKP gentemot regionala och

59

lokala aktörer: såsom företag, kommuner, landsting/region, regionalt verksamma statliga myndigheter och andra organisationer, inkl. ideella organisationer och studieförbund.

d) Söka samverkan med respektive region i genomförandet av uppdraget i syfte att stärka synergieffekterna och miljönyttan av respektive

organisations uppdrag inom området hållbar konsumtion och produktion. e) Årligen rapportera genomförda insatser inom ramen för uppdraget, genom

årsredovisningen och årlig uppföljning av miljömålen.

2. Att ge samverkansorganet RUS (regional utveckling och samverkan i miljömålssystemet) en roll att samordna länsstyrelsernas arbete med uppdraget.

3. Vid behov förtydliga att Naturvårdsverket, Konsumentverket,

Upphandlingsmyndigheten och Kemikalieinspektionen samt eventuellt ytterligare myndigheter och delegationen för cirkulär ekonomi ska bistå med vägledning till länsstyrelserna i deras treåriga uppdrag. Omfattning och resursåtgång för detta stöd kan behöva förtydligas, med beaktande av att det samtidigt ger de nationella myndigheterna möjlighet att omsätta sina uppdrag mer effektivt. Samråd mellan länsstyrelserna och berörda nationella myndigheter om innehåll och omfattning kommer också att behövas.

4. Sedan uppdraget är avslutat göra en utvärdering om ett förtydligande om länsstyrelsernas roll i arbetet för hållbar konsumtion och produktion behöver göras genom ett tillägg i länsstyrelseinstruktionen för miljömålsuppdraget (6 §) eller i regleringsbrev.

5. Förslaget kan också kompletteras med ytterligare sökbara riktade medel till olika områden. Exempelvis för kemikalieklivet som beskrivs under i ett separat förslag och för avfallsförebyggande (stöd till kommuner) såsom föreslås i utredningen om cirkulär ekonomi (SOU 2017:22). Jämför med Energimyndighetens utlysning för regional och lokal kapacitetuppbyggand, där offentlig upphandling är ett område som särskilt lyfts fram. Inför nästa strukturfondsperiod skulle också insatser för HKP kunna stärkas.

Möjligen kan uppdraget delas upp i två delar. Där ett fåtal länsstyrelser uppdras att utgöra pilotprojekt under första året för att därefter gå vidare med övriga

länsstyrelser. Detta skulle öka kostnadseffektiviteten i förslaget eftersom parallellarbete mellan länsstyrelser minimeras och att den stora gruppen länsstyrelser får ett arbetssätt och material att utgå ifrån.

Då våra produktions- och konsumtionsmönster till stor del utgör själva roten till klimat- och miljöproblemen, så är det av största vikt att etablera HKP som en regional fråga, på liknande sätt som ex. klimat- och energifrågan etablerades som en regional fråga för ett tiotal år sedan. Länsstyrelserna bör i högsta grad ha en roll i detta, men för att de ska kunna lyfta ambitionsnivån och leverera resultat i den

60

utsträckning som krävs är det nödvändigt med ett förtydligat uppdrag samt att mer resurser tillsätts. Efter avslutat uppdrag kan sedan analyseras hur man bäst går vidare.

Detta förslag stärker förslaget om plattform att ta fram kunskapssammanställningar om livsmedel som också lämnas i fördjupade utvärderingen.

Analys av miljöproblemet, aktörerna och deras drivkrafter MILJÖPROBLEMET

Många av dagens miljöproblem har sin orsak i att vår konsumtion och produktion inte är hållbar. HKP är centralt för att nå generationsmålet, flera miljökvalitetsmål, särskilt klimatmålet, och de globala hållbarhetsmålen, där mål 12 särskilt avser detta.

AKTÖRER

HKP berör hela samhället och alla dess aktörer, såväl företag, offentliga

organisationer som enskilda/folkrörelseorganisationer. Under senare år har HKP fått ökat fokus, vilket märks hos olika aktörer och i regeringens politik.

DRIVKRAFTER

Drivkrafterna för HKP varierar. För många aktörer är ekonomiska och sociala vinster en drivkraft starkare än miljövinster i sig. Generellt finns också många synergier mellan miljömässiga, ekonomiska och sociala mål i arbetet för HKP. Detta bör tas tillvara i arbetet.

Länsstyrelserna har en mängd olika uppdrag inom de flesta politikområden. I flera av dessa kommer frågor om hållbar produktion och under senare år också hållbar konsumtion in. Något uttalat uppdrag att verka för hållbar konsumtion och produktion finns dock inte. Föreliggande förslag syftar till att stärka länsstyrelsernas roll i arbetet för hållbar konsumtion och konsumtion och därigenom stimulera till mer åtgärder regionalt och lokalt.

Analys av behov av styrning inom området

Det behövs en starkare statlig styrning för att öka takten i arbetet för HKP. En ökad medvetenhet om detta märks i olika utredningsförslag under senare år, men också i regeringens politik. Olika styrmedel behöver stärkas, såväl normativa och

ekonomiska som mjukare styrmedel som handlar om främjande genom innovation, kunskapsöverföring och att initiera samverkan och frivilliga insatser. Den lokala och regionala nivån är viktig i arbetet för HKP. De regeringsinitiativ och

myndighetsuppdrag som tillkommit nationellt behöver omsättas regionalt och lokalt och det behövs styrning som sörjer för detta. På länsstyrelserna är det inte minst miljömålsuppdraget som bidragit till detta, men om det ska kunna göras tillräckligt behövs mer fokus, kraft och resurser.

61 Förslagets effekter på olika samhällsmål VÄNTAD EFFEKT AV FÖRSLAGET, PÅ MILJÖMÅLEN

Förslaget väntas få en positiv effekt på generationsmålet, Begränsad

klimatpåverkan och dess etappmål samt flera andra miljökvalitetsmål. Då gapen till

dessa övergripande miljömål är stort och då preciseringar och etappmål i stort sett saknas för HKP är det svårt att kvantifiera denna effekt. En bättre

åtgärdsuppföljning framöver torde kunna bidra. Länsstyrelserna verkar för en sådan genom IT-systemet Åtgärdswebb för miljömålen där tanken är att miljöeffekter av olika åtgärder ska kunna följas upp.

EVENTUELLA VÄNTADE EFFEKTER AV FÖRSLAGET, PÅ ANDRA MÅL ÄN MILJÖMÅLEN

Förslaget väntas få en positiv effekt på Sveriges genomförande av det globala hållbarhetsmålet 12 Hållbar konsumtion och produktion och flera av dess delmål, bland annat det om genomförande av det tioåriga ramverket för HKP och det om matsvinn, som bör kunna följas upp regionalt och lokalt. Förslaget väntas också få positiv effekt för regeringens mål för ekologisk produktion och konsumtion (med fokus på upphandling) och för regeringens nya konsumentpolitiska mål.

BESKRIVNING AV ANALYSEN AV FÖRSLAGETS EFFEKTER PÅ OLIKA MÅL Eftersom förslaget till sin karaktär är generellt och övergripande och eftersom befintliga mål, med några undantag, för HKP inte är särskilt utvecklade är det alltså svårt att säga så mycket mer specifikt om effekter. Bedömningen är dock att förslaget har en positiv effekt, både avseende miljöpåverkan samt mobilisering och ökad aktivitet och delaktighet.

BEDÖMNING AV OSÄKERHET I UTFALL

Bedömningen är att förslaget är positivt för HKP, men hur positivt i termer av kvantifierade miljöeffekter är osäkert.

Förslagets konsekvenser för olika aktörer

FÖRSLAGETS KONSEKVENSER FÖR DE OFFENTLIGA FINANSERNA

Förslaget innebär statlig finansiering på cirka 45 miljoner kronor under tre år, se vidare nedan. Denna satsning väntas samtidigt ge offentliga besparingar och vinster direkt och på sikt. Dessa kommer då troligen främst kommuner/landsting till del. FÖRSLAGETS KONSEKVENSER FÖR NÄRINGSLIVET

Lokalt och regionalt näringsliv får ett stärkt stöd och kunskapsförmedling från det offentliga som bidrar till att utveckla deras arbete för HKP, ex. affärsmodeller för cirkulär ekonomi. Särskilt de små och medelstora företag som idag arbetar mindre med dessa frågor och som inte har resurser att följa det nationella arbetet, får nytta av detta. Den samverkan som byggs blir också till nytta för näringslivet.

62

FÖRSLAGETS KONSEKVENSER FÖR HUSHÅLLEN

Genom förslaget kommer mer aktiviteter att ske i länen för HKP och detta kommer också nå ut till hushållen, ofta då genom kommunerna och

folkrörelseorganisationer. Konsekvenser väntas därmed bli att hushållen blir mer medvetna och även konsumenerar mer hållbart.

BEDÖMNING AV OSÄKERHET KRING KONSEKVENSER

Bedömningen är att förslaget är positivt för olika aktörer på den regionala och lokala nivån, men mer exakt och kvantifierat är osäkert.

Förslagets kostnadseffektivitet

FÖRSLAGETS KOSTNADSEFFEKTIVITET I FÖRHÅLLANDE TILL ANDRA BEFINTLIGA ELLER TÄNKBARA STYRMEDEL ELLER ÅTGÄRDER Området är komplext och en kombination av olika typer av styrmedel är

nödvändigt för att stimulera HKP. En samhällsekonomisk analys av HKP behöver därför bli flerdelad. Förslaget kommer att resultera i många olika aktiviteter som inte är i förväg bestämda. Samhällsekonomiska effekter kommer också i flera fall visa sig på sikt. Det antas dock att kunskapsöverföring, nätverksbyggande och aktiviteter som förslaget resulterar i ger ekonomiska besparingar och skapar vinster och att satsningen är samhällsekonomiskt försvarbar. Förslaget ger också, och kanske framför allt, med ett förhållandevis litet resurstillskott en möjlighet att få större utväxling av nationella myndigheters uppdrag inom området. Vidare är bedömningen att främjande styrmedel av detta slag behövs vid sidan av normativa och ekonomiska styrmedel i arbete med HKP om de nationella ambitionerna ska kunna omsättas regionalt och lokalt. Det behövs frivilliga insatser i hela samhället som involverar och engagerar medborgare. Denna typ av styrmedel är avgörande för att stimulera sådana insatser.

Förslagets genomförbarhet

BEDÖMNING AV REGERINGENS RÅDIGHET

Regeringen har full rådighet över förslaget, eftersom länsstyrelserna är myndigheter som får sina uppdrag av regeringen.

EVENTUELLA KOSTNADER FÖR FÖRSLAGET OCH DESS FINANSIERING För uppdraget föreslås att länsstyrelserna får en medelsförstärkning på cirka 15 miljoner kronor per år under treårsperioden. Medlen ska då användas till såväl tjänster som aktiviteter. Summan uppskattas i tjänster kunna inbegripa en heltid för storstadslänen och en halvtid för övriga län samt därtill medel för vissa aktiviteter och länsstyrelsegemensam samordning. Vid bedömning av denna summa har andra motsvarande uppdrag och förslag till uppdrag studerats.

Nationella myndigheter kan behöva en medelsförstärkning. Om förslaget kompletteras med ytterligare riktade sökbara medel för olika områden ökar kostnaderna, men detta utvecklas inte i förslaget.

63 BEHOV AV SÄRSKILDA BEMYNDIGANDEN

Det behövs ett uppdrag till länsstyrelserna och berörda nationella myndigheter, vilket kan ske genom regleringsbrev.

Naturvårdsverkets beredning och

ställningstagande

Samsyn

I temaområdets arbete ingick representanter från: Boverket, Försvarsmakten, Havs- och vattenmyndigheten, Jordbruksverket, Kemikalieinspektionen,

Konsumentverket, Livsmedelsverket, Läkemedelsverket, länsstyrelserna,

Naturvårdsverket, Sveriges geologiska undersökning, Strålsäkerhetsmyndigheten, Tillväxtanalys, Trafikverket och Upphandlingsmyndigheten.

Förslaget har tagits fram av representanter från länsstyrelserna och Naturvårdsverket. Strålsäkerhetsmyndigheten och Boverket har deltagit i samverkan. Arbetsgruppen har enats om ursprungsförslaget så som det var formulerat vid tillfället för synpunkter hösten 2018.

Sammanfattning av externa synpunkter

De externa synpunkterna är i huvudsak positiva men kommentarer har inkommit bland annat att det är viktigt att veta hur åtgärden förhåller sig till arbetet i regionerna (Havs- och vattenmyndigheten, Tillväxtverket) samt hur insatser som syftar till hållbar konsumtion och produktion av livsmedel inkluderas i åtgärden, och då bredare än matsvinn (Livsmedelsverket). Svenskt Näringsliv pekar på vikten av samordning från nationella myndigheter för att undvika olika angreppssätt i länen.

De externa kommentarer och synpunkter som inkommit till Naturvårdsverket finns samlade i sin helhet i Naturvårdsverkets ärendehanteringssystem, ärende NV- 07521-18.

Naturvårdsverkets ställningstagande

Efter att ha tagit del av de externa synpunkterna och genomfört en samhällsekonomisk bedömning har Naturvårdsverket gjort följande ställningstagande:

Naturvårdsverket föreslår att regeringen ger ett uppdrag till Naturvårdsverket, Konsumentverket och Tillväxtverket att vidare renodla förslaget. För att avgränsa åtgärden till rimlig omfattning bör den ha en övervägande tonvikt på konsumtion. Syftet med åtgärden är att, på regional och lokal nivå, minska konsumtionens klimatpåverkan och att minska den totala materialanvändningen. För

klimatutsläppen finns ett pågående arbete att ta fram uppföljningsmått på konsumtionens klimatpåverkan och för konsumtionens materialanvändning ser

64

man en potential i att med utgångspunkt i indikatorn Domestic Material

Consumtion (DMC) ta fram ett lämpligt mått i att sätta mål och mäta effekten av sådana insatser. För att minska konsumtionens miljöpåverkan behöver man titta på både vad som konsumeras och hur mycket som konsumeras. I denna åtgärd ser vi en avgränsning i att titta på kvantiteten i första hand.

Naturvårdsverket ser det lämpligt att nationella myndigheter samordnar

länsstyrelsernas arbete för att säkerställa möjliga samordningsvinster då många av lösningarna inte bör vara regionalspecifika. Då åtgärden med att stärka arbetet med hållbar konsumtion och produktion berör flera aktörer på regional nivå är det viktigt att länsstyrelserna samverkar med de regionalt utvecklingsansvariga

myndigheterna samt mellan länsstyrelserna på det sätt som är mest ändamålsenligt. Naturvårdsverket anser att länsstyrelserna själva bör ha frihet att avgöra hur arbetet ska samordnas mellan länsstyrelserna och att det därför inte bör specificeras eller villkoras i uppdraget.

Åtgärden bör även inkludera en utvärdering efter det treåriga uppdraget för att följa upp åtgärdens effekter och därmed kunna optimera vidare insatser.

65

Förslag 7: Gemensam kunskap