Vård och våld i psykiatrinyheter

Nyhetsrapporteringen om psykiatriområdet handlar i stor utsträckning om vårdfrågor, såväl insatser av olika slag som organiseringen av dessa och reformer som skett på samhällsnivå. Men nyheter om våldsbrott och efterföljande rättsprocesser utgör också en stor andel, och det är dessutom ofta sådana nyheter som låter tala om sig när psykiatrinyheter debatteras. I detta avsnitt kommer jag att ställa dessa två typer av psykiatrinyheter mot varandra och jämföra deras utveckling över de 27 åren mellan 1980 och 2006. Men eftersom vården svarar mot behov som uppstår i och med psykisk sjukdom, och eftersom självmord och annat självskadebeteende kopplas samman med psykisk sjukdom, kommer även nyheter som handlar om detta att läggas samman med vårdfrågor. På detta sätt ställer jag extrema händelser, som våldsbrott, gentemot en bevakning av psykiatriområdets kärna: psykiska sjukdomar och samhällets insatser för att möta behov som uppstår på grund av dessa sjukdomar. I kapitel 10 och kapitel 11 kommer jag att beskriva och analysera vad nyheterna handlar om, här kommer jag att ställa det grupperade materialet mot varandra.

Med ”vårdnyheter” och ”vård” avser jag, i detta avsnitt, nyhetsrapportering som huvudsakligen handlar om psykiska sjukdomar och självmord, självmordsförsök och annat självskadebeteende samt statistik om detta. Hit hör förstås även alla typer av vårdinsatser och annat stöd som samhället ordnar för människor med psykisk sjukdom oavsett vilken huvudman som står för insatsen samt lagstiftning inom psykiatriområdet och de reformer och organisatoriska förändringar som skett. Med ”våldsnyheter” och ”våld” avser jag nyheter om våldsbrott av eller gentemot någon person med psykisk sjukdom, polisingripande och rättsprocesser.

På 1980-talet dominerades nyhetsrapporteringen om psykiatriområdet av nyheter om vård, sjukdomar eller självmord (Figur 8.5). Det är egentligen bara åren 1982 och 1988 då även nyheter om våld förekom i någon större utsträckning. År 1982 knivskars personal på en läkarmottagning i Fruängen utanför Stockholm till döds av en man som antogs vara psykiskt sjuk. Ett annat våldsdåd med koppling till psykisk sjukdom gällde en rättegång i vilken en 17-årig flicka stod åtalad för att ha dödat en treåring och där rätten

164

beslutade att hon skulle genomgå rättspsykiatrisk undersökning. Men detta år handlade nyheterna också om misstänkta övergrepp mot patienter på Långbro mentalsjukhus utanför Stockholm och Sankt Lars i Lund. År 1988 förekom till och med något fler nyheter om våld än om vård, men båda typerna av nyheter förekom oftare det året än tidigare på 1980-talet. Det var 1988 som ett par våldsdåd i Gävle fick uppmärksamhet i nyheterna, men samma år följdes förändringarna inom psykiatrin upp i en serie reportage i Rapport.

Figur 8.5 Vård och våld i psykiatrinyheter i Rapport 1980-2006 (antal)

0 5 10 15 20 25 30 35 1980 1985 1990 1995 2000 2005 "Vård" "Våld"

Kommentar: 346 inslag har handlat om ”vård”, 182 har handlat om ”våld”. Vård” omfattar här det som i tabell 6.1 beskrivs som vård och lagstiftning, psykiska

sjukdomar och självskadebeteende, medan ”våld” är det samma som våld och rättsprocesser.

Från 1988 till och med 1996 hade nyheter om ”vård” och ”våld” en liknande utveckling, de ökade eller minskade i antal per år på ungefär samma sätt. Men 1997, 1998 och 1999 ökade antalet ”vårdnyheter” år för år medan antalet ”våldsnyheter” är betydligt lägre. Psykiatrireformen, som började gälla 1995, infördes för att betona kommunernas ansvar för människor med omfattande psykiska funktionshinder eftersom många saknat tillräckligt stöd. Att det inte fungerade tillfredsställande i och med att reformen in-fördes visas i nyheterna. I februari 1997 handlar en Rapportsändnings första nyhet om detta: ”Vi skall börja med ett exempel från den omdiskuterade psykvården i

Sverige. Omdiskuterad framförallt för att massor av patienter dom senaste åren skickats hem från klinikerna. I Sundsvall har socialtjänsten placerat en psykiskt störd man i en

barack på ett industriområde… anpassning, kallas det för…” (317). Det skulle bli

fler reportage om boende för människor med psykisk sjukdom de närmaste åren. Men också om vården generellt, som i ett inslag i maj 1997: ”Vården av

de psykisk sjuka fungerar på många håll allt för dåligt. Det säger Socialstyrelsen idag. Mer än hälften av landets kommuner vet inte ens hur många psykiskt sjuka de har.”

(321). Två år senare, i maj 1999, är psykiatriområdet toppnyhet i Rapport: ”Den svenska psykvården blir allt dyrare men trots det mår patienterna inte bättre. Dom

flesta sitter också sysslolösa hela dagarna. Det konstaterar Socialstyrelsen som idag presenterar en utvärdering av den fem år gamla psykiatrireformen…” (371). Kritik

mot vården kom inte bara från Socialstyrelsen. I augusti framförs kritik som handlar om personlig erfarenhet av att vara sjuk och att vara anhörig: ”Den

svenska psykvården är fortfarande på medeltidsnivå. Det hävdar författaren Åsa Moberg som skrivit en bok tillsammans med sin manodepressive sambo, fotografen Adam Insetti-Gombos. Boken är en naken berättelse av hur det är att vara psykiskt sjuk, och samtidigt en allvarlig kritik mot den svenska sjukvården.” (381).

Åren 2000 och 2001 förekommer vård- och våldsnyheter i ungefär samma utsträckning, en relativt ringa sådan. Men 2002 sker en förändring. Medan nyheter om våld fortsätter att förekomma sällan (fyra på hela året i Rapport), ökar antalet vårdnyheter från åtta till 21 jämfört med föregående år. Ungas psykiska ohälsa uppmärksammades, det handlade om brister i skolhälsovården (449) och barn- och ungdomspsykiatrin (467). I juli handlar en psykiatrinyhet om att ”Allt fler barn och ungdomar får antidepressiva mediciner. I

Malmö har till exempel utskrivningarna av så kallade Lyckopiller till ungdomar, ökat med flera hundra procent, dom senaste fem åren…” (454). Här kan det vara en

poäng att komma ihåg att medicinerna som ibland kommit att kallats för lyckopiller är de nya antidepressiva mediciner, SSRI-preparat, som introducerades i början av 1990-talet. Ökningen med flera hundra procent skall alltså ställas mot att det var relativt nytt att över huvud taget skriva ut dessa läkemedel till ungdomar. SSRI-preparaten förekom i flera nyheter samma år. Det handlade såväl om att de räddade många hundra liv per år i Sverige som att deras effekt ifrågasattes. Det tycks som om just olika behandlingar mot psykisk sjukdom uppmärksammades den här tiden. Flera nyheter gav positiva signaler, som att ett svenskt forskarlag hade utvecklat en metod för att bota anorexi (453) och om behandling mot kronisk trötthet (459), men det förekom också mer kritiska nyheter, som i november: ”En

patient i Malmö stämmer stor-landstinget Region Skåne, och kräver en halv miljon kronor i ersättning. Patienten anser sig ha fått en felaktig utskrivning av lugnande medel och målet väntas få stor principiell betydelse.” (462).

166

År 2003, då det hände flera våldsdåd med koppling till psykisk sjukdom varav mordet på utrikesminister Anna Lindh var ett, sändes 22 inslag om ”våld” med koppling till psykisk sjukdom och 31 om ”vård”. ”Vård” och ”våld” hänger ibland intimt samman i psykiatrinyheterna, som exempelvis i maj 2003 när Rapport följde upp händelsen då en man gick till attack mot människor med ett järnspett på tunnelbanestationen Åkeshov: ”I natt anhölls

den 32-årige mannen som gick bärsärkargång bland förbipasserande utanför en tunnelbanestation i Stockholm. Och nu ska man undersöka om personalen på den öppenvårdsmottagning som släppte iväg mannen har gjort nåt fel.” (485).

När rättegångarna mot Mijailo Mijailovic, anklagad för att ha dödat Anna Lindh, pågick 2004 gjordes många kopplingar mellan psykisk sjukdom och våld i nyheterna: ”Idag fortsatte hovrättsförhandlingarna om mordet på Anna Lindh.

I centrum stod två överläkare med helt olika bedömningar av Mijailovics psykiska hälsa…” (567). Detta följdes dagen efter av förstanyheten i Rapport om att:

”Idag avslutades hovrättsförhandlingarna om mordet på utrikesminister Anna Lindh.

Och slutpläderingarna handlade om HUR sjuk Mijailo Mijailovic var under morddagen.” (568). En vecka senare meddelades domen: ” Mijailo Mijailovic är skyldig till mord på utrikesminister Anna Lindh, men han är för sjuk för att kunna dömas till fängelse.” (570). I nyheter uppmärksammades att våldsdåden kunde

hänga samman med brister i samhällsinsatserna till människor med svåra psykiska sjukdomar och funktionshinder, i januari 2004: ”Många ser den

senaste tidens våldsdåd som ett resultat av psykiatrireformens misslyckande. I år är det precis tio år sedan reformen antogs och resultatet är bedrövligt. Bara omkring var tionde psyksjuk får den hjälp dom har rätt till, avslöjar Uppdrag Granskning ikväll.” (542).

Mordet på Anna Lindh och den efterföljande rättegången ledde alltså till att våld, psykisk sjukdom och brister i samhällets vård och stöd relaterades till varandra. Det gavs också en personlig koppling: ”En av dom som ansvarade för

den stora psykiatrireformen för tio år sedan var förra statsrådet Bo Holmberg, idag landshövding i Nyköping. I en Rapport-intervju hävdar han idag, att kommuner och landsting bär huvudansvaret för att reformen har misslyckats. Det har nu snart gått ett halvår sen Holmbergs hustru, utrikesminister Anna Lindh, mördades. Det var ett politiskt mord, även om förövaren också var psykiskt sjuk, anser Holmberg.---” (550).

Vi har tidigare sett att våld och rättsprocesser nästa lika ofta är neutrala som de är negativt vinklade, medan nyheter om vård och lagstiftning oftare är negativt vinklade. Detta skulle kunna bero på att det i nyheter om våld och rättsprocesser framkommer svårigheter som finns angående be-dömningar om exempelvis påföljd efter brott, och att dessa nyheter då visar olika sidor av problemet. Att nyheter om vård och lagstiftning ofta har en

negativ vinkel kan bero på att det kring dessa frågor blir så påtagligt negativt när det brister. Även om citaten ovan enbart skall ses som illustrerande exempel anser jag att de snarare stärker dessa teser.

År 2004 förekom våldsnyheter som mest i Rapport under något av de 27 åren som undersöks, de två följande åren sjunker förekomsten kraftigt och 2006 sänder Rapport endast fyra våldsnyheter. Vårdnyheter förekommer däremot oftare, 2005 sände Rapport 20 vårdnyheter och 2006 sändes 27.

Om man jämför ”vård” och ”våld” under de olika tidsperioderna hittar man ingen större förändring före och efter psykiatrireformen. Efter psykiatrireformen har vård knappat in två procentenheter av vårdnyheternas dominans, 67 % före reformen och 65 % efter. Undersöker man istället de tre tidsperioderna med olika högt nyhetsvärde sker större förändringar (Tabell 8.11). Sammantaget av alla nyheter som handlade om ”vård” och ”våld” handlade endast en av fem om ”våld” 1980-1987, perioden med lågt nyhetsvärde. Följande period, då nyhetsvärdet varierade, hade ”våldnyheterna” ökat sin andel till 38 %.

Tabell 8.11 Vård och våld i psykiatrinyheter i Rapport, tre perioder med varierande nyhetsvärde (procent)

1980-1987 lågt 1988-2001 varierande 2002-2006 högt ”Vård” 80 62 65 ”Våld” 20 38 35 Summa procent 100 100 100 Antal 75 266 187

Kommentar: ”Vård” omfattar här det som i tabell 6.1 beskrivs som vård och lagstiftning, psykiska sjukdomar och självskadebeteende, medan ”våld” är det samma som våld och rättsprocesser.

”Våldsnyheter” utgör alltså en mindre andel av psykiatrinyheterna under perioden med lågt nyhetsvärde än under perioderna med högre. Detta är inte förvånande. Det oväntade och dramatiska tenderar ju att generera nyhetsvärde. Men det kan inte vara hela förklaringen. I så fall borde ”våldsnyheterna” fortsätta att öka sin andel under perioden med högt nyhetsvärde, vilket inte är fallet, ”våldsnyheterna” minskar istället sin andel något. Även ”vårdnyheter” tycks ha ett nyhetsvärde.

Nyheter om våld och rättsprocesser tenderar att vara negativt vinklade, men som vi tidigare sett är dessa nyheter i större utsträckning neutrala än

168

vad nyheter om vård och lagstiftning samt självskadebeteende är. Nyheter om vård och lagstiftning med negativ vinkel är vanligast bland de negativt vinklade psykiatrinyheterna och de blir vanligare över tid. Perioden med lågt nyhetsvärde förekom ungefär två negativt vinklade nyheter om vård och lagstiftning per år. Då nyhetsvärdet varierade, 1988-2001, förekom mellan fem och sex negativt vinklade nyheter om vård och lagstiftning per år och 2002-2006 tio nyheter per år. Förklaringen tycks således finnas dels i uppmärksamhet kring våldshändelser och efterföljande rättsprocesser, dels i bevakning kring vårdfrågor och lagstiftning gällande psykiatriområdet.

Sammanfattande slutsatser

I nyhetsrapporteringen om psykiatriområdet är samhällsperspektiv vanligare än individperspektiv. Negativa nyheter är vanligare än positiva. Dessa trender blir än mer markerade över tid. Flest nyheter, fyra av tio, handlar om vård och lagstiftning medan drygt var fjärde nyhet handlar om brott eller våld på något sätt. Nyheter med negativ vinkel är alltså vanligare än positiva, detta gäller naturligt nog nyheter om våld och rättsprocesser men andelen negativa nyheter om vård och lagstiftning är också betydligt större än positiva. Toppnyheter om psykiatri utgörs till största delen av vård- och lagstiftningsnyheter, men det beror på att de är flest till antalet. Nyheter om våld och rättsprocesser har en större tendens att bli toppnyheter än övriga nyheter om psykiatriområdet, och de utgår oftare från ett individperspektiv än vad övriga nyheter gör. Psykiatrinyheter om våld och rättsprocesser skiljer därmed ut sig gentemot övriga psykiatrinyheter. Ämnen som genom att innehålla inslag av dramatik och konflikt ha ett nyhetsvärde och som genom att de dessutom utspelar sig över tid passar mediernas arbetssätt.

Två saker tycks leda till att nyheter i större utsträckning än annars blir toppnyheter: att de handlar om våld eller rättsprocesser samt att de, oavsett vad de handlar om, har en negativ vinkel. Människor som enbart tar del av toppnyheter och stänger av TV:n efter den inledande presentationen av kvällens huvudnyheter kan därför troligen uppfatta att nyhetsrapporteringen om psykiatriområdet domineras av våld eller negativa nyheter. Detta kan förklara att vissa uppfattningar om nyhetsrapporteringen verkar få fäste, trots att det inte helt stämmer med den faktiska nyhetsrapporteringen.