Hit med pengarna!: Sparandets genealogi och den finansiella övertalningens vetandekonst

Hit med pengarna!

The only thing I ever wanted, was the feeling that you ain’t faking

Simply Red (Mick Hucknall) Stars

Dick Forslund

Hit med pengarna!

Sparandets genealogi

och den finansiella övertalningens vetandekonst

C a r l s s o n s

Carlsson Bokförlag Stora Nygatan ,   Stockholm Tel. -    • Fax -  

www.carlssonbokforlag.se • info@carlssonbokforlag.se

©  Dick Forslund och Carlsson Bokförlag Sättning/ombrytning Bokpro, Bjärnum

Omslag Annika Lidbeck Tryckt av ScandBook, Falun 

ISBN     

Innehåll

Föro rd 

Del 

 . I n l e d n i n g  

Den internationella ”finansialiseringen” 

Avhandlingens tes 

Avhandlingens problematik och frågor 

Avhandlingens disposition 

 . L i t t e r at u re n  

Kritiska studier av finansen och denna avhandling 

Rent spel? 

Blaise Pascals tankar om tro och en definition av känsla 

Sartres skiss till känsloteori 

Kravet på teoretisk allsidighet i studiet av känslor 

Kravet på allsidighet som krav på allsidigt bruk 

Marieke de Goedes genealogi över finansväsendet 

Makt, maktutövning och motstånd; dominans och underordning 

. Metoden som strid för att forska obundet 

Syftet med sparandets genealogi 

Avtolkning 

Min position i systemen av tolkningssystem 

Barthes försök att bryta fasthållningen av sig själv 

Diskursen: Foucaults försök att skriva på en plats utanför den 

De tre rösterna i mitten av vad som sägs 

• 

Valet av begreppet tolkningssystem 

Maktutövning, motstånd 

Två axiom och känslan från Ja och Nej 

 . B e r ät t e l s e n s e m pi r i  

Hur exempel har hittats, samlats in och sparats 

Viss litteratur i ämnet som här kan vara empiri 

Kärleken till fakta 

Jakten på oföränderligheter 

Del 

 . M o r a l o c h m o r a l i s m   

Moral är det som anbefaller avstånd 

Personlig och samhällelig moralkänsla; moralism 

Striden i spelrum mellan moral och moralism 

En folkrörelse och principen om ensamhet 

 . At t g ö r a s i g t i l l h e r re öve r e n a n n a n s b ö r s    Även de mest obetydliga handlingar som påverkar ens kredit … 

En felläsning av en slogan 

Memorialet om BesparingsBanker och resan till Skottland 

Striden mot hjälpsamhetsföreningarna i England 

 . P e n n i n g e n s o m u p p f o s t r i n g s m e d e l   

Stävjandet av okynnesrusningar 

Behovens begränsning genom känslolivets självtukt 

Som käxande apor 

Skolsparlådan av pansarplåt 

Vi är tjänare åt vår husbonde, båda två 

 . Ö ve rta l n i n g på ve t e n s k a p l i g t s ät t    Kriget, mätningen av masspåverkan och det undermedvetna 

Sanningslidelsen 

Psykologien och statistiken som går hand i hand 

Balansen mellan sparande och konsumtion 

Styrningen av reaktionen på att bli befalld 

Sammanfattning 

 • I n n e h å l l

. Du b e h öve r i n t e k u n n a e t t d u g g o m a k t i e r 

Övergången från makt-vetande till övertalning-undervisning 

Skattesparandet 

Allemanssparandet 

  . F o l k a k t i e n Te l i a : K a m pa n j u p p l äg g   

En så stor kontroll som möjligt 

Måttlighetens belöning 

  . F o l k a k t i e n Te l i a : k a m pa n j g e n o m f ö r a n d e n   

Lycka till med din nya hobby 

Sanningsprägling 

Den personliga stilen och smaken 

Den i mitten stående och nyanserade invägningen av faktorer 

Ett gyllene tomrum 

  . P re m i e pe n s i o n e n o c h j ag    Min egen skuld till det inträffade erkänns på förhand 

En stor del av pensionen 

Känslan för hur viktigt det är att jag blir aktiv 

Vad händer med mig och vem är jag, om jag inte väljer? 

Betecknandet av det tomma betecknade 

Subjektets öppenhet för olika signaler: Den Yttre Vägen 

Den Inre Vägen: Självtest och störning av det fega självet med

alternativrisken 

Det slappa etablerandet av skillnader i det tomma med hjälp

av slumpen och utan arbete med sig själv 

  . P re m i e pe n s i o n e n , j ag o c h v i   

Membranet och brottanvisningen 

En liten justering av storlekar i en symbol 

… och en kontroll av det demografiska hotet 

Jaså, var det en annan kvot ni menade? 

Finansiell stoicism och finansiell solidaritet 

Att betala för det ovärderliga 

Finansiell ensamhet som illusion 

Det sociala kontraktets kris 

Ett förslag till grundning av finansiell stoicism i masskala 

I n n e h å l l • 

Del .

  . S lu ts ats e r, f ö r s l ag o c h s lu to rd    Vana, tro, handling och olika slag av repetitioner 

Splittrat tal 

Suveränens kontroll över det avkastande territoriet 

En fråga om omsorgens råa form 

Striden för den obegränsade maximeringens princip 

Kärnutsagan ”Hit med pengarna!” 

Hur känns det? 

Allmän agens 

Att spara 

S u m m a ry   

B i l ag a   

N ot e r   

R e f e re n s e r   

 • I n n e h å l l

Förord

Det som här strax följer, efter detta förord, hoppas jag når många som en intressant och angelägen bok att läsa. På universitetet kommer boken även att granskas av några som den doktorsavhandling den också är.

När OMX Exchanges insamlingsstiftelse för främjandet av vetenskaplig forskning på värdepappersområdet beviljade en ansökan om tryckbidrag som hade rubriken ”Hit med pengarna!” blev det möjligt att ge ut min avhandling på Carlssons bokförlag. Ett stort tack också till Högskolan på Gotland och rektor Leif Borgert, som beslöt att finansiera min (och en kol- legas) forskning under ett år som plötsligt blev kritiskt när det gällde för- sörjningen.

Men först skulle forskarutbildningen över huvud taget komma inom mitt synfält, avhandlingens innehåll bli påtänkt och jag skulle bli rejält handledd i min forskning och mitt skrivande. Jag vill av hela hjärtat tacka mina två handledare Pierre Guillet de Monthoux och Thomas Bay för detta.

Till att börja med vill jag tacka för att de såg till att baxa in mig på forskar - utbildningen.

Pierre ger i sin forskning och med hela sin inställning ständigt nya per- spektiv på företagsekonomi. Hans tro på mitt skrivande blev ett ound- gängligt stöd, liksom hans självklara försvar för att även försöka se nytt på det som har med pengar och finans att göra. Thomas akademiska integri- tet och beläsenhet är ett föredöme för mig. Han har satt mig i kontakt med en litteratur som jag inte trodde var för mig eller som jag inte ens kände till att den fanns. I våra många samtal har han bland annat lärt mig att kritiskt och grundligt granska frågor om skuld och återbetalning, för att här bara nämna något. Annars skulle jag idag där känna att jag ligger rätt illa till.

Läggs till detta sedan allt annat av stöd och uppmuntran jag fått från olika håll skulle jag, om jag inte fått hjälp att skaffa mig en mer sorglös inställ- ning till sådant, känna mig färdig för utmätning.

• 

Per Bäckius, Christian Maravelias, Johan Hansson och till sist Ali Yakhlef tog sig an att läsa idéutkastet, en version av manuskriptet i halvtid och till slut versionen inför ett sista seminarium. Tack till er alla! Alis kri- tiska läsning och inpass från andra på slutseminariet blev mycket viktigt för slutresultatet. Jacob Östberg, Jens Lindberg, Sören Bergström, Robert Ihrfors, Mikael Holmqvist, Charlotta Karlsson och Bo Almunger var också de snälla nog att läsa olika avsnitt eller tidigare versioner. De gav välbehöv - lig uppmuntran, men pekade också på vad som borde förtydligas, utvecklas eller möjligen ändras.

Säkert kvarstår nu hos dessa vänliga läsare olika kritiska synpunkter som jag borde ha tagit större hänsyn till, istället för att kanske alltför envist låta lagt kort ligga.

För samtal om viktiga saker, för råd i sista stund, för meningsutbyten på kurser, seminarier och under pauser, för nya perspektiv på tillvaron som lagts fram i tal och skrift, för forskningsresultat som jag fått ta del av och använt, för tips om ”måste-läsas” samt för all praktisk hjälp jag fått vill jag också tacka Lars Albert, Fernando Cordero, Matilda Dahl, Robert Demir, Anna Essén, Helena Flinck, Magnus Gustavsson, Mikael Holmgren, Lars Jonsson, Lars Nordén, Hans Rämö, Pamela Schultz Nybacka, Martin Svendsen, Torkild Thanem, Boel Wikland och Eva Wittbom. Detta bara för att bara nämna några av alla dem som jag har fått känna mig som kollega med på Företagsekonomiska institutionen vid Stockholms universitet. Sam- talen med Ulrika Sjödin, som alltid är intensiva, och hennes egen originella avhandling bidrog till gott humör när jag själv skulle skriva. Elton ”Skip”

McGoun är befriande prestigelös i sin kontakt med noviser. Hans initiativ Alternative Perspectives on Finance and Accounting har varit en viktig inspi- rationskälla. I en paus under en sådan konferens sa australiensaren Martin Gold, apropå sin tid som finanskonsult, ”Give me the money!”. Tack till de ansvariga på ett försäkringsbolag för reklamkampanjen ”Ge hit pengarna!”

i Stockholms tunnelbana  som påminde mig om den händelsen.

Det kan ibland vara svårt för doktorander på Stockholms universitet att hitta en bra plats att sitta och skriva på. Men Kjell Östberg lät mig under ett år låna ett ledigt rum med dörr, på Samtidshistoriska institutet vid Södertörns Högskola. Jag fick då delta på några av ARIOSO-projektets seminarier och hade förmånen att även träffa Lars Ekdahl, Elisabeth Elgán, Werner Schmidt och andra samtidshistoriker. För Håkan Blomqvist utbringar jag ett leve: för åratal av lärorika samtal, för glada tillrop och för maningar om att jag nu får skärpa mig. Det ska jag göra. Alf W. Johansson

  • F ö ro rd

vill jag tacka för att han stannade till vid ett par tillfällen i Kungliga Biblio - tekets foajé och i förbigående uppmärksammade mig på ett par saker. Då beställde jag upp nya lådor med gammalt tryck och tänkte ”Men nu hade jag ändå tur”.

Mikael Nyberg, Lena Sievers och Benny Åsman hjälpte mig på olika sätt i jakten på material. Av Jan Nordling och Pia Sandkvist i Uppsala fick jag till skänks en gammal skolsparbössa som blivit låda för sybehör. Silja Karlsson plockade intresserat fram en bok om Spara och Slösa ur gömmor - na och av Sten-Gösta Karlsson fick jag några mycket värdefulla lektioner i konsten att kritiskt granska och läsa bilder. Henrik Strohmayer och Jörgen Backelin gav några besked av matematisk natur och bistod med en data- körning. För vad som till slut kom på pränt i det avseendet, liksom för allt annat i stort och smått, har jag förstås hela ansvaret. Kerstin Svanberg, Kim Santala och andra på PPM har vänligt och professionellt låtit mig ta del av statistik och svarat på mina frågor. Kungliga Bibliotekets personal går det att lita på i alla väder.

Jag hade turen att komma i kontakt med Claes Belfrage, Urban Lund- berg, Anette Nyqvist och Claes Ohlsson och ta del av deras forskning om pensionsreformen. Den tvärvetenskapliga antologin Mellan folkbildning och fondrådgivning, med Urban som prövad men beslutsam redaktör, blev ett påtagligt resultat av vårt samarbete. Claes Belfrage och Claes Ohlsson läm- pade osjälviskt över material till mig som inte fått plats i deras egna projekt.

Jag är väldigt tacksam för att jag så gavs möjlighet att försöka se till att det kunde komma till sin rätt här.

Trygve Carlsson vill jag tacka för vänligt och erfaret tålamod med nya ändringar i krångliga korrektur. Det tålamodet har till slut inverkat lugnande även på mig. Av den kontakten har jag ytterligare lärt mig att hysa respekt för alla de detaljer som tillsammans både utgör och liksom själva innehål- ler helheten, hur små och obetydliga detaljerna än verkar vara. Jag kan bara hoppas att det också märks i det färdiga resultatet.

Personalen på Ekebygårdens gruppboende i Sala tackar jag för deras stora hjärtan och stora yrkeskunnande som de varje dag tar i bruk. Jag är innerligt glad för att min mor Regina bodde där under sin sista tid på jor- den, att hon då fick vara med i en sådan vänlig gemenskap. Stort tack här även till Birgitta Sehman som hjälpt oss så mycket.

Min bror Bo tackar jag för att han är den mest företagsamma person jag känner och för den energi som det även ger mig. Min dotter Ellen tackar jag för hennes självklara tro på att det här arbetet snart skulle vara klart och

F ö ro rd •  

att åtminstone detta − att det kommer att bli klart − då inte kan vara något att prata om. Så övertygade hon också ständigt mig om det. Jag älskar våra samtal om allt annat. Olga Karlsson tackar jag för allt kärleksfullt stöd och många omärkliga inflytanden under skrivandets gång. De kommer sig av hur hon under vår tid tillsammans har insisterat på att tala om sådant som verkligen betyder något, att slösa med det för livet väsentliga. Det finns ju där i obegränsad mängd, medan det tomma pratet på ett märkligt sätt strax uttömmer sig själv. Det tar hela tiden hastigt slut och kräver då bara nya och tunga kraftinsatser för att kunna ta fart igen. Det finns all anledning i värl- den att vara ytterst sparsam med det.

  • F ö ro rd

DEL 1

.

Inledning

Den internationella ”finansialiseringen”

Denna bok handlar om all den övertalning som gäller pengar. Boken är också en del av den litteratur för vilken det någon gång under -talets sista decennier finns ett före och ett efter i relationen mellan finansmark- naden, annan ”ekonomi” och den breda allmänheten. Här är intresset när- mare bestämt det att aktier, fondandelar och andra ”finansiella produkter”

sedan trettio år tillbaka, med start i västvärlden, börjat marknadsföras till en ny masspublik^, och i allra högsta grad här i Sverige; och jag inspirera- des av en så kallad sparundersökning från  när jag just skrev ”finansi- ella produkter” med citattecken. I den står:

Hushållens sparande har under 1979/80 varit föremål för en mycket livlig debatt i massmedia, och det har framkommit att kunskaperna om de styrande fakto- rerna är mycket knapphändiga. Parallellt med debatten har också ”produkt - utvecklingen” på kreditmarknaden varit livligare än på mycket länge, med till- komsten av flera nya sparkontoformer samt kredit- och köpkortens expansion.^ Citattecken är en slags distanstecken. Med dem kan någon till exempel ställa frågan om något verkligen sagts på allvar. Det kan också markera mot- stånd, som när nationalekonomen Johan Lybeck, åtta år senare i en annan statlig utredning – av varför det som kallas hushållens sparande minskat drastiskt efter tio års kampanj för att ”spara” – i en inledande fotnot för- svarar sitt språkbruk när det gäller viss hantering av pengar. Han verkar känna att det är under angrepp:

•  

Jag vägrar att använda ordet ”investeringar” för finansiella placeringar, som endast innebär en omflyttning av existerande kapitalresurser i samhället, utan reserverar detta ord för dess egentliga innebörd – nyskapande av realkapital.^ Det står en strid om vad saker heter. Och också så att jag, i striden, eller spe- let, eller samspelet jag ska klara av, kan retirera från ett påstående med att säga att det bara var ett skämt, eller från vad jag gjorde med att säga att jag bara gjorde det på lek. Nya saker kan ju introduceras så, på skämt och som en lek. Som för barn. Även nya sätt, förstås, att tala om eller handskas med pengar, och att uppmuntras att lämna dem ifrån sig, som en insats eller under annan beteckning, till exempel för att ”spara” och för en annan att

”förvalta”.

Så hade OM-gruppen (som köpte Stockholmsbörsen från staten i bör- jan av nittiotalet) sedan  i kampanjen TestOption lanserat studiecirk- lar och kurser för alla om att föra sig rätt i handel med derivat^och även sedan med annonser engagerat läsare av dagspress i att handla på lek med dem. I juni  fanns nästan   privatkunder engagerade i derivat- handel på Stockholmsbörsen, står det i en skrift på engelska från Studie- förbundet Näringsliv och Samhälle. Det var ett mått på framgång. Det för- tjänade att nämnas på ett världsspråk, att finansmarknaden i Stockholm är likvid. Där finns, lovade den lilla boken, alltid någon som köper finansiella kontrakt i samma stund som du säljer dem och tvärtom. På den stora Lon- don börsen, i Storbritannien, jämförde författaren, handlade då omkring

  privatkunder med derivat.^Stockholm är ju huvudstad i ett land med en sju eller åtta gånger mindre befolkning.

Det nya finansiella talet är en internationellt roterande virvel av över- talning, uppmuntran, instruktioner och råd att delta i en typ av finansiella aktiviteter som majoriteten av befolkningen tills för en kort tid sedan inte skulle bry sig om. Detta tal träffar alla i världen som nås av något slag av massmedia. Det flankeras av texter från nationella myndigheter och från universitet, om vad allmänheten föredrar i det enorma och växande utbu- det av värdekontrakt att ingå i, aktier att köpa, pensionsfonder att sätta in sina pengar i samt i vilken mån allmänheten agerar finansiellt rationellt, hur utbredd den finansiella okunnigheten är i den ena eller andra delen av befolkningen – ofta gränsande till så kallad ”finansiell analfabetism” – och hur sådant ska åtgärdas med finansiell folkbildning.^ Hänvisningar till vetenskap i ämnet banar väg för den mer lättflytande lavinen av finansiella ord och fraser, vilken igen motsvaras av en explosionsartad utveckling av finanshandelns volym och variation av finansiella kontrakt att ingå i.^De

  • D e l 

kallas ”verktyg” eller ”instrument”. Det gäller att – lättfattligt eller extremt sofistikerat och utförligt – förklara hur de är konstruerade, motivera nyttan med dem, propagera för dem, informera om dem, sälja dem, undersöka finansintresset i olika segment av befolkningen, mäta och matematiskt modellera hur olika slag av avtal eller värdekontrakt uppträder i handel, styra deras förvaltning på marknaden med avancerad programvara eller bara introduktionsvis och ungefärligt uttala sig om dem i stora drag, kort sagt tala mera om finansen på alla sätt och i alla sammanhang.

Ett diagram i en avhandling visar affärspressens cirkulation i Sverige sedan fyra decennier. Där ritas det upp en serie från några hundratusen cirkulerande exemplar på -talet till  miljoner på -talet.^Syn- intrycket från diagrammets graf är detsamma som från kurvor producerade av Stockholmsbörsens index under samma tidsperiod; liksom från frekvens - kurvor uppritade av en annan forskare för när ord och fraser som ”ny eko- nomi”, ”IT” eller ”dotcoms” utsägs i denna och annan press, före och efter millennieskiftet.^

I sitt verk om ”informationell kapitalism” och dess ”nätverkssamhälle”

beskriver Manuel Castells de nya finansmarknaderna (eller gamla markna- der, som väckts och blivit jättar) som globala nätverk. De rika ländernas finanscentra är ”noder” i de nätverken.^I dem har pensionsfonder blivit nya och jättelika aktörer och i dem kopplas parter samman i avtal på kom- plexa sätt.^Avtalen är föremål för handel, som prissätter dem, och det bin- der samman marknader som tidigare inte haft något att göra med varandra, annat än via långsökta, långsamt verkande och vaga samband i många led, men som nu fått hart när sekundsnabb hävstångs- och kugghjulskoppling via denna nya handel.^Frågor om vem som till slut ska sägas stå i skuld till vem, när räntor, marknadsindex eller priset på valutor och tillgångsbevis av de mest skilda slag förändras åt det ena eller andra hållet, är föremål för febril uppmärksamhet, enorm datakraft och stor uppfinningsrikedom.^

De finansiella kriserna har blivit flera även de. Prissvängningarna på finansmarknaderna har blivit kraftigare. De finansiella systemens stabilitet minskar.^I en överallt citerad studie av varför och hur banksystem ham- nar på obestånd (de ”sedan sjuttiotalet allt vanligare” episoder i vilka ett banksystems ”finansiella nettotillgångar^helt eller delvis försvunnit”) iden- tifieras åttiosex sådana tillfällen i sextionio länder under perioden –

. Tjugotalet finansiella systemkriser i de så kallade övergångsekono- mierna i öst är då oräknade, påpekar författarna.^

I n l e d n i n g •  

I skrivande stund pågår ännu den internationella ”bolånekrisen”, som utlösts  av höjda räntor och fallet för huspriser i USA. Den har utveck- lats till en finansiell systemkris som började i finansmarknadsföring riktad till den breda allmänheten. Krisens rötter löper tillbaka till -talets USA, när huslån med så kallade ”lockräntor” börjar marknadsföras.^Sedan 

erbjuds lånen massivt till kunder med låga inkomster eller dålig kredithis- toria. Efter något eller några år stegras låneräntorna kraftigt. Den så utlösta skuldkrisen hotar miljoner amerikaner med ruin och vräkning.^Inom den uppfinningsrika finansen har dessa lån även buntvis kunnat utgöra finan- siella investeringsobjekt. Den ursprungliga kreditgivaren kan strax sälja avtalet vidare. Då blir det föremål för handel i komplexa affärsvävar av nya avtal, och eftersom alla finansiella institut, privata företag, intresseföreningar och statliga organisationer direkt eller via förmedling och även utan att veta det sysslar med allt, så att säga, sprids krisen från bolåne institut till banker, hedgefonder, nordamerikanska städers obligationsupplåning, fondmäklare och till dessa finansiella institutioners stora kunder, sätter det isländska banksystemet i fråga^, skakar banker i Europa med jätte förluster^, eller raderar ut  procent av budgeten för Narviks kommun^, eller låter Hel- singsborgs kommun förlora  miljoner kronor^, eller får australiska städer att förbereda stämning till domstol av Lehman Brothers på Wall Street.^

Structured Investment Vehicle (SIV) var tills helt nyligen namnet på ett nytt finansiellt avtal att marknadsföra, köpa och sälja. Av krisen är detta ”instru- ment” snarare avslöjat som ett system av en slags nya små banker, små finansiella kapell och självdirigerande dansorkestrar snarare än instrument.

De står utanför staternas bankgarantisystem. De har sedan en tid avknop- pats, från sina moderbankers vanliga bokföring. Där, uppenbaras det, var en väldig del av den inkuranta lånemassan koncentrerad.^ Den interna- tionella affärspressen och ekonomiska kommentatorer diskuterar därför sedan ett knappt år tillbaka bristen på insyn, oöverskådlig komplexitet, för- lorad kontroll, det omöjliga i att göra kreditbedömningar av motparter, förlorat förtroende för de internationella kreditvärderingsinstituten, och så vidare.^I Castells ”informationella kapitalism” känner sig ingen informe- rad om något.

Dessa stycken började jag skriva i juni . När jag nu ändrar och stry- ker i textens sista version fortsätter krisen, i april , att radera ut mil- jarder dollar från bankers balansräkningar i hela världen.^

Mycket skrivs och har skrivits om förändringarna i det finansiella systemet och om förändringen av dess relation till ekonomin i stort eller till sam- hället överhuvudtaget. Adam Harmes talar om framväxten och framkal-

  • D e l 

landet av en ny global ”massinvesteringskultur”.^Mats Lindqvist beskri- ver detta nya i en kritisk studie av ekonomirapportering i svensk tv under tre decennier. Ekonomin koloniserar vardagen, men i skepnad av finansi- ella rapporter för den enskilde att ensamt ta ställning till, i form av de pen- ningplaceringar som denne för-givet-taget redan är i färd att göra. Arbete, produktion och försörjning har under tre decennier fått en ökad tendens att skildras som börshändelser, så att finansen är i färd med att kolonisera själva meningen i ordet ekonomi.^Själva presentationen av den kritiska studien nickar här instämmande. Bokens titel – IS I MAGEN: Om ekonomins kolo- nisering av vardagen – illustreras på framsidan med en interiör från ett stort finanskontor. Dataskärmarna står i rader i ett kontorslandskap. En mäklare viftar med en telefon till någon. Han håller en annan lur till örat. Detta är den ekonomi som koloniserar. Förskjutningen av ordets mening är omärk- ligt fullbordad redan innan den läsvärda granskningen av meningsför- skjutningen har börjat.

Många författare ringar ur olika perspektiv in denna situation, detta fenomen, med begreppet finansialisering. Så skriver till exempel Randy Mar- tin om ”finansialiseringen av vardagslivet”.^Den kan handla om hur pro- fessionellt finansaktivas tänkande, vokabulär, normer och värderingar sprids till hela samhället, urvattnade men ändå, så gott det går, imiterade.^Då sprids en speciell sorts närvaro överallt för det finansiella diagrammet. Där rör sig ett pris. Eller kan jag dagligen följa detta i tabeller.

Jag måste övervaka finansen, varje dag. Om det nu räcker.

Men denna allas anbefallda övervakning är också mera dubbelriktad än förut. Författare skriver om i vilken utsträckning finansdiagrammet under

-talets två sista decennier börjar leva, övervaka och styra ledningen för börsnoterade företag, istället för att bara, så som de flesta förut uppfattat det, passivt spegla och registrera företagens utveckling (tillsammans med utvecklingen på näringsområdet de verkar inom samt de händelser det ena eller andra företaget skapar och deltar i).^ När företagsledningar blir mycket upptagna med att spegla sig i sådana diagram, när de så att säga ständigt putsar sig och slipar sitt beteende i dem, hur det tar sig ut, då skulle vi kunna se det som exempel på en annan aspekt av begreppet finansialise- ring. Själva deras styre skulle då ha finansialiserats, och blivit ett finansiali- serat managerande av företag. En^*skulle kunna pröva påståendet att börs- noterade företag i utvecklade kapitalistiska regioner idag finansialiserar

I n l e d n i n g •  

* Det liksom manligt och objektivt eller generellt betraktande ”man” har här på prov bytts ut, över- allt där jag sett det, och om det inte finns i citat, mot det mer dialektala och lantligt proletära, om än inte lika myndigt och objektivt betraktande, utan mer subjektivt och, tycks det mig, på berät- taren och läsaren tillsammans aningen mera pekande ”en” (i engelskan närmast motsvarat av ”one”, som där även förkommer i skriven ”fin” text).

verksamheten och styr den stajlat, det vill säga med sådana åtgärder, åtbör- der och proklamationer, att börskursen rör sig, att den verkar löftesrikt rör- lig, ser till att finansiella händelser skapas, händelser som äger rum i diagrammet innan de äger rum någon annanstans, eller framför allt äger rum där.^Här är det inte oviktigt att den finansiella prisrörelsen själv fram- gångsrikt kan överföra värde, i förut ej skådade kvantiteter, i feodal skala så att säga, till företagens ledningar.^

Svårigheterna att sälja vad gamla och nya industrinationers allt effekti- vare och större produktionsapparater tillverkar tenderar att skärpas. Det ger, i sin tur, finansen ett allt större kreditberg att stå allt tyngre på.^

Men också i allt bredare spagat: på ett berg av krediter med delvis out- grundligt innehåll, har det alltså visat sig. Dess darrande centrum utgörs av USA:s statsskuld.^Det är ett berg av kreditgödsel som ger finansiell näring, impulser och konstruktionsmaterial att skyffla ur och bygga med, så att finansen på sina marknader, som sagt, internationellt cirkulerar en allt större massa av fordringar och skulder, ägotitlar, andelsbevis, komplexa avtal och bevis på uppskjutna men utlovade, eller av tänkta framtida prishändelser och prissituationer villkorade betalningar, för pengar i övermått att finna sin tillflykt till. I övermått, men inte bara på grund av denna allt större och längre utsträckta kredit i alla riktningar, utan också på grund av en inter- nationell vridning i OECD-länderna, under tre decennier, av förädlings- värdets fördelning mellan vinster och löner. Det är en vridning som mins- kat löneandelen.^

De pengar som flödar från dessa källor kallas ibland hemlösa, men de finner som sagt sin tillflykt till ett helt nytt intresse för finansen. Hedge- fonder är en del av detta extrema nyintresse för finansiella operationer, eller för prisrörelserna som sådana. Och när det gäller just dessa fonder – vilket gör dem viktiga för fenomenet ”finansialisering” – inom ramen för ett prin- cipiellt ointresse för om priserna rör sig uppåt eller nedåt. De kan exem- pelvis ackumulera eller förlora värde via växande eller krympande prisskill- nader mellan två tillgångsslag till vilka deras förvaltare samtidigt ställt sig i två olika relationer till, som fiktiv köpare av den ena och som fiktiv säljare av den andra.^

En sista viktig användning av termen finansialisering i litteraturen, och som verkar omsluta de andra: FN-organet UNCTAD:s rapportförfattare har två gånger, uppenbarligen nöjd med sin formulering, retoriskt frågat om det är så, att denna period innebär en ”finansens uppstigande till över- höghet över industrin”.^ Jo, det finns ”en ovedersäglig maktförskjutning

  • D e l 

bort från produktion och till finansvärlden”, instämmer till exempelvis David Harvey.^Han kallar det finansialisering. I fenomenet ingår bland annat hur de transnationella företagen även själva avknoppar egna mycket aktiva finansavdelningar. De senaste decennierna har det börjat förekomma att förlusterna i ett stort företags varuproduktion mer än väl uppvägs av vinsterna från de finansiella operationerna. De räddar då resultatet. Gio- vanni Arrighi tar för sin del in ordet finansialisering i början av en berättelse om världskapitalismens utveckling under fem århundraden. Han skriver:

I och med Reaganepokens inträde blev kapitalets ”finansialisering”, som varit ett bland många inslag i -talets globala ekonomiska kris, den krisens helt dominerande element.^

För Arrighi markerar denna kris, där kapitalet finansialiseras, slutfasen av en cykel. I historikern Ferdinand Braudels efterföljd tänker han sig den upp- repad sedan -talet.^Att jakten på värde finansialiseras är ett symp- tom. Det röjer att det kapitalistiska världssystemets ekonomiska centrum, och därför även dess finansiella centrum, är i färd att flytta för fjärde gången.

Det skedde första gången från Genua till Holland, därifrån till England och senast till USA, förklarar Arrighi och menar att dessa förflyttningar brukar ackompanjeras av, om jag fritt tolkar honom, en slags systemets åter- kommande och fruktlösa slirningar på kopplingar, med tendens till tom- gångskörning av motorerna. Vi står inför ”en växling av ledarskapet för de kapitalackumulerande processerna i världsskala”, ”ett vaktombyte på den kapitalistiska världsekonomins strategiska höjder”, ”en ’ny’ regions ’seger’

över en ’gammal’ region”^, vars kännetecken bland annat är USA:s begyn- nande nedgång som kapitalistisk metropol och världsmakt, trängsel på mät- tade marknader, därmed sammanhängande överackumulation av kapital inom industrin och att jakten på värde, som följd av detta, vrids mot finan- siella operationer. I Marx sammanfattande termer ackumuleras kapital i en sådan situation ”ytligt”, enligt formeln P – P’, där P betyder pengar, och den lilla apostrofen vid nästa P i formeln representerar att pengar tillagts pengar i nästa steg. Pengar blir mer pengar hos den ene när värde överförts från den andre, snarare än enligt formeln P-V-P’, där V står för ”vara” och där kapitalet även cirkulerar i form av varukapital – en kapitalform som under konkurrensens tryck förutsätter allt större investeringar i fysiska pro- duktionsanläggningar. De är en kapitalform även de, med låsning till en bestämd plats. Det kan vara besvärande för en kapitalistisk ägare, som vill vara rörlig och likvid.^

I n l e d n i n g •  

Där fanns några breda perspektiv. Men vad som här följer rör sig för det mesta runt i detaljer och små saker. Min studie sysselsätter sig med talet om P – P’, också med talet om det lilla strecket mellan dessa två P, så att säga.

I Marx formel markerar det strecket inte något annat än en kort omväg, en abstrakt och för modellen i princip oviktig tidsrymd, eller en lucka. Men genom eller via detta streck i ”kapitalets ursprungliga och allmänna formel sammandragen i en meningslös resumé”^ avlönades i Sverige år 

omkring   personer. De var sysselsatta i en industri som i statens sta- tistik representerades med nära  procent av bruttonationalprodukten (BNP). Detta enligt dåvarande vice finansminister Gunnar Lund (s), i ett tal på en prisutdelningsceremoni hos Aktiefrämjandet – osökt nog för avhandlings ämnet. I talet nämnde han sedan jämförelsevis att   per- soner i landet sysselsattes i jordbruket, värdemässigt med ynkliga , pro- cent representerat i vårt lands BNP.^

Ja, vad håller bönderna egentligen på med? Det kan en fråga sig. Men nu ska vi övergå till andra frågor.

Avhandlingens tes

Det må gälla skillnader mellan fattiga och rika, och om penningskillnader är förtjänade som belöning, tillrättavisning, påföljd och straff eller inte är det. Det må gälla de risker folk tar med pengar i umgänget med andra, om de borde veta bättre då eller inte. Det må gälla om de spelar med pengarna eller gör något annat med dem. Det må gälla om en sysselsättning i det som kallas ekonomi är nyttig eller inte, för vem den är det och hur det mäts eller borde mätas. Det må gälla vad det föranleder för korrigeringar, ökningar eller minskningar av det ena eller andra, eller om det egentligen föranleder någon åtgärd över huvud taget. Men en i det sammanhanget naturlig fråga är förstås i vilken mån, och hur, bestämda moraluppfattningar ändras när tiden går, vad som är moraliskt eller moraliserande tal i pen- ningfrågor och hur, å andra sidan, det neutrala eller nyktra talet i sådana frå- gor i så fall kan tänkas låta.

På frågan om hur det är med den moral som under tidens gång anbe- fallts befolkningen på sparandets område finns det i alla fall ett slags nor- malsvar. Det svaret lyder som så att den moralen idag inte bara är väldigt annorlunda jämfört med, låt säga, -talets. Nej, den har helt försvun- nit.

  • D e l 

När moralen försvann lämnade den plats för det neutralt rationella. I linje med denna idag normala tanke förklarar den redaktionella texten på omslaget till Torbjörn Hesslings bok om sparbankspropagandans historia exempelvis att:

En moraliserande syn på sparandet rådde till långt in på -talet. Samhälls- utvecklingen påverkade inställningen till sparandet, som avmoraliserades och blev en del i en ekonomisk planering.^

I denna bok kommer en annan ståndpunkt när det gäller sparmoral att ställa krav på att bli trodd. Jag avser att visa läsaren att det från slutet av

-talet inleddes en strid för att byta ut den finansiella sanningsregim som under politiska stridigheter byggts upp och utvecklats i Sverige sedan början av -talet. Den nya regimen triumferar vid tusenårsskiftet i vad som tycks vara ett exempel på vad en författare kallar fanatisering av kon- sensus.^Efter den krypande kraschen på börsen sedan, efter yrseln och svin- deln runt folkaktien Telia och i och med svårigheterna för det nya pen- sionssystemet att visa sig och bevisa sin sanning för den breda allmänheten, är det på nytt inte säkert vad som är sant och inte sant om finansen. San- ningarna som den nya regimen lyckades slå fast och fästa i samhället efter två decennier av strid måste nu stärkas och bekräftas på nytt. De nya fri- villiga och framtvingade finansiella praktikerna står på spel. Akut står det finansiella värdet självt på spel. Det står numera alltid så tydligt på spel, all- tid lika akut och med sådan iver.

Detta kan sammanfattas till en enda ”tes”. I det som följer kommer jag genomgående att motsäga en kronologi eller progression som allmänt hålls för sann. Vi ska inte anta att en lång period av moralism på det finansiella området har gett vika för ett tal till allmänheten som har befriats från moralpredikan. Vi ska inte anta att tvåhundra år av allt ljusare upplysning i finansiella frågor nu har kulminerat, till förmån för oss alla. Det är att bedra sig att indela finansmarknadsföringens och den finansiella folkbild- ningens tidräkning i steg av gradvis uppåtstigande till allt renare och intres- sefri kunskap.

Istället är det så att talet till befolkningen i finansiella frågor även nu är moraliskt. Den sparmoral som förut propagerades, lät också den ett sunt förnuft beslutsamt stödja sig på vetenskapen. Idag är det ett annat finansi- ellt förnuft som banar sig väg genom allt det där förnuftiga som gällde förut.

Detta nya rationella, denna nya rationalitet, kräver ny finansiell moral.

I n l e d n i n g •  

Avhandlingens periodisering av den finansiella marknadsföringens och folk- bildningens historia vilar på en skillnad mellan ”en substantiell moralisk hållning och dess omarbetade och förvanskade moralistiska kusin”.^Hur upprätthålls den skillnaden? Är det lätt? Var och en av oss har praktisk erfa- renhet av det, vare sig vi har ägnat det en tanke eller inte. I ett skrivarbete som det här, däremot, får skillnaden mellan moral och moralism upprätt- hållas genom att beskriva spelet mellan de två, genom att beskriva det gräl som pågår i glappet eller i den oklara övergången mellan dem.

Om avhandlingens allmänna tes är att motsäga den gängse kronologin för finansmarknadsföringen och istället föreslå en som bygger på skillnaden mellan moral och moralism, så är följdpåståendet i avhandlingen, att vi just nu upplever en övergång från moral till moralism när det gäller hur det propageras och undervisas om finans och pengar. Denna övergång och dess följdverkningar bör verkligen intressera oss. Det kallas i boken samman- fattande för byte av finansiell sanningsregim.

Begreppet sanningsregim är hämtat från Michel Foucault. Han lägger aldrig fram detta begrepp annat än på prov. Det används heller inte här på något precist sätt. Det griper om en mängd olika sammanhang. I dem ”cir- ku leras” sanningar. De vetenskapliga institutionerna är viktiga. Ekonomiska och politiska krav ställs hela tiden på att få höra sanningen. Massmedia måste cirkulera sanningar. Statliga myndigheter måste bevaka dem. Till sanningsregimen räknar Foucault vitt skilda ”ekonomiska apparater” som universiteten och armén. Allt detta, och mer därtill kan en tänka, som till exempel intresseförbundens tankesmedjor. De byggs upp, producerar över- tygande argument under några decennier och försvinner sedan. Sådant och annat ingår, med Foucaults ord, i en sanningens ”’politiska ekonomi’”. Det skrivs med citattecken även hos honom. För det är ju en ovanlig tanke att sanning skulle produceras i en ”ekonomi” eller av den.^

Detta begrepp, sanningsregim, som närmast kan kallas för en idé, häm- tas upp av andra författare. Hos Judith Butler kan en hitta ett uttryck som i översättning blivit ”föränderliga begriplighetsordningar”. Det finns ”lagar som styr vår begriplighet”, men även ”sätt att veta, former av sanning, som tvångsmässigt definierar begriplighet”, och hon fortsätter med hänvisning till Foucault:

Det är detta som Foucault beskriver som sanningens politik, en politik som hänför sig till de maktrelationer som i förväg begränsar vad som kommer och inte kommer att räknas som sanning, som ordnar världen på vissa reguljära och

  • D e l 

reglerbara sätt, och som vi har kommit att acceptera som det givna kunskaps- fältet.^

En ny regim på ett sanningsområde måste följaktligen riva upp gamla ”kun- skapsfält” och även den moral som där har rotat sig. Den bygger ett slags tolkningssystem för oss, att allsidigt reda oss i och göra reda för oss i, inför andra och oss själva. Till det ska jag återkomma.

Hundra år av moraliserande på penningsparandets område lyckades på

-talet till slut med att nöjaktigt befästa och grunda en sammanhållen sparandets moral att propagera till befolkningens stora flertal. I den för- enades två moraliska grundhållningar i finansfrågor, två slags moraliserande tal som stridit och klöst varandra. De låste sig då vid varandra i ett kramp- aktigt grepp, fästade vid varandra i sina slående likheter, med en av de två stridande i överläge. Från -talets sista decennier sedan, när det greppet surnat, på detta område liksom på andra, och då den på så sätt samman- slagna folkfinansmoralen blir ett problem, börjar brytas upp och falla sönder, då finns det på nytt ett allt tydligare inslag av moralism i penning- kampanjerna som riktas till folket.

Vad som då precist bör menas med moral och moralism ska jag när- mare granska i kapitlet ”Moral och Moralism”. Nu närmast gäller det att förklara vad slags problematik och frågor som angår en forskningsberät- telse som driver den tes jag nu lagt fram.

Avhandlingens problematik och frågor

Inspirerad av Hannah Arendt håller Adriana Cavarero fram frågan ”Vem är du?” som den etiska frågan framför andra.^Arendt föreställde sig en situa- tion där en nykomling måste svara och så långt det är möjligt redogöra för sin person. Då gör hon det även för sig själv. Något hon kanske aldrig förut har gjort och något hon omöjligt kan göra helt och fullt. Hon har ju till exempel inte tillgång till hur hon, så att säga, började.^

Den andre kan förstås ställa frågan på ett hotfullt, misstänksamt och uppfordrande sätt, eller vänligt, nyfiket och försiktigt. Men direkta påstå- enden om vem någon är – ”Du är detta!” – är förstås något annat än att fråga. Och om den ene ihållande och i grunden arrogant dominerar spelar det förstås ingen roll om ett sådant påstående stämplas in i den andre på ett

I n l e d n i n g •  

till synes mjukt sätt. Då blir det bara mer försåtligt gjort. För den som så tilltalas blir det en tillsägelse att rätta sig efter, eller så gott det går motsätta sig, eftersom det i ett sådant läge är en slags tvångs- eller våldshandling.

Någonstans i dessa variationer av frågor eller påståenden om vem jag är finns emellertid något annat, som varken är det direkta påståendet eller den öppna frågan. Det kan ses som ett slags nät av övergripande påståenden om mig. Det är sak samma om det nätet kastas över mig i frågans form. Det är för mig att själv sysselsätta mig med och trassla in mig i, som ett eget blygsamt bidrag till en gemensam omgivning för oss alla att vara i. Inom den, och inte utanför, måste då var och en, på något sätt och fortgående, besvara frågan och göra den till sin.^Alla svar blir samtidigt nya delar av den omgivning inom vilken frågan måste fortsätta att besvaras. Bara där utlovas jag att kunna finna svaret på vem jag är, så att jag kan ge mitt svar till andra och mig själv.

Det går alltså att hävda att svaret på förhand är begränsat av frågan, hur öppet den än ställs. Skälet är vad vi, till en början vagt, kan kalla frågans för- utsatta sammanhang. Begränsningarna av vad jag kan vara börjar verka i samma stund jag börjar svara.^Det går inte att begripligt berätta vem jag är utan att min redogörelse sker inom en slags historiskt villkorad ram - berättelse. Den bockar av de rätta typegenskaperna från ett slags formulär som är giltigt för tiden och samhället jag lever i. Av berättelsen framgår i vilken grad jag har dem. Den ger min version av de typhändelser och typ - perioder som jag upplevt och genomlevt. Mitt liv exemplifierar dem, är en variation av dem, så att jag, när jag berättar vem jag är, berättar hur de har tett sig för just mig, hur de bidrog till att jag blev så här.

Så går det att se det.

Arendt påpekar att frågan om ”Vem?” strax glider över till ”Vad?” – som i ”Vad slags?” – eller en uppräkning av egenskaper som den ene ”delar med andra och alltså just inte gör honom unik”.^Språket sätter hindret för en unik och precis beskrivning. Språket är en slags begränsande norm. Det är också oundgängligt. Att anpassa sig till en norm kan väl vara mer eller mindre problematiskt? Den kan kanske av mycket goda skäl vara tagen för given. Den kanske utsätter en för bagatellartad påfrestning, och lite ska en väl tåla? Å andra sidan kan den kanske vara så betungande att den är död- lig. Kanske är det särskilt normerna som inte märks som dödar?

I alla fall är brottningen med normer en del av vad det är att växa upp och leva. Norm är den alldagliga term Judith Butler ofta använder. Hon förklarar i en artikel i förbigående: ”[E]tymologin kopplar normen till mate-

  • D e l 

matiska och arkitektoniska prototyper.”

Norm är bokstavligen det latinska ordet för en vinkelhake; och normalis bety- der vinkelrät. Vitruvius använder ordet om det instrument som användes för att rita raka vinklar, och Cicero använder begreppet för att beskriva naturens arkitektoniska regelbundenhet; naturen är lagens norm, hävdade han.”^

Frågan om människans relation till normen gäller konstitueringen av sub- jektet. Det är frågan om när och hur den egna personen blir till. Det är även frågan om och i vilken mån som denna person egentligen någonsin är egen.

Det är en etisk fråga om hur vi ska leva, förhålla oss till vår egen konstitu - ering och i vilken mån det, å andra sidan, går att kräva ett sådant förhåll- ningssätt; om det går att kräva det med tanke på att jag ”föds av människor in i en redan existerande människovärld”,^med tanke på att jag föds till min egen konstituering, fullständigt försvarslös. Det är också en veten- skapsteoretisk fråga om hur jag kan veta vad som är sant. Och i den frågan är min försvarslöshet igen liksom invävd, liksom den är invävd i frågan om hur vägen går till kunskap, eller från vetenskapande subjekt till det stude- rade objektet och tillbaka igen.

I en tidningsartikel Svar på frågan: Vad är upplysning? anses Immanuel Kant år , för första gången på modernt sätt och till en stor offentlig- het, ha ställt frågan om subjektets konstituering, som en etisk fråga för en själv att ta i tu med. Individen ska ”kasta av sig omyndighetens ok” och börja tänka själv, istället för att tanklöst och i rena rama lättjan tänka som auktoriteter gör.^Daniel Miller förklarar hur G.W.F. Hegel något senare, år , i sin inflytelserika bok Andens feno menologi, i form av en optimis- tisk berättelse förklarar hur människa blir samhällsindivid, hur subjektet konstitueras via objektifiering av vad hon i tanken skapar.^ Hegel kallar det på tyska för Entäusserung.^Det är en process där subjektet gradvis vin- ner ett komplext självmedvetande, också om processen självt, genom att separera sig från världen, när det skapar allt mer sofistikerade sociala insti- tutioner, med begreppens hjälp, i den värld som är given och därmed upp- fyller Guds vilja på jorden.^

För Karl Marx, senare på -talet, är Hegels subjektiveringsprocess en avbruten process.^Hegels stora filosofiska utredning av denna process är beundransvärd, men den är lyft från verkligheten.^Den är en glädjekalkyl över hur en människa i Europa blir person. För den stora massan äger sub- jektivering rum under ovärdiga och vidriga förhållanden. Den utmynnar i främlingskap inför vad det nya industrisamhället skapar. Processen kon-

I n l e d n i n g •  

trolleras ytterst av en elit i avskildhet med juridiken och statens våldsmakt på sin sida.^Eliten styrs dessutom i sin tur i sin subjektivering, av tvånget och rörelselagarna i det ekonomiska system som privilegierar den till härs- kande klass.^Subjektets konstituering till fullständig och hel människa är historiskt förhindrad.^För befolkningens stora trälande massa måste den ske provisoriskt, på gränsen till det nya borgerliga samhället vars ryggrad är det växande kapitalistiska systemet. Bygget av den egna personen får ske i egna organisationer och i gemensamma försök att störta och omstörta detta samhälle.^

I Michel Foucaults första undersökningar, av ”vansinnets historia” ända sedan -tal om de psykiatriska klinikernas början och om uppkomsten av det moderna fängelseväsendet på -talet, är denna problematik sär- skilt svårartad och central.^Den är ännu mer närgången än hos Marx.^

För Marx blir subjektet, i proletärens gestalt, trots allt till på ofritt och för- vridet sätt som följd av omständigheter inom ett system som också har utsida. Det ofria är en följd av att den stora massan i det borgerliga industri - samhället fråntagits alla andra existensmedel än sin egen arbetskraft och inte heller får äga produkten av sitt arbete. Det är en följd av att arbets- kraften självt har blivit en vara på en marknad. Det är en följd av att näs- tan all produktion har blivit varuproduktion, av att varuformen breder ut sig. Det är en följd av företagens konkurrensjakt efter maximerade profiter.

När frågan om subjektets konstituering av Michel Foucault istället utvidgas till allt vrids skruven åt flera varv inåt. Från Hegels tidlöst filoso- fiska, till det historiskt placerade, till en upphöjd minoritets upplevda och tillskrivna ansvar (omskrivet till ”samhällets ansvar”) för att reformera och forma befolkningen. Det sker ända in i den enskilda personens minsta göranden och låtanden. Denne ska bli självstyrd, inom ramen för det nor- mala.^En kader av experter på mänskligt beteende börjar från och med ett visst tidsskede ingripa överlagt i formandet av subjektet. De förfogar över väldiga resurser. De styrs av maktasymmetrier som så självklart löper genom hela samhället likt osynliga vallgravar och försätter hela kategorier av befolk- ningen i symboliska och grava materiella underlägen.^ Foucaults betrak- telser ser genom det historiskt speciella på det som spänner över flera sek- ler och fortsätter att kännas aktuellt. Kadern av experter styr i kraft av vetenskapen som kallat dem att styra eller bistå i styret över alla, från vag- gan till graven, ned på själslig nivå, ända till den punkt där detta styre också styr dem.^ Det gör det som personlös kraft. Det står ännu mera klart, i det att Foucault systematiskt drar in språket och analys av det som verk ligen

  • D e l 

blir sagt, i diskussionen om något som är en slags systemisk insida, alle- städes närvarande, som saknar utsida. Därtill är han, liksom i annat, bland annat inspirerad av Nietzsches filosofi – av Nietzsche som till exempel spy- digt avslöjar den föregivet absoluta och gudagivna moralen som en rent intresse bunden, riggad och historisk lek med ord från de härskande klas- sernas sida, i vilken slavarna sedan tidens början dragits in och via själva talet format sig själva till slavar.^Foucaults intresse är även helt i linje med hur den franska samhällsvetenskapen tidigt under -talet börjat upp- märksamma språket (alltsedan språkvetaren Saussures grundning av semio- tiken, ”som studerar tecknens liv inom den sociala samvaron”).^

Det intresset har även en nutida Judith Butler. Det är med språket som subjektet kontrollerar sitt tänkande och artikulerar det. Hon kan till exem- pel precisera: Subjektet kontrollerar tänkandet med det språk som föregår subjektet; med det språk som är för det att träda in i, så att subjektet egent- ligen inte ”strikt kan ses som identiskt med individen”. Det kan snarare ses

”som en språklig kategori, en platshållare, en struktur under byggnad.”^

Det personliga pronomenet ”jag” är med det synsättet en platshållare.

Det ger här texten karaktären av berättelse. Det kan styras med, så att det verkar representera än den ene, än den andre, alla som känner sig inbe- gripna av det. Det kan omöjligt helt tillhöra författaren själv.^Då kan det inte heller helt tillhöra läsaren. I synnerhet inte om det utgör en tratt, att trycka saker in i. Adriana Cavarero ställer upp följande värdematris, giltig för politiska doktriner menar hon, över personliga pronomina:

Viet är alltid positivt, niet är en möjlig allierad, deet bär antagonistens ansikte, jaget är opassande, och duet är, naturligtvis, överflödigt.^

Men är det inte slående ändå, att det tilltal som är opassande eller över flö- digt när själva doktrinen formuleras kan vara passande i reklamen för dokt- rinen? Särskilt i tider när det känns opassande att framlägga en doktrin. Ett

”du”, kan genom massan, borra budskap fram ”till dig”. Då är du inte alls en delmängd av mängden som tilltalas. För så är det ju inte, eftersom det är just till dig som någon talar.

Det finns övertalningsproblem och -möjligheter, i övergångarna mellan

”jag”, ”du”, ”vi”, ”ni” och ”de”. Vi håller det i minnet.

Forskningsberättelsen dras ut ur en begränsad studie. Den lyssnar till och återger brottstycken ur en kakofoni av prat som åtminstone sträcker sig till- baka till slutet -talet. Den knyter ihop och förbinder ett speciellt mate-

I n l e d n i n g •  

rial, ett urval av exempel på hur ”det folkliga finansiella subjektet” formats.

Den ser uppmärksamt på vad som kännetecknar platsen som den nutida finansiella marknadsföringen, undervisningen och myndighetsutövningen stakar ut åt befolkningens massa, fast liksom som ett enda subjekt betrak- tat. Personliga pronomina är då viktiga även när de saknas. Deras spelade frånvaro kan till exempel ge lite bättre auktoritet åt något skrivet. Ja, så som det är i just detta stycke, där ”berättelsen” och ”studien” plötsligt blivit den som gör något.

Avhandlingen behandlar ett begränsat ämne som har tendens att svämma över sin begränsning. Pengar är de nutida samhällenas i särklass viktigaste organisations- och hierarkiseringsmedel. Den finansiella subjek- tiveringen är särskilt noga övervakad. Hela tiden blir dess innehåll och inriktning synnerligen omstridd och tänkt på. Uppfostran, organisering och maktutövning med hjälp av mynt och sedlar har också funnits oerhört länge, vid sidan om andra verktyg och uppmärksamhet på annat att upp- fostra med och i. Men vi kan pröva påståendet att sedan det kapitalistiska systemets genombrott på allvar för ett par hundra år sedan, via industriali- seringen, är den finansiella subjektiveringen central för formandet av sub- jektet över huvud taget.

När jag förklarar för mig själv och andra vem jag är så måste jag förklara mig inom ramen för ”en given rationalitet, historiskt formad”, skriver Judit Butler.^ Jo, men vad så med de oundvikliga osäkerheterna, glappen och luckorna i de historiskt formade rationaliteterna? Vad fyller igen hålen i dem? Vad överbryggar motsägelser och kast i det tänkande som är anbe- fallt? Vad tar vid där logiken mynnar ut i frågor eller riskerar att fastna i det komiska? En sak är säker: De som känner sig kallade att styra över befolk- ningens hantering av pengar ger knappast upp och går hem. I vad tar en övertygande logik sin början? Hur tråcklas subjektet ihop, hur övertalas det att följa uppmaningarna att förkovra sig trots motsägelser, glapp och för- virring i de föregivet ändamålsenliga anvisningarna? Vad händer om erfa- renheter strider mot utsagorna om vad som är sant, när nyttan av att göra det rätta är oklar, när den övertalande rösten spelar att den kan eller vet, trots att den inte gör det, utan framför allt är expert på framläggnings sättet?

Inom den rationalitet som det nutida subjektet på finansens område ska fostras att infoga sitt tänkande i, förstå sig själv, forma sig ett sunt förnuft och fatta beslut inom, där finns det sådana luckor, avbrott och motsägelser.

Det märkte jag. I ljuset av det började jag tveka om de frågor som från bör-

  • D e l 

jan vägledde undersökningen egentligen räckte till. Även om de var bra frågor och det i och för sig vore dumt att överge dem; normala som de för övrigt är för undersökningar som påverkats av Foucaults skriftställning. Så med frågor som de här var jag till en början på ganska säker mark:

Hur ser det folkliga finansiella subjektet ut, det som tänks kunna upp- stå ur det nya talet om pengar på ”privatekonomins område”? Vilka san- ningar ska det tro på? Hur förväntas det ta plats i den rationalitet som styr rådgivningen?

Det slumpar sig så, att det i en vetenskaplig studie är på samma sätt som det är vid styrning av subjektivering. Det viktiga är att ha kontroll över frå- gorna, inte svaren. När jag inte kunde bortse från iögonfallande inslag i det stora materialet, allt det som inte verkade ha med något rationellt att göra, måste jag till slut undra om det inte också fanns någon annan sammanfat- tande och bra fråga med vars hjälp materialet kunde kontrolleras. Jag ställde denna undran i relation till den tidiga tes jag hade om att moralism råder, idag, på sparandets, privatekonomins eller hushållsekonomins område. Men hur står moral och moralism i så fall i förhållande till ”rationaliteter”? Det var en undran.

Foucault skriver i en generell formulering, på ett sätt som jag efterhand har kommit att se på som typiskt formulerad i en kringgående rörelse, kring het gröt, så att säga, även om den knyter an till bokens problematik:

Hur kan det komma sig att det mänskliga subjektet gör sig själv till objekt för möjligt vetande, via vilka former för rationalitet, via vilka historiska villkor, och, slutligen, till vilket pris?^

Även andra yttrar sig, i Foucaults efterföljd, i en slags bildliga räknetermer om hur vi begränsas.^Graham Burchell skriver om det genealogiska skriv- sättet:

Nuets historiker (…) ägnar sig åt det skimmer av utvaldhet som omger det som finns och hur det döljer det som skulle kunna finnas. Detta ger genealo- giska analyser ett slags diagnosvärde, i den meningen att de, genom att linjera upp de av historia godtyckligt beroende gränserna för nutidens tänkande och handlande, drar uppmärksamheten till det som skulle kunna kallas kostnaderna för dessa gränser: Vad kostar det vår existens att dess sanning produceras och bekräftas på det här sättet?^

I n l e d n i n g •  

Nikolas Rose skriver med samma syftning på besvärande ingränsning av individen, om studier skrivna inom ramen för den akademiska litteratur som går under beteckningen ”governmentality”, att genren studerar …

… uppkomsten av olika slags ”sanningsregimer” för styret av självstyren, för sätt att tala sanning på, för vilka personer som auktoriserats att säga sanningar, för sätt att sätta sanningar i arbete och kostnaderna för att göra så.^

Via vilken rationalitet, för att parafrasera Foucault ovan, formulerar sig de tre så här? De frågar så egendomligt efter kostnader och priser. Varför frå- gar de inte efter hur det känns? Det är väl vad de egentligen menar.

Mot bakgrund av den invändningen, som på olika sätt fallit ut ur mate- rialet som fullständigt central, vill jag ställa frågan om det finansiella sub- jektets konstitution i en annan riktning. Låt mig i avhandlingen fråga efter hur mötet med den finansiella reklamen och folkbildningsförsöken känns. Hur känns detta möte idag och hur kan det kan komma sig att det känns så?

Känns det ovetenskapligt att fråga så? Går det inte att ställa upp avhand- lingens tes också ur en sådan synvinkel? Trotsar inte en sådan fråga genera- lisering? Är den inte därför omöjlig att ställa i en vetenskaplig avhandling?

Känns den inte också, uppriktigt sagt, helt enkelt lite sjåpig?

Frågan om hur något känns är den allra viktigaste kritiska frågan. Det är en försummad och förbisedd fråga, särskilt inom ekonomisk vetenskap.

Till den frågan ledde mig studierna.

Avhandlingens disposition

Bokens fortsättning är disponerad så här:

Nästa kapitel, nummer , börjar med att placera avhandlingen i det företagsekonomiska ämnet. Genomgången av stödjande eller angränsande litteratur går sedan från förhållandet mellan spel och finansmarknader till den vilja till tro som kan framvaskas ur Blaise Pascals religionsfilosofiska betraktelser. Från Pascals tankar om att handla som om en tror övergår jag till frågan om känslans plats i samhället och litteratur om det, i avsnitt för avsnitt. Vad känsla och rationalitet är i avhandlingen bestäms genom att visa hur jag ser på förhållandet mellan de två. Det genealogiska skrivsätt jag valt för avhandlingen använder sig inte av ett enda teoretiskt perspek- tiv: Valet av genealogi som metod kan ses som ett svar på invändningar i lit- teraturen om att ett visst teoretiskt perspektiv reducerar förståelsen för vad

  • D e l 

känsla är och den mångperspektiviska genealogin motsvarar även det mång- perspektiviska i materialet jag undersökt. I en genomgång av Marieke de Goedes genealogi över finansväsendet visar jag också hur hennes bok skil- jer sig från det här arbetet. Synen i avhandlingen på makt, maktutövning och motstånd avslutar kapitlet.

I kapitel , redogör jag för vad det är att skriva någots genealogi och hur genealogin förhåller sig till det effektfulla. Avhandlingens syfte läggs fram och det kritiska syftet med syftet. Resten av kapitlet diskuterar hur förfat- tare som Foucault och Barthes försökt bryta sig loss och tänka nytt om sam- hället och dess uttryck; hur de har försökt att sluta vara en del av det.

Utifrån deras försök motiverar jag min annorlunda ansats. Ur flera syn- vinklar kan den sägas vara subjektiv. Jag förklarar vad tolkning är i avhand- lingen, att jag försöker gå mot mitten av vad som undersöks och vad jag menar med det. Jag lanserar begreppen generiskt subjekt och tolknings system.

Jag redogör för tre röster i avhandlingen och varför de ofta blandas. Kapit- let återvänder till känsla genom att kritiskt värdera debatten om Foucaults påstådda brist på grundläggande ställningstaganden. Jag polemiserar mot den gängse rationaliserande synen på grundning. Jag påstår att Foucaults studier är grundade i känsla och visar hur det relaterar till hans axiomatiska påstående om motstånd. Jag ställer det mot Adam Smiths positiva axiom om vänskapskänslan. Även om olika sanningar i avhandlingen ställs mot varandra, eller om det skrivna verkar driva gäck med eller relativisera vad som är sant, är avhandlingen grundad i axiomet om vars och ens universella sympatier för andra, åtminstone som en samhällenas egenskapsmöjlighet och det även på det finansiella området.

Avhandlingens första del avslutas med kapitel  om ”Avhandlingens empiri”. Där beskrivs hur det material jag undersöker samlats in, hur jag har sparat på det mesta som kommit i min väg, vad det är att strida med detal- jer för att få ett förlopp att gå ens egen väg och det i förhållande till vad det är att skriva någots genealogi. Därpå börjar del , själva forskningsberät- telsen, med kapitel . Där bestäms begreppen moral och moralism i avhand- lingen närmare. Spelet i glappet mellan dem båda skildras utifrån en genea- logisk berättelse, för tiden – ungefär, om striden som utbrutit om sparsamhetspropagandan när den proletära befolkningen ska upp fostras i ekonomi. Försäkringsrörelsen behandlas.

Kapitel  behandlar några ursprung, så som Benjamin Franklins ord- språk och sparbanksrörelsens start, samt fortsätter här med några nedslag i historiska strider i stort och smått, också med ord, om detta med att spara.

I n l e d n i n g •  

Kapitel  heter ”Penningen som uppfostringsmedel”. Det uttrycket från skolsparrörelsen är också ett begrepp i avhandlingen. Tankar om primitivi- tet, utveckling, barn, pengar, befolkning och känslolivets tuktan med peng- ars hjälp skildras här. Pengar är också ett hierarkiseringsmedel. Detta är något att lära sig och vänja sig vid.

Kapitel , ”Övertalning på vetenskapligt sätt”, ägnas åt den diskussion om reklamen, som förs under -talet, samtidigt som den svenska skol - sparrörelsen startar. Reklamen konstitueras som en slags vetenskap och industri. Frågan som då enträget tycks kräva svar av praktiker och teoreti- ker är ungefär: ”Med vilken rätt tar vi denna resurs i bruk för att göra det här?” Striden för att besvara frågan inåt och utåt tar sig formen av en dis- kussion om sanning i reklamen. Frågan är fortfarande obesvarad när Robert K. Merton åter ställer den i slutet av artikeln ”Massövertalning” från .

Han analyserar där varför en kampanj för krigsobligationslån i USA, som vid varje radioutsändning nådde över  miljoner lyssnare, var så förkros- sande effektiv.^Kapitlet är inte en del i någon historik. Här skiljer sig min ambition helt från Ingmar Tufvessons bok Hundra år av marknadsföring, som indelar och beskriver reklamens utveckling i historiska perioder (utan att ha några kritiska anspråk, så att den strid om reklamen som pågått, i syn- nerhet efter första världskrigets propagandaerfarenhet, till exempel inte omnämns).^Min minigenealogi skiljer sig också från en kritisk studie av Ali Yakhlef som analytiskt periodiserar reklamens historia utifrån i vilken grad, hur och med vilka verktyg den vrider sig bort från det rationella till- talet, till det symboliska, hyperreala, drömlika eller fantastiska, från - tal och till idag.^Kapitlets fokus är istället det bekymmer och den strid som gör att denna vetenskapligt underbyggda vridning av reklamen ger upphov till övertalande resonemang om sanning och till reklam för reklamen. När en på det här sättet uppmärksammar motståndet uppstår även en diskus- sion med tesen om annonseringens gradvisa ”orientering mot kunden”, eller anpassning till kunden, som till exempel är en av slutsatserna i Skåléns, Fellessons och Fougères genealogi över reklamens utveckling, gjord utifrån delvis annat material och med så kallad governmentality-ansats.^

I kapitel  illustreras begreppet övertalning-undervisning. Det härleds ur Foucaults begrepp makt-vetande. Grisars olika användningssätt i propa- gandan för Skattesparandet  skildras. Finansexpertens ansvar för ens pengar visas med ett exempel från Allemanssparandet . Här materi- aliserar sig för övrigt ett generiskt subjekt i mitten av ett fotografi.

Kapitel  och  handlar om den stora kampanjen för folkaktien Telia

  • D e l 