Vad ska en leta efter? Jag har till exempel letat efter oföränderligheter.
Maktens besök i hemmet är ett exempel på sådant. Det kontrollerande och uppfordrande hembesöket förekommer i ständigt nya transformationer.
Mats Beronius berättar om prästernas husförhör sedan -tal och upp-komsten av Tabellverket i mitten av -talet, föregångaren till statistiska centralbyrån, SCB.Frans Lundgren berättar om den uppsökande fattig-vården vid -talets mitt. Den skulle ”samla ingående kunskap om de fat-tiga familjerna, men också knyta samman dem med en växande infra-struktur av arbetsinrättningar, sparbanker och småbarnsskolor”.
”Sparbankerna fungerade emellertid inte som fattigvårdsalternativ – i den mån pengar fanns att sätta in, togs de alltför snabbt ut igen”, bedömer Tor-kel Jansson i sin avhandling. Han nämner samtidigt de på -talet
bil-B e r ät t e l s e n s e m pi r i •
dade ”föreningar till sparsamhetens befrämjande” i Stockholm.
Dessa organ var sinnrikt konstruerade och så anpassade till en bister verklighet de gärna kunde bli. Arbetarbefolkningen kunde inte komma till sparbanken för att sätta in de medel som skulle frälsa dem i en framtid, och inseende detta tog sig ansvarskännande, initiativrika och nitiska medmänniskor före att om sön-dagsförmiddagarna (innan hela veckolönen var förslösad) gå runt på Norr och på Söder för att samla in vars och ens överskott, som sedan sattes in på per-sonliga konton. Verksamheten lades ned när dessa föreningar inte längre behöv-des, dvs. när filialkontor öppnats i dessa stadsdelar.
Efter en idé från USA på -talet och ”[f ]ör att underlätta samlandet af äfven de minsta besparingar”, kommenterar Nordisk Familjebok, började sparbössor lånas ut till hemmen av svenska sparbanker från år .
Sparbankshistorikern Torbjörn Hessling skriver:
Dessa hemsparbössor, som de kallades, var försedda med lås, till vilka bara spar-banken hade nyckel. Om än i blygsamt format kunde de med visst fog betrak-tas som en sparbankens filial i hemmen.
De första sparbössorna var gjutna i brons och järn. De avbildade ofta torn och sparbankshus.
Samtliga exemplar numrerades, och varje sparbössa delades ut samtidigt med en sparbanksbok med samma nummer. Kunderna fick vid mottagandet för-binda sig att vårda bössan väl och att återlämna den i oskadat skick. Minst en gång i månaden kom en uniformerad vaktmästare efter förhandsavisering hem till kunden för att tömma sparbössan. Kunden fick ett kvitto på beloppet och på sparbanksboken, som också skulle lämnas. Närmast följande vardag kom vaktmästaren tillbaka med boken, där beloppet var infört.
Detta att ”låta sina vaktmästare verkställa tömning i hemmen” är ”givetvis (…) ett synnerligen effektivt system att påminna kunden om sparbössans existens”, kommenterar Leif Björk när han på trettiotalet gör ett utvärde-rande delbokslut.Med tiden standardiseras bössorna och tillverkningen görs billigare. Efter år , då centret Svenska sparbanksföreningens avdel-ning för sparpropaganda upprättats, får alla slags olika sparfrämjande kampanjer sitt genombrott. År bedriver sparbanker hemsparbösse -rörelse, med utlämnade bössor, tömningar gjorda under året och kronor insatta. Det motsvarar ” kronor per spar-bössa eller kronor per sparbössetömning”, beräknar Hessling.Men de fysiska hembesöken avskaffas nu.
• D e l
Propagandaavdelningens insatser ledde inte enbart till ett ökat intresse för utdelning av hemsparbössor utan också till en effektivisering av verksamheten.
Det ursprungligen tillämpade systemet med särskilda sparbössetömmare som besökte hemmen en gång i månaden, blev i längden alltför kostsamt.
Hembesöket kan faktiskt ändå äga rum. De är tidigt känt på den kom-mersiella sidan. ”Det i tryck affattade ’besöket’ uträttar visserligen på långt när ej samma arbete som den skicklige försäljaren, men om det i stället åter-kommer så mycket oftare, uteblir säkert ej resultatet.”Det kan alltså ske i en tryckt broschyrs själva text, som om någon representant för banken är på besök och står i rummet. Den osynlige låtsas svara på en fråga från bar-net. Gasten talar med barnet, till slarviga föräldrar, som vore det sagt under ett besök från någon hälsovårdsmyndighet. Eller som vore det sagt av besvärliga svärföräldrar? Det är ett barn som vill veta, menar spöket som broschyren har ställt i rummet. Det är en fantasi i två steg. Det finns ett barn. Det finns en gast som svarar barnet. Barnet får svar på sin fråga, om hur man blir medlem i Föreningsbankens barnklubb Elefantklubben (som
uppges samla medlemmar).
Medlem kan man bli så snart man är född. Det är bara för mamma eller pappa att säga till på Föreningsbanken så är den saken ordnad.
Det finns sådant vi tar för givet på väldigt goda grunder, nämligen det som faktiskt och fysiskt föreligger: En broschyr, dess papper, dess bild och text.
Men det obestridligt sanna kan dölja vad som pågår och dess effekter. Våra sinnen talar sanning. De skyler över det som lika fullt och också det är fak-tiskt: kanske att vi fått en viktig roll i en teater som en text med hjälp av oss kan drömma fram ur intet. Visst beslöjas verkliga förlopp och omständig-heter av förutfattade meningar och tankar. Men är inte det motsatta lika vanligt, att faktiska förlopp och fysikaliteter, lägger sina slöjor över halluci-nationer, att en trycksaks fakticitet kan dölja hur den släppt ett spöke fritt i rummet, att ord och bilder styr min dröm om mig själv och om vad jag hamnat i för situation?
I så fall är vårt inneslutna läge sämre än vi kanske anat. Vår frihet krä-ver ju då mycket mera, än att vi avslöjar lögnen, det falska, det som inte är sant.