Under diskussionerna om ”arbetarfrågan” hade , mot den ovan nämnda sjukkasserörelsen, som redan då bestod av flera tusen små förbund, riktats ett ”förvaltningsbidrag”. Det är den första reglerande lagen om sjuk-kassor. Det antas efter debatt i riksdagen om vad statens uppgift egent ligen är.I själva rörelsen uppstår också tvister. Det förekommer åsiktsskillna-der om detta bidrag. De går ofta mellan styrelser och medlemmar.
Det hände att kassorna kunde ”ha annan verksamhet än den rent för-säkringsmässiga på dagordningen”, vilket ”särskilt avspeglades (…) i de yrkes- och fackföreningsorganiserade kassornas verksamhet”.Den nya statliga registreringen för att få förvaltningsbidrag krävde, bland annat, att kassorna strikt sysslade med sjuk- och begravningshjälp.Efter att ha givit några exempel på händelser där ”kassans medlemmar i kraft av sitt bestäm-mande över sitt försäkringskapital kunde använda det i kampen mot arbets-givaren”, skriver Peter Johansson:
Även kassor som inte stod i denna intima förbindelse med fackföreningen präg-lades av den historiska situation ur vilken fackföreningsrörelsen trädde fram.
Under konflikten inom tobaksnäringen i Stockholm beslutade den yrkes-organiserade kassan Nya Cigarrarbetareföreningen i Stockholms sjuk- och begrav-ningskassa att arbetare som stängts ute från sina arbetsplatser skulle ha rätt att låna pengar från kassan. Trots att kassans medlemmar förkastat ett beslut, med röstsiffrorna -, om att medlemskap i fackföreningen skulle krävas för att bli medlem i kassan ställde de sitt samlade kapital till förfogande under kon-flikten. I detta fall kom försäkringskapitalet att i praktiken fungera som strejk-kassa.
Kronologin kan indelas i ”tre epoker”, föreslår en annan historiker. Men låt oss betrakta detta som ett centralt påstående, kronologiskt eller inte, efter-som det lika gärna ger impuls till allmän indelning av striders stadier i mot-stånd, motmakt och makt. Nämligen som här: ”a) I den första kan man karaktärisera sjukkassorna som en social protest-rörelse mot nöd och otrygg-het; b) i den andra omvandlas denna till ett frivilligt men statsunderstött reformprogram; c) i den tredje blir den förstatligad, rationellt utformad i en byråkratisk och expertmässig form”, och det är slutfört på -talet.
M o r a l o c h m o r a l i s m •
I sin beskrivning av det europeiska försäkringsväsendets utveckling i Europa beskriver Fransçois Ewald på liknande sätt hur den styrande rösten först, som svar på kollektiva verkningar av lidande, protest och framväxt av organisation för ömsesidig hjälp i den utarmade befolkningen, fram-härdar i en princip om ensamhet vid mitten av -talet. Principen, till exempel framhållen ”för vad slags samhälle det än vara månde” av den ledande franske liberalen Adolphe Thiers, är: ”En person kan inte på en annan överföra bördan av den händelse som drabbat honom”.Den viker efterhand för principen om ”solidaritet”. Och sedan knådas detta i försäk-ringsindustrins tekniker, vilka inringar och koopterar arbetarklassens finan-siella hjälpsällskap i hela Europa, berättar till exempel Daniel Defert med tyngdpunkt för Frankrike.
I självhjälpsföreningar händer det alltså att medlemmar får låna pengar, för att de är i strejk, eller i penningknipa, helt enkelt. Det är i strid med för-säkringsvetenskapen. Ja, men kan det inte kvitta, för i strid med den och med lagen om stora tal är ändå alla dessa medlemstal. De kan till och med understiga hundra, och något särskilt låne- och sparväsende, separerat från de vanliga sparbankerna eller etablerad finans, som små ”folkbanker” efter mönster från den tyska arbetarrörelsen, det mäktar rörelsen i Sverige inte med att bygga.En bred åtbörd i den riktningen är emellertid Allmänna Sparbanken. Den grundas samtidigt som pragmatiska funktionärer istället strider om att klassmässigt bredda representationen i sparbankernas styrelser.
Eller var projektet bara en teatralisk gest redan från start? Banken undgår bankkrascherna i början av tjugotalet, i vilka regeringen griper in med hundratals stödmiljoner.Den kraschar istället . Ansvariga har uppenbarligen förskingrat de insatta pengarna. Spelet i lufttillgångar, som tycks ha pågått länge, drabbar kontoinnehavare och många fack-förbund. En ”arbetareorganisationernas speciella sparbank”, skriver Aftonbladet i sin rapport över panikens spridning från ort till ort och från köer utanför de stängda bankkontoren. Tidningen citerar ur de riktlinjer som officiellt motiverade bankens existens. För idealisten att tillnyktrat läsa, för den som idogt värvat sparare i agitation från hus till hus att vämjas över.Det är läsning för spararen som förlorat allt, att ha skäl att förbanna sitt dumma huvud för att ingen hade sett hur allt till slut bara var bedrä-geri och fraser:
Småfolkets och arbetareorganisationernas lånemöjligheter ha hittills varit ytterst begränsade, trots att arbetarna och småfolket ha så oerhörda sparkapital, vilka
• D e l
dock placerats utan minsta tanke på att direkt folkliga företag borde kunna få stöd därav.
Vad ska man nu säga om dessa folkligt egna förhållanden till pengar? De andras och mina pengar blir våra och försäkran om en slags stöd och trygg-het. Det blir gradvis indirekt. Det försvinner utom synhåll i kedjorna av representation.
I varje enskilt motstånd framträder i alla fall organisationen. Motstån-dets organisationsbygge sträcker sig över sekler. Det avsöndrar även funk-tio närer, sammanhållna intresseskikt och små gemenskaper, från de större kollek tiven.
Ett av våra kollektiv är den funktionärskår vars yrke är att representera klassopposition, och som efter valet intar den administrativa stats -organisationen och dess kommandoposter. Den är medlare i och förmed-lare av motsättningen Arbete och Kapital. Den ingriper även i fraktionella strider. En ny statlighet intar därmed också denna kår, om den inte redan långt tidigare, åtminstone sedan -tal, på olika sätt redan var intagna av den, som effekt av stora framgångar redan då, här i landet som på andra stäl-len i Europa, om än förstås på sitt sätt här.
Därför upptog också staten de fackliga arbetslöshetskassorna under sitt icke obetydliga ekonomiska skydd under -talet. Och så sammanslogs till exempel den sedan sekelskiftet gradvis allt mindre brokiga sjukkasse -rörelsentill en enda på -talet – efter dess splittring i två riksförbund
, just på frågan om relation till staten.Rörelsen försvinner sedan in i Allmänna sjukförsäkringen .