Rymningsfrekvensen i 1700-talets värvade regementen i de euro-peiska länderna förefaller ha varit påfallande hög.236 Iakttagelsen gäller även den svenska värvade krigsmakten under detta sekel. Av tabell 9 framgår antalet rymningar i början och i slutet av
frihets-År 1.komp 2.komp 3.komp 4.komp 5.komp 6.komp 7.komp 8.komp Totalt ∑ /år
1737-39 5 5 7 6 1 1 2 1 28 14
1763-69 36 17 17 25 23 25 39 30 212 36
Tabell 9. Rymningsfrekvenser vid Göteborgs garnisonsregemente i början och i slutet av frihetstiden. (Formell styrka 1737–39: 800 man; 1763–69: 1 000 man).
Intensitet: 1737-39: 1 rymning per månad; 1763-1769: 3 rymningar per månad Källa: Göteborgs garnisonsregemente (175), generalmönstringsrullor 1737–1739, 1763–
1769, mikrofilm, W1468, W1470, W1471,KrA.
Anm.: Genomsnittstalen i tabellen har i princip ingen motsvarighet i verkligheten. I själva
verket förekom rymningarna ”epidemiskt” så att flera rymmare avvek samtidigt särskilt under de varmare årstiderna. (Se anteckningar i generalmönstringsrullorna).
tiden. Rymning var att betrakta som fanflykt, desertering, ett brott som den militära rättsskipningen såg mycket allvarligt på. Det var därför också belagt med dödsstraff. Mot denna bakgrund ter det sig än mer förvånande med de höga rymningstalen. Lagens strängaste straff borde ha avskräckt de flesta från att utan tillstånd bege sig från krigstjänsten i garnisonen. Förklaringen är sannolikt lika enkel som krass. Manskapet i kompanierna ”tillhörde” kompanicheferna. Det var ofta dyrt att rekrytera det och förenat med, som vi sett, ganska stora ansträngningar. Kompaniägaren tvingades därför vara aktsam också med rymlingar i den mån de överhuvudtaget kunde påträf-fas igen. Om man går genom domsregistren för Göteborgs garni-sonsregemente under frihetstiden finner man snart att de utdömda dödsstraffen för rymning av högre rätt nästan automatiskt och genomgående lindrats till gatlopp. Man kan också lätt föreställa sig att dessa gatlopp av samma skäl inte fick få alltför allvarliga konsekvenser för de straffade. Vidare utfärdade kronan med jämna mellanrum s. k. pardonsplakat eller amnestier för rymlingar. Om dessa återvände till regementet skulle straffet efterskänkas, hette det i dessa dokument.237
En garnisonssoldat i Göteborg skulle säkert ha uppmuntrats än mer till rymning om han hade fått överblick över hur många av rym-marna som kunde fångas in igen. Man kan beräkna att endast en mindre del av desertörerna kunde återfås. Övriga kom att befinna sig på fri fot antingen i eller utanför landet. En soldat som planerade sin rymning väl hade alltså ganska stora utsikter att på lång sikt bli framgångsrik i sitt företag.
Jag har ovan särskilt pekat på den starka rörlighet som uppstod i den aktuella regionen som direkt och indirekt följd av krigsmak-tens värvningsverksamhet där. Även rymningarna skapade givetvis en sådan rörlighet i området. De representerade ju också ett slags rekyleffekt av den militära rekryteringen. Dessutom bör rymmarna tvingats till en ambulerande tillvaro för att undgå upptäckt. Med någon tillspetsning skulle man alltså kunna hävda att det samhäl-leliga instrument som skulle skapa stabilitet – hotet om värvning av instabila element – i stället satte allt fler människor i rörelse,
människor som oroade den lokala arbetsmarknaden och de invanda livsmönstren.
Jag skall i det följande granska, på samma sätt som gjorts ovan ifråga om länsstyrelsematerialet och rekryteringsverksamheten, de rymningsfall som vi kan återfinna i det rättsliga materialet. Jag inrik-tar mig då på de aspekter som rör de inblandades rörlighet, arbete och uppträdande på arbetsmarknaden under deras rymningstid, inte på de rent militära eller juridiska sidorna, som faller utanför ramen för analysen.
”Handel”, tillfällighetsarbete och geografisk rörlighet
I slutet av augusti 1728 rannsakades soldaten Hans Fåberg för rym-ning. Han hade avvikit till gården Sollid i Askims socken i närheten av Göteborg. Där hade han till en bonde sålt ränseln till sin mun-dering för litet mat och fyra öre silvermynt. Senare hade han gått vidare till Balltorp. Invid en gård hade han lagt sig att sova och på morgonen den 15 augusti gripits av sina förföljare.238
Fåberg gjorde under sin korta frihet vad många desertörer före honom gjort och många skulle komma att göra. Han sålde en del av det han hade med sig. Detta var naturligtvis en möjlighet att skapa rådrum och rörelsefrihet för den omedelbara framtiden. Likadant hade soldaten Gunnar Frisk gjort. Han hade inte egentligen rymt från garnisonen. Han hade uteblivit efter en permission till Göinge härad i Skåne för en tid av 2 1/2 månader. Efter denna tid hade han stan-nat kvar i Skåne ytterligare 3 1/2 månader. På vägen från Göteborg ett halvår tidigare hade han gått genom Falkenberg och någonstans i Villands härad sålt sin mundering. Vid förhöret med honom fram-kom vidare att han hade ”tänkt att föda sig med arbete i Skåne”. Göinge härad var hans födelseort. På fråga svarade Frisk att han inte heller av sjukdomsskäl hade uteblivit efter permission. Rätten kunde slutligen konstatera att Frisk under sin rymning uppehållit sig på ett
238 KrA. Domböcker och krigsrättsacta: Göteborgs garnisonsregemente 1728:, mikrofiche, vol. 385, 27 aug., pagina 94, 100-103.
flertal andra orter i Skåne än just födelseorten i syfte att ”göra sig okänd”.239
Den 7 november 1737 rannsakades Olof Sandberg, 24 år, för att ha rymt under vakttjänst. Även Sandberg hade sålt sin mundering under rymningen. Under rannsakningen framkom dessutom att han under en tidigare tjänst som rotesoldat i Marks härad också sålt sin dåvarande mundering. Sandberg hade vid det aktuella tillfället 1737 olovligt lämnat Karlstens fästning i en stulen båt för att ta sig till sin födelseort på Tjörn och till sin far Per Persson. Vid ”landstigningen” på ön hade han genast träffat på bonden Sven Nilsson i Nolvik och börjat idka handel med denne med några uniformsdelar. Efter visst samråd med sin hustru hade Nilsson köpt persedlarna av Sandberg. Därefter hade Sandberg begett sig till gästgivargården Rävlanda (?) och till gästgivaren där sålt själva munderingen. Vid förhöret erkände Sandberg dessutom ytterligare en rymning. Då han tidigare tagit tjänst vid roten i Marks härad hade han dessförinnan rymt från en båtsmansrote i Halland där han förut antagit tjänst mot 30 daler silvermynt i lega.240
En rymling som dömdes i maj 1756 – Anders Larsson Friberg – hade avvikit i början av oktober 1755 men greps och återfördes i början av maj 1756 och hade således lyckats hålla sig undan i ungefär ett halvår. Friberg var 26 år gammal och född i Västergötland. Under rymningen hade han av notiserna i målet att döma begått inbrott och dessutom sålt sin mundering i Surteby, varifrån den också återsändes till regementet. För inbrotten skulle Friberg rannsakas i Barne och Viske härader, där han hade uppehållit sig under rymningen.241
I ett annat rymningsmål i juli samma år anklagades soldaten Nills Sjöberg 34 år gammal, född i Västergötland ”vid Skövde”. Sjöberg hade tagit värvning 1748, men rymt redan 1750. Han hade gripits först i juni 1756 och alltså lyckats hålla sig undan i sex år. Även Sjöberg hade bedrivit småhandel, dock ej med sin mundering som de
239 KrA. Domböcker och krigsrättsacta: Göteborgs garnisonsregemente 1728:, mikrofiche, vol. 385, 4 sept., pagina 107-111.
240 KrA. Domböcker och krigsrättsacta: Göteborgs garnisonsregemente 1737: mikrofiche, vol. 193, 7 nov., pagina 249-260, 289-291.
241 KrA. Domböcker och krigsrättsacta: Göteborgs garnisonsregemente 1756: mikrofiche, vol. 329, 15 maj.
övriga här omtalade. Han uppgav att han som ”okänd” vistats ”här och där” i landet och idkat ”smått krämerihandel”.242
Munderingsförsäljningarna i de första tre refererade fallen kan man se som nödvändiga i den situation de inblandade befann sig i. Men Sjöbergs krämerihandel var så vitt man kan förstå inte någon tillfällighet. Också i en del andra fall, som i och för sig inte avsåg rymning, framkom att olaga handel förekommit. Den 31 mars 1732 rannsakades soldaten Lars Modin för stöld. Det anfördes att Modin som permittent hade vistats på gården Bjurslätt i Lundby socken och där arbetat under tiden 30 oktober 1731 till 26 februari 1732 hos Oluf Nilsson och hans maka. Saken gällde stöld hos dem under samma tid, av matvaror och textilier av olika slag. Vidare framkom att Modin försörjt sig under sin permission med skoarbete i sock-nen hos andra Lundbybor, vilka för övrigt framträdde som vittsock-nen i målet. För en hustru, Maria Scharenberg, hade Modin förklarat sitt innehav av matvaror med att han fått dem i lön för tröskning. Slutligen gjordes troligt att Modin bedrivit handel med alla de stulna varorna i hela socknen, med en krögerska, på gården Sandhålan, med en köpman i Göteborg osv.243
S. k. krämerihandel förekom i ett par andra mål. I ett av dessa kom under förhören fram att hustrun till soldaten Isak Wimmercrantz i närheten av Kungälv hade idkat ”en liten rörelse” med kryddor, sy- och knappnålar bl. a. för att föda sina barn i tidigare äktenskap. Wimmercrantz, hade haft permission i denna trakt. I det andra fallet stod soldathustrun Stina Forss alias Berents anklagad för stöld av en kjol i Göteborg. Kjolen skulle hon ha sålt till ett syskonpar på Inland i Hålta socken. Vid förhören anfördes – en passant – att Stina brukade bedriva ambulerande försäljning ”i landet” med olika slags ”kram” – speglar, skospännen och snörnålar.244
Utöver denna olaga handel förekom som vi sett att förrymda också ägnat sig åt lönearbeten av olika slag. Notiser om arbeten som
242 KrA. Domböcker och krigsrättsacta: Göteborgs garnisonsregemente 1756: mikrofiche, vol. 329, 12 juli.
243 KrA. Domböcker och krigsrättsacta: Göteborgs garnisonsregemente 1732: mikrofiche, vol. 106, 31 mars, pagina 21-37, 29 apr., pagina 43-48, 21, 27 juni, pagina 68-69 72-78.
244 KrA. Domböcker och krigsrättsacta: Göteborgs garnisonsregemente 1739: mikrofiche, vol. 397, 14 nov.; KrA. Domböcker och krigsrättsacta: Göteborgs garnisonsregemente 1763: mikrofiche, vol. 37, 18 mars.
av förklarliga skäl måste ha varit ytterst tillfälliga kan man träffa på i material som inte direkt behandlar rymningsmål. I likhet med den ovan berörde Nills Sjöberg, som handlat med kramvaror, hade även Carl Andersson Ahlman varit ifrån sitt regemente under sex år. Uppgifterna om denne framkom i ett mål rörande en värvningstvist. Ahlman hade enligt notisen frivilligt värvat sig till garnisonsregemen-tet i Göteborg i maj 1731. Knappt ett år senare blev han ”igenkänd” som uttrycket löd, såsom egentligen tillhörande Älvsborgs regemente och transporterades dit. I november 1732 hade emellertid Ahlman lyckats rymma från detta regemente och tiden därefter uppehållit sig i Skaraborgs län fram till i februari 1738, då han tvångsvärvats till garnisonen i Göteborg. Under drygt fem år hade Ahlman bl. a. vistats i Skaraborgs län som ”landstrykare” (rättens beteckning).245
År 1756, den 15 mars, rannsakades Jonas Andersson Wallman för rymning. Wallman var född i Värmland och trodde sig vara omkring 20 år gammal. Han hade i februari 1754 rymt direkt till Stockholm, bott där en tid och i hemlighet idkat perukmakaryrket, tills han ”nyligen” avslöjats.246
Till Stockholm hade också Johan Wechter, 38 år gammal, född i Hamburg, begett sig efter sin rymning från garnisonsregementet i Göteborg i december 1760. Wechter som var knuten till en textil-manufaktur i Göteborg som spinnare uppgav sig ha tagit anställning vid Volgenaus klädesfabrik i Stockholm i tron att mästaren vid denna fabrik, Rotheiser, skulle ”lösa ut” honom och hans familj från rege-mentet, dvs. betala en summa pengar för att få honom avskedad.247
I de två senast här refererade notiserna uttrycktes klart vad de båda rymlingarna hade försörjt sig på under sin frånvaro. Detta är inte fallet med Ahlman i notisen från 1738. Man kan emellertid anta att denne under de fem åren tagit illegala korttidsarbeten hos bönder eller hos arbetsgivare i städerna. Han kan naturligtvis också ha försörjt sig på stölder och därmed sammanhängande ”handel” med allehanda varor. Det är däremot inte sannolikt att han hade
245 KrA. Domböcker och krigsrättsacta: Göteborgs garnisonsregemente 1738: mikrofiche, vol. 480, 17 apr., pagina. 33-38.
246 KrA. Domböcker och krigsrättsacta: Göteborgs garnisonsregemente 1756: mikrofiche, vol. 329, 15 mars.
247 KrA. Domböcker och krigsrättsacta: Göteborgs garnisonsregemente 1761: mikrofiche, vol. 481, 27 feb.
tagit årstjänst, emedan detta skulle ha inneburit för stor risk för upp-täckt. Ahlman saknade så vitt man kan se, både s. k. orlovssedel och avskedspass.248
I de notiser som refererats kan man klart iaktta tre i samman-hanget intressanta företeelser: soldater och soldathustrur från garni-sonsregementet i Göteborg försörjde sig på flykt eller i samband med permissioner genom handel av olika slag. Vidare torde det ha varit vanligt att soldater under rymning försörjt sig på ströarbeten ”utan-för lagen” eftersom de de facto befann sig utan”utan-för lagen. I ett par fall har vi också kunnat se att manufakturarbete hört samman med sol-dattillvaron under rymning. En tredje observation är att rymlingarna eller andra i liknande belägenhet ofta rörde sig över mycket stora ytor. Denna iakttagelse förstärks också av vad man i rättegångsnoti-serna får veta om deras tillvaro före värvningen till regementet. Den ovan berörde Wimmercrantz var född i en socken invid Eksjö, fadern hade varit stånddragon och sedermera tagit värvning i garnisonen i Stralsund, nu avliden. Wimmercrantz hade alltså själv värvat sig i Göteborg och därefter skaffat en backstuga i Älvsborgs län i närhe-ten av Kungälv.249
Ett annat exempel är den 60-årige garnisonssoldaten Anders Berg som i juni 1759 stöldanklagades. Han var född i Kristiania, hade tjänstgjort som soldat i Köpenhamn och alltså slutligen låtit värva sig i Göteborgsgarnisonen.250
En soldat som vittnade i ett rymningsmål i februari 1738, Olof Holst, var född i staden Leitz i Pommern, hade tjänstgjort som kusk hos kommendanten i Kristiania, Barthoff, innan han kommit som soldat till Göteborg.251
Ifråga om den geografiska rörligheten bör ytterligare ett fall när-mare redovisas, eftersom det ger en antydan om hur rörligheten
248 KrA. Domböcker och krigsrättsacta: Göteborgs garnisonsregemente 1738: mikrofiche, vol. 480, 17 apr., pagina 33-38.
249 KrA. Domböcker och krigsrättsacta: Göteborgs garnisonsregemente 1739: mikrofiche, vol. 106, 14 nov.
250 KrA. Domböcker och krigsrättsacta: Göteborgs garnisonsregemente 1759: mikrofiche, vol. 424, 7 juni.
251 KrA. Domböcker och krigsrättsacta: Göteborgs garnisonsregemente 1738: mikrofiche, vol. 480, 20 feb., pagina 7-13.
kunde sättas i system med olika medel och under hur lång tid en ambulerande tillvaro av det slaget kunde pågå.
Garnisonssoldaten Johan Fredrik Skoug och hans följeslagerska Annika Svan stod den 2 augusti 1759 anklagade för urkundsför-falskning. De påstods ha låtit förfalska ett respass för resa mellan län samt två personintyg (”attester”). Krigsrätten underströk målets allvarliga art och framhöll angelägenheten i att få veta vad de båda sysslat med under det gångna året. De båda hade gripits i Skaraborgs län och suttit i stadshäktet i Mariestad. Skoug uppgav att han var född i Trelleborgs by i Skåne där han skulle ha varit ryttmästare i ett tremänningsregemente (dvs. uppsatt ursprungligen under Stora nordiska kriget i början av 1700-talet, m. a.). Skoug skulle enligt egen uppgift ha varit borgare och köpman på samma plats. Genom två bränder skulle hans fars hus som han ärvt, ha förstörts och därigenom alla hans tillgångar. Annika Svan påstod sig vara född i Göteborg. Under rättens utredning om de förfalskade handling-arna rullades stora delar av de anklagades antecedentia upp. Enligt uppgift från kronobefallningsmannen i Skougs hemtrakt Trelleborg, hade Skoug redan i unga år visat prov på ”vanart”. Han hade upp-trätt våldsamt och oförskämt mot sina föräldrar, ej förmåtts att lära något yrke samt även sålt sin fars hus ”två gånger” efter det att han fått detta i arv. Både Skoug och Svan hade tidigare varit straffade och den förre nära att dömas som lösdrivare till krigstjänst i Hamiltons regemente i Malmö. Då Skoug frigetts från fästningsstraff på Bohus hade han träffat Annika Svan. Annika hade bl. a. i Skaraborgs län uppträtt som ”läkare” samt med ”konster” och på detta sätt lurat till sig ”guld, silver, pengar och kläder”. Paret hade på våren 1758, alltså halvtannat år före den nu pågående rättegången, vistats i närheten av Kristianstad. Där hade Skoug arbetat tillfälligt vid Andrarums alun-bruk medan Annika gått runt i trakten och tiggt pengar.252
252 KrA. Domböcker och krigsrättsacta: Göteborgs garnisonsregemente 1759: mikrofiche, vol. 424, 2 aug.