De egentliga tjänstehjonens löner bestod dels av kost och logi, en mindre summa pengar och/eller klädesplagg samt kanske ett par
65 Hirn 1970, 89, 92 f, 95; Fredenberg 1883, 43 f; i en del kontrakt föreskrevs också s. k. städsel, som alltså utbetalades utöver eller i stället för legan. Städslorna uppgick till betydligt mindre belopp än legorna. Mellan 1 1/2 och 3 daler silvermynt uppges i flertalet av fallen.
66 Frostérus 1765, se redogörelse för varje regemente.
67 RA. Statskontorets huvudarkiv: personalstater 1723-1799; jfr. Ljungberg 1924, 344 f. 68 Rörande uttrycket income-pooling se hänvisning i not 5 ovan.
skor per år. Tjänstehjonsstadgans lönetaxor fixerade lönerna på viss nivå men i realiteten kom även de att i någon mån följa inflationens stegringar. Stadshantverkens anställda hörde också hemma under denna årstjänstprincip. Men det fanns här olika kategorier bland gesällerna, dels de som var i sin mästares kost och logi och hade veckolön, dels sådana som hade eget hushåll och uppbar daglön. För de senare gällde av allt att döma principen att lön bara erhölls för tjänstedagar. Bland just dessa kan man räkna framför allt bygg-nadshantverkens anställda, som för det mesta inte hade arbete under vintertid då hantverket av naturliga orsaker låg nere och då heller ingen lön utbetalades. Dessa hantverkare kom därigenom att likna de vanliga daglönarna. Enligt Söderlund höll sig timmerkarlarnas i Stockholm daglön före 1760 vid omkring 20–22 öre silvermynt. 1764 skulle den ha legat vid ungefär en och en halv daler silvermynt men för daglönare i samma bransch i stadens tjänst vid endast drygt en silverdaler vid samma tid. 69 Manufakturernas arbetare avlöna-des i allmänhet enligt stycklöneprincipen men var i en del fall ändå anställda enligt årstjänstprincipen. Det är inte möjligt att på grund-val av förekommande löneuppgifter inom ”fabrikerna” ställa upp någon lönestatistik för frihetstiden. De sporadiska uppgifter som finns, gäller för det mesta spinnlöner. Enligt ett memorial av Eric Salander 1750 skulle lönetaxan för grovspinning ha varit något mer än 4 öre silvermynt per sträng, vilket ungefär motsvarade en dags arbete. I bästa fall skulle alltså en spinnare ha kunnat förtjäna inte fullt en daler silvermynt per vecka. 70
Ifråga om sjöfolkets löner har vi tillgång till uppgifter praktiskt taget bara för Ostindiska kompaniets personal. Enligt Kjellberg uppger en skeppsrulla för en Kina-resa 1749 att de s.k. gemena hade ett månadsgage på 14 daler silvermynt. För år 1767 anger en annan rulla att jungmäns och matrosers löner varierade mellan 9 och 16 daler silvermynt per månad.71 För sillarbetarna saknar vi löneupp-gifter för frihetstiden. Men för 1790-talet uppger Utterström att månadslönen – arbetet pågick två till tre månader – skulle ha varierat mellan 50 och 60 daler silvermynt. Om man räknar ned denna lön
69 Utterström 1957 2, bil. 2a 450; Utterström 1957 1, 874-884; Söderlund 1943, 269-282; Söderlund 1949, 271-312.
70 Nyström 1955, 338 ff., 341 ff., 285-300; jfr. Kjellberg 1974, 326, 345.
71 Kjellberg 1974, 202 ff. (faksimil av skeppsrullor); se även rullor i Ostindisks kompaniets arkiv H 22, GUB.
enligt index, skulle man för 1760-talet notera 30–40 daler silvermynt per arbetare och månad. Det säger sig självt att en sådan beräkning är vansklig, eftersom andra relevanta faktorer i sammanhanget är okända.72 Vad som måste komplettera bilden vid en jämförelse mellan lönerna i olika branscher är givetvis storleken av de rådande levnadskostnaderna. Några säkra hållpunkter för en ”normal” indi-vids dagsbehov av livsmedel samt av andra varor och tjänster finns inte. Varje beräkning på grundval av de fåtaliga uppgifter som trots allt finns blir osäker och schablonartad.
Det skall framhållas att priserna enligt Jörbergs beräkningar mer än femdubblades under perioden 1735–1804. Utvecklingen var närmast lineär med undantag av åren 1745–1749 och 1765–1769 (mössornas deflationspolitik). Den brantaste prisstegringen gällde de nödvändigaste livsmedlen. Men denna stegring var långt ifrån likartad i alla delar av landet. För Västsveriges vidkommande kan sägas att samtidens samstämmiga bedömning var att denna region var att betrakta som ”dyrort”.73 På basis av Jörbergs uppgifter har jag beskrivit garnisoldatens reallöneutveckling i jämförelse med dag-lönarens. För att få en uppfattning om huruvida sådana löntagare överhuvudtaget klarade livhanken måste man gå till de absoluta talen. Av tabell 2 framgår den mycket stora skillnaden mellan de två grupperna. Det står helt klart att soldaten som familjeförsörjare aldrig kunde klara sig och de sina enbart på soldatlönen. Detta kunde däremot daglönaren med undantag av ett par femårsperioder.74 Gar-nisonssoldaten tillhörde sammanfattningsvis den grupp i det frihets-tida samhället vars familjer tvingades kombinera flera inkomstkällor för att kunna överleva. Varje familjemedlem, barn som vuxen, måste bidra med minst en inkomst, s.k. income-pooling tillämpades. Ifråga om garnisonssoldaten och hans familj kan man klart iaktta att hans arbetsgivare staten, inte tog något ansvar för honom och hans familjs hela uppehälle. Staten tillhörde i detta fall den grupp arbetsgivare som kan betecknas som moderna i den skiss som jag inledningsvis presenterat (tab. 1).
72 Utterström 1957 1, 159, 167-170: löneuppgifterna avser 1790-talet.
73 Jörberg 1972 2, levnadskostnaderna se Appendix II. Regionala prisindices nr 13 Göteborgs och Bohus län, se även 119 samt not 6, 119; Jörberg 1972 1, regionala prisserier, Appendix II.
År Inkomst,soldat 1 pers.< Utgifter > 2,5pers. Inkomst,dagl. 1735/39 4,5 4,8 12 14,06 1740/44 5,1 4,8 12 12,7 1745/49 5,4 5,1 12,8 12,1 1750/54 4,8 4,5 11,3 13,8 1755/59 6,1 7 17,5 15,4 1760/64 7,7 11,5 28,8 22,5 1765/69 6,7 8,6 21,5 25,8 1770/74 8,3 10,9 27,3 23,7
Tabell 2. Inkomster och utgifter för livsuppehället per dag: värvade soldater och daglönare, 1735/39-1770/74. Genomsnitt per femårsperiod. Öre silvermynt (decimaler).
Källa: Jörberg 1972, 1-2, beräkning av levnadskostnadsindex i Jörberg 1972, del 2, s. 119–
120; Statskontorets huvudarkiv, personalstater, RA.
Anm.: Naturadelen av soldatlönen har omräknats till penninglön på grundval av gällande