Vi vet egentligen ingenting om motiv och omständigheter kring de enskilda fall av formellt frivillig värvning som bildar underlag för de födelseortsfält och den statistik som jag presenterat i det föregående. Det är emellertid rimligt att tänka sig att både push- och pull-faktorer bidragit till värvningsbeslut hos de enskilda individerna. Minskade överlevnadsmöjligheter i deras hemsocknar har säkerligen spelat en roll. I bättre tider kan tjänst i Göteborgs garnisonsregemente och andra möjligheter i ”storstaden” ha lockat rekryter. Värvningssum-mans klingande mynt utövade sin dragningskraft.
Man kan få en glimt av de enskilda frivilliga värvningarna genom garnisonsregementets eget arkiv och dess rättsprotokoll. Av detta material framgår i princip två kategorier av frivillig rekrytering. Den första kan sägas utgöras av rekrytering genom ett slags strukturellt tvång och visar därigenom att de värvade regementena på arbets-marknaden förfogat över en egen sektor med viss släktskap med garnisonens och de värvade soldaternas värld. Vad det rör sig om är värvningen av frisläppta fångar, tidigare soldater m. fl. Den andra kategorin utgörs av genuint frivilliga värvningar.
I ett brev till regementschefen daterat den 9 mars 1753 omtalar fänrik Anander på Bohus att han hade värvat en f. d. fästningsfånge på Bohus, drängen Jonas Floström. Denne hade släppts fri den 5 mars samma år och därefter ingått kapitulation – värvningskontrakt – på 4 år och i värvningspengar fått 24 daler silvermynt.200
199 GLA. Göteborgs och Bohus läns landskontor, ”Beskrifning öfwer Skaraborgs läns hövdingedöme” B VIII:2:10, 228-234. Filmkopia av originalet i Engeströmska samlingen, Kungl. Biblioteket. Handlingen finns också i konceptform i landskontorets arkiv. 200 KrA. Göteborgs garnisonsregemente (175), inkommande handlingar 1720-1753 E II, 9
Anander visade i sitt brev på en av de möjligheter som stod till buds för kompanicheferna: att värva nyss frisläppta fästningsfångar på själva garnisonsorten. Det är givetvis rimligt att ifrågasätta dessa fångars lämplighet för soldattjänst. Långa straff borde ha försvagat deras hälsa. I Floströms fall utgjorde detta uppenbarligen inget hinder eftersom värvningssumman var relativt hög, 24 daler silver-mynt motsvarade ungefär en årslön för en soldat.
Av datumangivelserna i notisen kan man vidare se att Anander hade hållit noga räkning på när Floström skulle återvinna friheten och tydligen heller inte försuttit någon tid för att få Floström slutligt antagen.
Man kan räkna med att Floström inte hade straffats för något ”nesligt” brott eftersom detta enligt reglementet 1752 skulle ha dis-kvalificerat honom för militär tjänst.201
Att värvning av fångar i större skala var tillåten och också prak-tiserades framgår bl. a. av ett brev från krigskollegiet till regements-chefen sommaren 1760. Häri gavs tillstånd för garnisonsregementet i Göteborg ”att värva preussiska krigsfångar, så många som god-villigt erhållas kunna”. Dessa rekryter skulle placeras på av olika skäl samtidigt uppkomna vakanser i regementet.202 Att värvning av krigsfångar faktiskt ägde rum vet vi genom att krigskollegiet några år senare infordrade namnrulla från regementet över de värvade fångarna, samt genom uppgifter om enskilda fall i domböckerna för regementet.203
Vissa likheter med dessa fall av fångvärvningar har de fall där vär-varen på liknande sätt utnyttjat ett svagt ögonblick hos den tilltänkte rekryten. Inte minst var detta fallet då värvaren försökte förmå en soldat att rekapitulera, dvs. anta ny tjänst direkt efter det att den gamla löpt ut. Ett par exempel på detta finner man också i regemen-tets inkomna handlingar. I brev daterat den 10 april 1753 i Lovisa (tidigare Degerby) i Finland, meddelade kommendanten där, von Köhler, bl. a. att:
201 Se kapitulationsreglemente den 29 okt. 1752. Årstrycket.
202 KrA. Göteborgs garnisonsregemente (175) inkommande handlingar 1754-1767 E II, 15 juli 1760.
203 KrA. Domböcker och krigsrättsacta, Göteborgs garnisonsregemente 1763: mikrofiche vol. 37, 9 sept. 1763. Målet gällde tvist om utlovad värvningssumma. Den preussiske rekryten ifråga hade som fånge tagit värvning vid Göteborgs garnisonsregemente i maj 1760.
...som soldaten vid överstelöjtnantens kompani nr 30 Lindberg nu uttjänt sin kapitulation ty har jag i anseende därtill att han ännu är ung, frisk och allenast några och tjugo år gammal karl förmått honom att ingå ännu sex års kapitulation.204
Men försöken att få soldater att ”skriva på” ännu en gång kröntes inte alltid med framgång. I det ovan citerade brevet hette det fort-sättningsvis:
Ävenledes har soldaten vid Livkompaniet nr 72 Ahlgren i nästkommande maj månads slut uttjänt den kapitulation jag ånyo på 1 1/2 år med honom ingick i slutet av 1751. Och som han är en gammal och mycket sjuklig karl, så att det icke lönar mödan vidare med honom kapitulera, vartill han ej heller själv är hågad ...205
Ytterligare ett exempel på övertalning till rekapitulation träffar man på i slutet av oktober 1753. Även i detta fall uteblev framgången eftersom soldaten ifråga insisterade på att få lämna armén.
I ett brev från Thure Ribbing, officer på Bohus, meddelades att nr 78 Anders Åhberg i fästningskommandot ansökt om avsked, eftersom han nu hade tjänat ut sin kontraktstid. Ribbing uppgav sig förgäves ha försökt förmå Åhberg att rekapitulera. Denne hade framhållit att han hade hemmansbruk och dessutom var ägare till en vedskuta.206
I de relaterade fallen kan man med fog säga att värvaren utnytt-jade en prekär situation för den tilltänkte rekryten. För den nyss frisläppte fästningsfången låg det sannolikt nära till hands att så att säga stanna kvar i den invanda miljön – som soldat. För rekapitulan-terna tedde sig kanske förnyad krigstjänst som en enklare utväg än att ge sig ut på arbetsmarknaden särskilt under lågkonjunkturår.
Även om man alltså i ett par fall kan konstatera att de berörda kunnat hävda sin rätt till avsked, bör och kan man självfallet tvivla på frivilligheten i övriga fall. Man kan fråga sig om de flesta av de
204 KrA. Göteborgs garnisonsregemente (175) inkommande handlingar 1720-1753 E II, 10 apr. 1753.
205 KrA. Göteborgs garnisonsregemente (175) inkommande handlingar 1720-1753 E II, 10 apr. 1753.
206 KrA. Göteborgs garnisonsregemente (175) inkommande handlingar 1720-1753 E II, 29 okt. 1753.
utsatta egentligen hade något val. Samtidigt vet vi att myndigheterna i varje fall efter år 1752 hade ögonen på olaga former av övertalning från officerarnas sida. Det nya kapitulationsreglementet var ju i och för sig ett försök att begränsa tjänstgöringstiderna för manskapet.207
Det saknas i regementsarkivet inte notiser om värvningar vars fri-villiga karaktär var mer entydig och evident än i de tidigare anförda fallen. I mitten av april 1753 sände Thure Ribbing på Bohus ett med-delande till regementschefen med begäran att denne skulle inspektera tre rekryter som tagit värvning vid garnisonen på Bohus. Ribbing medgav i sitt brev att han väl tyckte att en av dessa rekryter såg för gammal ut. Rekryten ifråga hade dock tillbakavisat detta och hävdat att han bara var 38 år gammal, att han såg gammal ut berodde på arbete och hungersnöd (min kurs).208
I detta fall skulle alltså den berörde ha insisterat på att bli värvad. Formuleringarna rörande de två övriga klargör att det också i deras fall rörde sig om genuint frivillig värvning inom själva garnisonen. Liknande fall relaterades också av kommenderingscheferna i Finland vid olika tidpunkter under 1750-talet.209
I ytterligare ett par fall förekom frivillig värvning men först efter visst tryck från omgivningen. De två aktuella rekryterna hade upp-sökt göteborgsgarnisonen för att värva sig sedan de efterlysts i sin hemtrakt.210
Av det refererade materialet framgår självfallet inte omfattningen av den värvning som innebar att de frivilliga faktiskt sökte upp gar-nisonsorten för att ta värvningspengar. Jag har med exemplen endast velat peka på att det slaget av värvning förekom i garnisonerna. Det är naturligtvis troligt att sådana förekom i högre grad än vad exem-plens antal låter påskina.
Den frivilliga värvningen förekom också ute på fältet. Ett antal notiser i regementets domböcker omtalar sådana. I dessa omnämns värvningarna mera som sidoinformation och får därigenom högre
207 Kapitulationsreglemente den 29 okt. 1752, se även förklaring den 13 okt. 1756 . Årstrycket.
208 KrA. Göteborgs garnisonsregemente (175) inkommande handlingar 1720-1753 E II, 12 apr. 1753.
209 KrA. Göteborgs garnisonsregemente (175) inkommande handlingar 1720-1753 E II, 29 dec. 1752, 6, 13 mars, 3 juli, 23 okt. 1753, 20 jan 1756.
trovärdighet än annars. Företrädesvis rörde det sig om tvister om företräde till frivilliga rekryter, inte om huruvida frivillighet förelåg eller ej. Några av dessa notiser har jag i det föregående redan berört. Exemplen ger, det skall sägas, ingen entydig bild av motiven och omständigheterna bakom värvningarna.
Det första fallet inträffade på våren 1735 och uppvisar en rad intressanta detaljer. Erik Nilsson och Hans Bryngelsson var båda torpare, hemmahörande i respektive Håbols och Ärtmarks socknar. Tvisten gällde rätten till dem båda såsom frivilliga rekryter till gar-nisonsregementet i Göteborg. Parter i målet var några permitterade soldater. En av dessa, Jacob Sjöberg, hade samma hemort som Nils-son och BryngelsNils-son. Han berättade oemotsagd att han under per-mission besökt Håbols kyrka vid gudstjänst. Efter gudstjänsten hade Sjöberg övertalat sin barndomskamrat Erik Nilsson att ta värvning i göteborgsgarnisonen. Nilsson hade enligt Sjöberg sagt sig vara villig att gå i ”krigstjänst” i ”Sjöbergs” kompani. Därefter hade Nilsson följt med Sjöberg till dennes föräldrahem och där bjudits på ”välfäg-nad”. Nilsson hade i det sammanhanget lovat Sjöberg att söka över-tala sin svåger, torparen Hans Bryngelsson, till värvning. Denne hade senare också accepterat. Därefter hade Sjöberg tillsammans med de båda begivit sig till Göteborg över Vänersborg. Sjöberg uppgav vid förhöret med honom att han visserligen inte hade lämnat Nilsson och Bryngelsson några värvningspengar men att han hade trakterat dem med ”mat, öl och brännvin”, lämnat Nilsson en ”rulle” tobak samt givit löfte om värvningspengar vid framkomsten till Göteborg. De två andra permitterade soldaterna, Göthberg och Dahlman, i sällskap med Sjöberg och ”hans” rekryter, hävdade senare förgäves att de värvat Nilsson och Bryngelsson med handpengar på värvning. Sjöbergs kompani tilldömdes till sist de båda rekryterna.211
Notisen kastar i ett slag ljus över två förhållanden i sammanhanget. Dels framgår att också relativt väl rotfästa personer i lokalsamhället lät sig rekryteras. I detta fall rörde det sig om två torpare och man kan bara spekulera i om de hade tänkt kvarstå som torpare i sin hem-trakt eller om de vid avfärden sade upp sina torp. Det förra alternati-vet var ju inte alldeles uteslutet, eftersom längre permissioner kunde
211 KrA. Domböcker och krigsrättsacta: Göteborgs garnisonsregemente 1735: mikrofiche, vol.161, 5 maj.
tillåta ”pendling”. Dels framträder tydligt fördelarna med permit-tentvärvningen, som jag skall belysa närmare i det följande. Man kan väl föreställa sig att Sjöberg kände sin hemtrakt och dess invånare. Han visste vem i hans egen ålder som kunde tänkas vara villig att följa med honom till Göteborg som rekryt. Han utgjorde själv inget främmande och hotfullt inslag, utan kunde genom sin egen person vittna om fördelarna med värvning. Sett i ett större perspektiv ökade sålunda permittentvärvningen garnisonens attraktionskraft och blev förmodligen en pull-faktor av tilltagande betydelse.
En annan notis om Bengt Jansson Gran, låter antyda att värv-ningen till garnisonsregementet kunde vara ett sekundärt steg i en frigörelse från årstjänstprincipen. Gran uppgav vid förhör att han hade försökt bli ”förbättringskarl” – reserv – vid Sjötorps rote i Ska-raborgs län, men ratats och gått i årstjänst hos en löjtnant Schiutz vid regementet. Hos denne menade han sig ha fått otillräckligt med mat och dessutom lidit under andra svårigheter. Bl. a. hade Schiutz inte låtit skriva honom i mantal, varför han efterspanats såsom lös-drivare. Därför hade han frivilligt tagit värvning vid garnisonen.212
I ett par andra fall framstod den frivilliga värvningen också som en lindring av de berördas situation. I slutet av februari 1733 inlämna-des till regementschefen besvär från ryttmästaren Lorentz Ekenberg i Mariestad över att soldaterna Anders Apelroth och Olof Löfberg hade ”lockat och tubbat” Ekenbergs dräng Arvid Eriksson att lämna sin tjänst för garnisonsregementet i Göteborg. De båda soldaterna förnekade olaga värvning och vid förhör med Eriksson själv fram-kom att han, utan påverkan, frivilligt lämnat sin tjänst hos Ekenberg, eftersom arbetet hos honom varit för tungt med tanke på hans hälsa ”som inte var stark”--- ”Han [hade] bättre funnit sin räkning vid att tjäna konungen”. Eriksson sade sig också villig att återbetala års-lönen i enlighet med tjänstehjonsstadgan ”men var för närvarande märkt av svår sjukdom”.213
I det andra fallet var det ”familjeskäl” som utlöste värvningsbe-slutet. Två kompanier i göteborgsgarnisonen låg i tvist om rätten
212 KrA. Domböcker och krigsrättsacta: Göteborgs garnisonsregemente 1732: mikrofiche, vol. 106, 6 maj.
213 KrA. Domböcker och krigsrättsacta: Göteborgs garnisonsregemente 1733: mikrofiche, vol. 96, 27 feb.
till drängen Sven Larsson såsom rekryt. Larsson uppgav vid förhör som skäl till att han frivilligt värvat sig att han inte längre kunde leva samman med sin hustru. Larsson hade efter sitt beslut vänt sig till kronolänsman i trakten, som i sin tur vänt sig till soldaten Fager-holm. Meningen var att Larsson skulle ersätta Fagerholm som ville bli utbytt.214
I ett av de rymningsmål som jag tidigare refererat stod ynglingen Johan Georg Seipel som anklagad. Seipel erkände ”gråtande” att han såsom garnisonssoldat i Göteborg skulle ha ”förbrutit sig” mot sin fänrik och därför rymt och tagit rotelega i Marks härad. Hem hade han inte vågat sig, eftersom han tidigare emot sina föräldrars vilja tagit värvning i Göteborg. Seipel befanns vara 19 år gammal, född i Nyköping, fadern brukspatron vid Koppartorps bruk. Seipel fram-höll att han låtit värva sig av ”ungdoms yrhet” på åtta år.215
De refererade fallen utgör en heterogen samling exempel. Men i dem alla finns, som jag påpekat ovan, moment av både pull- och
push-effekter med. Man bör här särskilt framhålla att årstjänsten
särskilt under högkonjunkturer kunde framstå som en tvångströja. Under lågkonjunkturer då årstjänsten var en trygg hamn kunde däremot arbetslöshet leda till värvning. Regementet och staden Göteborg kunde framstå som en lösning på individuella problem av många olika slag. Det är självklart att denna lockelse på många sätt var falsk. Exempelvis fallet med Ekenbergs dräng framstår i någon mån som ett verk av de båda inblandade soldaterna, som kan tänkas ha förespeglat drängen ifråga en sinekur i Göteborg. Men detta är naturligtvis inte möjligt att med bestämdhet avgöra. Det enda man kan konstatera är att förtroendeingivande och trovärdiga värvare, inte minst bland soldaterna, i det rätta ögonblicket kunnat träffa på hugade rekryter, som av många olika skäl kan ha sett en utväg i frivillig värvning.
Dessa fåtal exempel kan också åtminstone ge en liten antydan om den heterogena sociala bakgrunden hos de frivilliga rekryterna samtidigt som de bestyrker Fritz Redlichs slutsatser på denna punkt: det är svårt att se rekryteringen enbart som en ”avtappning” av
214 KrA. Domböcker och krigsrättsacta: Göteborgs garnisonsregemente 1733: mikrofiche, vol. 96, 481, 481, 8 mars.
215 KrA. Domböcker och krigsrättsacta: Göteborgs garnisonsregemente 1761, mikrofiche vol. 481, 24 aug.
samhällets underklasser. Man är mera benägen att se denna som en ”avskumning” av rörlighetsbenägna individer inom flera olika sam-hällsklasser.216
De exempel jag låtit passera revy i det föregående avser att ge en kvalitativ sida av den statistik jag sammanställt. Som nämnt ger dessa inte någon enkel och entydig bild av värvningens bakgrunds-faktorer. Motiv och omständigheter tycks ha varierat från person till person. Detta behöver emellertid inte motsäga vad jag tidigare hävdat rörande exempelvis slättbygderna i regionen och sysselsättningen där som bakgrundsfaktor: jordlöshet och jordfattigdom, prisstegringar på livsmedel, eventuell arbetslöshet utgjorde tillräckliga betingelser men för ett slutgiltigt värvningsbeslut krävdes också personligt fär-gade motiv som skapade en nödvändig betingelse, en trigger effect.