Avsikten i det analytiska arbetet är att, utifrån Hallidays och socialsemiotikens metafunktionella syn på språk och handlingar lyfta fram och belysa hur körle-darna i interaktion med körsångarna använder olika semiotiska resurser för att gestalta den musik som sjungs under ett antal repetitioner och konserter. I detta analysarbete har såväl transkriptionerna av de videoinspelade filmerna som de utvalda filmsekvenserna i sina original bildat underlag för analyserna. Dock har filmerna i sin helhet, de kortare filmskedena samt ögonblicksbilderna, såväl en-staka som flera bilder i en serie, fungerat som en första hands informationskälla. På så sätt har de skriftliga transkriptionerna snarare fungerat som komplement, stöd och analysverktyg än som det huvudsakliga datamaterialet.
4.8.1 Den representationella funktionen
Med utgångspunkt i Hallidays ”ideational metafunction”, här benämnd som den representationella funktionen, har jag på den första analysnivån granskat vad körledarna och kördeltagarna gör och talar om samt hur det sker. Denna del av analysarbetet har skett på en mikronivå med detaljerade granskningar av korta filmsekvenser, såväl ögonblicksbilder på några sekunder som skeden upp till ca en minut, vilka på olika sätt belyser frågorna om vad och hur.
Vad körledarna med hjälp av de olika teckensystemen tal, sång, gestik, blickar, kroppsrörelser och kroppsliga positioner i rummet uppmärksammar och lyfter
pilotstudien som i det pågående arbetet med denna avhandlingsstudies tran-skriptioner. De olika musikaliska aspekter som körledarna fokuserar på – takt, rytm och tempo, klang och dynamik, melodiska och harmoniska strukturer, texter och olika symboliska beteckningar, röstteknik och musikaliskt samspel samt olika emotionella uttryck – har jag fört in i Excel-programmets mallsche-man i separata kolumner och med varierande färger (en för varje musikalisk aspekt). Jag har använt dessa aspekter som redskap för att kartlägga, organisera och få en översikt över hela datamaterialet.
Hur körledarna gör när de kommunicerar med körsångarna och eventuella musiker i kören, det vill säga hur de med utgångspunkt i ovanstående musikalis-ka aspekter och med hjälp av olimusikalis-ka semiotismusikalis-ka resurser gestaltar och åskådliggör det aktuella musikstycket, hur de uttrycker olika idéer för hur musik kan gestal-tas samt hur de strukturerar och löser olika musikaliska dilemman och implika-tioner, analyserades därefter. Jag har därmed granskat hur körledarna använder de olika teckensystem jag valt att fokusera på samt vilka funktioner dessa resurser har i arbetet med musiken. Jag har ställt frågor som rör på vilka sätt ett teckensy-stem används i jämförelse med ett annat, om de tycktes användas i liknande syfte eller om de tycktes ha varierande funktioner. Jag har också frågat mig vad som verkade vara centralt i de olika handlingarna och uttalandena. Kress et al. (2001) ställde ett antal frågor till sitt material i studien av det vetenskapliga klassrummet i avsikt att avslöja eventuella kommunikativa och representationella spänningar mellan olika semiotiska resurser, som till exempel vad som sades verbalt och utfördes genom handling samt varför en handling introducerades vid ett visst tillfälle under lektionen. Det har även varit min ambition att söka liknande spän-ningar och motsägelser. Genom dessa jämförelser och kontraster försökte jag dissekera rollen för varje teckensystem. Vidare har jag även sökt efter variationer i handlingarna och uttalandena samt reflekterade över vad som inte sades eller gjordes.
Även dessa olika aspekter växte fram under arbetets gång med både pilotstudi-ens och avhandlingpilotstudi-ens datamaterial och applicerades sedan i avhandlingsstudi-ens schematiska transkriptionsmallar. Samtidigt som dessa aspekter blev en del av resultatet användes de också som redskap för att analysera datamaterialet. I transkriptionerna lade jag även till mer förtydligande ord för att närmare klargö-ra hur körledarnas arbete skedde. I analysarbetet utkristalliseklargö-rades sedan ett antal särskiljande teman som resulterade i olika repertoarer av samverkande resurser, i
I detta analytiska arbete har det funnits svårigheter att finna ord som på ett adekvat sätt beskriver hur olika kroppsliga resurser och uttryck används. Svårig-heterna har visat sig när jag i otaliga omskrivningar under arbetets gång har ändrat och åter ändrat rubriceringar och ordval för att finna de i mina ögon bästa och mest relevanta benämningarna på de olika handlingsrepertoarerna. McNeills (1992, 2000, 2005/2007) och Kendons (2004) beskrivningar över gesters olika funktioner har gett en viss vägledning i arbetet.
4.8.2 Den interpersonella funktionen
Den andra analysnivån, den interpersonella funktionen, har jag analyserat hur interaktionen sker i det musikaliska arbetet, det vill säga hur körledare och kör-sångare förhåller sig till varandra när de orienterar sig mot ett gemensamt musi-cerande samt hur förhandlingar sker om det musikaliska meningsskapandet. Från videosekvenserna valde jag ut olika skeden som på olika sätt kunde belysa ovanstående syften. Dessa skeden bestod av något längre och mer sammanhäng-ande handlingar än i de, på föregående nivå, korta ögonblicksbilderna och ske-dena. Fortfarande är det dock fråga om detaljerade granskningar på mikroanaly-tisk nivå.
Med utgångspunkt i filmerna, transkriptionerna samt analyserna på den re-presentationella nivån sökte jag även här efter teman som skulle kunna syn-liggöra olika särskiljande sätt som de deltagande förhåller sig till varandra på. Jag tittade efter hur körledarnas användning av semiotiska resurser tycktes påverka de deltagande körsångarna och hur körsångarna i sin tur svarade på körledarnas handlingar. Jag observerade därför hur körledare, körsångare samt även i före-kommande fall närvarande musiker och tonsättare i deras positioneringar gent-emot varandra skapade handlingsutrymme för sig själva och för andra, vem eller vilka som tog olika former av beslut i musikutövandet, hur beslut förhandlades fram samt vems eller vilkas perspektiv på musik som tycktes ha företräde.
Inte heller på denna nivå har det varit lätt att finna adekvata beskrivande ord, då datamaterialet till stor del består av enbart icke-verbala handlingar som ska översättas till skriftliga verbala utsagor. I de fall då interaktionen mellan de delta-gande har uttryckts via verbala utsagor har de varit lättare att analysera och be-skriva skriftligt, men då samspelet har skett i musicerande form har det varit oerhört svårt att verbalisera och rubricera vad som sker.
4.8.3 Den helhetsskapande funktionen
Den tredje nivån, den helhetsskapande funktionen, utgörs av analyser över de situationer som skapas när körledarnas handlingsrepertoarer tas i bruk i deras samspel med sångarna, musikerna och den närvarande kompositören, med andra ord, hur körledarna designar sitt arbete med musiken. Genom att granska hur körledarna ger form åt dessa handlingsrepertoarer och interaktioner har det också varit möjligt att se vilka förutsättningar som skapas för hur det musikaliska arbetet ska kunna realiseras i körerna.
I denna del av analysarbetet har jag analyserat något längre, mer samman-hängande delar av videofilmerna. Dessa videoavsnitt har bestått av flera före-kommande skeden av handlingar sammansatta i ett större sammanhang, ”the whole text”. Här har det analytiska arbetet närmat sig en makronivå, där föregå-ende nivåers detaljerade granskningar har övergått till mer övergripande hel-hetsbaserade analyser av vad som sker, hur det sker samt vilka möjligheter och begränsningar som erbjuds när olika resurser och handlingsrepertoarer används. Komplexiteten i körledarnas handlingar har medfört att analyserna på denna nivå i flera fall har utgått från likartade skeden utplockade från de tidigare ana-lysnivåerna, med den skillnaden att de på denna helhetsskapande nivå har satts ihop igen men nu i nya övergripande sammanhang. Denna konstruerade process har varit nödvändig för att kunna synliggöra olika förekommande designer och de villkor som i dem skapas.
I analysen har jag utgått från Kress och van Leeuwens (1996) sätt att perspek-tivisera, i vilket det är möjligt att realisera relationer, skillnader, motsägelser och hierarkiska strukturer mellan olika handlingar och mellan deltagare. Genom att kontrastera vad körledare uppmärksammar i musiken med hur de uttrycker sig via olika semiotiska resurser i samspelet med körsångarna, har jag konstruerat olika teman som på olika sätt beskriver hur körledarna i sitt arbete designar olika typer av sammanhang för hur det musikaliska arbetet kan gå till. Design kan här ses som ett sätt att ge form åt hur förekommande handlingsrepertoarer och in-teraktioner kan vara möjliga att realisera under repetitioner och konserter. Jag har därför tittat på vad som görs möjligt att fungera i interaktionen mellan kör-ledare och körsångare, vilka handlingsutrymmen som skapas, vad som tiller-känns betydelse, vad som marginaliseras, vad som sätts i centrum respektive i periferin samt vilka förutsättningar som skapas för att ett gestaltande av musiken ska kunna ske.
4.8.4 Den kulturella dimensionen
På den sista nivån, den kulturella dimensionen, har jag reflekterat över vilka kul-turella konventioner som kan tänkas ligga som grund för olika handlingar, inter-aktioner och designer. Jag har på denna makronivå försökt att leta efter och se-dan belysa om det finns etablerade förhållningssätt och idéer som tycks forma och styra körledarnas och körsångarnas olika handlingar och vad det är för kon-ventioner som deras handlingar i så fall på olika sätt lutar sig mot. Jag har också försökt att reflektera över om olika möjliga konventioner verkligen används, realiseras och vidmakthålls i de studerade körernas praktiker eller om de formas på andra sätt i deras arbete. Här har jag tagit avstamp såväl i tidigare forskning inom musikområdet som i det multimodala och socialsemiotiska perspektivet för att därmed kunna knyta ihop och se studiens resultat i nytt ljus.