I nedanstående avsnitt ger jag en bild av olika för studien möjliga sätt att analyse-ra och sedan i en resultatdel återskapa och beskriva ett multimodalt datamaterial bestående av olika former av representationer.
4.4.1 Klassificeringar, funktioner och analytiska begrepp
För att kunna koda och analysera ett datamaterial ser McNeill (1992) det som viktigt att göra olika klassificeringar av huruvida gester är ikoniska, metaforiska, deiktiska eller rytmiska. Nästa steg är att koda exempelvis handens form och rörelser för att därmed tolka vad gesterna representerar för mening. I detta kod-ningssystem har McNeill utarbetat regler för hur denna klassificering av gester ska kunna göras (McNeil, 1992) samt en steg-för-steg-process för att kunna be-skriva gesternas karaktär, funktion och hur de kan kopplas ihop med både talet och situationen de är inbäddade i (McNeill, 2005/2007). Även Kendons (2004) klassificeringar rör gesters funktioner: en utpekande gest, en skulpterande eller ritande rörelse eller liknande. För att gester, enligt Kendon, ska kunna ses som representationer för olika handlingar krävs dessutom en förståelse av den kon-text i vilka gesterna används samt hur gesterna relateras till den konkon-texten. Även om en specifik gest kan ha ett generellt uttryck, som exempelvis att peka på nå-gonting, så är gesten, när den används i kombination med ett verbalt uttalande, förstådd på ett mycket mer specifikt sätt. Gesten bidrar i den bemärkelsen till meningsskapandet av det uttalande den är en del av. I analyser av gester och andra kroppsliga handlingar blir det enligt Kendons (2004) och McNeills (1992, 2000, 2005/2007) resonemang viktigt att i analysen alltid se olika multimodala uttryck i sitt sociala sammanhang samt hur uttrycken relaterar sig till varandra.
I det multimodala och socialsemiotiska perspektivet är Hallidays metafunktio-ner grunden för analyser av såväl tavlor, filmer, musik och teknologi som av olika kontexter där människor använder semiotiska resurser i interaktion med var-andra (Kress & van Leeuwen, 1996, Kress et al., 2001, Jewitt, 2006; Baldry & Thi-bault, 2006). Genom att i detalj studera hur körledare uttrycker sig genom olika teckensystem är det möjligt att arbeta fram ett detaljerat ”språkbruk” för varje resurs, det vill säga, detaljerade redogörelser för vad som verkar sägas med dessa resurser samt hur det sägs. Genom en sådan analys kan dessa multimodala texter (i denna studie såväl skrifltiga redovisningar som filmer, foton och teckningar) visa upp en mångfald av artikulationer av meningsskapande. Så långt som möj-ligt är avsikten, enmöj-ligt Kress och van Leeuwen (2001), att för varje språkbruk använda samma närmande och samma terminologi. Baldry & Thibault (2006) menar att Hallidays metafunktioner på ett systematiskt sätt kan appliceras tvärsöver alla semiotiska resurser, emedan det finns generella metafunktionella principer för hur dessa resurser kan organiseras (Baldry & Thibault, 2006).
Det finns ett antal socialsemiotiska begrepp som kan vara till hjälp vid be-skrivningar och analyser av dessa metafunktioner. Van Leeuwen (2005) nämner resurser, användning (”use”), erbjudanden, potentialer för meningsskapande, retorisk organisering, transformering, intresse och funktion som viktiga nyckelbe-grepp, användbara som analytiska verktyg. De är nyckelbegrepp i den bemärkel-sen att de vid analyser fungerar som redskap för att granska hur olika teckensy-stem används i syfte att skapa varierande former av mening samt vilka speciella funktioner teckensystemen har i de sammanhang i vilka de retoriskt organiseras (Kress & van Leeuwen, 1996, Kress et al., 2001, Jewitt, 2006; Baldry & Thibault, 2006). Utifrån dessa nyckelbegrepp är det sålunda möjligt att analysera hur män-niskor genom användande av olika teckensystem konstruerar representationer av vad som händer i världen, i denna studie hur körledare konstruerar olika gestalt-ningar av musiken med hjälp av valda teckensystem. På den representationella nivån kan olika aspekter av meningskapande hos teckenystemen fokuseras. Med hänvisning till Kress et al. (2001) går det att granska rollen hos de olika resurser-na, deras relation till varandra, spänningar mellan dem, den funktionella betydel-sen hos dem, vilka idéer och förhållningssätt de reprebetydel-senterar i det musikaliska arbetet samt som en följd därav, vilka diskurser eller handlingsrepertoarer som konstrueras i arbetet med musiken.
Andra begrepp som jag ser som användbara verktyg i studiens analytiska arbe-te är förhandling och tolkningsföreträde, i det avseendet att analyser kan göras över hur körledare och körsångare i deras arbete med musiken interagerar med varandra. På den interpersonella nivån blir det med dessa begrepp möjligt att synliggöra hur deltagare i olika kontexter förhandlar med varandra om menings-skapande, hur dessa förhandlingar leder till olika positioneringar (Hodge och Kress (1979/1993, 1988; Iedema, 2001; Norris, 2005; Baldry & Thibault, 2006) samt hur skilda roller avgör vem eller vilka som har tolkningsföreträde (Selander & Rostvall, 2008). På den helhetsskapande nivån ser jag det som möjligt att med begreppet design analysera hur de semiotiska resurserna samverkar i individers interaktiva arbete samt hur resurserna skapar olika villkor i de sammanhang i vilka de används. I ett designteoretiskt perspektiv kan detta resonemang översät-tas till hur, i denna studie, körledare väljer olika gestaltningssätt och hur de ge-nom dessa val skapar olika förutsättningar för hur körsångarna ska kunna lära sig gestalta den musik som övas (Rostvall & Selander, 2008). Den fjärde nivån, den kulturella dimensionen, används sedan för att diskutera de kulturella idéer
Med ovanstående nämnda funktioner och begrepp inbakade i studiens syfte och forskningsfrågor blir det därmed möjligt att synliggöra hur körledare använ-der olika resurser för att gestalta musik, hur de i samspelet med körsångarna förhandlar om musikaliskt meningsskapande, vilka förutsättningar som skapas för lärande och gestaltning samt hur resultaten i studien kan ses i ljuset av olika omkringliggande kulturella konventioner.
4.4.2 Analytiska nivåindelningar
Lemke (2007) påtalar att det finns en risk att det vid ett väldigt mikroskopiskt närmande i olika videoanalytiska studier, exempelvis 5 minuters klassrumssitua-tion, sker en negligering av längre episoder som exempelvis en 40 minuters klass-rumssituation eller en hel dags skolverksamhet. Genom att sätta små enheter framför det analytiska ögat, kan dessa små detaljer och minimala händelser få oproportionerligt stor betydelse i det annars sammanlänkade flödet av händelser i ett längre förlopp. Då mening inte skapas endast i små ögonblick behövs såväl mikro- som makroanalyser, anser Lemke. Socialsemiotiken stödjer ett detaljerat analyserande, men dess start- och slutpunkt är ändå den situerade praktiken som helhet (Iedema, 2001) och det är på den textuella, helhetsskapande, metanivån som en analys av helheten kan ske. Här är de individuella bitarna av representa-tion och interakrepresenta-tion åter sammanförda till en kommunikativ händelse. En mak-roanalys måste då göras av hur mening är ordnad och integrerad samt vad som tycks känneteckna denna helhet.
I en multimodal analys av kommunikation görs analyser av ett datamaterial i olika steg, beroende på om varje resurs ska studeras var för sig eller om analysen ska göras utifrån hur resurserna i samverkan är retoriskt organiserade. Valet av analyssteg är avhängigt av hur små eller stora delar av helheten som väljs ut (Baldry & Thibault, 2006). Baldry och Thibault nämner en hierarkisk skala av olika analytiska nivåer, där ”visual transitive frame” är den minsta beståndsdelen och sammanhanget som helhet är den största delen som analyseras. Däremellan finns delarna ögonblicksbild (”shot”) och skede (”phase”). En ”visual transitive frame” är som en del ur en ögonblicksbild och kan bestå av exempelvis en körle-dares gest. Iedema (2001) kallar denna kortaste analysdel för en iögonfallande aspekt av en ögonblicksbild eller som en representativ stillbild. Baldry och Thi-bault (2006) använder sig av tre olika längder på ”phase”, var och en bestående av olika långa skeden av händelser i en del av ett sammanhang. Som exempel på
blicksbilder, såsom en del av en körledares pågående gestik eller kroppsliga rörel-se, en kortare instruktion när körledare förevisar ett visst önskat musikaliskt uttryck eller ett längre skede där en del av ett musikstycke kommenteras, sjungs igenom och kommenteras igen. Texten, ”the whole text” är sedan det kulturella och sociala sammanhanget i sin helhet, ”the semiotic manifestation of material social processes” (Baldry & Thibault, 2006, s. 187). Den sistnämnda nivån kan ses som motsvarig till interaktionsanalysens ”chunks” (Jordan och Hendersen, 1995, s. 57), det vill säga olika händelser som på olika sätt är kulturellt igenkännbara, avgränsade och namngivna. De har alltid en struktur med åtminstone en början och ett slut och de är alltid strukturellt segmenterade på ett sätt som är vedertaget och upprätthållet av deltagare. Ett exempel på en sådan händelse i ett körsam-manhang är när körledaren i början på en repetition gör en uppsjungning av körsångarna. Denna namngivna händelse har en tydlig början och slut, den är uppdelad i mindre delar bestående av olika slag av röst- och andningsövningar och den känns igen och är understödd av de deltagande. Ett annat exempel är ett repetitionstillfälle med ett musikstycke eller en sats ur ett musikverk.
Med de olika analysnivåerna kan olika slags representationer göras på olika plan. Varje del refererar till olika slag av meningsskapande och har sin egen ka-raktäristik. Dock är de olika delarna inte autonoma och separerade utan de är istället alltid delar av en större helhet. De är tätt sammankopplade med varandra i det avseendet att de både kan interagera med varandra och begränsa varandra (Baldry & Thibault, 2006). För att kunna närma sig en förståelse för mänsklig interaktion, identitetskonstruktioner och maktrelationer är det nödvändigt att skapa förbindelselänkar mellan dessa mikro- och makroanalyser, anser Norris (2005). Då mikroanalyser till stor del är initierade av makroanalyser kan en så-dan överlappning bidra till att forma rikare mikroanalyser. Jag väljer att på en mikronivå använda mig av analysstegen ögonblicksbilder och skeden samt att på en makronivå utgå från ”the whole text”, då dessa nivåer medger såväl detaljera-de analyser av framförallt körledares handlingar samtidigt som detaljera-de går att förstå i ett vidare perspektiv när de kopplas till sitt kulturella samanhang.