Performativ handlingsrepertoar

I denna handlingsrepertoar konstrueras och formas musikaliska uttryck med hjälp av tecken och teckensystem som kan beskrivas som auditivt figurativa, i det avseendet att de utgörs av illustrationer av olika förekommande musikaliska förlopp i ljudande form. Det performativa ligger i själva utförandet och ”göran-det” av ljudande resurser, emedan körledarna framför sina avsedda musikaliska gestaltningar i klingande form. De musikaliska intentionerna blir i denna hand-lingsrepertoar möjliga att lyssna på. Även här är idén att musikalisk mening och förståelse kan skapas i en indirekt form med illustrationer via andra teckenystem än den aktuella musiken är tänkt att utföras med. Dock kan sägas att illustratio-nerna i sina uttryck och sin auditiva figurativa form i viss mån liknar sångröstens uttryckssätt. Det indirekta utförandet och görandet innebär att dessa teckensy-stem, liksom de teckensystem som används i den pantomimiska handlingsreper-toaren, är tvungna att översättas och omskapas till sång, dock med den skillnaden att steget till sång kan här tyckas närmre än i den pantomimiska ljudlösa hand-lingsrepertoaren. Illustrationerna består av såväl melodiska som harmoniska, dynamiska, klangliga och rytmiska förlopp förevisade av körledarna genom före-trädesvis pianospel, men även i viss mån genom körledarens egen sångröst. Pia-nospelet eller sången förekommer aldrig ensamt, utan är alltid sammanvävt med andra teckensystem, såsom olika kroppsliga rörelser eller tal. Dock är använd-ningen av de ljudande resurserna dominanta i nedan beskrivna skeenden, vilket är det som avgör att jag kallar denna handlingsrepertoar för performativ.

Formande av melodiska figurer

I körledarnas användande av pianot eller sin egen sångröst som en ljudande resurs både stödjer och formar de körsångarnas sång. Ibland används dessa re-surser som hjälp för tonträffning under kortare sekvenser, i andra fall som ett längre melodiskt stöd under en pågående genomsjungning av olika stämmor.

sångrösten. Dessa handlingar kan beskrivas som att körledarna konstruerar audi-tivt formade figurativa tecken genom sitt pianospel för att förevisa såväl enstaka toner som längre melodiska förlopp samt även illustrationer av rytmer, nyanser, cesurer, ritardando och andra musikaliska uttryck. När körsångarna sjunger till detta stöd justerar de eventuella felsjungningar och har chansen att utforma musiken i enlighet med körledarnas sätt att uttrycka musiken. Pianospelets ut-tryck sammanlänkas med och accentueras ytterligare av körledarnas puls- och formgivande gestik i händerna (antingen när bägge händerna spelar på pianot eller när en hand spelar och den andra handen formar rörelser i luften), kropps-gungningar, sångstöd till någon av stämmorna, ögonhöjningar och ögonförsto-ringar (som kan antyda en melodisk uppgång eller oväntad vändning), blickar (som kan antyda att en stämma ska komma in) samt tal (som beskriver hur sång-arna ska sjunga). Följande utdrag, ur en transkription från en kort videosekvens med övning på ”Våren”, visar hur körledare Carina använder en performativ handlingsrepertoar i form av ett melodiskt pianospel samtidigt som hon även använder sig av hand- och armrörelser samt tal:

K: Ooo (kören sjunger alla sina stämmor på vokalen o, D står upp, tittar i no-terna, spelar altstämmorna med bägge händerna på pianot)

D: och fram hit (D spelar altstämmorna med hh, slår pulsen med vh, marke-rar ettan i kommande takt med en knuten hand, kören gör ett litet crescendo i takt 6, D vänder sen handflatan mot kören, kören gör ett litet diminuendo) D: lyft

K: Ooo (D står upp, tittar i noterna, spelar altstämmorna på pianot med hh, slår pulsen med vh)

D: och kom igen (kören gör litet crescendo, sopranerna sjunger fel toner i takt 7, D spelar några toner i deras stämma med vh och hh, fortsätter sedan att slå pulsen med vh samtidigt som hon spelar altstämmorna med hh, D tittar upp mot kören och hyschar med munnen i takt 10)

D: ja K: såg blöma

(ur transkription 1:4, Carina)

I ovanstående sekvens, där puls, crescendo och diminuendo illustreras, är körle-darens användande av det stödjande pianospelet i förgrunden medan händer, armar och tal kan ses som sekundära teckensystem. Genom denna handlingsre-pertoar ger körledaren ett melodiskt stöd till sångarnas gestaltande av sina stämmor samtidigt som hon också illustrerar olika uttryck av nyanser och

fram-åttänkande i musiken via gestiken och talet. Pianospelet respektive gestiken och talet har därmed olika funktioner.

Ett ytterligare exempel får illustrera hur en av körledarna frångår dirigeringen till förmån för ett användande av ett stödjande melodiskt pianospel kombinerat med gestik och tal.

K: los vestidos (D står vid notstället, lutar sig mot pianot, spelar sopranstäm-man i takt 35 med vh, rörelser upp och ned med hh) los huesos (D spelar de två sopranstämmorna på pianot, gör rörelser upp och ned med hh)

K: [Y arrojad y arrojad y arro-

D: [å en å två fyr fem (spelar sopranstämmorna, gör upp- och nedrörelse med hh, slutar spela piano)

K: [jad de vos

D: [en två tre å (visar v handflata mot kören, hh upp- och nedrörelse) K: [o-tros el cora

D: [en två tre fyr (sätter sig vid pianot, spelar stämmor) K: zon enfermo (D viftar med hh i luften)

D: bravi

(ur transkription 1:7, Erik)

Det är tydligt i ovanstående sekvens hur Erik i arbetet med Kyrie-satsens tredje avsnitt i ”Missa Lorca” övergår till att i huvudsak använda det pianistiska stödet till de sopranstämmor som inte lyckades hitta sin stämma själva.

Figur 5.25, 5.26, 5.27. Illustrationer av övergång till stödjande pianospel (ur videosekvens 1:7, Erik)

I Figur 5.25, 5.26 och 5.27 illustreras sekvensen ytterligare. I detta 45 sekunder långa skede är det melodiska pianospelet stöd i fokus medan gestiken och talet står för pulsen och takten. Funktionerna är återigen olika då pianospelet stödjer sopranernas letande och gestaltande av tonerna i sina stämmor, medan gestiken och talet i huvudsak fokuserar på pulsen och takten i musiken.

Formande av en harmonisk helhet

Det melodiösa stödet i pianospelet övergår och gränsar vid flera tillfällen till att istället ha som funktion att ge ett harmoniskt stöd för körsångarnas sång. Körle-darna ger med sitt stödjande pianospel under genomsjungningar av kortare eller längre delar av ett musikstycke en auditiv harmonisk grund för en körsångar-stämma att luta sig mot vid letandet och sjungandet av olika stämmor. Detta förhållningssätt till musikaliskt gestaltande kan sägas ge uttryck för en vilja att skapa en upplevelse av den harmonik som uppstår när flera stämmor ljuder till-sammans. Det kan ske dels genom att körledaren spelar alla stämmor som har-moniskt stöd till alla körsångares stämmor, men också att körledarna ger ett ljudande utförande av en tänkbar sånglig harmonisk klang genom sitt spelande av två till flera stämmor på pianot samtidigt som en körstämma sjunger en annan stämma. Tillsammans med körsångarnas sång formar pianospelet därmed en harmonisk helhet i musiken, där den skrivna musikens fullständiga ackord kling-ar. Till skillnad mot tidigare direkta stöd och hjälp med ton för ton, ges här istäl-let ett indirekt melodiskt stöd, dock är melodierna, det vill säga körsångarnas stämmor, inbäddade i den klingande harmoniska helheten. Även här är inte användandet av pianospelet det enda teckensystem som utnyttjas, även om det är det dominanta, utan både sång från körledaren, gestik och tal kompletterar och accentuerar de musikaliska uttrycken ytterligare. Nedanstående transkriptions-utdrag ur Kyriets 3:e del är ett exempel på en sådan handlingsrepertoar.

K (sopraner och altar): Floreced y'arrancaos…Salud, amigos (D spelar herr-stämmorna på pianot, vaggar fram och tillbaka nästan i cirklar med kroppen) K: frente al mar de los vien (D spelar herrstämmorna på pianot med bägge händerna, gör en snabb kort rörelse uppåt med hh)

K: [tos para ser vivos

D: [tos (halvsjunger med körsångarna, spelar herrstämmorna) det är bra ni binder där (0,5) där får ni binda alla

D: [ser murientes eternos (sjunger tenorstämman, spelar herrstämmorna med bägge händerna, gör stora rörelser i cirklar med h arm på "nos") komma K: frente al mar de los vientos para ser vivos

D: bind tos para ser vivos K: [siempre

D: [siempre (sjunger tenorstämman, spelar herrstämmorna)

K: ser murientes eternos (D spelar herrstämmorna, vaggar med kroppen) (ur transkription 1:5, Erik)

I ovanstående exempel, där körledaren Erik spelar herrstämmorna till dam-stämmornas sång, fyller pianospelet en funktion som harmoniskt stöd för gestal-tandet av stämmorna. Damerna i kören får genom körledarens val att spela herr-stämmorna, ett stöd för att hitta rätt i sina egna stämmor och en möjlighet att uppleva en harmonisk helhet i sången. Detta förhållningssätt accentueras ytterli-gare med körledarens eget sjungande på tenorstämman. Här samarbetar de olika semiotiska resurserna pianospel och körledarens stämsång med varandra. De får därmed tillsammans en funktion av att vara ett auditivt harmoniskt stöd.

För att visa olika ackordbyten vid genomsjungningen av ett musikstycke för-tydligar och förstärker körledaren Anna under sitt pianospel förekomsten av dessa harmoniska byten med vidgade ögonrörelser och markerade huvudrörel-ser. Även verbala kommentarer illustrerar och förtydligar hur till exempel en melodislingas toner påverkas och färgas av olika ackordbyten, vilket ger en ytter-ligare förställning om hur musikens harmonik är uppbyggd och hur körsångarna kan förhålla sig till sin sjungna stämma (1:2).

Som synes är den performativa handlingsrepertoaren på intet sätt självklar och ”ren” i sin form, emedan den alltid blir förstärkt av andra teckensystem än de ljudande. Mitt val att kalla denna handlingsrepertoar för performativ, har, som jag skrivit tidigare, sin grund i att pianot och i vis mån även körledarnas sång är de dominerande resurserna i de beskrivna handlingarna, vilket ger handlingsre-pertoaren den specifika karaktären av att fungera som utförare av musiken.