6.2 Körsångares handlingsutrymme
6.2.1 Körsångare som musikaliskt ansvariga
Körledarna lämnar ibland ifrån sig sin roll som beslutstagare till förmån för att körsångarna ska kunna ta eget ansvar, göra egna tolkningar samt själva ta beslut. Detta kan innebära att körsångarna får klara sig själva när de ska tyda en notbild och lära sig sina stämmor och texten. Det kan också innebära att körsångarna får använda sig av sitt eget kunnande och erfarenhet för att tolka musiken utan att körledarna hela tiden säger vad de ska göra.
Överlämnande av ansvar till körsångarna
I följande beskrivningar är körledarna inte själva direkt aktiva i tydandet av not-bilden, utan de lämnar istället över det huvudsakliga ansvaret till körsångarna så
körsångarna kan få göra egna tolkningar utan inblandning av körledarna. Här är det dock inte fråga om att körsångarna tar för sig av tolkningsföreträde, istället är det körledarna som både kräver och ger dem utrymme att ta eget ansvar.
En form av ansvarsgivande från körledarens sida är när David fokuserar på den svåra och omfattande texten i ”Poem nr 9”. David konstaterar att det är ”ohyggligt mycket text (1) för att inte säga hur jobbigt det är ändå även om man kan texten” (2:1). Texten är på ryska, stämmorna ligger högt och tempot är snabbt. Mitt i övningen med denna text säger han att ”nu har ni en vecka på er och det här måste ni kunna på måndag” (2:1) med betoning på ordet måste. Med dessa ord ger han till körsångarna en tillsägelse att själva ta ansvar för det fortsat-ta lärandet av text och stämma och se till att det är färdigt till näsfortsat-ta övning. Han frånsäger sig därmed sin aktiva medverkan i deras lärande.
Även under repetitionens gång förekommer det att körsångarna får klara sig själva såväl med text som med tonträffning och att körledarna därmed avsäger sig ansvaret för körsångarnas lärande. Detta sker mer eller mindre under alla körers repetitioner, ofta med stöd av piano eller dirigering. Under första övning-en med ”Roadmap for Peace” lämnar Fredrik över ansvaret helt och hållet till sopraner och altar att själva, med sina erfarenheter och kunnande klara av att lära sig det svårlästa partituret med de komplicerade rytmerna och melodierna i blandade taktarter. Fredrik är under repetitionen väldigt fokuserad på att själv tyda noterna och att hålla kontakten med tonsättaren.
Figur 6.1. Illustration av körsångares och körledares försök att tyda noterna (ur videose-kvens 1:1, Fredrik)
Vid genomläsning av texten med sopranerna läser han därför endast de första orden tillsammans med sångarna, släpper sedan taget om dirigeringen och låter sångarna hitta rytmerna och texten själva utan hjälp. Ingen av sångarna tittar på honom eller på varandra. Figur 6.1 belyser detta förfaringssätt.
Fredrik ger sångarna sedan uppmaningen ”sjung på egen takt”, att ”hitta på en egen melodi” (1:2) samt att, vid senare tillfälle under samma repetition, göra ”ett slags fritt fabulerande” (1:2) över den melodi som står i noterna. Avsikten verkar vara att körsångarna lättare ska kunna koncentrera sig på den svårtydda rytmen genom att skapa en melodi genom att fritt sjunga och experimentera över den noterade melodilinjen. Nästa steg är att sjunga de rätta tonerna. Detta kan ses som ingående i ett ansvarsgivande förhållningssätt, där körledaren går framåt steg för steg i svårighetsgrad. Till Fredriks viftande pulsslag blir resultatet av genomsjungningen en blandning av tal och sång med en ganska stor tonträff-ning. Körledarens avskärmande från kören, innebärande en påtvingad självstän-dighet, medför att en del körsångare har svårigheter att följa med i notbilden både när det gäller text och rytm.
Under en senare repetition med samma parti och med svårigheter att hitta di-rigeringsslag som fungerar så att alla ska kunna förstå dem, väljer körledaren att körsångarna ska sjunga utan dirigent.
D: vi gör det en gång till utan dirigent gör det som ni vill får bara höra vad det blir för något (tittar ut över kören, bläddrar i noterna)
KS1: hmöhmö KS2: klappa in oss du (D tittar på den sopran som talade, vän-der tillbaka blicken mot noterna, bläddrar i dem, lyfter hänvän-derna till bröst-höjd, tittar ut över kören)
D: En två tre fyr fem å (slår fem små pulsslag som inslag). [D: En
[KS: early in may … primeminister (D slår mycket små pulsslag genom hela sångpartiet, tittar i noterna)
(ur transkription 2:5, Fredrik)
Fredrik slår in både sångarna och musikerna, men slutar sedan att dirigera. Kör-sångarna sjunger tillsammans med musikerna hela partiet utan aktiv dirigering av körledaren. Både kör och orkester klarar sig utan problem själva med hjälp av bara noter och varandras stöd i denna fyrtiotre sekunder långa del av musikver-ket. Även här ställs höga krav på körsångarna att de självständigt ska kunna ta sig igenom en komplicerad notbild, ett förfaringssätt som ger dem ett stort ansvar, både på individuell som kollektiv nivå.
På liknande sätt agerar körledare Erik när han säger att ”min pedagogik är att sjunga”. Han tycks mena att sångarna lär sig själva genom att om och om igen sjunga igenom musiken utan kommentarer från körledaren. Detta förfarande befästs också genom de många genomsjungningar som görs med enbart gestiska rörelser utan några uttalanden eller illustrerande anvisningar. Även de andra körledarna låter körsångarna bitvis klara sig själva vid genomsjungningar av noterna, vilket ger dem ett stort ansvar både vad gäller notläsning och möjlighe-ten att till viss del tolka och gestalta musiken själva.
Körledares frågor och körsångares svar
I andra situationer använder såväl körsångare som musiker och tonsättare sig av möjligheten att göra tolkningar av musiken genom att använda sig av sitt kun-nande inom musikteori samt genom att föra fram sina synpunkter i olika musi-kaliska frågor. Detta sker företrädesvis genom en dialog av frågor och svar mellan körledare och körsångare, där det är körsångarna som ger svaren.
I körerna finns det körsångare som visar sig vara mer kunniga än vad körleda-ren är inom exempelvis sångteknik eller musikens teori. När det gäller det teore-tiska kunnandet inom harmonilära och notläsning är det vid följande exempel tydliggjort att det är några körsångare och inte körledarna som står för tydandet av en del av en notbild. Att körsångaren tar fram och belyser felaktigheter eller körledarens bristande uppmärksamhet ger körsångaren i sig ett företräde till hur notbilden ska kunna tydas. En körsångare i gospelkören ställer frågan till körle-daren om det är en sexa eller sjua som tenorerna ska sjunga.
KS: jag är inte säker på om det är en sexa eller sjua vi har
D: I won't forget (D sjunger killarnas stämma, några killar härmar) KS: är du säker
D: I I won't forget vilken är det KS: sexan
D: sexan då tar vi sexan en två tre fyr (ur transkription 1:1, Berit)
Berit svarar inte verbalt utan sjunger istället slingan samtidigt som hon ser både ovetande och frågande ut, varpå körsångaren konstaterar att det är en sexa. I denna sekvens står körledaren för det sångliga svaret och körsångaren för det verbala svaret. Samtidigt som det är körledaren som bekräftar körsångarens
kunnande med att säga att det blir sexan sångarna ska sjunga, är det körsångaren som står för kunnandet och tydandet av själva notbilden.
Även körledare Carina hamnar i en position av ovetande när hon låter kör-sångare kommentera hennes felspel på pianot. Körledaren har under repetitio-nens gång vid några tillfällen inte klarat av att ge notbilden rättvisa i form av rätt toner. Hon påtalar att hon spelar fel, men frågar körsångarna vad som skedde. Två av körsångarna uppmärksammar felspelningen, varpå de tillrättavisar henne genom att svara vilken ton som är fel. I denna händelse är det körsångarna som tar ansvar för tydandet av notbilden.
K: Ooo (understämmorna sjunger) KS1: Carina D: Förlåt (D spelar fel ton i andra sopranstämman i takt åtta) K: Ooo … såg blöma (D spelar stämmorna på flygeln, tittar i noterna)
D: bra (tittar i noterna) vad gjorde jag jag spelade (tittar i noterna) KS2: du spelade g KS1: du gjorde det varenda gång det var därför jag sa till D: (D spelar tonerna i den felspelade takten, letar i noterna) där (2) förlåt ja KS: det gör inget
(ur transkription 1:1, Carina)
Ett ytterligare exempel på körsångare som visar sitt kunnande när det gäller not-bilden är när körledare Erik repeterar satsen ”Sanctus” ur ”Missa Lorca” och övar på ett ställe där sopran- och altstämmorna ligger väldigt nära varandra. Körleda-ren tycker sig ha upptäckt var de dissonerande stämmorna finns i partituret, men när några av körsångarna påtalar att alla damstämmor ingår i den dissonerande bilden verkar körledaren glatt överraskad över att, genom körsångarnas försorg, få vetskap om att så många stämmor krockar med varandra. Körsångarna har här uppmärksammat strukturen och formen i musikstycket och har därmed bidragit till att tyda nobilden. I följande citat går det att följa dialogen där körsångare argumenterar för och klargör hur stämmorna är uppbyggda rent tekniskt, det vill säga, att alla fyra damstämmor följs åt i nedåtgående stämmor, ibland med ters-avstånd, men ofta i sekundavstånd.
KS1: det är förstasopranerna också
D: hur (0,5) är det några krockar DÄR också KS1: yes D: är det det (D tittar i noterna, bläddrar i dem)
KS1: vi har jätteroligt KS2: ja
D: har ni många med när ni går (2) när ni går i tersen med (1) med andraso-praner hela vägen va (D tittar i noterna)
D: ja titta DÄR så fint (2) okey men eeh första sopran och första alt då (tittar i noterna, tar en ton)
KS1: i alla tre KS2: alla fyra D: alla TRE (tittar upp på sångarna) KS2: alla fyra KS: ja fyra KS: ta alla fyra D: ja okey då (lite suckande)
KS: hahaha
(ur transkription 2:4, Erik)
I samtalet mellan körledaren och körsångaren, tillika sångpedagogen, om hur ett högt parti hos sopranerna ska sjungas för att få en tydlig början på tonen, ber körledaren en av körsångarna om hjälp att förklara. Följande citat visar hur kör-sångaren med sina insikter i sångteknik delger sig av sitt kunnande.
KS: Det är också också viktigt att man kommer upp för här uppe (KS vevar med armarna i huvudhöjd) xx xx att det inte sitter här när man sjunger (hål-ler händerna vid halsen)
KS: här uppe jag ska vara här upp (KS sjunger i högt tonläge, ler brett och ve-var med händerna i huvudhöjd)
KS: 'skaka på prov' (skakar lite på kroppen, sträcker på halsen och huvudet, ler brett) annars annars blir man flack (lägger höger hand över vänster hand-led)
(ur transkription 1:5, David)
Hon både förebildar med sin egen röst och förklarar verbalt hur en sångare ska kunna sjunga på ett ord som ”split” i detta höga tonläge, vilket ger henne möjlig-het att själv avgöra hur den avsedda tonen och den efterföljande melodilinjen tekniskt ska utformas och uttryckas.
Att körsångarna har gjort goda insatser i sitt sjungande indikeras av körledar-nas berömmande ord. De ger genom sina positiva yttranden också en antydan om att det är körens förtjänst och därmed körsångarnas musikaliska kunnande som styr resultatet i deras sång. Med kommenterande uttryck som ”härligt här-ligt härhär-ligt”, (2:2, Erik), ”basstämman låter fantastiskt vackert bravo” (1:3, Da-vid), ”det är glädjande att det lyfts upp så bra så här sent fint” (2:4, DaDa-vid), ”aah fint bra jobbat” (2:4, Berit), ”tack så jättemycket ni kämpar fantastiskt bra” (2:3, David), och ”nice, tack, sch, tack så mycket, tack så mycket, jättefint” (1:4, Erik) uttrycker körledarna en tacksamhet över körsångarnas sätt att sjunga och ut-trycka musiken på. Körsångarna tillskrivs äran att det är på grund av dem som
beröm i körledarens evaluerande handlingsrepertoar är ett uttryck för och en bekräftelse på att körsångarna gör som körledaren vill. Det kan också, med tanke på körledarnas berömmande tal, sägas att körsångarna i dessa sammanhang styr musicerandet och att körledarna följer dem i deras uttryckande sång. Därmed är det även körsångarna med sina erfarenheter som står för tolkningarna av det musikaliska uttrycket i dessa situationer.
Musiker och tonsättare som musikaliskt ansvariga
Vid flera tillfällen träder både körledarna och körsångarna till viss del ut ur posi-tionen som de som har tolkningsföreträde. Såväl jazzmusikerna i Annas kör som de ackompanjerande musikerna i gospelkören styr med sitt kunnande i deras respektive genrer spelet och sångens utformning. Musikerna står därmed för en stor del av tolkningarna och de ger genom sitt spel och sina kommentarer både den karaktär, känsla och rytm som är specifik för den aktuella musiken. Även om musikerna ibland frågar vilket tempo körledaren vill att de ska spela i, så är det ändå deras kunnande inom sin specifika genre som synliggörs i deras spel och som därmed färgar körledarens och hela körens musikaliska uttryck. I Figur 6.2 illustreras en diskussion mellan musikerna om tempot.
Figur 6.2. Illustration av musikernas diskussion om tempo (ur videosekvens 2:2, Berit).
Körledaren förhåller sig här något avvaktande och lyssnar till det resonemang som förs runt tempot i jazzlåten, men bekräftar senare deras önskan om tempo.
svar sker här mellan körledare och tonsättare då inte körledaren riktigt tycks förstå tonsättarens noteringar i notpartituret. För körledaren blir frågandet nöd-vändigt för att få till stånd klarhet i hur musikverket är strukturerat, för att tyd-liggöra olika rytmiska och melodiska oklarheter och för att få karaktären i olika partier belysta. Tonsättaren är den som har vetskap om partituret och körledaren låter därmed tydandet av dessa noter och rytmer ofta gå via tonsättaren, vilket ger denne tolkningsföreträde till sitt eget partitur. Fredrik frågar i följande citat om det är rätt karaktär på det som kören sjöng när de övade på ett parti med olika tempi i de respektive stämmorna.
D: är det den karaktären (D går fram mot tonsättaren) T: det är rätt jag tycker det
D: bra (körledaren vänder om och går mot flygeln) (ur transkription 1:1, Fredrik)
Tonsättaren bekräftar körledarens undran och försök till tolkning av notbilden med att säga att det är helt rätt. I denna lilla samtalssekvens är det tonsättaren som har företräde att tolka musiken, samtidigt som det är körledaren som söker bekräftelse på att han har tolkat karaktären så som tonsättaren vill ha det.