Videoregistreringar har använts inom områden som exempelvis utforskar det växelverkande samspelet mellan språk och gester (McNeill, 1992, 2000; 2007; Kendon, 2004), mellan språk och blickar (Goodwin, 1981) samt mellan språk och kroppsrörelser (Heath, 1981) i samtal. Videoregistreringar har även använts vid studier av datoranvändning (Ivarsson, 2003, Qvarfordt, 2004) och i klassrums-forskning (Sahlström, 1999; Aspelin, 1999; Mcbeth, 2000; Kress et al., 2001; Ko-valainen & Kumpulainen, 2005, Lindwall, 2008). I bearbetningen och analyse-randet av ovanstående arbeten har sedan såväl konversationsanalys som etnome-todologi, multimodal interaktionsanalys eller diskursanalys förekommit. Nedan beskrivs hur videon kan användas i en multimodal socialsemiotisk studie.
4.2.1 Videon som redskap
Det multimodala och socialsemiotiska perspektivet implicerar ett metodiskt ställningstagande som innebär att en helhetsbild över den studerade kontexten och över människors agerande bör studeras (Kress et al., 2001; Kress & van Lee-uwen, 2001). För att i föreliggande avhandlingsstudie kunna underlätta en foku-sering på hur olika resurser används i interaktionen mellan deltagarna, hur an-vändandet av olika teckensystem varierar, för att möjliggöra en detaljerad tran-skription av hur kommunikationen sker samt för att kunna studera komplexite-ten i olika händelser, anser jag att videoregistreringar som insamlingsmetod är naturligt och användbart, vilket också är i överensstämmelse med den syn Lomax & Casey (1998) Kendon (2004) och Jewitt (2006) har på de möjligheter videon erbjuder.
Rönhult, Holgersen, Fink-Jensen och Nielsen (2004) menar att observationer av händelser och praktiker med hjälp av video gör det möjligt att dokumentera faktiska händelser, att se sammanhang mellan handlingar, rörelse och uttryck
samt att stötta ihågkommelsen av dessa handlingar. Forskaren kan genom obser-vation få åtgång till förstahandsintryck av en social praxis samtidigt som videon gör det möjligt att samla in material från en given praktik utan att på förhand avgränsa problemställningen. Till skillnad mot andra former av data, som Jordan och Henderson (1995) betraktar som sekundära data eller rekonstruerade data (exempelvis berättelser om händelser, intervjuer, fältobservationer), kan videon, enligt dem, spela in händelser så som de sker samt med detaljer som är ouppnå-bara med metoder som förlitar sig på rekonstruktioner. På så sätt kan analyse-randet av datamaterialet ”be responsive to the phenomenon itself rather than to the characteristics of the representational systems that reconstruct it and thereby constrain the direction of the analyst´s thinking” (Jordan och Henderson, s. 51).
Trots att videoanvändning är ett oerhört omfattande arbete för forskaren både med tanke på tid och kraftansträngning, ser Jordan och Henderson (1995) video-baserad analys som det mest optimala valet för forskning där intresse finns för att studera vad som händer istället för att studera uttalanden om händelser. I detta avseende tillhandahåller videon en resurs som överlappar klyftan mellan vad människor säger att de gör och vad de faktiskt gör. Videoregistrering gör det också möjligt att analysera en naturlig dialog i den interaktiva processen mellan deltagare i olika sammanhang samt hur exempelvis lärare utformar läromiljöer och hur elevers aktiviteter i dessa sker (Kress et al., 2001). Mitt val att göra video-registreringar grundar sig på ovanstående argumentering. Även om urvalet av filmsekvenser är selektivt och jag som forskare på olika sätt påverkar det som filmas, tror jag ändå det är givande och värdefullt att registrera det som händer direkt i den specifika situation som är vald för ett studium.
Jordan och Henderson (1995) argumenterar även för videons användning ut-ifrån det faktum att de anser att många händelser inte går att fångas i ord. Både utifrån önskan att göra täta och detaljerade beskrivningar av kroppsliga aktivite-ter samt på grund av att det inte finns någon vedertagen vokabulär som kan be-skriva och analysera handlingar, kan videon vara ett användbart redskap för att besvara många forskningsfrågor relaterade till handlingar av olika slag. Genom att titta på videoinspelningar åtskilliga gånger och även i långsamt tempo är det möjligt att undvika analyser som ”encourage mundane opinions and biases” (Goldman & McDermott, 2007, s. 102). Videoanalyser kan därmed, enligt Atkin-son & Heritage (1984), ge en viss garanti för att ”analytic conclusions will not arise as artifacts of intuitive idiosyncracy, selevtive attention or recollection, or
icke observerbara rörelsemönster hos människor och redskap. Videon blir där-med en viktig resurs för att observera exempelvis komplexiteten hos deltagares handlingar, vilka inte är möjliga att se i annars snabbt förbipasserande situatio-ner. Händelser på denna detaljerade nivå kan i de situationer där de verkligen sker annars inte vara möjliga att minnas vare sig för forskare eller för de som eventuellt intervjuas (Atkinson & Heritage, 1984; Goodwin, 1994; Jordan & Henderson, 1995; Rönhult et al., 2004; Goldman & McDermott, 2007; Lemke, 2007). Detta är viktiga argument i mitt val av metod för insamling av data. En körledares handlingar är snabbt förbipasserande och komplexiteten i hur olika semiotiska resurser används är inte möjliga att notera genom endast observatio-ner på plats. Inspelade händelser kan därmed underlätta arbetet med att beskriva vad och hur en körledare gör och uttrycker i sin gestik eller i övriga kroppsrörel-ser. En avgörande faktor för videoanvändning är också möjligheten att göra da-tamaterialet tillgängligt för flera forskare i exempelvis gemensamt analysarbete, vilket kan reducera och hindra tendenser hos forskare att se det de är vana att se eller vill se i datamaterialet (Jordan & Henderson, 1995).
4.2.2 Inspelningsmöjligheter
Ovanstående positiva syn på användandet av video som insamlingsmetod kan dock diskuteras. Videon erbjuder många fördelar, men där finns också en del utmaningar och begränsningar i användningen av videon som verktyg som fors-karen behöver vara medveten om och ta ställning till, anser Jordan och Hender-son (1995), Jewitt (2006) och Goldman (2007). Trots att Jordan och HenderHender-son (1995) anser videon som ett redskap för datainsamling som förlorar mindre information än andra insamlingsmetoder, fäster de uppmärksamhet på att tek-nologin och den som sköter videokameran kan åsamka förluster av information. De påpekar att videons möjligheter är inskränkt i jämförelse med våra mänskliga sinnesorgan, såtillvida att kameran exempelvis inte kan spela in och fånga lukt och värme eller andra subtila upplevelser. Vidare är videoregistreringar struktu-rerade och avgränsade, emedan de innehåller endast det som spelades in vid ett visst specifikt tillfälle. Även om två kameror används i en sådan situation är urva-let också selektivt, vissa element utesluts och andra finns med. Ett annat bekym-mer är, enligt Jordan och Henderson (1995), att vad analytikern ser eller hör kanske inte är detsamma som vad deltagarna ser och hör. En faktor som därmed påverkar hanteringen av videoregistreringar är att den person som sköter
kame-kant eller inte, beroende på om det som filmas regleras utifrån zooming eller vidvinkelperspektiv.
Goldman (2007) diskuterar även huruvida det är möjligt att mediatekniken är ett sätt att lära känna sig själv som forskare, då kamerans position är riktad mot det som filmaren vill visa i olika situationer. Jewitt (2006) ser det som att forskare alltid formar och reproducerar data och att det därmed är viktigt att vara medve-ten om hur olika beslut avgör vad som registreras och på vilket sätt. Forsknings-frågan och vilken typ av data som behövs avgör också vad som uppmärksammas. I det avseendet är inte videodata en representation av livet så som det var om inte forskaren hade varit närvarande. Forskaren kan, enligt Lomax och Casey (1998) istället ses som en aktiv deltagare i den situation som videofilmas. I valet av att göra videoregistreringar är jag medveten om ovanstående argumentering om risker. Jag ser därför videon som ett sätt att lyfta fram och belysa de forsknings-frågor som ställs i studien.
Kamerans position vid inspelningar kan alltså ha stora konsekvenser för vad som anses vara relevant i en scen, vad som sedan kan ses vid transkriptionerna och hur den efterföljande analysen kan göras (Goodwin, 1994; Jordan & Hender-sen, 1995; Kress et al., 2001; Heikkilä & Sahlgren, 2003, Jewitt, 2006). På frågan om en eller flera kameror ska användas kan hänvisas till Goodwin (1981) och hans interaktionsforskning om turtagning i samtal. Denna visar att vad både lyssnare och talare gör, speciellt med tanke på användandet av blickar, har stor betydelse för hur dessa konstruerar sitt tal. Utifrån den aspekten kan sägas att det är viktigt att dokumentera bägge parter i en interaktionssituation, speciellt ut-ifrån behovet av att med videokameran kunna komma nära de inblandade. Lika-så kan det vara nödvändigt att använda flera kameror i situationer med mycket teknik, aktiviteter och många inblandade (Jordan & Henderson, 1995). Använ-dandet av två kameror medför också att inget beslut behöver göras om vilken person som skulle kunna tänkas vara mer viktig än någon annan (Kress och van Leeuwen et al., 2001). Dock är det hur relationer och rummet är organiserat som avgör valet av en eller två kameror, menar Jewitt (2006). I klassrumssituationer med interaktionella processer mellan lärare och elever och där elever och lärare förflyttar sig runt i rummet (Kress et al., 2001; Jewitt, 2006), eller andra liknande kontexter, som exempelvis en körrepetition, kan två kameror ge möjlighet att få en relativt stor överblick över händelserna, även om inte allt kan fångas. Min önskan är också att i videoregistreringarna kunna analysera hur körledare och
deoförlopp från olika kameror, i detta fall från en kamera på körledaren och en på kören, kan samma scen ses samtidigt från två olika håll, vilket enligt Lemke (2007) kan möjliggöra detaljerade studier av multipla tal- och ljudkällor.
4.2.3 Videons påverkan
En fråga som kan resas är huruvida och i vilken grad videoanvändandet påverkar och förändrar den praktik, de handlingar och de personer som studeras (Jordan och Henderson, 1995, Goldman, 2007). Det kan inte tas för givet att en observe-rad persons handlingar och uttrycksmodaliteter alltid uppvisas på ett för dem normalt och vanligt sätt, skriver Bryman (2004). Han menar att det finns en risk att beteenden kan tillrättaläggas och förändras på grund av önskan att göra ett gott intryck på den som observerar samt att det finns en vilja att tillmötesgå fors-karens syften och avsikter med studien. Beteendet hos den observerade kan också påverkas av det faktum att en person (i detta fall forskaren) som normalt inte befinner sig i kontexten, med sin blotta närvaro förändrar situationen och dess karaktär. När det gäller intervjuer (vilket kan likställas med inspelningssituatio-ner där fler persoinspelningssituatio-ner medverkar) anser Bryman att det finns en risk att intervju-personers svar på frågor är relaterade till deras uppfattning av ”the social desira-bility” (s. 127) av dessa frågor, det vill säga, den intervjuade svarar på frågor och talar på ett sätt som personen tror behagar forskarens och forskarens syfte med studien. Deltagare kan till och med ta reda på poängen och syftet med forskning-en och anpassa det de säger och gör i linje med hur de uppfattar dessa avsikter (vilket kanske inte ens stämmer med forskningens syfte). Dock påpekar Jordan och Henderson (1995) att gester och kroppspositioner är svåra att manipulera och kontrollera under en längre tid. Blickar och huvudrörelser befinner sig dess-utom utanför människans uppmärksamhetsfält. Människor anpassar sig också påfallande snabbt till en inspelningssituation och när de är absorberade av sitt arbete finns det ingen tid eller möjlighet att relatera sig till kameran, anser de. Lomax och Casey (1998) för fram synen att en ignorering av kameran eller fors-karen också kan vara ett uttryck för ett aktivt förhållningssätt att inte ge dem någon uppmärksamhet.
Jag är medveten om att dessa så kallade risker för påverkan av de personer som medverkar i studiens videoregistreringar kan förekomma. Trots det vill jag mena att de inte reducerar eller gör studiens resultat mindre intressant. Snarare ser jag det som möjligt att förstärkta eller överdrivna handlingar och uttalanden kan