Prototypisk handlingsrepertoar

Körledarna använder sig själv som förebild och verktyg i den prototypiska hand-lingsrepertoaren för att visa olika möjliga sätt för sångarna att sjunga och agera. Handlingsrepertoaren består av resurser som ger sångarna både en visuell och auditiv föreställande bild av hur körledarna med sin egen röst och kropp

musika-bild med sin egen röst över hur de vill att körsångarna i sin tur ska hantera sin röst när de sjunger. Till skillnad mot tidigare handlingsrepertoarer är denna prototypiska repertoar av handlingar byggd på tecken och teckensystem (körle-darnas röster och kroppsuttryck) som kommunicerar och gestaltar musik med samma eller snarliknande tecken och teckensystem som musiken är avsedd att representeras genom (körsångarnas sångröster och kroppsuttryck). I denna handlingsrepertoar väljer körledarna att förevisa sina musikaliska gestaltningar via företrädesvis sång och tal, men använder även gestik och andra kroppsrörel-ser som förtydligar sången eller talet. På samma sätt som de tidigare beskrivna handlingsrepertoarerna inte förekommer helt ensamma är därmed inte heller denna prototypiska handlingsrepertoar ensamt förekommande. I nedanstående beskrivningar förstärks de prototypiska handlingarna hela tiden av andra resur-ser eller så förekommer andra samtidiga handlingar parallellt med de prototypis-ka. Jag har valt att kalla dem prototypiska, antingen av den anledningen att de prototypiska inslagen är dominerande eller att jag helt enkelt vill framhäva de prototypiska dragen i olika handlingar.

Körledarnas visuella och auditiva sångliga eller kroppsliga uttryck måste sedan omskapas av körsångarna till samma eller snarliknande de sånguttryck som kör-ledarna använder, vilket också sker i de flesta fall. Körsångarna har i denna studie så goda röstkvalifikationer att de med lätthet kan efterlikna det körledarna före-visar. De eventuella kroppsliga rörelserna hos körledarna omskapas dock till betydligt mindre eller inga kroppsliga rörelser alls hos körsångarna. Undantag från detta är gospelkörledarens rytmiska kroppsrörelser som till stor del efterlik-nas av körsångarna.

Prototypiska handlingar för sånguttryck och textuttal

Körledarna använder sin egen sångröst för att visa körsångarna olika sångsätt, röstuttryck och klangfärg på rösten samt olika sätt att forma en melodi. Sångliga förebildningar som förtydligar och betonar olika ord i texten samt olika sätt att uttrycka och uttala orden förekommer också. Körledarna använder även talrös-ten för att förtydliga olika uttryck och textuttal. Dessa handlingar blir som en förebild för sångarnas sång, då körledarna själva sjunger orden på ett sådant sätt som de vill att körsångarna ska sjunga. Rösten är här i fokus som det domineran-de teckensystemet, medan andra resurser som exempelvis blickar samt hand- och armrörelser är underordnade och fungerar som komplement och förstärkning till

När Berit lärde ut den snabba gospelsången ”I won´t forget” till körsångarna sjöng hon korta sång- och textpartier, där hon förevisade och uttryckte både sångens struktur och karaktär. Hon visade såväl den rytmiska placeringen av ordens stavelser som tonhöjd och uttal samt ett, för den gospelform som sjungs, karaktäristiskt röstuttryck genom att agera som försångare i stort sett hela låten. Hon förevisade fras för fras hur hon ville att musiken skulle sjungas. På så sätt fick körsångarna genom körledarens sång kännedom om och insikt i både hur musiken är formad och uppbyggd samt vilket röstutryck och vilken karaktär som önskades. Gospelsången som övades är konstruerad så att en försångare sjunger en fras och kören svarar med samma ord och melodi som försångaren. Under den första repetitionen med denna låt sjöng körledaren försången, medan det på konserten var en solist i kören som var försångare. Nedan följer ett kort utdrag ur en repetition där körsångarna försöker imitera körledarens illustrativa och pro-totypiska sång.

D: We do så här nu (D sätter sig vid flygeln) vi kan ta (vänder sig mot pianis-ten) då sjunger solisten (reser sig upp, går mot kören, klappar pulsen med hö hand mot höger ben)

D: I won´t forget (slår med höger hand mot höger ben) I won´t forget (pekar mot kören)

D: how you save me (klappar mot benet) how you save me (pekar mot kören) D: I won't forget (tittar på kören, knäpper med vänster hands fingrar) KS: nananana

KS: you delivered me (D tittar i noterna, knäpper med vänster hands fingrar) D: you delivered me (tittar på kören, pekar på kören)

D: I won't forget (sjunger i långsamt tempo, visar steg i luften med vänster hand) KS: nananana

(ur transkription 1:1, Berit)

I ovanstående utdrag visar Berit med sin sång och sitt val av röstklang de toner och den text som ska sjungas samt vilken karaktär sången har. Samtidigt illustre-rar hon även uppbyggnaden på sången samt textens uttal genom att sjunga alla förekommande fraser i den första delen, både försångarens och körens. Samtidigt som körledaren förevisar sången med sin röst använder hon också klapp av puls på sina ben eller på magen, fingerknäppningar samt stegvisa handförflyttningar i luften för att visa olika tonhöjder i sången. Dessa kroppsrörelser förstärker och förtydligar framförallt rytmen i hennes sång. Mot slutet av repetitionen på

ovan-stående låt ber hon körsångarna att de ska sjunga kaxigare, vilket hon också före-visar med en energiskt och kraftfyllt framförd sång.

I den lugna gospelsången, ”One word”, visar Berit att hon vill att ordet ”bre-ath” ska sjungas viskande ”jag vill ha nerv men utan ton” (1:7). Hon förevisar sångsättet genom att viskande sjunga ”breath” flera gånger med mycket luft i rösten. Hon illustrerar även detta sångsätt med att viskande sjunga sin verbala förklaring av tillvägagångssättet. På liknande sätt gör hon när hon förevisar hur ordet ”to destroy” ska sjungas i sången ”I won´t forget”. Följande transkriptions-utdrag ger exempel på detta förfaringssätt.

D: to to destroy (tittar upp på sångarna, sjunger med lite grötig, grov röst långt in i munnen, stor mun, hängande haka)

D: kan man få den (0,5) det känns som (2) man skulle vilja ha med alla på den (tittar på kören, snurrar runt med händerna i luften)

D: to destroy captivity (2) and break (sjunger destroy med samma uttryck som ovan, men captivity med ljusare lättare röst, markerar varje stavelse med små rörelser i händerna).

(ur transkription 2:4, Berit)

Berit sjunger ordet ”destroy” i mycket långsamt tempo, med ett något grovt ut-tryck i rösten, med orden långt in i munnen samt med en stor mun och hängan-de haka. I Figur 5.28 och 5.29 illustreras hur Berit förebildar med sin egen röst och ansiktsuttryck för att få fram en önskvärd karaktär på sången och dess textli-ga uttal.

Den första bilden visar hur Berit sjunger stavelsen ”de”, med ett tjockt och be-stämt uttryckt ”d” i början på ordet. Den andra bilden visar stavelsen ”stroy”, där stavelsen läggs inne i munnen samtidigt som hon gör munnen stor. Hon står här som en förebildande modell för körsångarna, såväl visuellt som auditivt, vilket ger dem möjlighet att härma hennes röstanvändning, både hur det låter och hur det ser ut, direkt utan att försöka översätta verbala beskrivningar av detta svårbe-skrivna sätt att sjunga på. Körledaren förstärker det sångliga uttrycket med att ge en bild av rymd och något stort med sin högra hand, en gest liknande munnens öppenhet.

På samma sätt gör Berit när hon några sekunder senare påpekar för kören att det finns ett slags utropstecken efter ordet ”break” (2:4). Genom att Berit förevi-sar och tydliggör detta utropstecken i form av ett kort sjunget ”break” får kör-sångarna en hjälp till att försöka fånga detta sångsätt. Lite senare säger Berit att hon vill att sångarna ska ta ”tag i dom där” (2:4). Hon exemplifierar uttrycket att ”ta tag i” med att upprepa den korta frasen med ”destroy”, där hon nu istället läser och betonar orden ”to destroy captivity”. Även här blir Berits textläsning en förebild för sångarna att ta efter när de ska sjunga frasen, trots att hon vid detta tillfälle inte sjunger den.

Vid arbetet med ”Våren” sjunger Carina en hel fras i förevisande syfte samti-digt som hon också visar frasens böljande dynamik med sin gestik. Hon förebil-dar frasen med dess olika nyanser från svag till mycket svag sång under det att körsångarna sitter tysta och lyssnar (2:2). Carinas sång blir en förebild för hur en fras kan gestaltas och ger också här körsångarna möjlighet att härma hennes sångsätt.

När sopranerna har svårighet att få en vacker klang i mycket högt tonläge på den första tonen i en insats och samtidigt sätta konsonanterna precis innan sla-get, demonstrerar körledare David hur det är möjligt att förändra sitt sångsätt för att klara av detta (1:5). Han använder både sin egen röst för att demonstrera hur dessa höga toner ska sjungas samtidigt som han använder ett analytiskt verbalt tillvägagångssätt när han i ord förklarar hur körsångarna ska göra.

Alla dessa förebildande uttryckssätt har i denna prototypiska handlingsreper-toar funktionen att demonstrera ett specifikt tillvägagångssätt i hur musiken ska uttryckas, med samma resurs som körsångarna använder. Med sången som kör-ledarnas dominerande uttryckssätt får körsångarna olika prototypiska bilder och föreställningar om hur de själva med sin egen röst ska kunna utföra de uttryck

Prototypiska handlingar för kroppsuttryck

Det är inte bara sångrösten och olika sätt att sjunga som är förebildande hos körledarna, utan även deras kroppsliga rörelser. Förutom att använda hand- och armrörelser utnyttjar körledarna flera andra kroppsliga teckensystem för att förtydliga olika musikaliska uttryck och för att visa hur körsångarna ska kunna använda kroppen till sin sång.

Berit använder sig av höftgungningar, svängande kropp, stamp med fötterna samt klapp med händerna för att förevisa puls, tempo, rytm och ett karaktäris-tiskt sätt att röra sig på i den gospelsång som sjungs. Hennes rörelser efterföljs i stor grad av körsångarna, men mer i form av individuellt formade kroppsliga rytmiska rörelser. Förutom att de kroppsligt förankrade resurserna har som funktion att illustrera och förtydliga puls, tempo och rytm kan de också sägas stå som prototyp för den musikstil den aktuella sången tillhör. På det sättet blir kör-ledarens rörelser även förebildande för hur en körsångare kan agera inom denna musikstil, det vill säga, hur en körsångare kan forma sig till exempelvis en gospel-sångare.

Ovanstående beskrivna kroppsliga, rytmiska rörelsescheman, där hela krop-pen medverkar, kan kontrasteras mot mer återhållna förebildande kroppsliga rörelser. Med vidgad bröstkorg och visuellt tydliggjord inandning hos Carina förebildar hon en kroppshållning lämplig för klassisk sång (2:1, 2:2). Här är de kroppsliga handlingarna betydligt mindre omfattande än hos Berits ovan be-skrivna rytmiska rörelser. Vid konserten är inte heller rörelserna hos körledarna Anna och Carina mer rytmiska eller kroppsligt synliga annat än att Anna använ-der sig av lite sväng i sin egen kropp och i sin gestik medan Carina andas med kören. Carinas förebildande andning får funktionen att visa ett lämpligt sätt att andas anpassat till sångens fraser och ord.

Trots att Annas kör sjunger ett jazzbetonat musikstycke med mycket rytm och körledaren rör sin kropp något rytmiskt, finns ingen tendens till kroppsliga rö-relser alls hos sångarna när de repeterar eller när de sjunger på konsert. Ett un-dantag är några körsångare som stampar takten med foten under pågående sång på repetitionen. Musiken som kören sjunger är inte lika fartfylld och livlig som den i Berits kör, utan har ett lugnare tempo med något rytmisk svängig framto-ning, vilket kan förklara frånvaron av rörliga kroppar. I dessa exempel kan sägas att Annas och även flera andra körledares kroppsliga förebildande får funktionen att visa hur körsångarna inte rör sig livligt på repetitionerna eller på

konsertsce-nen, utan istället sitter helt stilla på sina stolar eller står helt stilla på scenen. Kör-sångarnas frånvaro av rörelser i kroppen visar detta tydligt.