Evaluerande handlingsrepertoar

Den evaluativa handlingsrepertoaren kan sägas stå för idén att musikaliska ut-tryck kan befästas eller förändras i form av beröm och bekräftelse samt värde-ring, jämförelser och korrigeringar av hur olika resurser används. Att befästa och förändra blir ett sätt för körledarna att visa vilka tolkningar och gestaltningar de vill ska gälla. I denna handlingsrepertoar uttrycker körledarna olika värderingar av det som har sjungits, de berömmer körsångarna för deras sång, de bekräftar deras insatser, de gör jämförelser med andra eller tidigare förekomna sätt att sjunga på samt ger exempel på hur sångarna kan korrigera sitt musicerande. Handlingsrepertoaren ger i sig indikationer på hur körledaren anser att musiken kan tolkas och utföras och får därmed en funktion av att vara både förklarande, illustrerande och bedömande. Här är verbala utsagor dominanta, men de för-stärks av såväl gester som andra kroppsrörelser. I denna handlingsrepertoar använder körledarna framförallt talet som den dominerande resursen, men ges-tik och andra kroppsliga uttryck förstärker det körledarna säger. Även här är det fråga om en användning av andra resurser än körsångarnas sång, vilket medför

Även i denna sista handlingsrepertoar finns inslag av associerande moment. Det är dock tydligt att dessa associationer har med beröm och bekräftelse att göra, vilket legitimerar deras placering i den evaluativa handlingsrepertoaren. Med de exempel som ges under rubriken jämförelser och korrigeringar kan kon-stateras att en och samma handling kan ses ur olika perspektiv, vilket gör att de kan passa in i olika handlingsrepertoarers beskrivningar. Det visar sig också i och med att exempel som har illustrerats i tidigare avsnitt även återkommer i detta avsnitt, men med en annan typ av funktion.

Beröm och bekräftelse

Körledare David ger väldigt mycket beröm till körsångarna såväl under pågående som efter avslutad sång. Det kan ses som ett sätt att bekräfta att det körsångarna sjunger och framför är det sätt som körledaren vill att de ska sjunga på. Efter avslutad sång i ”Poem nr 7”, med basstämmor som är både väldigt höga och låga, säger David till basarna att ”basstämman låter fantastiskt vackert bravo” (1:3). Lite senare under samma repetition bekräftar han de djupa stämmornas fina sång med att säga att ”det är rörande och underbart djup man får uppleva i slutet på cisset” (1:4). Mot slutet av repetitionen säger David till alla att ”det är glädjan-de att glädjan-det lyfts upp så bra så här sent fint” (2:4), vilket ger en indikation på att sångarna har jobbat på bra under denna repetition. Berömmet ger körsångarna information om att det sätt de har sjungit på är så som körledaren önskar att musiken ska gestaltas. Samtidigt som David verbalt uttrycker beröm använder han även gestik i form av exempelvis en utsträckt hand mot sångarna eller ett nickande huvud. På samma sätt berömmer Berit och Fredrik körsångarna med att säga ett mer direkt ”aah fint (1) bra jobbat” (2:4, Berit) sammanvävt med en lång suck och ett leende respektive med att säga ”härligt härligt härligt” (2:2, Erik) med ett knackande i notstället. I slutet av körens genomsjungning av sång-en ler Berit stort mot både pianist och kör, vilket kan ses som ett uttryck för att hon är väldigt nöjd med deras sångliga insatser. I sista delen av videosekvensen ger Berit sångarna beröm genom att säga att det är ”väldigt maffigt det här nu” (2:4), vilket bekräftar hennes tidigare leende nöjda uttryck. Att det är maffigt nu ger både en indikation på att det kanske inte var maffigt förut samt att det sätt körsångarna sjunger på nu är ett musikaliskt uttryck som är eftersträvansvärt. Det berömmande talet visar även att körsångarna har gjort en bra sånginsats, vilket i sig ger en indikation på hur körledaren vill att sången ska utföras och vad

Även under tiden som sångarna sjunger och som körledarna dirigerar utropar körledarna enstaka ord som bekräftar att de är nöjda med resultatet. Förutom att bra och javisst används då och då av alla körledare finns ord såsom ”just det” (2:2, David), ”snyggt” (2:5, David), ”fint” (1:1, Carina), ”ja visst ja det är rätt” (2:2, Carina), ”härligt” (2:5, Berit), ”nice, tack, sch, tack så mycket, tack så myck-et, jättefint” (1:4, Erik), ”det är bra ni binder där” (1:5, Erik) som bekräftande beröm till körsångarnas insatser och till att de sjunger på ett uttryckssätt som är önskvärt från körledarens sida.

Berömmet yttrar sig också i ett jämförande med hur det har låtit tidigare och ger därmed en bekräftelse till körsångarna att de är på rätt väg. David använder sig av detta förhållningssätt till beröm när han under pågående sång säger att ”det var mycket snyggare ansats” (1:2). Efter avslutad sång sveper han ut med armarna och ger kören ett leende varpå han säger att ”det börjar komma riktigt fint på plats” (1:4). Vid ett annat tillfälle ger han berömmet ”tack så jättemycket ni kämpar fantastiskt bra” (2:3) följt av en bugning. Berömmet får en framåt-blickande funktion i och med att det talar om för körsångarna att så som de sjunger nu är rätt, men att det kan bli ännu bättre.

Beröm och bekräftelse blir ett sätt för körledarna att skapa musikalisk mening, då det i berömmet och bekräftelsen indikeras hur de önskar att musiken ska gestaltas.

Jämförelser och korrigeringar

I sitt arbete med musiken korrigerar körledarna ständigt körsångarnas insatser utifrån vad körsångarna sjunger. Körledarna gör såväl rytmiska som dynamiska, melodiska och harmoniska justeringar för att uppnå det resultat de önskar. Dessa förfaringssätt pågår under alla studerade repetitioner och av alla körledare, men är inte alltid explicit uttryckta. De förekommer som upprepade omtagningar av olika partier i musiken samt med kommentarer om hur körledarna vill ha olika uttryck formade. Varje kommentar från körledarna över ett sjunget parti kan ses som en jämförelse med det som har varit till det som skulle kunna bli ett önskat resultat.

De explicita handlingar där tydliga jämförelser yttras, innebär jämförelser med tidigare sjungna fraser och satser, om andra sångares tidigare sätt att sjunga på samt om jämförelser med andra verk. När Berit argumenterar för att det är vik-tigt att även killarna i kören hittar samma uttryck som tjejerna gjort tidigare i

sträva efter. I sin argumentation värderar hon tjejernas sång högt, framhåller att deras uttryck är värt att återupprepas och att alla i kören ska korrigera sin sång och därmed hitta tjejernas sätt att sjunga på (2:4). På liknande sätt önskar Anna att herrarna i kören ska efterlikna ett tidigare sjunget uttryck i en annan kör. Hon gör jämförelser med en kör bestående av 15-åriga killar, vilka har sjungit starkare än herrarna i studiens kör. I jämförelsen mellan körerna säger hon att ”jag skulle vilja att ni öste på lite grann” (2:3) samtidigt som hon vevar med sin arm. Med detta uttalande ger hon uttryck för en önskan att herrarna ska korrigera sin sång och sjunga starkare. Även Erik gör en jämförelse med andra förkommande ut-tryck när han sätter körsångarnas sjungande i relation till andra verk och deras klangliga uttryck (1:8).

Att jämföra innebär i denna studie att sätta ett önskat resultat i relation till nå-got som tidigare har utförts. Att göra jämförelser och korrigeringar blir också ett sätt för körledarna att visa hur de anser att musiken ska formas och uttryckas.