Antirasism i civilsamhället

De empiriska exemplen i denna avhandling har hittills diskuterats i termer av att de är antirasistiska aktörer, men i det inledande kapitlet konstatera- des att en gemensam nämnare för dessa är att de är idéburna organisatio-

ner (se 1.1.3 Begreppsdiskussioner). ARF driver de antirasistiska filmda-

garna och har också genomfört projektet ’ARF utveckling’. Inom ramen för Arm i arm verkade 45 projekt på olika sätt mot rasism, främlingsfient- lighet, homofobi och diskriminering. Projekten i sin tur är förankrade i olika föreningar, stiftelser eller liknande som t.ex. Röda Korset eller Red- bergslids Boxningsklubb. Den gemensamma grunden är att de huvudsak- ligen är idéburna organisationer med antirasistisk inriktning och utifrån detta har jag valt att kalla dem antirasistiska aktörer. Frågan är hur dessa

antirasistiska aktörer kan beskrivas i relation till övriga organisationssve- rige? Företagsekonomen Filip Wijkström och Marianne af Malmborg, med erfarenhet från den ideella sektorn både som profession och förtro- endevald, menar att de organisationer som verkar i samhället benämns på olika sätt beroende på sammanhang. Ofta karakteriseras organisationer utifrån vad de inte kan sägas vara, t.ex. beskrivs de i termer av icke-statli- ga organisationer (det som ofta kallas NGO:s, non-governmental organi- zations) eller som icke-vinstdrivande organisationer (s.k. NPO:s, non- profit organizations). Idag menar författarna att terminologin handlar om att organisationer är en del av det civila samhället, samt att i en svensk kontext används ofta begreppet den ideella sektorn för att beskriva orga- nisationernas hemvist (Wijkström & af Malmborg 2005:82f). Jag vill därför titta närmare på vad det civila samhället innefattar för att studera den arena inom vilken de antirasistiska aktörerna agerar.

Wijkström och Torbjörn Einarsson, som forskar vid institutionen för företagande och ledning på handelshögskolan i Stockholm, menar att tre begrepp har använts i Sverige för att ringa in likartade organisatoriska fe- nomen. Dessa är det civila samhället, den sociala ekonomin samt den ide-

ella sektorn. Begreppen används för att fylla ett tomrum mellan det som

kan beskrivas som stat och näringsliv. Benämningarna har blivit nyckel- koncept för att förstå samhällsorganisering. De används dock på olika sätt, avgränsningarna till andra sektorer är inte självklara och innebörden i begreppen varierar över tid (Wijkström & Einarsson 2006:9). Den tidi- gare utbildningsministern och demokratiutredaren Bengt Göransson dis- kuterar begreppet civilsamhälle och menar att det är svårdefinierbart, ef- tersom det inte har någon gemensam bas och det inte finns något entydigt civilsamhälle. Även detta begrepp kan snarast beskrivas med hjälp av ne- gationer. Civilsamhället är inte den offentliga sektorn, det är inte närings- livet och heller inte privatliv. Utifrån svårigheten att definiera vad civil- samhället egentligen är, försöker Göransson att avgränsa innebörden ge- nom en jämförelse mellan olika begrepp. Han menar att istället för att an- vända abstrakta termer som ”privatliv, civilsamhälle, näringsliv och of- fentlig sektor” är det fruktbart att istället tala om ”familj, förening, före- tag och förvaltning”. Därigenom blir det tydligare vad civilsamhället innebär och i hans begreppsöversättning handlar detta om föreningslivet (Göransson 2005:42f). Vidare menar Göransson att civilsamhället inte är väl avgränsat. Emellanåt benämns det som den tredje sektorn och ställs då i relation till den första och andra sektorn, alltså marknaden och sam- hällsapparaten. Emellanåt används det för att beskriva ett folkrörelsesam- hälle. Det menar författaren är felaktigt, eftersom det sistnämnda är en smalare företeelse än det som kan omfattas av civilsamhället (ibid:37). Mary Kaldor, professor vid London School of Economics, menar att be-

greppet i nutida betydelse har kopplats till sociala rörelser, NGO:s och icke-vinstdrivande verksamheter. Betoningen ligger på självorganisering och autonomi i förhållande till den moderna staten. Ytterligare en viktig aspekt av det civila samhället är att skapa oberoende ytor där individer får möjlighet att agera utifrån sina övertygelser, utan inflytande från t.ex. statsmakten eller den rådande ideologin (Kaldor 2003:21).

Med utgångspunkt i ovanstående går det att beskriva de antirasistiska aktörerna som en del av det civila samhället eller som aktörer i den ideella sektorn. De har sin grund i olika former av föreningar eller stiftelser och är i enlighet med Göranssons terminologi inte vare sig familj, företag eller förvaltning, utan just en del av föreningslivet. De antirasistiska aktörerna i denna studie agerar dock inte autonomt i relation till staten på det sätt som Kaldor lyfter fram, utan finansieras liksom många andra frivilliga föreningar i Sverige delvis genom statliga medel. Det finns på så vis för- bindelser mellan det civila samhället och den offentliga sektorn, vilket vi- sar på Göranssons poäng att civilsamhället inte är väl avgränsat. Statsve- taren Erik Amnå, som diskuterar kopplingen mellan aktörer i civilsamhäl- let och staten, inleder sitt resonemang med att konstatera att begreppet ci- vilsamhälle förankrades i svenskt debattklimat i början av 90-talet. Be- greppet var till en början präglat av högerideologier och parallellt pågick en debatt i Sverige som handlade om privatisering och systemskifte. Under den här tiden menar Amnå att synen på både svensk demokrati och den offentliga sektorn omprövades. Det gjorde att begreppet ofta kopplades ihop med en ideologisk kritik av den offentliga sektorn. Samtidigt innefat- tade begreppet en vänsterkritik gentemot samhällsutvecklingen gällande stat, föreningsliv och folkrörelser. Denna kritik handlade om att folkrörel- serna i praktiken hade vuxit samman med staten och därmed förlorat sin självständighet och kritiska udd. Amnå menar att en av de intressanta as- pekterna av begreppet civilsamhälle är att det inte går att förstå inom tra- ditionella vänster- eller högerideologier. Poängen är, att genom begreppet civilsamhälle frikopplades folkrörelser och föreningsliv från sina nära kopplingar till statsmakten och föreningslivet blev en viktig aktör i sig

själv. Amnå menar att aktörer i det civila samhället kan agera självstän-

digt genom att ha en kritisk relation i förhållande till det demokratiska systemet (Amnå 2005:12ff). Utifrån detta förhållningssätt är det möjligt för frivilligorganisationer att vara självständiga aktörer i civilsamhället och samtidigt ha finansiella kopplingar till statsmakten.