Antirasist, icke-rasist eller mot rasism?

Men visst finns det försök att definiera innebörden i antirasism och vilka antirasisterna är. O’Brien menar att antirasister kort och gott är de män- niskor som både i tanke och handling engagerar sig i att demontera ra- sism. Vidare skiljer O’Brien på icke-rasister och antirasister. De sistnämn- da är de som aktivt jobbar mot rasism och på olika sätt uppmärksammar problemen med rasism. Icke-rasister är de som ofta säger ”jag är inte ra- sist, men…” och som därigenom påstår sig vara mot rasism, men inte för- står eller vill erkänna problemets vidd (O’Brien 2001:4). Denna begrepps- indelning tål att tänka på. O’Briens poäng uppfattar jag som att icke-ra- sister är de som inte medvetet tar rasistiska ställningstaganden och antag- ligen skulle kalla sig själva för antirasistiska eller åtminstone säga att de är mot rasism. Samtidigt saknar de kunskap om rasismens omfattning och reproducerar därför rasism mer eller mindre genom t.ex. negativa kom- mentarer om invandrare. Med andra ord är O’Briens benämning icke-ra- sister en term som omfattar det stora flertalet människor och är någon slags beskrivning av ”medel-Svensson”. Ibland använder antirasistiska aktörer frasen ”jag är inte rasist, men…” som ett typexempel på yttranden från människor som faktiskt har rasistiska åsikter. Så kan det vara, men i de sammanhang jag har hört människor inleda en mening med dessa ord är det oftast för att gardera sig. Det är ett sätt att tydliggöra att det inte är meningen att verka rasistisk, men det finns en osäkerhet kring vad som är acceptabelt eller inte att säga om frågor som berör rasism.

Förutom de som inte till fullo förstår eller är osäkra på hur rasism på- verkar individer och samhället, finns det rimligtvis också människor som är fullt medvetna om rasismens effekter, men för den sakens skull inte ak- tivt agerar antirasistiskt vare sig privat eller i organiserade former. Jag funderar över om de kan kallas antirasister? Enligt O’Briens begreppsdefi- nition är de varken antirasister eller icke-rasister, eftersom jag uppfattar O’Brien som att det finns något agerande eller aktivt i antirasismen. Kan- ske är detta skillnaden i att vara mot rasism och att vara antirasist – aktivt agerande. Jag bestämmer mig för att testa denna idé och eftersom jag un- dervisar om antirasism vid IMER (Internationell Migration och Etniska Relationer) på Malmö högskola, får mina studenter vara med och tycka

till om detta. Under lektionen ser vi först dokumentären Blåögd som handlar om en amerikansk kvinna, Jane Elliot, som genom rollspel lär människor om rasism, fördomar och stereotyper. Studenterna är ofta tag- na efter denna filmvisning, ibland förbannade och alltid på något sätt be- rörda. De diskussioner vi för handlar om vad det innebär att vara antira- sist och i princip samtliga studenter i de olika årskullar jag undervisat, menar att antirasism kräver aktivt agerande. Det går inte att sitta hemma och vara antirasist. Ordet kräver aktion på ett eller annat sätt, i en organi- sation eller genom att reagera på orättvisor privat och t.ex. skriva insän- dare. Även om studenterna verkar rörande överens har jag också fått ex- empel på motsatsen, t.ex. i en intervju med en av arrangörerna från ARF.

Jag tycker att man kan sitta på sitt rum och vara antirasist men man bidrar inte med något om man aldrig säger något och aldrig gör någonting. Men man kan mycket väl kalla sig antirasist om man nu är det och man har de åsikterna. För mig så handlar det mer om ett åsiktspaket, att man har en hu- manistisk syn och sådär. Men man bedriver inget antirasistiskt arbete. […] Sedan kan man önska att alla som är antirasister var aktiva men jag ser inte poängen med att lägga den typen av krav i ordet. Sedan kan man liksom dis- kutera om aktiva kontra icke-aktiva antirasister, men att baka in det i själva ordet tycker jag är… ja, eller det är inte så jag tänker på det i alla fall.

Även om åsikterna går isär verkar de flesta vara överens om att antirasism kräver agerande. Till en början leder dessa funderingar till en smärre iden- titetskris för mig. Jag är inte längre aktiv i någon uttalat antirasistisk orga- nisation och även om jag är med i Rädda Barnen är det ideella arbete jag utför där inte påtagligt antirasistiskt. Visst händer det att jag hamnar i si- tuationer där individer runt omkring mig yttrar sig på ett sätt som jag tycker är rasistiskt och då försöker jag bemöta detta, men dessa situatio- ner blir färre och färre. I min homogena, akademiska och till stora delar antirasistiska vänkrets är de flesta lika medvetna som jag om denna pro- blematik. Betyder detta att jag inte längre är en antirasist? Jag hittar ett kryphål, min avhandling. Är detta en antirasistisk avhandling? Kan ytter- ligare en djupdykning i antirasism som begrepp ge mig svar på denna frå- ga?

Bonnett har en liknande begreppsförklaring vad gäller antirasism och han menar att en minidefinition är, att detta är ett uttryck för de tankar eller aktioner som syftar till att konfrontera eller utrota rasism. På så sätt gör antirasismen anspråk på att kunna identifiera ett specifikt fenomen, nämligen rasism, och göra någonting åt detta. Det finns olika sorters anti- rasism som bekämpar olika sorters rasism, beroende på hur de antirasis- tiska företrädarna uppfattar problematiken (Bonnett 2000:4). Kanske är

det faktum att det finns många olika former av rasism orsaken till att jag i litteraturgenomgångar hittar få försök till att definiera antirasism. Åt- minstone bekräftas denna iakttagelse till viss del av Lloyd, som menar att rasismens olika former är en av de största svårigheter antirasistiska före- trädare har att förhålla sig till. Rasism kan ta olika former beroende på politiska, historiska, sociala, kulturella och ekonomiska kontexter. Lloyd menar att antirasismen som ett svar på rasismens bredd är mångfacette- rad. Vidare diskuterar hon antirasism i Europa och menar att det trots skillnader i rasismens uttryck, finns gemensamma teman hos alla antira- sistiska företrädare. Grundtanken i antirasism har alltid varit att skapa ett samtycke för en antirasistisk common sense och detta menar Lloyd är det gemensamma draget i all antirasism (Lloyd 2002:76). De definitioner jag finner, markerar alltså att antirasismen strävar efter att aktivt demontera, konfrontera eller utrota rasism och därmed uppnå en antirasistisk com- mon sense. Det säger inte mer om antirasism än vad de flesta själva spon- tant tänker på när de hör begreppet, antirasism är ”anti” rasism och vill således motverka detta. Jag letar därför vidare efter andra karakteristika för antirasismen och stöter på sociologen George J. Sefa Dei som ser anti- rasism som en intellektuell diskurs, såväl som ett befrämjande av kunskap som leder till social förändring. Det som är utmärkande för antirasismen är att den arbetar med strategier för politisk- och social förändring (Dei 1999:24). Dei lyfter fram ytterligare en aspekt av antirasism, nämligen att befrämjande av kunskap är centralt inom antirasismen. Vilken kunskap som är av vikt för antirasismen är ett återkommande tema i denna text. I denna definition hittar jag också argument för att denna avhandling kan ses som antirasistisk. Den fyller en roll i att befrämja kunskap om antira- sism som företeelse och därmed är jag fortfarande en agerande antirasist. Dei nämner också social förändring och att antirasism är något aktivt, verkar vara ett genomgående tema i de försök att definiera antirasism som beskrivits ovan. Slutsatsen är att för att vara antirasist krävs ett engage- mang där någon form av agerande förekommer och även kunskap om ra- sismens effekter.