Styrningsprocesser

Tidigare konstaterade Svedberg att Sverige präglats statsvänlig tradition (Svedberg 2005:48). Många av det civila samhällets aktörer finansieras liksom ARF och projekten i Arm i arm av t.ex. statliga och kommunala medel. I detta sammanhang kan det vara relevant att föra en diskussion om styrning. Sociologen Sven E Olsson18 _{diskuterar social styrning och}

menar att begreppet inte är populärt, trots att det är något som politiker, intresseorganisationer, byråkrater med flera dagligen ägnar sig åt. Istället för styrning används begrepp som medbestämmande, kommunikation el- ler information, trots att det ändå är styrning som åsyftas. Begreppen an- vänds därför att de är mindre laddade. Dessutom menar Olsson att styr- ning inte är en enkelriktad mekanism, utan äger rum både uppifrån med riktning neråt såväl som på andra hållet, nerifrån och upp. Styrning angår alla, de som styr såväl som de som genomför styrandet och de som är styrda. Vidare kan styrning definieras som ett förlopp med riktning över tid och den samhälleliga styrningen är således en social process (Olsson 1991:12ff).

Sociologen Göran Therborn menar att en styrningsprocess innefattar förutom de styrande och de styrda, ytterligare fyra aspekter. Den första

18. Sven E Olsson heter nu mer Hort. Han är verksam vid Södertörns högskola och presenteras på hemsidan som Sven E. O. Hort (Södertörns högskola 2007). Jag har dock valt att hålla fast vid det namn som används i ovanstående publikation.

handlar om en normriktning för den önskade utvecklingen. Den andra as- pekten omfattar olika former av styrmedier. Dessa kan vara både positiva och negativa, alltså incitament eller sanktioner, men de kan också handla om information eller kommunikation utifrån de styrandes perspektiv. Den tredje aspekten handlar om implementering som gör att de styrda handlar i önskvärd riktning. De styrda parterna kan t.ex. utgöras av myn- digheter, intresseorganisationer, sociala rörelser eller en viss yrkeskår. Den sista och fjärde aspekten omfattar återkopplingsprocesser som ger de sty- rande insikt i hur implementeringen går och på så vis kan styrningen ut- värderas eller ändras om den inte visar sig fruktbar (Therborn 1991a:36f). Therborns resonemang kan appliceras på de antirasistiska aktörerna i Arm i arm. Genom att staten erbjuder medel för att agera mot rasism och därtill relaterad problematik, skapas ett incitament för frivilliga organisa- tioner att agera inom detta fält. Organisationerna blir en del av implemen- teringen av den önskvärda utvecklingen och på så sätt blir de antirasistis- ka aktörerna en del av en styrningsprocess. Utifrån förutsättningarna i Arm i arm blir de projekt som innefattades i satsningen ett verktyg för staten att uppfylla delar av målsättningarna i En handlingsplan mot ra-

sism, främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering (Regeringens

skrivelse 2000/01:59), som låg till grund för satsningen.

Vidare framhåller Therborn att styrning inte är förknippad med någon speciell politisk ideologi. Styrning blir önskvärt när fyra förutsättningar uppfylls. Det handlar för det första om att det finns en övertygelse som innebär att samhällen har en utveckling över tid som inte är förutbestämd. Den andra förutsättningen är att det finns en allmän uppfattning om att den riktning samhället är på väg mot, inte längre är den önskvärda. Den tredje knyter an till den andra och innebär att det finns en uppfattning om att den önskvärda utvecklingen inte kan uppnås, utan styrande åtgärder över tid. Den fjärde förutsättningen är att det finns en aktör som har för- troende från allmänheten att styra utvecklingen i det som anses vara rätt riktning. Med utgångspunkt i dessa förutsättningar menar Therborn att styrningsproblematiken knyts till det moderna, så till vida att föreställ- ningen om en naturlig ordning överges (Therborn 1991a:37f). Bakom so- cial styrning ser Therborn en kombination av aspekter som handlar om att det finns något bättre som de styrande har kännedom om och detta ”goda” är möjligt att åstadkomma. Det kan dock inte uppnås genom det sätt att agera som för närvarande är rådande och styrning behövs över en viss tid för att uppnå det ”goda”. Therborn diskuterar också skyldigheter och han menar att dessa har sina begränsningar i en styrningsprocess. Poängen är att skyldigheter inte är tillräckliga då styrning behövs. Om det hade räckt att framföra att alla människor är skyldiga att uppnå ”goda” saker, skulle det egentligen inte behövas någon styrning (Therborn 1991b:58ff). De

antirasistiska aktörerna i denna studie är inte bara en del av en styrnings- process utifrån att de är en del av den statliga satsningen Arm i arm. Att agera antirasistiskt handlar också om styrning. De antirasistiska aktörerna vill genom sina metoder uppnå det ”goda” och styra samhällsutvecklingen i en antirasistisk riktning. Att arbeta med påverkansarbete är därför i sig ett sätt att försöka styra.

Begreppet styrning framställs ofta med negativ klang, men samtidigt ställer sig Therborn frågan om styrning kan vara önskvärt ur en demokra- tisk synvinkel? Hans svar är att styrning kan vara förenligt med demokra- ti, eftersom det inte nödvändigtvis finns någon uppdelning mellan de sty- rande och de styrda. Therborn menar att ur en analytisk synvinkel behö- ver dessa två termer inte syfta på olika personer. På så vis formas riktning- en för den sociala styrningen i en demokratisk process (Therborn 1991a:37f). Therborn lyfter också fram att utländska forskare ofta fram- ställer Sveriges styrning som en sorts ”mjuk autoritarianism”, men Ther- born menar att social styrning inte behöver vara auktoritär. Istället kan den vara ett sätt att skapa mer demokrati, genom att de styrande får fler signaler från de styrda än vad de styrelseformer gör, som inte har kontakt med befolkningen (Therborn 1991b:63). I ett antirasistiskt perspektiv me- nar jag att det trots högerpopulistiska strömningar i politiken, finns en politisk enighet kring att rasism bör motverkas och en folklig förankring i detta. Att staten stöttar antirasistiska aktörer är ett exempel på ett område där det i sak inte finns någon meningsskiljaktighet mellan de styrande och de styrda. Det kan däremot finnas skilda perspektiv på vilka uttryck för rasism som bör motverkas och därigenom en konflikt kring den styrning som utövas.

7.2 De sociala rörelsernas utmärkande drag

I det civila samhället finns således en mångfald av aktörer och i en svensk kontext har folkrörelsetraditionen varit framträdande, men kan de antira- sistiska aktörerna i denna studie sägas vara en del av en antirasistisk rö- relse? I följande avsnitt fortsätter jag att utforska förutsättningarna för antirasistiska aktörer. I teorier om nya sociala rörelser finns ytterligare ut- gångspunkter som kan ligga till grund för att studera deras villkor och or- ganisationsformer. Förutom de organisatoriska aspekterna inom rörelse- forskning, ligger fokus också på de kollektiva handlingar som utmärker nya sociala rörelser, samt på identitetsaspekter. Syftet med avsnittet är att föra en diskussion om huruvida de antirasistiska aktörerna kan sägas vara en del av en antirasistisk rörelse.